Towards Higher Ground

Ny blogadress!

2011-03-08T21:01:00.002+01:00

Jag flyttar! Jag bloggar numera här! Häng med till min nya adress: www.gardmark.se

Golvad

2011-02-24T16:18:00.001+01:00

Häromkvällen kände jag mig lite småkrasslig, något kröp i kroppen. Antingen så skulle jag kunna sova ut en begynnande infektion eller så skulle den eskalera. Det blev det senare. Igår hade jag en febertopp jag aldrig upplevt i vuxen ålder och mådde fruktansvärt dåligt. Idag har jag tillbringat hela dagen under en filt i soffan. Men inget ont som inte har något gott med sig. Idag började nämligen skidvm i Holmenkollen och det är galet vad skidsporten är stor i Norge. Skidåkarna själva rankar tävlingarna högre än OS publikmässigt sett och norrmännen har tältat i flera dagar i spåren för att få en bra plats. Det är också fantastiskt att få uppleva ett vm när Sverige har så många duktiga åkare. Heja heja.

Trendspaning

2011-02-24T15:30:00.001+01:00

Trendspanaren Göran Adlén siar lite om årets trender inom träning och hälsa i sitt senaste trend-tv-avsnitt.

Trendtv 16 from Trendtv on Vimeo.

Extraklasser

2011-02-17T14:04:00.000+01:00

De närmsta veckorna kommer jag köra lite fler klasser än vanligt. Vill du träna med mig då så är det följande datum som gäller( Samtliga klasser på Elixia Sisjön):

Tors 17 feb kl 17.30-18.30

Tors 17 feb kl 18.30-19.30

Ons 23 feb kl 17.30-18.30

Ons 2 mars kl 17.30-18.30

Välkommen!

Minigruppträning

2011-02-17T13:59:00.000+01:00

Igår var jag åter på MyrbergBjörn och på schemat stod Kettlebell Yin( 30 min kettlebell, 30 min restorative yoga). Jag är numera tämligen ofta hos Christine och Monika på Engelbrektsgatan eftersom jag även går en nybörjarkurs i yoga. Sakta men säkert börjar något som kan liknas rörlighet uppenbara sig och det känns högst användbart för både simningens vattenläge och en lite tightare aeropostion på cykeln. För att inte tala om kettlebellsens dunderträning för höften och löphållningen.

Myran&Björnen- fast tvärtom:)

Vi var 6 stycken som körde passet igår med lite lätt blodsmak kunde jag bara konstatera att jag tränade lyx. Lyx? Ja, det måste väl kallas så med både Monika och Christine var på plats som korrigerade små tekniktips i varenda swing, utfallssteg eller grymt krävande stretchpositioner. Det är en fråga om när det blir kö in från gatan in i studion- mer prisvärd kvalitativ träning i Göteborg finns inte. För oinvigda kan jag bara säga- prova!

Minigruppträning- value for money!!

Periodisering på SVT!

2011-02-16T16:12:00.001+01:00

I samband med klassen i måndags nämnde jag ett av mina favoritprogram just nu, Mitt liv som Hellner. Svärmorsdrömmen Erik Segerstedt får under några veckor lära sig att åka längdskidor från att i första avsnittet likna Bambi på is nu 4 avsnitt senare ha utvecklats enormt. Inte minst har hans träning gett fysiologiska resultat när hans vilopuls har fallit från 57 slag till imponerande 40 slag. Han coachas av sympatiska Per Elofsson.

Hela programserien handlar utan att nämna det rakt ut om hur planerad och periodiserad träning leder till effektiva resultat. Trots att det handlar om längskidor så går de generella periodiseringsprinciperna att översättas till all typ av konditionsträning.
Precis som Sisjöns upplägg startar Erik mycket teknik- och grundträning med styrkefokus. Hela tiden ingår pulsen som ett inslag för att analysera träningen. I senaste avsnittet började Erik köra intervaller och träningen intensifieras mer och bli tuffare och mer krävande. Så.. tycker du som cyklar med mig och Anette att upplägget känns långt och målet känns avlägset- inspireras av Eriks utveckling under tiden!

Se!

Måndagens klass

2011-02-16T12:30:00.000+01:00

Bästa cyklister,

här är passet från i måndags, en lång extensiv/tröskelintervallsstege med betoning på styrka. Bra cyklat och keep up the good workout!

/M

Vinterträning, Lång intervallstege. from spinspirit at Letsmix.com.

SpinningMania

2011-02-10T08:42:00.002+01:00

Det är februari. Gymmen andas aktivitet. Eller snarare flåsar, inte minst i spinningsalarna. Spinning är den mest besökta träningsformen, ibland utdömd som lite töntig och en relik av 90-talet. Men deltagarna tycks tycka annorlunda. Det skrivs just nu en del på bloggarn om spinning. Detta inlägget ledde till detta inlägget som ledde till detta inlägget. Intressanta kommentarer och reflektioner som alla som instruerar borde ta del av. Ger vi som instruerar våra deltagare vad de vill ha? Är Du en lyhörd instruktör? Får du rätt verktyg i form av utbildningar för att förmedla kunskap. Säg din mening i kommentarerna!

Skärmdump från i måndags på Elixia Sisjön- 180 cyklar sammanlagt i rörelse. Hela veckans 60 min klasser bokas upp direkt trots extraklasser. Spinningen är glödhet.

Singel i stan

2011-02-06T14:53:00.004+01:00

Årstider i konflikt. Ena foten av löpsteget i vintern och andra i våren. Ömsom gårdag av kyla, ömsom morgondag med fågelkvitter.

Gårdagens löprunda var min första utan broddar och utan en pulserande kondensgloria runt huvudet. Löpbandet har fått rulla ett tag och jag har nästan glömt hur ett utomhusandetag i 12 km/h känns. Varm koldioxid ut. Kallt fuktigt syre in. Befriande. Och detta tillsammans med ett hjärtslag innanför västen som slog sådär precis lagom hårt. Inga krav på fart. En liten smak av våren på tungan, ett kort vinternärminne, hopp om ljus och värme i det undermedvetna, och vips, så har man botat tristess och blöt vardag. Självmedicinerat sig utan att ens vara sjuk. Min windstopperrustning från Gore klöv vinden mitt itu och Junips lite vemodiga men smått underbara skiva var soundtracket in motion. Stegen kändes fria. Kärleken till löpningen hamnade på förälskelsestadiet igen. Wow.

Hela Göteborg befinner sig i skrivande stund under ett lager av grus. Ett enormt singeltäcke har kommit upp ur snön och i vissa ögonblick lurar hörseln verkligheten till fantasi. Öronen hänförs av ljudet, tror sig springa på lantställets grusvägar en varm sommardag. Men ögonblick är just ögonblick, det varar inte länge. Snabbt blir man påmind av en nästan blåvit svårt kämpande sol motarbetad av en ettrig stark polarvind. Det är inte vinter. Det är inte vår. Det är lika delar av båda. Lika som läggs ihop till ingenting.

Konfliktstilleben

Det är ett ganska bra tag kvar till sköna brisar och måsskrik. Men vetskapen av hägringen gör löpningen lättare och pushigare i steget. För dryga 6 månader sedan sprang jag samma slinga som fartkontroll och höll 3,30 tempo på 3,6 km. Igår gick det 2 minuter långsammare. Formen kändes avlägsen. Långt borta. Precis som sommaren. Drömmar om nya mål, nya farter och tider. Drömmar som blev till snabb och kall verklighet. Den bistra verkligheten.

Det är dags att börja löpträna mer strukturerat igen. Äntligen.

Vinterns grepp har verkligen satt naturen på prov med en jordskorpa isolerad under snö i månader. Nu smälter allt undan, vatten rinner och porlar från alla håll och kanter. Blödande vattensjuka sluttningar korsar cykelbanor och små miniatyrfjäll av is och missfärgad snö har gjort trottoarer till flodbäddar. Vackert på ett sätt. Fult på ett annat. Iskalla pölar ligger som långa bruna pärlband och flyter ihop och till dammar som brister och blir sjöar. Vatten, helt utan hänsyn till torra löpsteg eller promenader. Slush av is och grusgegga, kilometer efter kilometer.

Trots en flackande blick efter naken asfalt som i ett parti skeppsbrott i vuxen ålder blev det som att leta efter en nål i en höstack. De enda som inte verkade bry sig om infrastruktur i vädernuet var hundar i koppel som klafsade rakt genom väder och snösörja, gladare än aldrig förr. Dåliga dagar borde man tänka mer som en hund. Vifta på svansen och vara hög på att bara få vara utomhus. Feeling bad? Think like a dog.

Förra helgen pumpade en konstant housebas i magen och rosa nikescenljus upphackat med korta snabba energiska människomöten. Storstadspuls. Puls utifrån, in i bröstet. Det kändes fantastiskt och kul då. Bekräftelsebehov från en okänd publik. Igår kom pulsen inifrån. Inifrån och ut. I ensamhet. Bekräftelsebehov. Från Naturen. Snudd på vördnad för hela planeten. Något helt annat.

Det är kontrasterna som gör det. Livet alltså.

Finnish-top-finish a la Kimmo

2011-02-04T12:25:00.000+01:00

Just nu är det många duktiga och förväntansfulla presentatörer som sitter på tåget mot Nike BLAST Oslo. Jag har själv fortfarande inte hunnit sammanfatta Blast Stockholm men det kommer. Jag fick i alla fall en glimt av från golvet av Finlands talangfulle duktiga dansare Kimmo Jukuri som levererade en starkt medryckande klass, även för mig som inte har några dansben. Kimmo kör för övrigt även sin klass Shakedown i Oslo för er som har chansen att gå. Och lycka till i Oslo alla 100% earnade instruktörer!

Conversion, Nike Blast 2011 för lyssning

2011-02-01T16:57:00.000+01:00

Tanken var att beskriva mitt Nike blast men igår fick jag förmodligen i mig en matbit igår som kroppen inte var nöjd med. Dagen har således spenderats sovandes efter en hel natts kräkande. Tillsvidare lägger jag ut låtlistan och passet i mixform. Håll till godo.

Conversion, Nike BLAST 2011, Sthlm. from spinspirit at Letsmix.com.

BLAST lördag

2011-01-29T19:35:00.000+01:00

Jag skulle egentligen skriva om mina egna intryck från min egen klass Conversion men får kapitulera för en hotellsäng som just nu inbjuder mer än ett tangentbord. Det kommer en resumé och jag känner mig i efterhand nöjd med klassen. Jag vet inte om jag levererade som men jag kan bara konstatera att min deltagare gjorde det. Svetten ångande, adrenalinet låg i dimma och mjölksyran genomsyrade hela lokalen. TACK till er som var med! Men som sagt- det kommer mer sadelintryck så småningom. Jag bjuder istället på några bilder från dagen.

BLASTOPEDIA

Stora scenen. Stubinen brinner.

Monika- presentatören.

Monika- entreprenören- missa inte hennes föreläsning imorgon!

Anette Rusten Hertzman- Sveriges bästa norska instruktör. En personlig favorit och tillika Elixia-kollega!

Långt därframme sitter fantastiska Jessica Clarén i Cloud 9

Blast jackan

2011-01-28T18:54:00.000+01:00

.. ser ut såhär:

Explosion is in the air

2011-01-28T17:11:00.001+01:00

Jag sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm. Jag befinner mig ganska exakt i Katrineholm i ca 90 km/h. Imorgon brakar årets Nike Blast loss och förväntan märks på bloggar, facebook och i sms-form. Jag har precis satt den där sista mixpricken över i:et och nu är det bara att vänta och sedan förhoppningsvis leverera. Imorgon är det Conversion-dags:)

Tänt var det här- The Blast is on!

InCycles goes video

2011-01-28T16:24:00.000+01:00

Tyck gärna till!

Ljus

2011-01-25T17:00:00.000+01:00

Svältfödd på sol, färg och värme gick jag förbi Bukowskis skyltförnster på avenyn häromdagen. Just nu pågår inlämning för vårauktionerna och i fönstret stod denna fantastiska olja som lös upp hela avenyn. Målaren heter Inge Schiöler ingick i kollektivet Göteborgkolristerna som finns väl representerade på Göteborgs Konstmuseeum. Så lider ni av vinterdepression kan jag rekommendera er ett besök för uppiggning:)

Tystnad. Tagning. Träning.

2011-01-20T20:19:00.003+01:00

När jag tänker på passet på MyrbergBjörn nedan så är det en sådan otrolig kontrast till bilden av träning när jag bokade in mig på ett cykelpass på SATS. Jag klickade mig vidare till "Antag utmaningen" och möts av en helt annan vy av träning. Flera olika filmer visar en del av det rika utbudet på SATS. Glada färger. Koordinerade rörelser. Snyggt. Inte en detalj som är fel. Regissierat minutisöst. En hel drös fantastiska instruktörer som jag som så många andra ser upp till. Så inget ont om dem. Men det är en stilstudie i att göra rätt. Kliniskt rätt. Ingen gör en tillstymmelse till fel. Inte en svettdroppe i sikte. Inte en rosig kind. Kosmetiskt fulländat. Träning i en fotostudio i ett perfekt ljussatt rum med andra ord. Jag ska tillägga att även Elixia kör på via colour temat men filmen jag länkade till i ett tidigare inlägg är dessvärre borta på youtube.

Instruktionsmanual eller ett lockrop till träningsglädje för de som ska börja träna? Hur ser din reklamfilm om träning ut?

Raw

2011-01-20T16:23:00.009+01:00

Jag fortsätter lite på föregående inlägg om något kortare. Direkt efter jag satte punkten på sista stycket jag drog jag nämligen till MyrbergBjörn. Rakt in i rädslan skulle man kunna säga. Jag träffar Monika ofta så egentligen vet jag att det inte finns något att att vara rädd för. Monika är nämligen en mästare på att liksom avdramatisera det där jobbiga och istället få alla tankar att fokuseras på en enda sak. Träningen. Men ändå. Hej yogafear.

Tryck på knappen om du vill uppleva adrenalin, kärlek, skratt och 100% kvalitativ träning.

Jag provade Kettlebell Yin och en råare och mer avskalad variant av explosiv träning är svår att finna. Instruktioner in. 10 tår som etsar sig fast i yogamattan. Swing. Adrenalin. Stön. Värme. Skratt. Mjölksyresmärta. Paus. På det igen. Ny övning. Fokus. Hit me. Magövningarna var de värsta. Herre min skapare. Jag ville i ärlighetens namn sluta ungefär halvvägs in i dem men Monika och gruppen ville annat. Tack för det. Saved by the kettlebell.

Passet följdes av en s.k.restorative yoga. Långt hållna positioner. Mot väggen. på Mattan. Block. Bälten. Muskelfibrer som suckade. Svett som droppade i ultrarapid mot parketten. Andning som kom i balans. Fantastiskt skönt. Avslappningsövningen inramades som i en film när ljuset dämpades ner och gult citylight sipprade in genom fönstrena.

Jag går all in för MyrbergBjörn och kan bara säga att det är lyx att få träna i en mindre grupp och få de där tekniktipsen man går miste om i större format! Ta er dit och prova på studs! Igår var även Emil där men vi hann bara växla några korta ord och skratt för det var som sagt maximal fokus på träningen. Jag tog dessutom beslutet att sätta upp mig på en snabb introkurs i yoga med början nästa vecka.

Känslan efteråt var som ni förstår fantastisk. Träningsrädsla- You can beat the feeling.

Ps. Tack Monika och Christine för modigt entreprenörskap och finfina instruktioner! Kram

Ditt problem är mitt problem

2011-01-19T18:20:00.007+01:00

Jag har precis sett ett inslag från imorse med hälsocoachen/PT:n Shirin Rågby Djavid. Innan jag går in närmre in på mitt inlägg så råder jag dig att sluta läsa här och se inslaget.

Har du sett det ännu? Vad tyckte du?

Samtidigt som jag tycker Shirin har vettiga åsikter och verkar vara en sympatisk person slår det mig att vi i träningsbranschen är stöpta i samma form. Vi är ganska dåliga är på marknadsföra träning, speciellt för oinvigda. Det är lätt att sälja träning för någon som redan är frälst men när det kommer till de som inte har provat att knyta sin träning till ett gym så blir argumenten ganska lama och nästan lite anklagande. Men det är är inte de som inte tränar det är fel på, det är branschen. Gymbranschen är nämligen väldigt dålig på att se till människors behov. Dessutom styr vi dem in i den s.k. januarifällan år efter år. Vad menar jag med det?

Jo, i januari upplever Träningssverige en boom utan dess like, högtrycket är ett faktum. Efter någon månad mattas aktivitetetn ut. Varför då? Inom branschen står man och viftar lite lojt med pekpinnar och anklagar januarifolket på gymmen för att sakna karaktär när återbesöken sinar i mars/april då våren nalkas. Men vems är felet och framförallt, hur åtgärdar man problemet?

Först och främst, kan vi klandra svenska folket för att sukta efter lökväxter i blom, svultna på solljus och varmare temperaturer när istid 2.0 har lättat efter månader av kyla och mörker? Är det svenska folket som det är fel på som inte längre känner att inomhusträning längre lockar? Eller är det kanske branschen som istället lider en stor brist på flexibilitet och kreativit när svenskarna säkert vill fortsätta men istället utomhus när solen äntligen kommit fram? Var finns vi då?

För det andra, hur ser branschens del ut i januarifällan? Kan det vara så att gymbranschen kanske t.o.m. bidrar till en maxad start genom pumpa ut PR just i januari och bombardera oss med sälj denna månad? Om samma offensiv hade kommit i mars- hade det sett annorlunda ut då? Är det bara det "nya årets fel" att det blir som det blir? Jag vill nog hävda att misslyckandet faktiskt ligger hos branschen, inte hos de medelmmar som tappar gnistan för täta återbesök.
Istället för att gymbranschen frångår ett beteende som lurar in folket i fällan befästs problemet allt hårdare år efter år med allt mer koncentrerad marknadsföring i januari eller augusti. Som tack får de medlemmarna som startade året fint träningsmässigt något fördummande höra att karaktären brister och att de offer för en typisk sterotyp. Fick "avhopparna" rätt hjälp då kan man fråga?

