Raw

Jag fortsätter lite på föregående inlägg om något kortare. Direkt efter jag satte punkten på sista stycket jag drog jag nämligen till MyrbergBjörn. Rakt in i rädslan skulle man kunna säga. Jag träffar Monika ofta så egentligen vet jag att det inte finns något att att vara rädd för. Monika är nämligen en mästare på att liksom avdramatisera det där jobbiga och istället få alla tankar att fokuseras på en enda sak. Träningen. Men ändå. Hej yogafear.

Tryck på knappen om du vill uppleva adrenalin, kärlek, skratt och 100% kvalitativ träning. 

Jag provade Kettlebell Yin och en råare och mer avskalad variant av explosiv träning är svår att finna. Instruktioner in. 10 tår som etsar sig fast i yogamattan. Swing. Adrenalin. Stön. Värme. Skratt. Mjölksyresmärta. Paus. På det igen. Ny övning. Fokus. Hit me. Magövningarna var de värsta. Herre min skapare. Jag ville i ärlighetens namn sluta ungefär halvvägs in i dem men Monika och gruppen ville annat. Tack för det. Saved by the kettlebell.

Passet följdes av en s.k.restorative yoga. Långt hållna positioner. Mot väggen. på Mattan. Block. Bälten. Muskelfibrer som suckade. Svett som droppade i ultrarapid mot parketten. Andning som kom i balans. Fantastiskt skönt. Avslappningsövningen inramades som i en film när ljuset dämpades ner och gult citylight sipprade in genom fönstrena. 

Jag går all in för MyrbergBjörn och kan bara säga att det är lyx att få träna i en mindre grupp och få de där tekniktipsen man går miste om i större format! Ta er dit och prova på studs! Igår var även Emil där men vi hann bara växla några korta ord och skratt för det var som sagt maximal fokus på träningen. Jag tog dessutom beslutet att sätta upp mig på en snabb introkurs i yoga med början nästa vecka. 

Känslan efteråt var som ni förstår fantastisk. Träningsrädsla- You can beat the feeling.

Ps. Tack Monika och Christine för modigt entreprenörskap och finfina instruktioner! Kram