Microresumé 2010

2010 är över och nu stundar ett nytt år, 2011. Året som gick innehöll lite av varje och sett med träningsbloggögon hände det en del i mitt eget liv. Mina personliga idrottsliga målsättningar som jag satte i början av året infriades knappt alls vilket borde ses som ett misslyckande. Men med facit i hand så är jag ganska nöjd till trots eftersom resan mot målen istället gav mig erfarenheter som jag tar med mig in i 2011. En av dessa var t.ex. att en 34-årig skadad kropp läker långsammare än en 20-årig, ett faktum som jag inte var helt bekväm att förlika mig med.
En överansträngd vrist efter Göteborgsvarvet resulterade i en fot som krånglade månader efteråt och ledde till ett inställt Stockholm Marathon. 

Triathlon är en fantastisk sport, när man är skadad i en gren får man tillfälle att bli bättre i en annan. Den skadade foten ledde till ett mer frekvent simmande och jag fick efter nästan 15 års uppehåll tillbaka kärleken till klordoft och skvalp i öronen. Några av de bästa minnena är tillsammans med min träningskompis Robert då vi bröt vattenytan i en absolut tyst och sagovacker Delsjö kl 06 några sommardagar i juni/juli. Simningen var meditativ, tyngdlös och snudd på någon slags religiös träningsuppenbarelse.
Triathlonresultaten hade både ups and downs med höjdpunkter som att ta sig i mål på sprinten på under 19 min på 5 km. Lusten att tävla väcktes igen och nu är målen satta för 2011. 

Den stora förändringen på spinningfronten var att efter nästan 8 år på Landala ta beslutet att lämna mångåriga kollegor och medlemmar för att söka sig till en ny arbetsplats. Det tog många månader att fatta beslutet och flera personliga överläggningar med vänner och kollegor. Nu i efterhand är många av Landala-instruktörerna( som denna och denna) spridda i stan men tack vare facebook och bloggar kan man fortsätta följa personer som alla har en del i mina personliga utveckling.

Jag hamnade  som bekant på Gymnasium som ganska snart blev Elixia och kunde inte ha välkomnats på ett bättre sätt. Det är få förunnat att lämna en varm arbetsplats och hamna på en annan med samma anda. Elixia har en fantastisk atmosfär och och en hel rad duktiga instruktörer som inspirerar. Medlemmarna är grädde på moset.

Personligen innebar 2010 också att få presentera på lite olika konvent och hålla utbildningar för blivande instruktörer. 2010 blev lite av ett genombrottsår för mig sett ur presentationsögon. Detta var heller inte en slump utan ett resultat av att få jobba med en fantastisk person som alltid stöttar och coachar till bra beslut med eftertanke i svåra lägen. Vem? Jo, fantastiska Monika. Denna nyblivna 4.0-are omges ofta av superlativ och jag kan inte annat än sålla mig till skaran, främst för hennes lyhörda och ödmjuka reflektioner och stöd när de behövs som bäst. Jag fick fria tyglar att göra en workshop i Incycles namn som blev fullsatt och en trevlig tillställning tillsammans med Mattias.  Mina två teammates Linda och Jessica är också två fina supporters som alltid har kloka idéer och bra förslag.
2010 innebar också att få träffa några bloggare(Sara och Therese) i riktiga livet och även detta trevliga upplevelser. Det är inte alltid en blog ger en helt rättvis bild av en person, ett möte i verkligheten ger en ytterligare dimension och en själ till personen.

En händelse som stack ut under 2010  och som jag jag tycker bör lyftas fram en gång till är det duktiga gänget bakom Rosa Bandet som slog rekord. De drog ihop smått otroliga 201.001 SEK för livsviktig bröstcancerforskning helt idellt. Av dessa drog Sara Träningsglädje in 32.146 SEK- wow säger jag! Hade jag haft möjlighet att lägga en röst för årets händelse/eldsjälar i nomineringssammanhang hade jag lagt min röst där.

Nu  är det 2011! God fortsättning!