Som en kommentar till filmklippet tycker Shririn säger vissa bra saker. Men det är trots allt svårt att bortse från många för enkelt vedertagna klyschor som sväljs med hull och hå av branschen i stort. Visst handlar det om att bryta vanor för de som bör börja träna. Men det handlar lika mycket om att få branschen att tänka nytt och fånga upp de som inte håller i längden. Ansvar bitte!

Angående quickfix så kan man nästan säga att personer som att inte tränar alls som börjar träna lite genomgår en enorm skillnad. I dessa fall sker faktiskt lite av ett quickfix men fixet sker på insidan- i kärlen, skelettet och hjärtat. Det syns på kanske inte initialt på magen men kroppens insida höjer sin standard snabbt. Hävdar man att man jobbar i hälsobranschen bör man också lyfta fram hälsovärdet framför ytan. Jag tycker man ska poäntera hälsans roll och inte bara ska fokusera utseendet. Det finns dessutom också ganska snabba utseendevägar som quickfix men i regel kostar de mycket pengar i form av PT-timmar. Men det går.
Jag förstår att vissa människor ryggar tillbaka när de jämnt får höra att det tar det måsta ta tid att komma i form- det är inte den bästa marknadsföringen. Det viktiga är vilken väg man väljer att gå och ingen väg är fel eller rätt.

En sista kommentar till inslaget vill jag ge när det senare i programmet pratas om kost och om "mindre gräddiga såser". Det finns idag massvis med olika typer av dieter och det tycker jag man inte ska blunda för. Dieter är som religion, många har en gud men hans eller hennes ansikte ser olika ut. Det finns dieter som nästan bygger på feta såser och då ska man inte generalisera över att det är fel. Kostråd revideras hela tiden och trenden är inte ett ökat kolhydratintag än de 60% som SLV idag rekommenderar.

Kost är individanpassat och väljer en person att äta mer fett och mindre kolhydrater så tycker jag man ska acceptera det. En s.k. "ren tallrik" kanske är det rätta för Shirin men samtidigt måste man måste nog inse att de generella kostrådens tid är förbi.

Tillbaka till sak. Träningsbranschen säljer världens bästa produkt. Hade en enda av världens mediciner gett samma effekt som motion hade du fått ta emot ett pris av hans majestät konungen i Stockholm i december. Tänk en bipacksedel som löd: Ta detta piller och du mår fysiskt bättre, ökar ditt välbefinnande, sover bättre, får ett bättre sexliv, lever längre och håller dig ung ännu senare i livet.
Det är nästan för bra att vara sant och borde vara världen enklaste produkt att sälja.

Det finns bara en liten hållhake. Det kräver jobb- just det- själva ansträngandet. Jobbet måste göras. Du måste liksom träna. Glömmer man berätta det så har man glömt en klart essentiell del. Haken är nästan som en liten folkhälsoskadad liten ond fe i en saga kom på den där detaljen. Det är hälsobegreppets cliffhanger. Oavsett hur kul du och jag tycker att det är att träna, vilka livsvinster man än gör, så finns det bara en person som kan bedriva din träning. Du.

Produkten träning starkt kopplad till psykologi. En outhärdligt uttjatad klyscha som nämns i inslaget ovan och som träningsbranschen köpt rakt av är att "människan är lat/slö av sin natur". Vem kom på denna generalisering? Och hur smart marknadsföring är det att kalla dem som behöver träna mer eller rent av börja för latmaskar?

Nej, för att återgå till psykologin, produkten träning säljer sig själv men först efter nyttjande. Det är så det funkar. Din upplevelse om ett träningspass är kopplat till känslor och dina känslor är just dina. Det är med andra ord bättre att låta träningen själv marknadsföra sin upplevelse för dig. Träna först. Upplev något roligt. Eller plågsamt. Reflektera. Känn efter med alla sinnen. Mår jag bättre? Eller sämre? Vad kom Du fram till?

Ungefär hälften av allt nytt umgänge jag träffar reagerar, speciellt i festsammanhang; "-Aha, du är spinninginstruktör, kul". Men den andra hälften gör anti-spinning-christ-korstecknet mot mitt ansikte och går in i ett försvarstal innan jag har hunnit sätta punkt för meningen. De oinvigda vill liksom direkt locka fram mina säljaargument för spinning så de kan punktera dem och kalla mig för träningsfanatiker.
Jag är liksom redan köpt av träningsdjävulen så det är liksom svårt att påverka mig åt något annat håll. Och min intention är inte att tvinga på någon träning de själva inte vill lägga tid på.
Jag vet hur gott ett pass gör för mig. Hur jag kan bota tristess. Rensa huvudet från negativa tankar. Hur det kan förlösa kreativa tankar. Och allt det där andra jag skrev om tabletten innan.

Jag säger alltid samma sak till antifolket. Följ med på ett pass och bilda dig din egen uppfattning. Alla gillar inte spinning, det har jag full förståelse för, man alla gillar att bemästra ett hinder, om det så är en tenta, en arbetsintervju eller ett träningspass.

Det fina med träningens psykologiska dubbelnatur ligger att ju högre obekvämströskel du måste över desto bättre känns det efteråt. Ingen springer ett marathon för att uppleva en nu-känsla av välbehag under loppet. Ingen gör en ironman för att kroppen mår tiptip efter 15 mil på cykeln när man har 3 mil kvar och en mara framför sig. Man gör det för en sak. Känslan efteråt. Där ligger belöningen. Det måste inte vara en ironman som ska göras, det kan räcka med 20 min styrketräning. Eller en promenad. Kroppen är både komplex och primitiv. Komplicerat uppbyggd men enkelt driven. En kropp i rörelse frigör kemikalier som gör att vi mår bra. En kropp är skapt för rörelse.

Jag tror således inte att människan är lat av naturen men däremot väldigt rädd för att göra bort sig, speciellt vi blyga svenskar. Där vilar ett tungt ansvar för oss som verkar i branschen, att skapa en trygg grund att stå på. En person som inte känner sig hemma eller trygg i träningsmiljö har ingen lust att bli publik clown i en värld där deras fördomar besannas ibland och är felaktiga ibland. Det har jag den största vördnaden och respekten för. Men det är inte för personen är lat som han/hon drar sig för att träna. Det är rädsla.

Jag ska ta ett exempel. Mig själv. Jag är lite rädd för yoga. Eller jag är egentligen inte rädd för just själva yogan utan snarare för min egen uppenbarelse i yogasalen. I vanliga fall när jag besöker ett gym är jag en ganska självsäker spinninginstruktör med några års av erfarenhet i ryggen. Jag kan köra en klass med en minuts varsel och komma undan med det utan att gå en nervositetsdöd till mötes. Men när det kommer till yoga är jag rädd. Jag känner mig inte hemma där. Inte ännu. Jag känner mig uttittad, i synnerhet i min roll som instruktör när det ligger en förväntan i att jag borde kunna bättre. Jag känner mig framförallt dålig på det jag gör. Min inre bild av en majestätisk solhälsning får salsspeglen att krakelera när jag möts av en spegelbild av vandrande pinne med reumatiska besvär men inramat med med mitt ansikte . It aint pretty.

Samtidigt känns det aldrig så bra, så förlösande och så fantastiskt som när ett yogapass är slut för min egen del. En av delarna är fysisk lycka i form av endorfiner men för mig är största delen lycka att övervinna en rädsla.

Lyckligtvis måste man inte alltid övervinna rädslor för att få träningens goda bieffekter men det kryddar faktiskt upplevelsen ännu mer. Det är med andra ord bättre att marknadsföra träning för det som det är- en resa mot ett mål. Men också en målgång du upplever efter nästan varenda träningspass du genomför. Träning får vara tråkig och göra lite ont både i knoppen och kroppen. Belöningen får du oftast ändå. Du mår bra. Efteråt.

Men som sagt, träning ska upplevas, inte recenseras av någon annan. Ju ondare du har haft under ett pass desto bättre mår du mentalt efteråt. Ju jävligare träning desto mer smakar livet.

Extraklass 23/1: the Shack!

2011-01-17T15:40:00.000+01:00

Nu på söndag kommer jag genrepa en av mina klasser som jag håller på the NIKE BLAST Sthlm: the Shack! Jag får då förstärkning av ädlaste spinningvalör då min duktiga kollega Jessica Clarén besöker Elixia Sisjön. Klassen ligger uppe för bokning nu så skynda att skaffa dig en plats, det är nämligen spinningmania på Sisjön dessa tider:) Vi kör kl. 16.30-17.30.

VÄLKOMNA!

Switcher?

2011-01-16T11:39:00.000+01:00

När PC-användare blir Mac-användare brukar dessa kallas för switchers. Min fråga till dig är:

Är du en gymkedjeswitcher?

Om så är fallet- varifrån bytte du, till vart och varför?

Lämna gärna en kommentar!

Mixmeister i iPhone

2011-01-16T11:32:00.000+01:00

Ganska nyligen släppte Numark tillsammans med Mixmeister en liten app för iPhone, iDj, som gör det möjligt att mixa musik som ligger i din iPod. Det fungerar ungefär på samma sätt som i datorversionen av Mixmeister. Appen kostar 15 kr och skulle kunna funka som en nödbackup om du av någon anledning inte fått med dig musiken till ditt pass.

Efter ganska snabbt användande kan jag dock konstatera att den kräver ett visst mått av tålamod eftersom telefonens processor inte går att jämföra med en dators, det tar tid för appen att bearbeta musiken. Summa av kardemumman blir att appen snarare fungerar som lite lek på tråkiga bussresor än som ett riktigt användbart verktyg. Men till trots.. mixa musik i mobilen.. jovisst är det lite coolt!

Såhär ser gränssnittet ut

SATS magasin

2011-01-14T12:39:00.001+01:00

Igår kom SATS trevliga medlemstidning, SATS magasin. Jag har tidigare skrivit att jag gillar tidningen, det är en bra mix av träningstips, företaget SATS och dess medlemmar står i centrum. Den nya loggan klär tidningen och förklaras närmre i numret.

Peter Jihde i toppluva på frontcover

Det verkar även som SATS magasin antingen tänker likadant som jag eller möjligen läser undertecknads blog( grön träningavsnittet)?

Old news!

Polerat

2011-01-13T16:54:00.000+01:00

SATS har ett gäng olika youtube-filmer ute för att locka till träning. Även Elixia finns att beskåda på webben. Vad sägs, väcks träningssuget?

Nike ++ & Runkeeper Pro

2011-01-12T15:09:00.002+01:00

Nytt år brukar betyda nya prylar och i vår kommer den riktiga efterrätten i Nike+ plusmeny. I april lanserar nämligen Nike i ett samarbete med navigationsföretaget Tomtom en GPS-utrustad klocka. Äntligen kan Nike´s löpare hålla koll på hastigheten på sina löprundor!

Snygg!

Samtidigt kontrar Runkeeper med att lansera en sändare och pulsbälte kopplad till din iPhone. Frågan blir alltså vilket kit som passar dig- funktionerna är i princip demsamma.

Själv håller jag mig till min Garmin 310XT som är en fanastiskt klocka som är skräddarsydd just för triathlon.

On track

2011-01-11T22:12:00.001+01:00

Igår sparkade vårterminen igång på allvar och det märks att medlemmarna har törstat efter träning i sin vardag. Det var fulla hus och träningsglädje i kvadrat som sig bör. I lördags hölls dessutom vårens kickoff för personalen och nu under Elixia-flagg. Elixias VD var på plats och berättade om historien bakom Elixa och kommande visioner för den svenska markanden. Det kommer bli ett spännande år.

Numera är Sisjön ommålat i lite nya färger och inramat i Elixia-grönt. Gruppträningsschemat är kryddat med några nyheter som Dirty Dancing, TRX och Fit for Skiing. Som medlem på Sisjön måste jag med viss part i målet ändå säga att utbudet för träning är fantastiskt med allt från kettlebell, hotyoga och powerpace till bodybalance i varm studiomiljö.

Gårdagen innebar också att Anettes och mitt periodiseringsupplägg drog igång. Det är första gången vi kör upplägget utanför Landala och det landade väl- bra cyklat allihopa! Är man fan av spinning så erbjuder Sisjön även 2-timmarspass i samarbete med Triathlon Väst under våren ledda av den här mannen. Vän av variation så är detta ett ypperligt tillfälle för er som vill ha lite distanspass under våren( det går dessutom att köra klassen före om man vill ha hela 180 min!).

Linda premiärkörde TRX i grupp och en fulltecknad start bäddar för succé i vår. Grattis Linda!

Även Monika och Christine drog igång vårteminen på MyrbergBjörn med fullt ös. Så.. nu är träningståget 2011 i rullning och tuffar på under våren.

InCycle Educations

2011-01-06T16:45:00.000+01:00

En iPhone, en mac och 2 timmars lek med iMovie slutade såhär:) Såsmåningom kommer den slutgiltiga versionen.

Känslostorm

2011-01-04T09:45:00.000+01:00

Sats nya logga har satt känslorna i rullning på facebook. Vad tycker du?

Fräsch eller beige?

Januari is on!

2011-01-01T11:58:00.004+01:00

Kalendern har bläddrat fram till januari som är den intensivaste månaden på gymmen i Sverige. Januari är den starkaste försäljningsmånaden och det säljs träningskort i parti och minut. Precis som i julhandeln brukar man prata rekord och i februari får vi se hur 2011 startade. I takt med den ökade konkurrensen så gäller det för gymmen att locka med utbud och priser. Som konsument gäller det att ha tungan rätt i mun och mitt råd är att alltid provträna på ett ställe innan man bestämmer sig. Gillar du gruppträning så prova att gå på många pass- maskinparkerna på gymmen är numera ganska likvärdiga.

SATS väljer att gå in i 2011 med en lite moderniserad logga och nya färgskalor. De visar upp sig i färgranna videos på deras youtubekanal där man skymtar idel kända instruktörer. Det känns helt rätt och det enda jag har svårt att förstå är att de väljer att behålla den orangesvarta loggan. Det nya typsnittet förklaras såhär på facebook:

Appropå lutade loggor..

Här är min teori.. Jet var före;)

Snyggare med annan färg! Och en klass med rötter i löpning! Härligt!

Sportlife kör på med gasen i botten och öppnar 4(!) nya anläggningar i Malmö. Friskis lanserar nyheter som Fuego, HIT och IntervallFlex. Elixia har uttalat fler anläggningar i främst Göteborg och Stockholm medan SATS och Worldclass verkar ligga lågt med nyetableringar. Januari har startat som sig bör. All in!

Microresumé 2010

2011-01-01T11:44:00.000+01:00

2010 är över och nu stundar ett nytt år, 2011. Året som gick innehöll lite av varje och sett med träningsbloggögon hände det en del i mitt eget liv. Mina personliga idrottsliga målsättningar som jag satte i början av året infriades knappt alls vilket borde ses som ett misslyckande. Men med facit i hand så är jag ganska nöjd till trots eftersom resan mot målen istället gav mig erfarenheter som jag tar med mig in i 2011. En av dessa var t.ex. att en 34-årig skadad kropp läker långsammare än en 20-årig, ett faktum som jag inte var helt bekväm att förlika mig med.
En överansträngd vrist efter Göteborgsvarvet resulterade i en fot som krånglade månader efteråt och ledde till ett inställt Stockholm Marathon.

Triathlon är en fantastisk sport, när man är skadad i en gren får man tillfälle att bli bättre i en annan. Den skadade foten ledde till ett mer frekvent simmande och jag fick efter nästan 15 års uppehåll tillbaka kärleken till klordoft och skvalp i öronen. Några av de bästa minnena är tillsammans med min träningskompis Robert då vi bröt vattenytan i en absolut tyst och sagovacker Delsjö kl 06 några sommardagar i juni/juli. Simningen var meditativ, tyngdlös och snudd på någon slags religiös träningsuppenbarelse.
Triathlonresultaten hade både ups and downs med höjdpunkter som att ta sig i mål på sprinten på under 19 min på 5 km. Lusten att tävla väcktes igen och nu är målen satta för 2011.

Den stora förändringen på spinningfronten var att efter nästan 8 år på Landala ta beslutet att lämna mångåriga kollegor och medlemmar för att söka sig till en ny arbetsplats. Det tog många månader att fatta beslutet och flera personliga överläggningar med vänner och kollegor. Nu i efterhand är många av Landala-instruktörerna( som denna och denna) spridda i stan men tack vare facebook och bloggar kan man fortsätta följa personer som alla har en del i mina personliga utveckling.

Jag hamnade som bekant på Gymnasium som ganska snart blev Elixia och kunde inte ha välkomnats på ett bättre sätt. Det är få förunnat att lämna en varm arbetsplats och hamna på en annan med samma anda. Elixia har en fantastisk atmosfär och och en hel rad duktiga instruktörer som inspirerar. Medlemmarna är grädde på moset.

Personligen innebar 2010 också att få presentera på lite olika konvent och hålla utbildningar för blivande instruktörer. 2010 blev lite av ett genombrottsår för mig sett ur presentationsögon. Detta var heller inte en slump utan ett resultat av att få jobba med en fantastisk person som alltid stöttar och coachar till bra beslut med eftertanke i svåra lägen. Vem? Jo, fantastiska Monika. Denna nyblivna 4.0-are omges ofta av superlativ och jag kan inte annat än sålla mig till skaran, främst för hennes lyhörda och ödmjuka reflektioner och stöd när de behövs som bäst. Jag fick fria tyglar att göra en workshop i Incycles namn som blev fullsatt och en trevlig tillställning tillsammans med Mattias. Mina två teammates Linda och Jessica är också två fina supporters som alltid har kloka idéer och bra förslag.
2010 innebar också att få träffa några bloggare(Sara och Therese) i riktiga livet och även detta trevliga upplevelser. Det är inte alltid en blog ger en helt rättvis bild av en person, ett möte i verkligheten ger en ytterligare dimension och en själ till personen.

En händelse som stack ut under 2010 och som jag jag tycker bör lyftas fram en gång till är det duktiga gänget bakom Rosa Bandet som slog rekord. De drog ihop smått otroliga 201.001 SEK för livsviktig bröstcancerforskning helt idellt. Av dessa drog Sara Träningsglädje in 32.146 SEK- wow säger jag! Hade jag haft möjlighet att lägga en röst för årets händelse/eldsjälar i nomineringssammanhang hade jag lagt min röst där.

Nu är det 2011! God fortsättning!

God Jul!

2010-12-24T11:15:00.000+01:00

.. från ett fruset blekinge!

Smart Friskis Svedala!

2010-12-20T14:25:00.000+01:00

Smarta PR-kampanjer måste inte alltid vara dyra. Det räcker ofta långt med ett kreativt sinne och det har Friskis&Svettis i Svedala bevisat. En flashmob som blinkar till mitt i julhandeln; enkelt, smart och roligt tänkt! Well done säger jag:)

Best of 2010

2010-12-19T15:28:00.002+01:00

Årets bästa musik i årets sista pass! Här har ni mina bästa låtar 2010 i spinning-miljö:) Klicka här för musiken i spotify!

Lykke Li – Get Some

Janelle Monae – Tightrope - Feat. Big Boi

Oskar Linnros – Från och med Du

Adrian Lux – Teenage Crime - Original Mix

Familjen – Mitt Bästa

Johnossi – What's the Point

Robyn – U Should Know Better (feat. Snoop Dogg)

Faithless – Not Going Home - Eric Prydz Remix

Robyn – Dancing On My Own (Rex The Dog Remix)

Sade – Soldier of Love

James Blake – Limit To Your Love

Vilka var dina bästa?

Taken by tree

2010-12-15T23:11:00.000+01:00

I Göteborg sjunger träden. Inget konstigt med det.

InCycle facelift!

2010-12-15T00:10:00.000+01:00

InCycle´s hemsida har genomgått en facelift. Det har också inneburit några nyheter som är till gagn för dig som gillar musik och letar inspiration! Numera kan du få tips direkt via SHARE MUSIC fliken. Även allas bloggar, Monika, Jessica, Linda och min blog finns samlad på hemsidan. Välkommen in för ett besök och lämna gärna en liten kommentar!

Svårt att hitta musik- inte nu längre! Tipsa gärna oss om dina favoriter!

Bloggarna samlade på ett ställe!

Tape Art

2010-12-14T13:32:00.000+01:00

Footlocker och converse har slagit sina påsar ihop i en lite rolig reklam med s.k. tape-art. Bakåtsträvare som jag är föredrar jag vinyl framför mp3:or så när en rondell blir en jätteskivspelare blir jag lite glad. Lägg lite funkiga beats på det så är helheten ett faktum

Sociala medier är inte gratis

2010-12-14T13:21:00.000+01:00

Jag är numera som bekant medlem på SATS istället för anställd. Det gör att jag kanske har ett annat perspektiv på företaget än vad gemene medlem har. Det ökar i många lägen förståelsen för beslut mm men jag försöker ändå att se saker ur medlemsögon. Det är ju det jag är, medlem.

Idag kom SATS medlemsbrev i min mailbox. Som medlem och kund är det ibland lättare att kritisera än att berömma saker som är bra. Jag har tidigare nämnt att SATS har en medlemstidning som jag personligen tycker är riktigt trevligt skriven. Den har bra bredd av tips och lyfter fram medlemmar på ett sympatiskt sätt. Jag tycker även medlemsbreven är bra skrivna, informativa och bra balans mellan erbjudanden och en positiv ton i språket. Den här meningen fastnade i alla fall jag för:

"För dig som är löpintresserad lovar vi heta nyheter som du kommer att ha nytta av under kommande säsong."

SATS har även en Facebook-sida som för ett tag sedan utlyste en tävling i massage. -Bra! tänkte jag, det händer lite grejer i de sociala medierna. Ganska kort därefter och lite förvånande försvann tävlingen och gjordes om i mailform istället. Det var synd, transparensen försvann. Tidigare kunde man se förslagen som strömmade in, nu tappade man bort den möjligheten. Det står inget om tävlingen på hemsidan längre så man kan ju undra vad som hände. Jag tittade precis in på SATS facebooksida och konstaterade att den inte är administerad efter den 24 nov, det är ca. 3 veckor sedan. Flera medlemmar har frågor som med svar som hänger i obesvarade luften. Är det en bra närvaro på facebook?

Jag tror många företag( även i helt andra branscher) lite går på tricket att sociala medier är gratis. Är det gratis? Ja, verktygen, alltså bloggarna, facebook, youtube är gratis, helt riktigt. Det är ganska otroligt med tanke på att allt annat i samhället kostar pengar. Men.. det gäller att underhålla medierna. För att tala ett språk som passar bloggen så är det som att bedriva sin egen träning. Det handlar om kontunitet. Det finns ett otal massa bloggar och facebookkonton i företagskläder som har börjat med att peppra ut inlägg väldigt ambitiöst till en början men efter någon månad har aktiviteten glesnat ut. Det är lite som med träningen efter nyår- den börjar som en raket och dalar 6 veckor senare.

Vill man sköta facebookkontona på ett sätt får som man som företag ska vill dra nytta av får man givetvis anställa en person som sköter aktiviteten på nätet. Det gäller med andra ord ha en snabb administratör som svarar på frågor, lite som att bedriva kundtjänst i ett nytt medium. Just kundtjänstärenden är något som kunderna upplever som väldigt viktigt, se på SJ, Sas och el och- telefonbolagen t.ex.

Tyvärr finns det inte så mänga andra gym-aktörer att jämföra med vilket i sig är ganska anmärkningsvärt. Friskis och Svettis hör till undantagen och har en riktigt bra fan-page. Jag tycker även Nike Women och Nike Running är ett lysande exempel på hur man driver ett facebook-konto på ett smart sätt. Det är närvaro, pepp och i förlängningen tycker man varumärket verkar sympatiskt. Det finns säkert fler- tipsa mig gärna!

:-) Bra jobbat!

:-( Hrm..?

MyrbergBjörn har öppnat!

2010-12-13T15:56:00.001+01:00

Igår var jag tillsammans med Linda och tittade förbi Monika och Christine som höll öppet hus i deras nya studio, MyrbergBjörn på Engelbrektsgatan 34. Lokalen var fantastiskt fin och ligger verkligen mitt i stan med Göteborgs egna blodomlopp i form av spårvagnar cirkulerande nedanför stora ljusa fönster. Bakom den snygga loggan ligger den här fantastiska tjejen. All kept it in the InCycle family so to say;)

Lycka till yogisar! Bild tagen av Linda!

Can you handle it?

2010-12-13T13:45:00.001+01:00

Hm.. produktutveckling i alla ära men denna produkten kanske skulle stannat vid idéstadiet.. om ens där. Detta inlägget blir ett lågvattenmärke i bloggens drygt 4-åriga historia och jag ber om ursäkt för det. Andra videon är hämtad från Jonas Coltings blogg.

Elektrolyt-humor

2010-12-10T23:08:00.001+01:00

Vätskebalansjämnaren Nuun har en rolig facebook-fan-sida. Just nu efterlyses förslag eller kanske snarare gissningar på den nya smak som ska lanseras. Nuun-anhängarna är inte blyga att gissa och några förslag är riktigt roliga. Kanske Eggnogg, snicker-bar eller avocado? Den som lever får se:)

Saknas din favorit? Gröna gelégrodor eller kebabpizza? Shout out på fejjan isf!

Produkttest, Gore Running Wear

2010-12-10T16:16:00.000+01:00

I förra helgen var jag ute och sprang ett medeldistanspass i ett vackert och vintrigt Göteborg. Temperaturen låg några grader under nollsträcket inlindat i en svag bris. Jag fick då tillfälle att prova några av de plagg jag fått från Gore. Det rörde sig om Gore Mythos Jacket och Gore Challenger WS Tights, båda två löp-plagg lämpat för kallare väder och med utrustade med windstopper i både jackan och tightsen.

Bra tänkt!

Det är kläderna som gör mannen sägs det och under löprundan kände jag verkligen att det är befriande att springa med bra utrustning. Kläderna märktes inte. Jag frös inte och var inte för varm. De andades perfekt med endast ett underställ på överkroppen och ett par höga kompressionsstrumpor på benen.Detta gjorde att jag egentligen var ganska lätt klädd trots att det är några minusgrader ute. När jag sprang över broarna och slogs av vad grymt det är att ha windstopper även i tightsen. Vinden smet förbi låren på brokrönet istället för att sätta sig som en kylklamp i dem.

Funktion är A och O. Gore tänker 2 gånger på detaljerna utan att pråla till i onödan!

Känslan av kvalitet är hög, högre än alla andra märken jag har sedan tidigare. Passformen är kroppsnära och utrustad med snölås i midjan på jackan. Sömmarna är verkligen fint sydda och perfekt tejpade. Detaljkänslan andas kvalitet utöver det vanliga. Det märks att också att Gore värderar funktion och finesser högt. Jackan har en ficka på överarmen, perfekt för iPoden eller telefonen och fodrade handflatsmuddar för händerna. Det finns gott om reflexer både fram och bak så reflexväst är inte nödvänligt om det skulle skymma under löprundan.

Gore säljs och marknadsförs i något mer nischade sportbutiker som Löplabbet, Löp-och skokliniken och Cykelcity. Prismässigt ligger de något över konkurreneterna men å andra sidan är kvalitetskänslan betydligt högre. Betygsmässig hamnar de i topp!

Gore Challenger WS Tights

Gore Mythos Jacket

Varma kläder i en kall stad.

Håkan Hellström hade gråtit av det vackra vädret.

Ny mix!

2010-12-10T15:13:00.000+01:00

Inför helgen bjuder jag på en lite funkig housemix. Hoppas den gillas!

FunkySnowFlakes from spinspirit at Letsmix.com.

Golddigger

2010-12-08T21:39:00.002+01:00

För ett tag sedan sändes ett reportage om gymbranschen i tv4´s ekonominyheter ( Inslaget går tyvärr inte att bädda in på bloggen) värt att se.

Value for money? Gymbranschen ökar intäkterna ordentligt 2010.

Triathlonhumor

2010-12-08T16:17:00.000+01:00

Coaching

2010-12-06T12:37:00.002+01:00

Det blåser vindar av läckor och avslöjanden i parti och minut. Nästan varenda tidningslöp och nyhetssändning citerar just nu wikileaks. I fredags läckte en något mindre viktigt nyhet ut men den landar ganska bra som en kommentar till mitt eget inlägg om gymbranschen. Någon medarbetare på företaget Tre har nämligen läckt en film som ska vara någon slags sälj-pepp utskickat från ett förmodat huvudkontor eller försäljningsavdelning till direktsäljarna. Jag såg filmen via Alex Schulman show vars panel (25.25 in i programmet)kommenterar klippet ganska sunt.

I program 14 av TrendTV pratar trendspanaren Göran Adlén om att en bra produkt ska egentligen kunna sälja sig själv utan reklam, givetvis lite utopiskt menat. Årsskiftet närmar sig och den stora försäljningsboomen för gymmen närmar sig. Hur gör du när du väljer gym- vad väger tyngst för dina stundande eller redan gjorda val?

Kom igen nu! Peppad eller deppad? Eye of the Tiger!

Musikklappar

2010-12-03T15:50:00.000+01:00

Såhär inför 2:a adventshelgen kommer två musiktips från olika genres som får iLike-knappen att kännas lite futtig. Först en spännande debutant från London, endast 22 år gammal och därefter Daft Punk, kanske det största som har hänt elektronik musik sedan Kraftwerk. Good stuff!

Fit for skiing

2010-11-30T22:37:00.001+01:00

När termometern närmar sig nya lägstanivåer och ett VM i längdskidor stundar i Holmenkollen lanserar norska ELIXIA och sedemera även Gymnasium en ny klass, Fit for skiing. Klassen är tänkt att ge deltagarna en bra grund inför skidsäsongen. Utan att vara alldeles för insatt så handlar det främst om ben- och balansmoment i en mix av styrka och kondition. Det verkar bli en vargavinter även i år så timingen ter sig lyckad. Mer om ELIXIAs expansionsplaner i Sverige finner ni här.

Ultramannen

2010-11-30T00:38:00.001+01:00

Jonas Colting slutade på en 2:a plats på årets Ultraman på Big Island, Hawaii. Tävlingen är fantastiskt krävande, går över 3 dagar, med en cykling som är allt annat än platt. Simning: 10 km, Cykel: 145+270 km(2500 höjdmeter) samt löpning 84 km. Jonas har även skaffat sig en ny blog där man kan få veta om racet i detalj.

Gore for president!

2010-11-29T21:34:00.000+01:00

Idag dök Anette upp på Gymnasium med mjuka paket under armen. Jag har fått en ny test-laddning kläder från Gore och funktionstester kommer inom kort. Jag har i iver redan provat kläderna och plaggen är fantastiskt välsydda med en passform som passar mig perfekt! Bilderna gör inte alls kläderna rättvisa, bättre plåtar kommer! Tack Anette!

Vi gillar olika!

2010-11-28T23:17:00.003+01:00

Det här är ett långt inlägg. Jag tänkte lägga fram en egen teori vars slutsats jag tror bygger på en kedja av orsaker. Det ligger inga vetenskapliga studier i botten för den, inte heller några direkt djupgrävande analyser. Det är en teori kort och gott. Jag grundar den mestadels på egna funderingar men även på samtal och utbytta erfarenheter med vänner i branschen, bloginlägg och reflektioner i största allmänhet. Det är någon slags betraktelse som har växt fram under flera år. Dessa tankar har legat i bakhuvudet och säkert speglats i många inlägg redan tidigare. Det är inte helt lätt att göra rättvisa analyser av en bransch när man själv befinner sig i den. Den kanske dock kan förklara vissa saker jag tidigare har hintat om, saker som jag skrivit om mellan raderna Det kan säkert förklara en viss beundran för somliga företeelser och viss skepsis mot andra. Here goes..

Efter årsskiftet går the Nike Blast av stapeln, nordens största gruppträningsinstruktörträff och en inspirationsfest för tränande. Det är idel kända instruktörer från Sverige och proffs influgna från både USA och Europa som besöker Stockholm. Jag tittade i genom alla namnen och slogs av mångfalden av träning. Alla presentarörer är förutom duktiga instruktörer också drivna entreprenörer med egna träningsidéer. De försöker inspirera med nya träningsformer, styra träningsbranschen mot ett håll där deras övertygelse ligger. Jag är ett fan av entreprenörskap så alla unika uttryck som presenteras tilltalar mig även om träningsformerna kanske inte alltid faller mig på läpparna. Jag slogs även av en annan sak när jag läste om presentatörerna, åldern på dem.

Nästan alla är mellan 30-40 år gamla. Några få är äldre och likaså är några yngre men majoriteten är runt 35 år. Är det en slump eller varför är det så? Jag själv är 34 år, ingen duvunge för att presentera rent åldersmässigt med andra ord. Innan 2010 hade jag knappt presenterat på konvent alls så det gångna året blev något slags genombrott på riksplan. Jag hade dessförinnan kört i 8 år innan jag blev tillfrågad. Jag har aldrig aktivt sökt att får presentera någonstans och har kanske snarare haft en återhållsam approach till att göra så än motsatsen. "Genombrottet" berodde på en enda sak, jag hörsammades. Bloggen hade säkert gjort sitt men också att någon hade lagt märke till min träninsgfilosofi. Jag fick en putt i ryggen och någon trodde på mig. Jag fick en mentor. Tack för det!

Hur kommer det sig att man ska vara så pass gammal som 30+ för att presentera på de större eventen? Och varför är det så få nya presentatörsnamn nu när gymbranschen har växt så det fullkomligt har knakat i städer i Sverige de senaste 5 åren? Inom idrott pratar man om återväxt, finns den i gymbranschen?

Jag tror det finns flera anledningar till varför det ser ut som det gör och tänkte spåna lite om varför. Det tar några år att bli säker i sin roll som instruktör, det är nog en del av svaret på den något höga medelåldern på presentatörerna. Men jag tror också att det bottnar i något annat. För att göra detta får jag ganska långt från den pudelns kärna. Det är också någon slags periforitänk till mitt trendspaningsinlägg.

Trots mina 8 år i gymbranschen är jag inte ingen tungviktare, snarare tvärtom, jag är ett moget blåbär. Det finns många som har verkat i 25 år och längre än så. De har ett ännu längre historiskt perspektiv än jag har. Jag hann träna i 2 år på gym innan jag blev instruktör. Innan dess bedrevs all träning i simhallen, i löpspåret eller i simhallens styrketräninghall i Ystad. För 10 år var gymbranschen ett ganska ovisst faktum för mig och jag kände mig som idrottare inte direkt hemma där heller.

Trots att jag är relativt ung i branschen så har jag ändå varit med så pass länge att jag har sett och iakttagit vissa förändringar som jag tror kan kopplas till en längre orsakskedja. Den röda tråden handlar i grund och botten om ekonomi och ägande. Jag tror dessa två ord nämligen båda har bidragit till att det har blivit som det har blivit med de kursiverade frågorna ovan. Branschen har genomgått en förvandling de senaste 10-15 åren, ett barn har blivit en tonåring.

Den stora förändringen har varit gymmen har gått från att vara småföretag till att bli en industri som faktiskt omsätter miljarder. För bara 10 år sedan var gymmen små företag drivna av lokala entreprenörer. Trots att de kedjor som finns idag fanns( med några undantag) då också så drevs klubbarna och centrerna mer som små satellitföretag och eller som franchise. Det fanns en övergripande organisation och ett varumärke i ryggen men strukturena var mer diffusa än idag.

Trenden de senaste åren har gått åt att bolagen, alltså kedjorna, ska äga sina klubbar själva. Franchisetagarna har blivit utköpta i den mån pengar funnits. Det är inte något konstigt med det, gymmen drivs med samma företagsambitioner som andra storföretag. Det har skapat traditionella företagsstukturer med intranät, internutbildningar och man har helt enkelt försökt att legitimera gym som ett vanligt arbete både internt- och utåt sett. Ur ett företagsperspektiv har branschen förmodligen effektivserats. Reformerna har fört en del riktigt bra saker med sig, SATS har t.ex. infört kollektivavtal, oegentligheter som svartjobb och svarta pengar har minskat med den ökade kontrollen. Personer som faktiskt har velat jobba på gymföretag har kunnat göra detta som anställda( inte som egna företagare) med pensionsparande och sjukförsäkringar. Men är all utveckling av godo?

Idag ägs gym i storstäderna i större grad av kedjor som som sagt helst vill äga klubbarna för att få full avkastning. Kedjorna i sin tur får ekonomiska medel från aktieägare, riskkapitalbolag, kreditbolag, liesingföretag till inventarier eller banker. Eftersom det är väldigt dyrt att starta ett gym med lokalkostnader, maskinparker och personalkostnader pumpas det in pengar in för att ständigt köpa nya anläggningar. Några kanske går back, några andra går plus men summa sumarum är det som räknas vid boksluten.

I slutändan gäller det för ägarna av kedjorna att få avkastning på sina satsade eller utlånade pengar. Med kraven på avkastning så gäller samma markandsekonomiska lagar som i alla andra branscher, man sparar in på det som kan sparas på. Det gäller att hålla ned kostnader och öka intäkterna. Hur gör man då det? Jo, som i övriga näringslivet, man rationaliserar. Det kan handla om att husera egna utbildningar istället för att köpa dem externt, sätta ihop egna koncept istället för att köpa dem av producenter, dra ner på personal, ta in billigare städfirmor (m.m.) eller som i vissa fall starta obemannade gym. Allt detta är i förlängningen resultat av ägandet, någon vill ha tillbaka de instoppade pengarna. Men hur blir då med kvalitéten på det som det som ska levereras, träningen och kompetensen?

När gymmen alltmer har formats i företagskläder så har värden från näringslivet anammats mer och mer. Inte minst verkar vissa som redan befunnit sig i gymbranschen klappat händerna när de har fått byta ut träningsoveraller till kostymer. Det har gett dem lite status helt enkelt. Det har skrivits pärmar med affärsidéer, visioner och missioner som ska implementeras ut i alla led. Förut var det korta beslutsvägar på det lokala planet men idag ska beslut oftas ta centralt och organisationerna har blivit tröga.

Förr var det också som instruktör mer tillåtet att köra klasser på olika gym. Det fanns inte så många gym att hålla klasser på och för att få ihop tider var det en lösning att köra på olika ställen. Idag är det antingen förbjudet eller mindre önskvärt, lite som i övriga näringslivet, man jobbar inte hos en konkurrent. Jag kan förstå principen men som i mitt eget fall handlar det om 1 timmes gruppträning i veckan. Nu är jag nöjd med min situation och har ingen längtan efter att jobba på fler ställen, men ändå, är det rimligt egentligen? Konsultuppdrag fungerar i andra branscher men inte i gymbranschen.

Företagskulturen har dock enligt mig inte riktigt förankrats på ett helt naturligt sätt bland personalen. Om det har gått för fort eller om implementeringen missuppfattats får låta vara osagt. Det positiva effekterna har inneburit ambitioner att bygga starka team med en tydlig organisation som är lojala mot arbetsgivaren och sina medarbetare. Det har också varit bra i termer av pepp inom organisationen och skapa en positiv vi-anda inom företaget. Men, det har blivit oproportionellt för stort fokus på försäljning och jag tycker i flera fall att det egentliga fokus, kärnverksamheten: träning och god service, har fått stryka på foten.

Jag har jobbat under olika arbetsgivare och med facit i hand har det varit nyttigt. Det har funnits likheter och skillnader, både bra och dåliga. Jag har egentligen bara valt ny arbetsgivare aktivt en gång och det gjorde jag i våras. Min tidigare arbetsplats/gym gick i genom olika ägarskiften och jag valde att stanna kvar eftersom jag trivdes bra med mina kollegor och medlemmar. Jag hade givetvis kunnat välja en ny arbetsplats då ( så visst, det var kanske ett aktivt val, hursomhelst..) också men stannade kvar för att jag ville se vad som gavs.

Under mina år har jag förutom ett gott socialt klimat värdesatt en sak mer än något annat, att få verka i en kreativ miljö. Det är något jag har värderat oerhört högt och liksaså gjorde mina kollegor det. Det har handlat om att få pröva idéer och få chansen att lyckas eller misslyckas, både inom gruppträningen men även i andra sammanhang.

Det som är vinsten med att odla kreativitet på en arbetsplats är att personalen blir delaktig i verksamheten och beslut. Lojaliteten för arbetsplatsen ökar, varumärket stärks som en reaktion av lojaliteten och den goda miljön smittar av sig på medlemmarna. Det är win win upphöjt till 2. Eller kanske till 3 rent av. Det får framförallt personalen att tänka, utvärdera produkter och i förlängningen utvecklas. Storstäderna har faktiskt mycket av lära från de små gymmen i mindre städer, dessa är duktiga att läsa av den lokala marknaden och anpassa sina produkter efter den.

När organisationer och företag blir stora gäller det att ha ett enhetligt varumärke utåt sett. Utbudet paketeras i likadan kostym och kvaliteten säkras i koncept. Det finns både för och nackdelar med det. En del av gruppträning lämpar sig bättre för konceptformat, annan inte. Jag har full förståelse för att man säkerställer vissa gruppträningsprodukter i form av koncept för att garantera kvalitet och erbjuda produkter som medlemmarna känner igen. Kvaliteten blir just jämn och likaså också anonym.
Med vunnen enhetlighet förlorar man något annat, genuninitet och orginalitet. När samhället i stort blir mer konformt med samma utbud på vartenda köpcenter så följer gymindustrin samma ström. Trygghetsnakomanin når nya missbruksnivåer, det ska vara samma kakelstorlek i omklädningsrummen annars kommer medlemmarna känna sig bortkomna. Tror vi verkligen på det?

Idag att det är få väldigt få producenter av gruppträningsprodukter i Sverige och stor dominans av några få producenter. Det generar aldrig en helt frisk marknad. Baksidan av konformiteten på gymmen och konceptdominans blir att när koncept efter koncept(kanske omedvetet) serveras som ett standardutbud ifrågasätts inte kvaliteten. Utbudet sätts "för alla andra har det". Det leder också till att inte värdesätta kreativiteten som borde vara en motorn för instruktörerna.

Känna igen eller upptäcka nytt- vad föredrar du?

Många av de namn som idag som är stora presentatörsnamn inom branschen har en gemensam nämnare- de är duktiga entreprenörer. De har sina rötter i branschen som var yngre när de startade. Kreativiteten hade ett annat värde. Instruktörerna fick tänka till själv och sätta ihop egna klasser, koreografi fick kluras ut utan att någon annan gjorde det.Vissa klasser höll kanske visserligen sämre kvalitet än dagens koncept men vissa var också bättre.
Idag känns det inte som egna idéer välkomnas ( det finns givetvis undantag). Branschen har blivit dålig på att ta till vara på den kreativet som finns. I förlängningen av detta har duktiga instruktörer startat upp egna verksamheter och lyckats på egen hand. Branschen har tappat flera tillgångar, antingen till konkurreneter eller har de blivit egenföretagare. Kompetens har läckt ut och det har givetvis inneburit förlorade inkomster för gymmen- men det tar man inte hänsyn till i de korta perspektivtänkandet.
Förlusten av instruktörerna har ytterligare en baksida som jag nämnde inledningsvis. Det har också inneburit att yngre instruktörer har gått miste om mentorskap och gratis utbildning genom kunna studera presentationsteknik, utbyta erfarenheter e.t.c. på nära håll . Detta är något har haft stor nytta av själv, att få haft ha närheten till flera duktiga och erkända presentatörer. Det är en utbildning som pågått hela mitt instruerande utan att ens vara en utbildning. Jag har instruerat många klasser men jag har gått på många många fler.

Jag tror att ovan nämnda problematik kommer nå en återvändsgränd till slut. Frågan är bara när det inträffar. Hårda värden som lokaler, hantlar och maskiner kommer devalveras allt mer på när nästan alla gym börjar nå upp till en ganska likvärdig standard. Det som kommer avgöra tillflödet av medlemmar är mjukvaran, människorna som jobbar där och kompetensen. Med det digitala transparenta samhälle som idag finns kommer det inte längre fungera att säga "vi är bäst" utan att bli granskad. Det finns idag ingen direkt medial granskning men det finns en annan granskande maktfaktor, träningsbloggarna! Sökningar på google kommer styra kräsnare träningsälskare dit där de hittar sina favoriter.

Många av de som idag presenterar på konvent är större varumärken med sina egna namn än arbetsplatserna de verkar på. Det är inte ovanligt att medlemmar följer sina instruktörer om de byter arbetsplats. Sociala medier har fått en större betydelse när instruktörer marknadsför sig levande. Träningsbloggarna sprider ringar som ett eko på internetvattnet. Gymmens statiska hemsidor som har inte alls samma livlighet. Gymmen borde istället anamma sina ambassadörer och inse vinsterna. De skulle samtidigt bli mer aktiva bland sina befintliga medlemmar, men det är en annan diskussion.

Jag är helt bergsäker på att kreativiteten och entreprenörsskapet är högst levande bland de som är 20-30 år ute i landet. Det finns återväxt men idag saknas det satsning och vägledning på de som är unga. Gymmen borde inse mervärdet av personal som syns utanför hemanläggningen och belöna de som lägger ned tid på specialklasser och nya idéer. Det är precis som med idrott, de som har talang och nya idéer måste lyftas fram. Problemet är alltså inte bristen på idéer och engagemang utan att den kultur som råder inte uppmuntrar till nytänkande. Jag tror också det förlorade mentorskapet är en stor förlust för just återväxten. Det behövs erfarna peppande personer som puttar idéer och personer framåt, in i rampljuset, istället för åt sidan i skuggan.

Slutsatsen på denna långa utläggning är att jag tror att återväxten på Sveriges kommande presentationsinstruktörer olyckligt har hamnat lite vilse i sviterna av en inte helt lyckad företagsimplementering av gymbranschen. Den unga kreativiteten finns och lever men andas genom ett sugrör under företagsytan och konceptvågorna. Det finns också fantastiska anläggningar och personer som bevisar motsatsen av ovanstående ska tilläggas.

Superwoman

2010-11-27T20:50:00.001+01:00

Inför vm på ironman-distansen på Hawaii handlade det bara om ett namn som slutsegrare bland kvinnorna, Chrissie Wellington. Hon är sportens superstar och har en svit av medaljer från diverse mästerskap i bagaget. Inför presskonferensen på vm innan loppet verkade allt bra men dagen därpå kom hon inte till start. En halsinfektion hade satt stopp för hennes medverkan och det kan inte varit kul att avstå när hennes form enligt presskonferensen inte kunde varit bättre. Nu har hon fått sin revansch. Vid Ironman Arizona satte hon nytt världsrekord på den smått fantastiska tiden 8h36min13s ( avslutade med ett marathon 2,52,55!) Hon var endast 29 min efter manlige segraren, även det ett rekord. Vilken superwoman!

Järnkvinna nr 1

Gör om gör rätt

2010-11-26T08:18:00.001+01:00

Statusrad hämtad från fejjan idag:)

Dagens bästa aftonbladare-
Trevlig helg:-)

Tick tick tick* BOOM*

2010-11-25T21:53:00.001+01:00

Det kan väl knappast undgått någon att bokningen till The Nike Blast öppnade idag. Och vad ska man säga.. namnet prickar ganska mitt i prick.. it´s a BLAST! Bokningen har varit online sedan lunch och nu på kvällen är mer än 400 bokade! Vill du vara säker om en plats så skynda att boka!

Rusningstrafik!

Digital magic

2010-11-25T12:10:00.001+01:00

Igår och idag har varit förvandlingarnas natt och dag. Två okyssta internetgrodor förvandlades till nät-prinsessor.

En groda blev...

... denna prinsessan.

Den andra grodan...

... blev den här prinsessan:)

Beam me to MyrbergBjörn

eller till

The Nike Blast Sthlm

Träningstrender 2011 a la SVT

2010-11-24T12:12:00.000+01:00

Swedish eller småländsk massage?

2010-11-23T23:00:00.001+01:00

Jag skrev i mitt trendspaningsinlägg att jag hoppades på en bättre och smartare närvaro för gymaktörerna inom sociala medier inför 2011. Det finns exempel på företag som tillämpar sociala medier på ett bra och fyndigt sätt. På facebook syns både Nike Woman, Nike Running och Göteborgsvarvet på ett sätt som verkar gillas av deras gruppmedlemmar. SATS har en central facebook-sida som har goda ambitioner. Aktiviteten i gruppen administreras ganska sporadiskt. Just nu pågår en tävling där man får beskriva varför man är värd massage. Bästa bidragen belönas med 25 minuters massage. Hm.. 25 minuter..

Apropå ingenting- VW Lupo, en snål prisvinnande bil;)

Fusion

2010-11-22T13:59:00.000+01:00

Jag är lite av en sucker för covers, eller snarare remakes, d.v.s. när en artist tolkar en annans musik och sätter sin egen prägel på låten. Just nu cirkulerar ett klipp på facebook på en riktigt cool version av Lady Gaga´s Just Dance. Musikgenren, fusion, är väldigt teknisk svår och lite musikhögkole-nerdig ( i ordens bästa bemärkelse:) jazz-rock-mix som oftast inte når ut till en bredare publik. Kanske har denna trio, Dirty Loops, kommit på hur man ska marknadsföra fusion? Coola killar och musikaliska så det förslår.

Cliffhanger

2010-11-16T14:47:00.001+01:00

Apple är experter på att lansera nyheter med stil och spänning. Just nu hänger världens cliffhanger i luften. Det ryktas om att the Beatles ska släppa sin katalog på iTunes eller att iTunes ska börja med strömmad musik. Personligen tror jag mer på den första nyheten annars kan svenska spotify ligga pyrt till. Det är inte en dag för tidigt Beatles! Snart vet vi i alla fall svaret.

Konspirationsvetarna tror klockorna symboliserar the Beatles HELP-omslag.

En ytterligare nyhet är att man kan kvala på Göteborgsvarvet redan den 31 december i år på Sylvesterloppet. Det är ett 10 km lopp i centrala Göteborg som går flackt, bra läge att leverera en fin tid med andra ord.

Träningstrender 2011

2010-11-15T15:54:00.015+01:00

Året 2010 börjar lida mot sitt slut. Årets nyheter och trender började i någon slags back-to-basic-trend och slutade i ett nyhetsregn med amerikanska inköpta koncept. Sammantaget en spännande start men en kanske lite idéfattig avslutning. Oavsett vad jag tycker verkar nyheterna fallit i god jord i träningssverige, det ryktas om fulla hus på de nya passen.

Bloggarna om löpning slog i genom ordentligt och fivefingerskon nådde utanför de riktigt inbitna löparna. TRX var också en förkortning som fick en innebörd i form av spännbandsträning från taket. Cross-fit-träning blev en allt mer vedertagen träningsform. Träningsresorna kom på bred front och verkar växa ytterligare även inför 2011. Förr fanns nästan bara golf- och surfresor till sommarresmål men nu finns det löpresor, triathlonresor, yogaresor och gruppträningsresor som når till en bredare publik.

2011- hur kommer det bli?

Baserat på bloggar, en svajig magkänsla och några få andra spaningar har jag försökt koka ihop detta till en egen svensk spaning. Göran Adlén ( i klippet här) ville sammanfatta 2011 trender till äkta och back-to-basic. Mina ord blir sammanfattningsvis kvalitét och athltetisk. Här är min trendspaning för 2011.

Branschen

*Value for money. Sveriges gymmedlemmar börjar ställa krav på allvar. Den svenska gymkonkurrensen ökar och närmar sig bristningsgränsen vilket leder till att medlemmen väljer gym med större noggranhet än aldrig förr. Inom gymbranschen pratas det ofta om ordet retention d.v.s. att försöka behålla medlemmarna efter att kontraktet har löpt ut. Idag är medlemmar inte speciellt varumärkestrogna. Det är ett stort problem för gymaktörena då de hela tiden måste sälja nya medlemskontrakt när gamla medlemmar inte väljer att förnya sina avtal utan istället provar nästa år hos konkurrenterna. Min spaning handlar således ganska mycket om detta problem och hur gymmen ska få sitt varumärke att andas långsiktighet och stärkas i konsumenterna ögon. Därför har jag valt att dela upp själva förädlingen av gymmens varumärken i 3 delar.

Priset kommer fortfarande i viss mån styra valet av gym men kvaliteten värderas allt högre. Medlemmar som betalar 200 kr/månad förväntas få en upplevelse som motsvarar priset. De som däremot 500 kr/månad ställer andra och högre krav. De kommer söka information mer aktivt innan avtalen skrivs på. Vad avgör? Kompetens och service d.v.s. duktiga instruktörer, framkant när det gäller nyheter samt lokaler som motsvarar priset. Personalens roll kommer bli avgörande och det personliga kommer lyftas fram som ett pr-vapen i att visa egensinnighet. Potentiella medlemmar kommer börja jämföra gym mot varandra och träningsbloggarnas roll blir det nya Råd&Rön.

Dammiga styrkemaskiner, överfulla papperskorgar, kalla duschstrålar och hårbollar i duschsilarna kommer stå inte tolereras för dyrare gym 2011, då kommer medlemmarna leta efter exit-skylten direkt. Man vill ha valuta för sitt medlemskap.

Utopi: Gympriser jämförs på prisjakt- betyg, kommentarer och omdömen får en avgörande roll för valen. 100% nöjdgaranti införs.

Varumärkesförädling

* Ökad interaktion. Det är för mig nästan förvånansvärt att gymbranschen inte verkar ha förstått sociala medier bättre, om än alls, nu mot slutet av 2010. Det finns exempel på företag i andra branscher som släcker ner sina hemsidor för att bara finnas på Facebook. Gym har allra högsta grad en målgrupp som använder sociala medier men detta fångas inte upp. Dessutom bokas klasser redan via nätet/smartphones vilket innebär att användaren befinner sig i datormiljö. Hur snappas detta upp idag- knappt alls.

Gym har idag gjort halvhjärtade försök att starta ett facebook-konto och skriva kampanjpriser i status raden- hur socialt är det? Nä, i det digitala vardagsrummet vill vi vara fria från priser och produkter, vi vill ha tips( youtube, musik m.m), diskussioner, interaktion med personlig prägel och helt enkelt socialisera som vi gör inne i gymmet. Ett gym med en inaktiv blogg eller en uppenbar marknadsföringapparat som andas spam/sälj i statusraden är förmodligen en sämre närvaro på internet än att finnas där över huvudtaget.

Utopi: Kundtjänst-tjänster erbjuds på facebook för snabb och transparent hantering. Like-knappen kommer finnas i gruppträningsschemat på webben och gymmen kommer ha både bloggande instruktörer och medlemmar direkt på hemsidorna.

* Grön träning.Träningsbranschen börjar inse att ekologi och miljö är bra för varumärket. Ett gym slukar massor av ström och 2011 känns det onödigt att löpband drivs med el. Ecomillbanden slår i genom, varför ödsla massa volt och ampere och rörelseenergi ut i ingenstans. Gymmen sparar dessutom dyra el-räkningar samtidigt som dina löpsteg bidrar till en grönare värld.

Utopi: Vi kommer se gröna avdelningar på gymmen, precis som i mataffärerna. I en grön avdelning sliter man inte på moder jord utan tränar helt utan el, även kondition. Motståndet på spinningcyklarna byts ut mot motståndsdynamos som alstrar ström och driver ljus och ljud på gymmen. Spinningens döps om till ReCycle. Rörelseenergins värme från gruppträningens tränande återanvänds via luftreningsfilter i aktiva gym-hus och blir värme i lokalerna.

* Goodwill. Det har redan börjat synas så smått, SATS tog bort solarierna och samarbetar med dopingjouren. Sportlife stöttade Rosa Bandet / bröstcancerfonden och Gymnasium höll eget konvent i slutet av året där man vände sig till medlemmar utanför sin egen medlemsbas. 2011 gäller det att synas även utanför gymmets egna väggar. Det kan handla om att visa att man bryr sig om omvärlden. Kanske kommer fler konvent att uppstå under året och faktiskt visa upp verksamheten för potentiella medlemmar. Det blir viktigare att profilera sitt varumärke i rätt sammanhang och framhäva träningens effekt framför yta och utseende. I tider då svenska samhället brottas med undertoner av rasism och diskriminering är det av största värde att framhäva öppenhet och fördomsfrihet.

Utopi: Första feelgood-doku-såpan Gymmet visas på kanal5.

Träningstrender för motionärerna

* Athletisk träning. Vår träning börjar mer och mer likna vid riktiga proffs och vi vill göra samma övningar som våra idrottsstjärnor gör i sin fysträning. Vi vill löpskola oss på samma sätt som de som tar olympiska medaljer, vi vill ha genomtänkta klassupplägg på spinningen som riktiga cyklister, göra samma core-övningar som friidrottarna och allmänt sett träna mer målfokuserat.

Vi kommer intressera oss mer för hur våra personliga förebilder tränar och försöka ta efter. Periodiseringen börjar sprida sig mer, inte bara inom kondtionsträningen utan även inom styrketräningen. Modemässigt tar vi in mer inspiration från stjärnorna och ser proffsigare ut inne i gymmet. Kompressionsplaggen blir inte längre ett plagg för cyklister, löpare, triathleter utan når ut till den vanlige motionären.

* Det funktionella hemmagymmet slår igenom fullt ut och märks lika självklart som en Billy bokhylla eller soffa från mio i de svenska hemmen. Lings gymnastik förädlats till en funktionellare variant med de rätta redskapen. Vi fortsätter träna på gym men tränar som komplement också i hemmet alltmer.

Utopi: IKEA tar fram en snygg förvaringsmöbel, Knip, med snygg och prydlig förvaring för TRX, kettlebell, bosuboll, medicinboll, balansplatta, yoga-matta och stretchcordz. Hotell erbjuder en extraruta i bokningen gymkit för träning på rummet.

* PreWorkOut. Vem vill gå på AfterWork(Out) och bryta ner träningen och välbefinnadet med utspädd fatöl och torrt vitt bröd 2011- inte träningsmänniskan v.2011 i alla fall. AfterWorkOut är 2011 års svordom i träningskyrkan. Nej, vi vill istället äta umgås före jobbet med en bra sammansatt frukost efter vår morgonträning. Morgonträningen växer 2011- upp i ottan och kanske köra ett pass på kvällen med? Varför inte. Vi vill komma till jobbet pigga och alerta med minst 45 minuters träning och en lätt klädsam eftersvett i pannan. Vi umgås med våra träningskamrater redan före jobbet och vår frukost är kryddad med efterendorfiner i gommen.

Utopi: Restauranger/cafén öppnar upp för tidseffektiva frukostar och erbjuder både lchf- och isodietsfrullar istället för rena kolhydratbomber och latte-köer som idag. Gym fortsätter syssla med träning, caféer med mat men samarbete dem emellan leder till mervärde! På restaurangtoalettern står tankrämstubar bredvid tvålen så du kan komma med ditt bästa colgate-smile på morgonmötet på jobbet. Nike tar fram en väska som förvarar både laptop, vattenflaska och svettiga kläder i ett gummiisolerat fack i en enda snygg förpackning istället för 3 olika väskor.

* Nya passproducenter. Förra året inleddes med en gruppträningsnyhet på SATS, ett koncept framtaget av Nike: Nike Dynamic Training. Nyligen introducerades Jukari Fit to Flex av Reebok på Worldclass. Runtomkringindustrin av själva gymbranschen har insett värdet av att positionera sig även inne i gymmet under själva träningen för att i förlängningen sälja sina egna produkter. Detta är något jag tror vi kommer se mer av under 2011. Klädindustrin har stor makt att styra trenderna och kan dra nytta av detta i försäljningen.

*Träningsbloggarna blir digitala makthavare fullt ut. Träningstidningarnas värde devalveras allt mer när bloggfloran växer så det knakar. Det finns förmodligen fler blogläsare än tidningsläsare. Det är en svår balansgång för tidningarna och vilsenheten märks.Visst vill man ha en hederlig papperstidning men samtidigt flyttas fokus till alltmer till nätet. Tidningarna står inför ett problem när tidningsbloggarna har ett intressantare innehåll än själva tidningen. Bloggläsarna kan dessutom följa sin personliga favorits åsikter som är mer frispråkiga( folkliga) och personligare än tidningarnas.

Utopi: Den första snyggt utformade digitala träningstidningen föds med övningar på youtube, playlists från spotify och interaktiva chat-pass. iPad och läsplattorna blir nya plattformar

* Allround. Vi vill vara allround i vår träning, ha bredd och bli bättre på allt. Det handlar om kondition. Styrka. Rörlighet. Balans. Spänst. Motorik. Inre skärpa. Allt i en enda kropp. Influenserna kommer starkare från öst än från väst, att apa efter USA innebär bara att vara tvåa på bollen. 2011 blir den svenska ninjans år. Vi kommer se fler varianter på cirkelträning och fler funktionella gruppträningsklasser. Utomhusträningen växer och kanske får vi äntligen se rena löpklasser i vår?

Vad tror du blir 2011 års nymodigheter?

InLoop for listening

2010-11-14T11:32:00.003+01:00

Äntligen har det kommit ett bra verktyg för att kunna dela med sig av musik och detta på helt laglig väg, tack! Jessica som visade mig detta! Grymt! Sidan Let´s Mix är ett dj-forum med 1000-tals bra mixar och med mängder av playlists. Så.. ni som missade theConvention kan nu i efterhand få lyssna på musiken från min klass InLoop. Har ni ytterligare frågor om klassen är det bara att skicka ett mail till spinspirit@hotmail.com. God lyssning!

Om ni gillar delning av musik eller mixen i sig- klicka gärna på share/like-knappen:) Tack!

Inloop from spinspirit at Letsmix.com.

Träningstrender a la svenska Gymkedjorna

2010-11-13T19:04:00.000+01:00

Och sist.. såhär spår de stora svenska gymkedjorna 2011.

Träningstrender a la USA

2010-11-13T19:00:00.000+01:00

Såhär spår Medical News Today de amerikanska träningstrenderna inför 2011.

The top ten fitness trends predicted for 2011 are:

1. Educated and experienced fitness professionals. Due to increases in the number of organizations offering health and fitness certifications, it's important that consumers choose professionals certified through programs that are accredited by the National Commission for Certifying Agencies, such as those offered by ACSM.

2. Fitness programs for older adults. As the baby boom generation ages into retirement, some of these people have more discretionary money than their younger counterparts. Therefore, many health and fitness professionals are taking the time to create age-appropriate fitness programs to keep older adults healthy and active.

3. Strength training. Strength training remains a central emphasis for many health clubs. Incorporating strength training is an essential part of a complete physical activity program for all physical activity levels and genders.

4. Children and obesity. With childhood obesity growing at an alarming rate, health and fitness professionals see the epidemic as an opportunity to create programs tailored to overweight and obese children. Solving the problem of childhood obesity will have an impact on the health care industry today and for years to come.

5. Personal training. More and more students are majoring in kinesiology, which indicates that students are preparing themselves for careers in allied health fields such as personal training. Education, training and proper credentialing for personal trainers have become increasingly important to the health and fitness facilities that employ them.

6. Core training. Distinct from strength training, core training specifically emphasizes conditioning of the middle-body muscles, including the pelvis, lower back, hips and abdomen - all of which provide needed support for the spine.

7. Exercise and weight loss. In addition to nutrition, exercise is a key component of a proper weight loss program. Health and fitness professionals who provide weight loss programs are increasingly incorporating regular exercise and caloric restriction for better weight control in their clients.

8. Boot camp. Boot camp is a high-intensity structured activity program modeled after military style training and led by an instructor. Boot camp incorporates cardiovascular, strength, endurance and flexibility drills in both indoor and outdoor settings.

9. Functional fitness. This is a trend toward using strength training to improve balance and ease of daily living. Functional fitness and special fitness programs for older adults are closely related.

10. Physician referrals. Physician referrals, a key component of the Exercise is Medicine initiative, partner medical professionals with heath and fitness professionals to seamlessly integrate exercise into their patients' lives.

The full list of top 20 trends is available online in the article "Worldwide Survey of Fitness Trends for 2011."

Source:
American College of Sports Medicine

Träningstrender a la Adlén

2010-11-13T18:54:00.001+01:00

Jag håller på att skriva på ett inlägg om min spaning om träningstrenderna inför nästkommande år. Nu kommer också trendrapporterna en efter den. Trendspanaren Göran Adlén håller föredrag på Allt För Hälsan-mässan och siar i klippet nedan om vad som ligger i framtidens sköte. Vad säger ni, har han rätt? Här är min spaning för året 2010 som snart är slut. Kanske är Aldén 1 år efter;)

Göteborgsvarvets löparresa 2011

2010-11-11T22:09:00.004+01:00

Jag har tidigare skrivit att InCycle är producent av Göteborgsvarvets löparresa 2011. Nu är det klart vilka som åker med och jag har fått äran och nöjet att medverka som löp-funktionär.

Du ska väl med?

Det ska bli fantastiskt kul och det är verkligen ett inspirerande gäng som håller i löpningen. Senaste tillskottet bland löpledarna är den mycket meriterade löparen Oskar Käck. Kan det inte bli mars snart?

SuperHappySocks

2010-11-09T21:50:00.002+01:00

Förra året tog svenska företaget Happy Socks modevärlden med storm, inte minst jag själv föll som en fura för rutiga, prickiga och randiga strumpor i allehanda färger. Nu verkar denna trend också smyga sig in i träningsbranschen, Zensah´s sleeves sprids som en löp(!)eld bland träningsbloggarna. Jag har några olika uppsättningar med färger och bär dem både på och efter passen. Jag gillar verkligen dem massor och vaderna mår prima. För mer info- kontakta SportWell.

Ett urval från diverse träningsbloggar. Zensah på allas läppar- eller vader. Bilder beskurna och lånade från Sara, Myggan och Therese.

Återhämtningskit: Happy Socks + Zensah Sleeves = StrumpoMania. Ett par prickiga Björn Borg på det och testbilden på SVT framstår som meditation:)

Bounce your Stereo

2010-11-08T22:51:00.001+01:00

Vill man som instruktör slipa på sin presentationsteknik kan det vara nyttigt att vidga sina vyer och hämta inspiration från andra discipliner än just spinning. Dansare är ofta mycket duktiga på att använda nyanser i musik och framförallt modiga och medvetna i sina musikval. Just nu kan man se dansgruppens Bounce sista föreställning på SVTPlay. Klicka här för att komma dit! Precis som jag själv är de stora fans av Daft Punk, Pharrell och massa funkiga oldschoolbeats. Föreställningen är ihopsatt och mixat av en Alvaro Aguleras, en av Bounce duktiga dansare och tillika dj. Om inte bara för musiken så är de fantastiskt inspirerande att se showen.

En av akterna ur föreställningen

theConvention

2010-11-07T21:00:00.000+01:00

Jag tänkte bara med några få ord summera theConvention som tog plats på Gymnasium Sisjön igår. Jag hade dessvärre ingen kamera med mig eftersom min mobil har havererat men det finns gott om dokumentation på diverse bloggar.

Jag vill börja med att tacka Nils och Malin som var personerna som drog igång detta projekt och så framgångsrikt tog det i hamn. En stor eloge till er för med hela Gyymnasium-crew ett toppenarrangemang!

theConvention blev inte bara ett fyrverkeri i träningsglädje med massa namnkunniga instruktörer utan också en social och varm tillställning tack vare all tillresta deltagare. Inte minst var stora delar av Sveriges träningsbloggare på plats. Det blev den träningsfest alla längtat efter och vi får verkligen hoppas på en repris:)

Jag och min klass InLoop var först ut i cykelsalen och landade väl. Energin steg i salen ju längre in i klassen vi tog oss och jag vill tacka alla er som var på plats. Bra kört!

Jag var sedan runt och socialiserade och fick prata med både f.d. kollegor från SATS och InCycle-cyklister. Således blev det bara en klass för egen del och jag avslutade med Andreas Wester som levererade som han alltid gör.

Kvällen avslutades med en grymt fin middag på restaurang Meet med hela Team InCycle. Jag vill passa på och rikta ett extra tack och en stor kram till er sisters! You are diamonds!

Jag och fantastiska Monika som vanligt fick idel lovord för både HotMOJOyoga och kanske världens tuffaste kettlebell extreme.

Mina InCycle-syrror, Jessica som rev av en grym klass, Vodoo Ride och Linda som körde på TRX och SpinningKrank för supernöjda deltagare. Bilder lånade av Linda.

Var finns visionerna?

2010-11-04T14:03:00.005+01:00

Sverige är ett fantastiskt entreprenörsland. Trots vår lilla storlek i världen så märks vi. Stora delar av vår välfärd är uppbyggd på smarta uppfinningar som har blivit företag och senare industrier. Vi är inte bara kreativa och synliga inom teknik, läkemedel, IT och verkstadsindustri utan på andra områden som musik och idrott. Vi har en mängd artister som har slagit genom i världen och den kreativa ådran verkar aldrig sina. Var kommer den lusta för att skapa och bidraga med kan man fråga sig? Kanske är det klimatet eller miljön som uppmuntrar till nytänkande? Eller är de nämnda branscherna i sig som sätter prestige i att S-märka produkter och tjänster?

Tittar jag på gymbranschen så kan jag verkligen tycka att det saknas entreprenörskap och kreativitet. Eller rättare sagt, entreprenörsskapet finns men det bejakas inte. De nyheter som lanserats under året som fått störst medial genomslagskraft är kanske Zumba och nu senast Piloxing. Min första kontakt med Zumba var via tv-shop och som med mycket av den typen av reklam så har jag lite svårt för halleluja-vibbarna med housewives som dansar hela dagen lång.

Zumba finns snart numera på alla möjliga gym och kedjor. Gymmen blir alltmer som att gå till ett köpcenter, utbud blir konformare oavsett kedja. Både Piloxing och Zumba härstammar från USA och branschen tycks hela tiden på något sätt svälja betet att trenderna kommer från det stora landet i väster. Det märks ofta på att koncept är amerikanska då det i princip alltid ligger en ton i att det bränner flest kalorier eller "tones your body sexy", yada yada. Är det det man/du/jag vill se 2010? I vanlig ordning fastnar man i tänket att män gillar glänsande hantlar och kvinnor gillar dans. Visst kan det vara så men ser man på de träningsprodukter som lever längst så är det ofta de som är mer "könsneutrala" som yoga, spinning, skivstångsträning i grupp( BodyPump) och olika typer av cirkelträning. Jag personligen tror mycket på att träna ihop, män och kvinnor i samma rum.

När får vi se en svensk gymentreprenör grillas av drakarna i Draknästet?

De alternativa koncept som ändå görs på kedjorna i Sverige har tyvärr sällan ambitionerna att lämna kedjan. Det som är gjort inhouse ska stanna inhouse. Naturligtvis handlar det om pengar och marknadsföring men drivkratfen att nå utanför väggarna verka saknas, än mindre att försöka nå utanför rikets gränser och slå internationellt. Det finns en starkt rotad motionsådra i Sverige och gymmens medlemmar är inte rädda för att prova nya koncept, varför tar man inte tillvara på detta? Är det nödvänligt att koncept ska ha pilotköras något år i USA först?

Det finns dock entreprenörsskap på gym i Sverige och ofta det återfinns det på små oberoende gym eller på studentanläggningarna där pengarna för att köpa koncept inte finns. De som kanske inte har pengar får investera i kreativitet vilket mynnar ut i klasser som kan vara nytänkande trots att det inte är en internationell producent bakom. Friskis och Svettis förvaltar den svenska motionstraditionen på ett levande sätt men har kanske inte det starka varumärke( eller ambitionerna) för att ge olika träningsformer ett större "outhouse" genombrott.

Inom spinningen har vi som instruerar fått ett väldigt användbart redskap som ökat våra möjligheter att instruera tydligare och ge mer större förståelse för konditionsträning, Activio, ett pulsbaserad träningsverktyg. Detta är enligt mig en fantastisk produkt som skulle kunnat ha satt den svenska träningsbranschen på kartan( vilket de i viss mån har gjort). De har lyckats koppla samman kunskap och teknik som funnits inom idrotten och nå ut i den världen där den vanliga svenske motionären rör sig, i gymvärlden.

Men, har vi i andra ledet, instruktörerna och kanske främst gymägarna, förvaltat produkten på bästa sätt? Nej, inte enligt mig. Hade det funnits samma ambitioner som på Nya Zeeland och på Les Mills så hade Sverige mycket väl kunnat erövra världen med smarta pulsklasser och med bra känsla för musik med en grym produkt i ryggen.

Min förhoppning är att nästa stora succé inom träningsbranschen inte kommer vara ytterligare hopfällbar magmaskin som kan stoppas in under sängen eller ytterligare ett nytt hollywood-koncept som ska sexa till Sverige. Jag hoppas istället inspirationen kommer från Sveriges friidrottsklubbar, gymnastikföreningar, boxningsklubbar, löpklubbar, simföreningar eller cykelklubbar. Man kan ju alltid hoppas.

Med hjärtat i halsgropen

2010-11-03T18:11:00.007+01:00

Det är med viss tvekan jag har valt att posta detta inlägget. Jag vill egentligen hålla mig till bloggens tema som är träning. I viss mån vill jag också distansiera mig från att bli för personlig i mina inlägg. Nu har jag dock ändå valt att trycka på publiceraknappen eftersom jag hoppas det kanske kan göra någon nytta.

I måndags kväll skulle jag lämna Sisjön efter min klass. När jag kom ut låg det dimma och mörker som en tjock vägg utanför gymmet. Vädret hade liksom förvandlats från en vacker och klar höstdag till någon slag midnattstimma, ett ordentligt omslag under min tid inne i spinningsalen. Jag småsprang mot bussen som skulle gå kl 21.01 men mest för att det var kyligt, inte för jag var sen.

När jag har 200 meter kvar till hållplatsen ser jag en fyrkantig profil närma sig mot busskuren. Fyrkanten är bussen som bromsar in vid hållplatsen för att sedan försvinna bort i dimman igen. Trots mitt stressade tempo och frekventa tittande på klockan som då visar 20.58 kan jag bara konstatera bussen jag tänkt åka med försvinner in i horisonten in i den dåliga sikten. När bussen är bortom synhåll är klockan 20.59.

Det känns lite ironiskt. När jag lämnade centrala Göteborg för att åka ut till gymmet var bussen 8 min sen. Nu åkte den istället 2-3 minuter för tidigt enligt tabell. Hur ska man bära sig åt egentligen? tänker jag. Några svordomar passerar i huvudet när jag inser att jag har 30 minuters väntan framför mig.

Längre ner på vägen ligger nästa hållplats. Den ligger i rätt riktning men längre bort från gymmet. Där går ytterligare en busslinje så jag börjar traska ditåt för att få fler resalternativ hem . Kanske kan jag ta mig hem snabbare än de dryga 30 min det skulle ta innan nästa buss skulle dyka upp, tänker jag.

Väl framme på plats ser jag att den alternativa rutten går först om 20 minuter. I min väntan ringer jag någon kompis för att få minuterna att gå snabbare.
En scooter med 2 passagerare passerar, kör förbi några tiotals meter, bromsar in, vänder och kör upp mot busskuren. Det ser först ut som de tittar på tidtabellen men sen kör de mot mig, precis i samma riktning som jag står, en bit utanför kuren. Jag står någon meter bortom tabellskylten utanför kuren. Jag kanske liknar någon kompis till dem, tänker jag. Jag upplever på något sätt ändå att de synar mig när jag står där mitt i mopedens strålkastarkägla. Men, de inser jag är någon annan än de trott och kör iväg. Det är tankarna som sammanfattar läget för mig just då.

Några minuter passerar och en man, något äldre än jag själv i sällskap med en kvinna, dyker upp. Hon säger hejdå till honom, kramar om honom och försvinner iväg. Han ställer sig en bit ifrån mig och står och väntar i tystnad, precis som jag gör. Förutom min och min bussgrannes närvaro är det alldeles folktomt i området. Det är mörkt och några 100 meter till civilisation. Några fönsterljus från hyreshusen längre bort bryter mörkret men dimman mättar av ljuset till sudd och blurrig sikt.

På avstånd hörs scooterns ljud försvagas, på väg bort, men sen ökar ljudet i styrka igen. Det kommer närmare och efter ett litet tag syns strålkastarljuset som en liten prick på håll. Jag ser sedan att det är flera prickar, flera ljus. 1 scooter har blivit 5 eller 6 stycken. Det är svårt att bedöma på håll och de kör lekfullt och ostrukturerat som ett fiskstim nedför vägen.

När de närmar ser jag att någon har ljuset avstängt trots att det är tät dimma. Det verkar farligt och dumt med tanke på sikten, tänker jag. En mötande bil skulle kunna bli en olycka.
Det sitter 2 man på varje moped, de är ca. 10-12 man sammanlagt. Kursen styrs mot busskurens håll, där jag och mannen befinner mig. Några mopederna byter körfält, kör vänstertrafik. Vissa ligger i bredd och ett par gasar på och lägger sig på topp. Mannen i kuren har närmat sig mig utan att jag märkt det, 7-8 meter har krympt till 2-3 meter.

- Jag vet vilka de där är. De kommer försöka att råna oss, säger han med en lätt brytning. Jag tittar på honom och undrar frågande om jag har hört rätt.

- Är du säker? säger jag samtidigt som adrenalinet börjar pumpa igång. En hissnande känsla sprider sig genom kroppen, sådär som när man tittar ut från ett högt hustak. Det finns verkligen ingen annan person i närheten.

- De var två killar på scooter här innan du kom men de åkte igen, säger jag.

- De rekade läget och såg att du var ensam. De gör så, säger han. Sen säger han inte mer. Han ser sammanbiten och allvarlig ut. Han har ett ganska hårt utseende och sinnestämningen gör det inte mindre hårt. Han verkar vara koncentrerad och hans blick släpper inte mopederna ur sikte trots att vi samtalar. Det är ingen tvekan om att han menar vad han säger. Jag försöker spola tillbaka hans ord i min hjärna samtidigt som jag hoppas att han sa något annat. Men det går inte. Han sa vad han sa.

Vi ställer oss tätare, nästan som vi kände varandra och har till sist bara 1 meter mellan oss. Jag håller hårt i remmen på väskan. Jag blev väskryckt i Neapel under en tågluff för flera år sedan, just från en scooter, men lyckades behålla väskan med ett hårt grepp. Jag upplever nästan att jag står på det där övergångsstället i Neapel igen och tänker att jag att jag kan svinga väskan som en slunga om de kommer nära.

De måste kollat när bussen skulle gå och sett att jag hade minst 15 väntan i ensamhet? tänker jag. Måtte de inte ha kniv på sig, jag avskyr knivar, speciellt på film. För några sekunder sedan tänkte jag ge dem rådet om de skulle stanna att i all välmening slå på ljuset på mopederna så de inte blev påkörda av bilar. Nu är min väska ett tänkt vapen.

Mopederna har nu bara ett trettiotal meter kvar fram till oss. De har visuell kontakt med mig i dimman och kanske ser de då att jag inte längre är ensam. Visiren är nedfällda vilket borde göra deras sikt sämre än min. De säger inget till varandra, det är bara en mur av 2-taktsljud som närmar sig. Jag kan inte bedöma deras ålder men något säger mig ändå att de är ganska unga. I ett normaltillstånd skulle jag inte ens vända mig om av detta ljud, det är brus som hör stadsmiljön till. Nu är öronen spetsade och det känns som jag är med i en rekonstruktion i ett inslag av Efterlyst.

Mopeden som ligger först kör mot oss i en hastighet som inte stämmer med normalt trafikvett. När de förmodligen verkligen verkar registrera vi faktiskt är 2 personer istället märks en tvekan i körstilen och de ändrar de kurs. De svänger förbi bara några få meter framför oss och gasar på. Svängen blir som ett långt S. De andra följer efter och passerar förbi. De kör några 100 meter nedför gatan. De stannar upp, mitt i vägen och i ett ganska skymt vägparti där bilar normalt bränner på ganska bra. Det är ingen bra vald plats för en konversation. Skulle det komma en bil i fart så är kommer det ligga 10 stackare i diket eller på motorhuven. De ser ut att prata men konversationen är snabb och över med några få för oss ovetande ord och nickar.

- De går i samma skola som min dotter, säger mannen. De rånar och misshandlar folk. De bär vapen och tar droger trots de bara är tonåringar. De har lov nu och har inget att göra. Om de kommer tillbaka så spring åt samma håll som jag, säger han. Han tittar över axeln mot en liten stig in bredvid kuren, in i ett buskage. Jag har aldrig varit i denna busskuren tidigare, kan inte området och vet inte vart stigen leder. Jag ser bara en stig in i ett mörker in i ingenstans. Situationen är bisarr och påtagligt obehaglig. Tankarna rusar i kapp. Hur hamnade jag här? Min väska är en slunga, inte en väska. Jävla västtrafik som inte kan hålla tiderna. Var är bussen- den är ju sen nu när den skulle vara välkommen som tidig.

Mopederna rullar sakta över på cykelbanan mitt emot och stannar. De verkar överlägga om situationen. De kör sen runt ett parkeringshus på andra sidan vägen och till sist in i det. De stannar på markplan och det planet är helt öppet för insyn. Parkeringshuset ligger precis mitt emot busskuren, vägen skär av deras sida från vår som en vallgrav. Parkeringshuset ser ut som ett fort i svart betong i dimman på andra sidan. Någon i gänget tar av sig hjälmen och de tittar mot vårt håll. De verkar skratta, gruffas och hälsar på varandra. De plockar upp något från marken. Sten? Eller tappade det något? Ovissheten är total och tankarna skenar. En av killarna närmar sig. Han har hjälmen är på, visiret nere. Han lämnar pakeringshuset och spanar över vägen men vänder tillbaka, 30-40 meter från oss. Situationen växer i obehag i takt med att tiden går. De verkar ha skoj, vi har det inte.

Ska jag och mannen gå mot nästa busshållplats? tänker jag. Bussen ska ju egentligen vara här vilken sekund närsomhelst, ett dumt alternativ med andra ord. Vi har ju i och för sig ett försprång på 50 meter om de väljer att ta upp jakten till fots. Faktumet att röra på sig visar å andra sidan på något slags underläge, flykt, det är kanske det de väntar på? Vilka sjukt primitiva tankar jag tänker, reflekterar jag tyst för mig själv. Det känns som jag står öga mot öga med en ung vargflock utan någon riktig ledare. Utgången kan bli hur som helst och alla alternativ känns mindre bra.
En bil dyker upp och passerar mellan vår väg men den försvinner snabbt bort. Det lugnar dock nerverna, folk i närheten är vår fördel. Det kan komma fler snart igen.

Efter några minuter tar alla på sina hjälmar igen. Jag har svårt att återge om det går 2 eller 10 minuter. Vad händer nu? tänker jag. Ska de slå till eller ska de dra? De startar mopedrna och kör ur pakeringshuset. De styr ut mot andra hållet, från oss. Sen försvinner de. Bort. Äntligen. Jag vågar knappt andas ut. Vi står kvar, på helspänn, med hjärtat i halsgropen.

Mannen bredvid mig säger att vi hade tur att vi var 2 personer på plats. Det är vår räddning menar han och låter bergsäker på rösten. Kanske har hans kantiga och manliga utseende också hjälp oss ur situationen. Han är ingen jag skulle ge mig på om jag hade haft läggningen att råna eller slåss. Han ser ganska farlig ut i den dunkla busskuren. Han verkar dock inte ha avfärdat situationen helt, jag får ingen riktig ögonkontakt med honom.
Bussen är sen, den borde ha varit här och jag borde sitta på den. Jag kan inte uppfatta hur sen den är. Hjärnan kan inte registrera som den ska, blicken är bara bort mot horisonten där mopederna försvann. Jag försöker tänka om jag kunde se hur någon av dem så ut men minnet är blankt. Jag kan heller inte släppa tanken på att vara arg och känna mig besviken på mig själv. Adrenalinet sinar, tankarna klarnar. Jag är 34 år och borde väl inte skrämmas upp av småkillar på mopeder? Tänk logiskt. Jag måste överreagerat. Väl?

Jag småpratar lite med mannen och han varnar mig för att röra mig sent på egen hand här. Situationen börjar sakta avdramatiseras när vi pratar och det känns som de stuckit utan med avsikt att komma tillbaka. Jag tackar mannen för han var där och till sist kommer bussen. Han ska vänta på den andra busslinjen och jag frågar om han då ändå inte för säkerhetsskull ska ta samma och byta vid Frölunda Torg. Han avböjer dock och jag går på bussen. Hans buss bör komma bara en minut efter min. Vi skiljs åt. Jag sätter mig på bussen och försöker sortera tankarna. Sen ringer jag min bror.

Hurvida det var skarpt läge eller inte vet jag inte. Mannen i busskuren var helt säker på sin sak. Hans ord blev lag och jag vill inte veta hur det hade gått om han inte hade dykt upp. Det var en klart olustig situation som jag hoppas ni slipper uppleva. Gå inte ensam i onödan dessa mörka kväller.

Poff

2010-10-30T12:03:00.000+02:00

Poff. Glödlampan tändes, ännu en gång. I torsdags kväll kom den där idén på huvudkudden som min klass InLoop och jag har väntat lite frustrerande på. Nu kan jag äntligen andas ut i väntan på theConvention nästa helg. Idén har liksom legat och glött innanför pannbenet ett tag men ändå inte velat ta sig ut. Kreativitetens banor i hjärnan i förunderliga, från mörker till klarhet i ett ögonblick. Det gamla utkastet åkte i papperskorgen och nu är i princip klassen färdigmixad och klar. Nu på måndag kommer jag genrepa klassen kl. 19.15 på Sisjön. Ni som inte kan gå nästa lördag får möjlighet då istället- välkomna!

En ond cirkel blir god. InLoop går igen i allt.

Armstrong till Kona 2011?

2010-10-28T12:57:00.001+02:00

Lance Armstrong har annonserat att han kommer gå tillbaka där allt började, till triathlon. Den 7-faldige Tour de France mästaren ryktas nu sikta in sig på VM på ironmandistansen på Kona 2011, Hawaii. Det ska bli spännande att se hur det går. Det är väl få som ifrågasätter hans kapacitet på cykeln och han är riktigt snabb på marathon med. Man kan ju ana att det jobbas på i bassängen en hel del. En sak är säker, 2011 blir ett spännande år!

Ung triathlet innan han blev en ikon i cykelhistorien.

Höst i kvadrat & facebookpsykologi

2010-10-27T17:13:00.010+02:00

Hösten har greppat tag om Göteborg ordentligt. Idag befinner sig stan i ett komatillstånd mellan ljus och mörker. Det är varken eller. Det ligger en låg mättad och fuktig dimma över staden. Samtidigt strilar regn från ovan och ljudet av droppar som träffar marken har blivit synonym med tystnad. Fukten cirkulerar runt i en bister nordanvind som kryper innanför kragen längs ryggen som någon hällde ett glas isvatten innanför skjortan. De få sparsmakade färger som syns är tjejers gummistövlar( tack och lov för detta mode) eller färgglada paraplyer som kämpar för att inte blåsa upp och förvandlas till rosa eller gröna kantareller i vindbyarna. Dagar som idag får tankarna att snurra bakåt eller framåt i tiden. För egen del finns endast ett botemedel för gråluften: träning. Träning kan ibland vara den där 1-2 timmars verklighetsflykten som behövs och som vänder svärta och fönsterrutor i gråt till att faktiskt uppskatta dagar som denna. Men träningen måste betas av för i skrivande stund är uppskattningen av väder och vind s.k. låg. Jag är snart på väg för jag behöver få fart på endorfiner och adrenalin ett tag. Men först en facebookreflektion i satirens tecken en grå dag som denna.

En bild på Ruhr-området kanske piggar upp?

En stor del av mina kontakter på facebook är personer som har någon anknytning till träning. Ena halvan av denna skara är knutna till idrott av olika ursprung. Den andra halvan är knutna till gymvärlden. Trots att båda grupperna gillar att röra på sig och säkert har mycket gemensamt märks skillnaden ganska tydligt i den s.k. statusraden. Det handlar främst om synen på träning men går även igen i andra sammanhang.

Idrottarna lägger gärna upp rader som vittnar om pass som de har genomlidigt eller tävlingar som stundar. Raderna är ofta reflekterande och känslomässigt skrivna, dock ganska försiktigt och med nättare nyanser. Vanliga ord är: slit, syra eller flyt. Det är inte helt ovanligt att linda in statusen i någon slags cliffhanger så de nästkommande personkommentarerna får ställa frågor om upplevelsen eller tävlingen. Kutym är att hellre skriva ner sin prestation än tvärtom.

Den andra gruppen, gymkontakterna, är genomgående positiva. Till allt. Även en dag som idag de är glada för det lilla. Ord som älska och kärlek tillsammans med små svarta symbol-hjärtan i statusraderna avlöser varandra pass efter pass. Superlativen räcker knappt till. Bäst blir bästaste och klasser beskrivs i termer av uppebarelser. Tre utropstecken i en följd är minimum och smaljande parenteser ler så att munnen nästan brister. Inga dåliga upplevelser existerar, det är fullt ös, high energy och megaglädje upphöjt till tusen.

Allvarligt talat, kanske formar idrottskulturen eller gymkulturen personer att tänka på olika sätt? Eller är det en viss typ av kynne som sysslar med respektive sak?

Nu blir det till att packa träningsbagen. Återstår om jag kommer hem och doftar klor eller cykelsal. Eller kanske båda. Det får ni bli varse. I statusraden!!!!! :) :) :)

;)

Lite naket

2010-10-21T01:02:00.001+02:00

Triathlon är fortfarande lite av en doldissport för den gemene svensken. Jonas Colting har kanske varit sportens meste ambassadörer utåt sett och gett triathlon ett ansikte, både som idrottsman och som debattör för kost och hälsa. Han är även skribent på Runners World i Sverige. Numera ger Jonas dock inte bara triathlon ett ansikte, han bjussar på lite mer än så;) Bilden nedan är omslaget från Jonas kommande bok, Den nakna sanningen om hälsa. Boken blir hans tredje efter tidigare böcker som Jag vill ju bara se bra ut naken och Jag vill ju bara se bra ut naken kokboken, två roliga idrottsböcker jag kan rekommendera.

En ananas mindre- men glad ändå:) Bild lånad från Pasi Salonenes blog.

Fler triathlonnyheter: Svenska triathlonförbundet har inlett ett samarbete med Apollo med träningsresor till Fuerteventura våren 2011. Träning blandas med föreläsningar och tips och tricks beroende på vilken resa du väljer. Sugen? Kolla mer här.

Bygg din 2011-form utomlands

Musik ons 20 oktober

2010-10-20T20:40:00.000+02:00

Här är musiken från onsdagens pass. Grymt cyklat!

RaceReport Sävedalsloppet 10 km

2010-10-17T01:54:00.008+02:00

Idag har Göteborg visat sin bästa sida iklädd i en fantastiskt vacker höstskrud. Stan har legat inbäddad i kallt friskt högtryck med träd som praktiskt taget brunnit i färg, det ena vackrare än det andra. Solen har legat höstlågt med massa kontrast och skugga över marken, lite som i en film av Colin Nutley minus en gråtande Helena Bergström.

Dagen till ära tog jag och min kompis Robert ett spontant beslut kvällen innan att springa Sävedalsloppet trots att vi har sprungit ganska infrekvent och lite mängdmässigt, den senaste tiden. -"Vi tar det som ett snabbdistanspass" vilket honom och mig emellan betyder en icke uttalad tävling mellan oss. Så är vår jargong.

Vi var lite småsena iväg och väl på plats efteranmälde vi oss 20 min innan start. Således blev uppvärmningen väldigt kort, knappa 10 minuter.

Min egen tanke innan loppet var att hålla jämn fart och gå ut lugnt, 4-minuterstempo rakt i genom.

-Under 40 min så är jag nöjd, sa jag till Robert på parkeringen. Jag med, sa han. Deal. En highfive och en lyckönskning på det. Sen mot startledet.

Loppet
Startskottet ekar genom Sävedalen när pistolen går av. Några fåglar lättar från träden samtidigt och det ser ut som precis i en film. Loppet är igång. Jag får en bra start långt fram i innerledet och njuter av två varv på banan runt idrottplatsen. Det går fort, de pigga benen är fulla av frihet och höga på vackert väder. De är svårtyglade. Åskådarna ser nöjda ut i solskenet. Det ryker ur termosarna och de peppar med rop och visslingar innan vi viker ur löparbanan mot den utmätta slingan. Jag tycker mig se Robert sticka iväg före mig ut ur Valhamra idrottsplats men håller honom inom synligt räckhåll de första 3-4 kilometrarna. Efter ett tag upptäcker jag dock lite förvånat att ryggen tillhör någon som liknar honom. När jag slänger en blick över axeln bakåt ser jag att han istället ligger ca. 100 m efter mig. Vi håller ganska jämt tempo när vi tränar men han brukar susa om mig på slutet. Jag ångrar nästan min öppning när jag inser hans uppenbarelse, han brukar vara starkare på slutet. -Jaja, jag får kämpa på tänker jag.

De första 5 kilometrarna går trots snabbare planerad fart ganska lätt. Det är förhållandevis platt och kroppen känns alert. Jag känner mig mentalt driven, vädret och benen verkar komma bra överens idag. Jag håller lite koll på farten och pulsen men vill inte titta för mycket. Farten är lite bättre än tänkt, pulsen högre än vad jag upplever den, ca 94-95%MP.

Mellan kilometer 6-8 börjar det bli mer kuperat med fler backar uppför. Jag sänker medvetet farten för att inte spränga mig i backarna. Kroppen svarar bra men jag börjar känna att uthålligheten tar ut sin rätt uppför backarna. När jag passerar 8 km skylten slänger jag en blick bakåt. Robert ligger något lite längre efter mig nu.
Jag springer sedan någon kilmeter bredvid en kille som håller samma tempo och tappar jag den mentala närvaron en smula. Jag åker med i tempot, utan att tänka. Vi ligger och drar lite fram och tillbaka och tappar visuell kontakt med de framförvarande på slingan som svänger och kränger i villakvarteren. Trots att mitt fokus börjar falna så är huvudet positivt, jag ser att sub40gränsen ligger inom klart räckhåll. Endast en fullständig genomklappning kan få mig att inte bryta gränsen och någon genomklappning är inte på antågande.

Strax innan 9 km-markeringen tappar jag fokus i går in i min egen löpbubbla några tiotals sekunder.
Vi närmar oss en liten fyrvägskorsning vid en träddunge och jag agerar hare. Tempot har ökat utan att jag har märkt när får jag något som kan liknas vid en blackout. Jag försöker se var de andra löparna tagit vägen men det är tomt som i kyrkan framför oss. Tomt i alla väderstreck. -Var 17 tog de vägen, tänker jag.

Jag tycker mig se någon i höger ögonvrå och tar instinktivt höger när passerar centrum den lilla cykelvägskorsningen. Framåt sett står en vägbom och till vänster skulle vi sett de andra om de sprungit ditåt. Höger. Det måste vara höger! Killen jag sprungit med hänger på men när vi sprungit ca 100 m uppför cykelstigen över krönet ser jag fortfarande inga andra löpare framför mig. Vägen försvinner som en folktom ringlande orm in i horisonten. Med tanke på vidderna framför oss borde någon löpare synas till. Men det är tomt.

-Det här kan inte vara rätt, säger jag när mitt tempo sjunker. Min tempobroder ger en ganska irriterad blick när han tycker jag har lett honom åt fel håll. Jobbigt läge, jag förstår honom. Felet är mitt.

Vi stannar upp, jag kollar bakåt och ser några löpare passera nedan bakom oss, bakåt i backen. Nyss ledde vi över dem och de hade korn på våra ryggar. Nu är vi stillastående åskådare med hakan och lokalsinnet nere i knähöjd. Ombytta roller.
De springer rakt fram, zickzackar genom bommen, där jag tog höger. - Fasiken också. Jag inser mitt misstag och den blurriga löpbubblan spricker som en såpbubbla. Nu är jag skärpt fast vilse.

Jag vänder på klacken och killen med den irriterade blicken har nu istället en arg ryggtavla som accelererar i ett ordentligt tempo nedför backen. Jag försöker haka på men han dundrar på och får en lucka på 10-20 meter. När vi kommer på rätt kurs igen ser jag att mina 120 m försprång på Robert har blivit 220 m bakom honom istället. Ödets ironi. Det här lär man få höra i mål. Tio gånger om. Sådan är vår jargong.

Jag tittar på klockan. Mer än 1 minut har passerat, jag har sprungit 200 m extra, i uppförsbacke dessutom, stannat upp, vänt tillbaka och dumt nog verkligen hunnit känna efter hur stumma benen är. Den mentala termometern sjunker från Ibiza till istid på i en handbromsvändning. Det blir ett nytt lopp, ett klart otrevligare sådant..

Jag inser nu att om det ska spurtas så ska detta påbörjas nu, nästan 1 kilometer innan mål, för att nå ikapp. Jag ska ta mig under den där lite smått magiska 40 minuters-gränsen som blinkat som en neonsylt i huvudet.Jag ska. Jag ger inte upp. Jag har adrenalin för ett regemente i omlopp. Jag kämpar på. Det kan gå. När jag en 90-graderssväng senare sedan ser de sista 600 m framför mig inser jag dock att detta blir en svår resa. Det går uppför och svänger, hela vägen, mot mål. Då släcks hoppet, arenalinet dunstar som bensin och kvar finns mjölksyran tillsammans med en mental härsmälta. Ridå ned. Goodbye sub40. Det går helt enkelt inte att springa ikapp klockan.

Jag håller ryggen på min arga draghäst, knappar in och tar mig förbi honom inne på målvarvet på idrottsplatsen. Om jag var impopulär för några minuter sedan är det skottpenar på mig nu. Hans andetag blir kraftiga, vulkaniska, och de överrstöstar mina egna frustningar . Det kokar adrenalin i luften men det är inte mitt. Han kommer inte släppa mig, det är en sak som är säker. Han låter som ett ånglok som är fullproppat med glödgat kol i min nacke och de sista 10 metrarna spurtar han om mig in i målfållan.

Det kan jag bjussa på, det är jag nästan skyldig honom, tänker jag. Jag klämmer ur mig ett ansträngt "Snyggt" när han passerar målet 2 meter före mig men får ingen respons på tillropet. Hans rygg talar fortfarande samma tydliga språk; - Du är en idiot. Och visst, det kan jag förstå. I målområdet går jag fram och ber om ursäkt för felnavigationen. Jag ger en dunk i ryggen och hoppas att han ska le lite förlåtande tillbaka. Jag tror jag säger ordet ursäkta 3 gånger och beklagar mig. Men jag får ingen kvittering på att ursäkten godkänns mer än ett flås. Jag lämnar honom med tanken att det inte går att göra så mycket mer än så.
Jag möts direkt av ett ansträngt hjärtligt hånflin och en ryggdunk av Robert.

- Sprang du fel- synd kompis[läses hjärtligt men ettrigt som en terrier].. Jag kan inte annat än skratta åt situationen. Skrattet avmattas snabbt pulsen som skjuit i höjden efter den sista tempoökningen. 196 slag hamrar i bröstkorgen och salt svidande svett rinner ner i ögonen. Och ett hånflin på det. Tack för det. Jag kollar på klockan: Sträcka: 10 220 m. 40.24. Attans. Jag är rökt. Jag älskar att springa. Men inte just precis då.
Trots detta är jag med facit i hand ändå ganska nöjd. Jag chansade och det höll, ialla fall i kroppen. Jag hade tiden i mig men jag fick den inte på pappret.

Jag tänker ta revansch på Sylvesterloppet sista december. Då tänker jag springa rätt:) Jag vill ha ett sub40-lopp i år, så är det bara, om det så ska ske på självaste nyårsafton så det väl bli så får det bli så.

Lite siffror om man gillar sånt:

Siffor. 40.23-1.15 skulle gett en tid på 39.07 Jag tror ial 39.30 låg inom räckhåll. Robert slutade på 39.50. Grattis ditt kräk;)

Hög puls! 185 i medel- max 196.

Sista tempodippen är förenad med skam och en dumstrut på huvudet;)

Torsdagens fartlekspass

2010-10-14T22:52:00.000+02:00

Här kan ni lyssna på torsdagens utlovade musik igen. Har ni frågor eller synpunkter så lämna en kommentar! Bra cyklat gänget! :-)

Feelbadträning- Love it, hate it, breath it

2010-10-14T22:30:00.003+02:00

Jag läste frågan Varför tränar jag? på en blog igårkväll. Svaret löd: "Jag tränar för att det är roligt". Roligt? Jovisst kan det vara roligt att träna. Självklart, jag förstår svaret och håller med om jag ska hålla mig kort. Men för mig är det mer komplext än att bara säga att det är glädje. Träningen ska helst ses som injicerande och positiv, inte påtvingad eller kopplad till andra tankar än att ge ökat välbefinnande. Vilken drivkraft man än har för att träna man än har så väcktes frågan lite djupare i mig. Är min egen träning rolig( inte när jag instruerar utan tränar själv)? Jag älskar ju att träna. Eller?
Svaret..hm.. nej. All träning är faktiskt inte rolig och jag tror många andra har samma uppfattning som jag. Dåliga träningspass gör inte mig gladare, snarare tvärtom. Det är en sak att träna för välbefinnadet och för tillfredställelsen som infinner sig efter träningen. Men om resultaten uteblir så kan träningen dra ner självkänslan istället för motsatsen. Vissa pass ser man inte fram emot, så är det bara. Att gå på ett gruppträningspass eller springa med ett gäng kompisar en sommarkväll, det är rolig och social träning. Feelgoodträning. Men det är bara en del av svaret på frågan, i alla fall för mig.
Det är en annan typ av känslor när man kämpar efter ett utstakat mål och försöka överträffa sig själv. Att bli bättre än förra året. Bli starkare. Snabbare. Uthålligare. Orka mer. Bevisa för sig själv. Och att också lyckas med sin jakt på förbättring. Att låta träningskläderna under passen bli ett med huden, fastlimmade i svett. Att få ett ljust linne skifta färg och mörkna som en skugga av svetten. Att gå från att vara brännhet och törstig till att frysa i en en vilodel i en intervall för att sedan åter vara varm och febrig sekunderna senare. Att förgifta kroppen med mjölksyra, in i varenda liten muskel. Att låta blodkropparna portionera ut syremolekyler till muskelfibrer som ber om nåder och vill att man ska sluta. Att helt enkelt träna så att det gör ont. Att jämnt och ständigt slåss mot klockan, ibland med gott resultat och ibland med veckor och månader med knäckande förlorande nederlag.Tiden som hänsynslöst aldrig kompromissar eller förhandlar med känslorna.

Vad händer då? Ler jag och njuter av träningen? Nej, jag snarare svär inombords, tänker svart och negg. Jag skriker inom mig under vattnet i bassängen. Jag orkar knappt kicka upp mot ytan efter vändningen när fötterna desperat och trött trycker ifrån från kaklet. Jag vet att mitt tappade tempo kommer ge mig 7 sekunders vila på starttiden och sekundklockan på väggen stressar vidare igen och igen. Några sekunder minus gör att olustkänslora växer i kvadrat. Limbo. Frustration. Glädje? Inte direkt.

Likaså när jag ser avståndet öka till träningskompisens rygg i löpslingan och konstaterar jag måste släppa ryggen för att min kropp inte förmår hänga med. När pulsklockans pulsslag ökar och hastigheten på GPS:en minskar. Nej, inte är det så värst skönt när man springer i slingan och får förälskade par att vända sig om 15 meter innan man passerar för att se vad det är för flåsande idiot med tunga steg som verkar vara påväg genom just deras speciella kväll. Är det rolig träning då? Hm. Inte speciellt.
Inte heller smilas det så mycket när man försöker bryta sig genom en iskall motvind på cykeln när naturen inte visar en tillstymmelse till barmhärtighet utan snarare skrattar mig i ansiktet. Nej, då är träningen faktiskt inte rolig. Onda endorfiner och adrenalin som sticker som nålar i kroppen.

Då längtar jag bara bort. Eller fram. En eller två timmar in i framtiden, bort från stumma cykelben, blytunga simaxlar, löpkrämpor, negativa tankar och en flåsig munhåla fylld av järnsmak och segt saliv. Då längtar jag till efter att den pågående jäkla träningen ska upphöra. Dessa pass är allt annat än glada. Feelbadträning i sin äldlaste form. Den har på något sätt en plågsam charm men bara i tempus imperfekt. I presens och futurum är dessa pass en ren dos ångest.

Feelbadträningen består av trösklar som man måste bemästra. Dessa trösklar ska man kravla sig över, osnyggt och osexigt, mentalt kluven och schizofren, med och mot sin egen vilja, på samma gång. Man kämpar mot sitt intellekt som säger nej och samtidigt mot sitt fysiska jag som inombords lipar som ett litet barn. Lev i nuet- nej tack- inte just då- överlev helvetet och lev sen. Varför gör jag det här? Ingen tvingar mig. Bara jag själv. Envetet och självplågande så ska jag ta mig igenom pass av denna karaktär. Då finns inte med ett uns av leende på läpparna. Hjärnan är blank på insidan. Då är träningen ett nödvänligt ont, i ordens dubbla bemärkelser.

Så.. tränar jag för att det är roligt? Ja, ibland, såklart, men ofta är det också en pina. Vad är då svaret? Varför tränar jag? Jo, jag jag tränar främst för att bli bättre. Och ska man bli bättre så får man förlika sig med att inte ha kul jämt.

It´s not over until it´s over

2010-10-13T15:36:00.000+02:00

100% musikalitet

2010-10-12T22:55:00.001+02:00

I konrast till mitt förrförra inlägg om likriktad musik så vill jag slå ett slag för ren och själfull musik. Den här norske killen har verkligen en stämma av guld och en närvaro i tonen vassare än ett rakblad. Håll i hatten för nu svänger det!

Detta är vad musik handlar om- glöd!

InCycle producent till Gbgvarvets löparresa!

2010-10-12T20:05:00.000+02:00

Nu är det klart! InCycle står som producent till Göteborgsvarvets löparresa, världens största halvmara. Det blir inte heller sämre av att det är denna fantastiska tjejen är en av två inspirerande löpledare på plats. Destinationen är Bahia Feliz på Gran Canaria och kan det bli en bättre uppladdning för sommarsäsongens löp- och triathlonsäsong? Nej, jag tror inte det. Mer information om resan finner ni här.

Framtidsscenario: Samma musik på alla gym

2010-10-12T13:45:00.000+02:00

Jag läste en intressant tråd på träningsforumet funbeat igår kväll. En något förtvivlad instruktör beskrev att de på hans gym från och med nästa månad inte längre fick hålla pass med egen musik. Istället ska all musik som spelas på passen byggas på musik hämtad från företaget Musicpartner. Hur det kommer sig att ett gym väljer att använda musik på detta sett är för mig ett mysterium. Urvalet till spinningpassen blev således begränsat, enligt tråden, till 4000 låtar. Jag förmodar att musiken skulle streamas men detta framgick inte av tråden.

Skulle jag själv hamna i samma sits, att behöva välja musik ur en korg med mainstreamhits, skulle jag välja att sluta instruera, på stubinen. Självklart ska man använda musik som är lagligt anskaffad, men det borde också vara den enda restriktionen. Musiken är en otroligt viktig del av instruktörens uttryck och tar man bort friheten att välja musik dör själen i träningen.

Musikrasist?

Överhuvudtaget blir gymbranschen mer och mer likriktad och stereotyp. De små gymmen försvinner, de stora kedjorna tar över. Det är i princip samma leverantörer av träningsprodukter överallt. Det pratas ibland om att kvalitetssäkra produktutbudet genom att förkoreografera och styra klasser mer och mer. Frågan är om det blir bättre kvalitet och om mångfalden gynnas av detta? Är det rätt väg att gå? Vad tror du?

Skapa ditt pass på 10 minuter? Det passet verkar genomtänkt..

Kona Ironman

2010-10-08T20:26:00.003+02:00

I helgen avgörs vem som blir världens främsta Ironman på WM på Hawaii. Loppet anses vara det mest prestigefulla loppet inom Ironman-distansen. Vill man ha koll på fältet, spana in filmen nedan. Svenska Pasi Salonen från Borås är på plats för att försöka ta hem titeln som världens bästa 45-åring i sin agegroup. Jag har tidigare sett att han bl.a. kört intervallpass på sin spinningcykel i bastun(!) för att vänja sig vid värmen. Hoppas det går vägen för allt slit Pasi!

Övriga svenska deltagare:

Lennart Moberg M30-34

Marco Isel M30-34
Henrik Jeansson M35-39
Staffan Westerberg M35-39
Lars Mattsson M40-44
Antti Antonov M45-49
Pasi Salonen M45-49
Finn Borg M45-49
Camilla Larsson W35-39
Viktoria Johansson W 40-44

Kenza som triathlet

2010-10-06T22:59:00.001+02:00

Två av Sveriges största bloggerskor, Kenza och Tyra, har provat på en sprint i triathlon. Hur gick det? Kolla här!

Nya snabbfotingar samt kvällens pass

2010-10-06T21:26:00.003+02:00

Jag har kommit hem efter ett spinningvikariat för Monika på Sisjön. När jag öppnade mitt skåp låg en skokartong instucken i botten i skåpet. Gymnasium har ett samarbete med Asics vilket ger oss anställda ett par valfria Asics-skor/termin. Jag springer i ett par GT-2150 som jag är supernöjd med. Jag har ett tag sneglat på ett par Gel-Noosa och blev väldigt glad när jag kunde ta ut ett par i spons istället.

Noosa är en ren triathlon-sko med medföljande snabbsnörning och smarta innermaterial som lämpar sig när man stoppar ned sina bara och blöta fötter efter simningen. Skon är lite av en lättviktare med sina 249 gram och sticker helt klart ut i sin djärva färgsättning. Plösen sitter fast och åker inte på sniskan vid snabba växlingar och snörningen är assymetrisk för att skona nervbanorna på fotryggen. Sist men inte minst, ränderna på sidan är självlysande i mörkret( mycket viktigt och användbart;) Mycket teknologi i en sko med andra ord!

Här kan lyssna på kvällens fartlekspass, en lite modifierad version av RosaDygnet-passet

Femtioåttatusen- check

2010-10-06T12:09:00.000+02:00

Nästa års Göteborgsvarv, 2011, är fulltecknat igen. Det är rekord, aldrig tidigare har loppet fyllts upp såhär tidigt på året. Det som har kallats löpboom får snart revideras till en ny livsstil. Löpningen verkar vara här för att stanna. Inte mig emot.

Jag är med. Är du?

Lisa gör det igen!

2010-10-04T14:04:00.002+02:00

Svenska triathleten Lisa Nordén krossade hela fältet i LA Triathlon i helgen. Hon segrade överlägset och hade 9:e bästa cykeltiden. Bland herrarna!! Kul och grattis!

Bild från Lisas hemsida. Snabb som tusan.

We Will Rock You?

2010-10-04T13:02:00.000+02:00

I somras lämnade jag SATS som anställd och övergick att bli medlem istället. Jag bor nära flera SATS-center i Göteborg och eftersom jag simtränar en del är det smidigt att vara medlem på ett gym som ligger i anslutning till Valhallabadet (vilket medför fri entré i badhuset). Jag nyttjar alltså främst bassängen, löpbanden på olika center, styrketräning samt går på en del pass, mestadels cykelpass. Spinning eller cykel som SATS kallar det, är den gruppträningsform som omsätter flest deltagare.

SATS spetsar till sitt ordinarie schema med s.k. eventklasser under året och även cykelklasserna är inkluderade. I första svängen gjordes temaklasser på schlagermusik då schlagerfestivalen rullade parallellt på tv-apparaterna. I höst ges under några veckor klasser på temat rock under parollen "We Will Rock You"- kopplat till musikalen i Stockholm med samma namn. Återigen är det ett musiktema som präglar cyklingen. Är det någon som har gått på en klass och kan dela med sig av upplevelsen? Om inte- några andra synpunkter? Hit me! :-)

Tumme upp? Eller ned?

Mercy

2010-10-03T23:30:00.000+02:00

Jag fick flera frågor om vad det var för version av Duffys Mercy på Rosa Bandet. Det var en s.k. mashup d.v.s. när en dj slår ihop två låtar till en. Den andra låten är the Police/Stings klassiska låt Roxanne. Håll till godo:)

Rosa eldsjälar

2010-10-03T22:46:00.001+02:00

I helgen gick Göteborgs numera riksbekanta evenemang Rosa Dygnet av stapeln. Det var tredje gången jag besökte Rosa Dygnet, första året var jag där som deltagare och de senaste 2 åren som presentatör. Eventet hölls på Sportlifes flagganläggning, fina Sportlife Exclusive. Bakom Rosa dygnet står en lite entusiastisk, ambitiös och framförallt hjärtlig skara personer som lägger massvis med timmar på att dra ihop dryga 100 000 kr för cancerforskningen. Jag vill verkligen tacka Maria, Emil, Jim och Christer för er rosa glöd som räddar liv och med skratt som förlänger liv! Ni får framföra detta till resten av ert crew!

Grattis till era framgångar med insamlingen!

Årets spinningprestation insats måste vara Sara och Stefans Mannings 24 timmar på en cykel i ett sträck! Wow!

Nya InCycle instruktörer!

2010-10-03T21:50:00.000+02:00

Jag har tillsamman med tjejerna på bilden och hållit grundutbildning i spinning på Gymnasium Sisjön i helgen. Vi var ett litet och energiskt gäng som tog oss genom teori, praktik och cyklat i dagarna två. Nu är det bara att sätta sig i ledarcykeln och coacha klasser för kung och fosterland:) Bra jobbat tjejer och lycka till framöver!

En suddig bild på 3 skarpa tjejer: Annika, Sofia och Sanna- 3 nybakade spinninginstruktörer!

Mäktiga spinningsalar

2010-09-30T23:39:00.001+02:00

Jag har kikat runt lite på norska Elixias hemsida och tittat på bilderna från deras olika anläggningar. En sak är säker, det finns en hel uppsjö med fina anläggningar och fantastiska spinningsalar i Norge. Spana in nedan eller besök deras hemsida!

Hoppas denna minnesbilden är borta när jag kliver in i omklädningsrummet på SATS Valhalla 07.00 imorgon bitti..

Goddag Yxskaft

2010-09-29T23:32:00.000+02:00

Ja, vad säger man..

Norska ELIXIA tar över Gymnasium i Göteborg

2010-09-29T16:52:00.002+02:00

Rykande färska nyheter- Gymnasium är sålt till norska kedjan Elixia som ska börja etablera sig i Sverige. Detta blir för min egen del fjärde gången jag är med i en avyttring eller uppköp. Vad det innebär i praktiken får jag återkomma med. Läs norska pressreleasen nedan.

ELIXIA åpner i Göteborg

PRESSEMELDING: Oslo, 29.09.10

Treningskjeden ELIXIA inngikk fredag den 19. september en avtale med eierne av Gymnasium i Göteborg om overtagelse av to treningssenter i Göteborg. Et lokalisert i Sisjön og et i Torslanda. ELIXIA har oppnådd en dominerende posisjon i Norge og Finland, og går nå inn i Sverige.

Treningssenteret i Sisjön har drevet sin virksomhet der siden 2005 mens senteret på Torslanda åpnet i 2007. Det er 6000 medlemmer som trener her regelmessig.

Owe og Åsa Grüneberger som selger sine senter til ELIXIA sier ”Vi gleder meg til å bli del av ELIXIA. Vi har funnet en god løsning med Nordens beste treningssenterkjede. For våre medlemmer vil ikke overgangen oppleves som stor. Det blir nytt navn og sikkert noen nye produkter etter hvert, men det er de samme ansatte som gir Göteborgs beste velkomst, hver dag”

ELIXIA anser det som sin viktigste oppgave å motivere medlemmene til å trene regelmessig og å hjelpe medlemmene til å nå sine personlige mål. Tiden fremover vil ELIXIA bruke til å lære det svenske markedet å kjenne

Administrerende Direktør i ELIXIA Nordic AS, Ståle Angel, sier: ” Gymnasium i Göteborg er flotte senter som passer godt inn i vår portefølje på 43 kvalitetssenter i Norden. Vi i ELIXIA ser frem mot å få Göteborg inn på ELIXIA kartet, og gleder oss til å ta fatt på nye mål sammen våre nye medarbeidere i Sverige. Jeg håper vi fremover kan farge byen grønn slik at alle i Göteborg vet hvor de skal gå og trene.”

ELIXIA styrker også sin posisjon i Åbo, Finland, der selskapet har inngått 2 avtaler for oppføring av nye treningssentre. Disse ventes å åpne i 2011. ELIXIA har dermed 3 senter i Åbo, som vil gi oss en ledende posisjon i dette markedet.

ELIXIA har nå etter kjøpet i Sverige 33 heleide treningssentre i Norge, 10 treningssentre i Finland og 2 i Sverige med tilsammen 160. 000 medlemmer. Selskapet har dermed treningstilbud i alle større byer i Norge og Finland samt i Göteborg.

For ytterligere informasjon, vennligst ta kontakt med:

Ståle Angel, Administrerende direktør, ELIXIA Nordic AS, mobil: 0047 976 81 350 eller
Daglig leder Gymnasium, Owe Grüneberger, mobil 0046 733125970

I´m Into Silicone

2010-09-28T17:03:00.000+02:00

Silikon är hetare än någonsin, i alla fall på armarna. Här är lite blingbling för triathleter.

Trion:Z är ett armband fyllt med negativa joner som sägs ska främja hälsan, ett numera ganska vanligt triathlon-attribut. Läs mer här.

Glada minimalistiska klockor från BREO. Även dessa syns på en hel del triathleter.

En klassiker.

Falsk puls

2010-09-25T00:45:00.000+02:00

Det var ett tag sedan jag gick på ett spinningpass men idag slog jag till( tack Therese, super, som alltid!). I den mån jag kan, nu när vädret fortfarande tillåter, tränar jag helst utomhus. Cykelsäsongen för min egen del är snart över. Simningen i öppet vatten är redan nedlagd, nu blir det lukta klor fram till juni och kika in kakelplattor istället. Löpningen kommer därför bli den enda utomhusträningen framöver.

Överdrivet hög puls, procentuellt på 91-94%MP i intervallerna, iaf i början! Känslan i kroppen- en helt annan.

Under workshopen Periodisera Mera pratade Mattias om olika felkällor vid pulsträning, hur pulsen kan uppträda lite missvisande p.g.a yttre faktorer. Min prestation på cykeln idag hade varit ett lysande exempel på detta. Jag hade inte druckit speciellt bra innan klassen, hade kastat i mig en kaffe minuter innan passet och salen var varm. Ansträningsnivån i kroppen var acceptabel, benen var visserligen ganska sega efter 2 dagars löppass, men ändå stack pulsen som en raket i intervallerna. Hm?

Känslan i kroppen och pulsen stämde med andra ord inte. Jag har p.g.a. den senaste tidens 2-veckors förkylning inte kunnat träna och vet att min tröskel ligger en bit under 90%-strecket. Skulle jag då kunna ligga 6 minuter på 94%MP och tycka att det var helt ok? Nej, såklart inte. Dagens pass blev ett empiriskt experiment över hur pulsen inte alltid matchar borgskalan. En cyklande försökskanin, det är jag:) Nu säger jag godnatt.

FÄRG är det nya svarta

2010-09-23T22:02:00.000+02:00

Idag har jag varit ute och sprungit. Jag var klädd i svart. Svarta strumpor. Svarta tights. Svart väst. Svart keps. Allt från Nike. Under västen hade jag en röd t-shirt från Gore. Intressant? Nja.. inte så väldigt. Är detta en modeblog? Nej, verkligen inte. Vart vill jag då komma?

Jag är tämligen blend-in i min egen stil,inte speciellt extravagant, likaså när jag tränar. Svart funkar alltid i träningssammanhang- men svart är också ganska..eh.. ja.. svart. Jag vill ju egentligen inte lysa i färger när jag tränar men det som finns att tillgå är i bästa fall en klarröd eller klarblå t-shirt. Hur spännande är det, egentligen? Även om funktion alltid är överordnad looks så blir det lite trist ibland.

Jag gillar Nike och väljer ofta Nike framför andra märken, i alla fall i fitness-sammanhang. Men man måste ändå undra om deras manliga designers på löp-kollektionen lider en viss brist på fantasi. Eller färgseende. Det kanske hör ihop.

Gore som jag har testat lite plagg av på bloggen är en uppstickare på färgmässigt herrsidan med väldigt bra funktionella kläder, lite djärvare i alla fall.

Med ovanstånde i färskt minne är det då extra roligt att berätta att den här trevlige mannen har haft den goda smaken att introducera två nya spännande varumärken på svenska marknaden, Zensah och Nuun. Zensah gör framförallt kompressionsplagg och detta i allehanda färger. Nu kan man äntligen pigga upp det svarta med lite färg! Nuun elektrolyter i smaker som enligt rykte både är sobra och goda. Förpackningarna ser nästan goda ut, roligt formspråk för att vara en idrottsprodukt. För mer information om märkena, kontakta SportWell.

Happy Calfs;-)

Legendariska Beats

2010-09-23T00:30:00.005+02:00

Det fantastiskt coola och smått legendariska skivbolaget Ninja Tune fyller 20 år i år och detta uppmärksammas på iTunes. Kolla in deras katalog- mycket attityd och vassa beats. Ni som ofta tycker att man inte hittar cool musik, här har ni ett konkret tips!

En gammal favorit. Grattis:-)

Rosa Dygnet

2010-09-22T23:29:00.003+02:00

Den 2:e och 3:e oktober hålls det ambitiösa och livsviktiga spinningeventet Rosa Dygnet på Sportlife Exclusive i Göteborg. Rosa dygnet är inte bara en fantastisk mötesplats för dig som gillar spinning och cykel, nej det är så mycket mer än så. Det bjuds på föreläsningar, yoga-klasser, löprundor m.m. och allt detta inramat i rosa slantar som samlas in till bröstcancerfonden. Träna och bistå forskning på samma gång- kan det bli bättre?

I spinningsalen kan man hitta ett stort och varierat utbud av instruktörer- det är bara att välja en tid på dygnet som passar. Vad sägs om söndagsmorgonen med pepp från en fantastisk löptjej eller kanske av en världscyklist på mountainbike? Wow säger jag- cykla med båda vet jag! Mer om eventet står på Rosa Dygnets frekvent uppdaterade hemsida.

Vill du cykla med mig så anmäl dig till klassen CruiseControl kl. 19.00-19.55 på lördagkvällen. Jag hoppas vi ses!

Lite till

2010-09-12T19:45:00.004+02:00

Läs Mattias positiva inlägg och hans tankar om gårdagens workshop. Eller Jennies intryck, de hittar ni här.

Jag hoppas också ni har tagit del av dagens bilaga Lev Livet i Göteborgsposten med ett stort och fint uppslag om Monika! Grattis chefen:)

Musiken på Periodisera Mera!

2010-09-12T11:33:00.002+02:00

Förmiddagspasset lät såhär..

.. och..

.. detta spelades på eftermiddagspasset!

**Towards Higher Ground**