Nationaldagsloppet

Igår, på självaste nationaldagen, gjorde jag min landsvägsdebut på motionsloppet nationaldagsloppet i Göteborg. Det var 5:e upplagan av loppet som lockade både elit- och motionscyklister. Det fanns även en barnrunda för de små. Start och målgång skedde på Kvibergs kaserner. Jag valde att köra den långa rundan, 100 km. Gårdagen var riktigt kylslagen så det blev långaärmad mundering och yllestrumpor i skorna. Trots detta frös jag ganska ordentligt i tårna under delar av loppet.

Bansträckningen

Kvibergs kaserner innan start

Starten gick kl 09.00 och jag stod ganska långt bak i startledet. Startskottet skedde med ett gammalt hederligt kanonsalut så en rejäl knall inledde starten. Starten var trång, ungefär som att starta långt bak i grupperna på Göteborgsvarvet men med cyklar dessutom. Första kilometrarna gick riktigt riktigt  lugnt. Eftersom jag helt saknar vana att cykla i klunga och med massor med cyklister runtomkring så blev första milen ren övningskörning. Ganska snart kände jag dock att tempot kändes för lågt och pulsen låg ned mot 65% MP. 

Stigningarna- en riktig vägg till backe vid 30 km, 11% lutning!

Minuterna innan start

Debutanten själv mot en sommargrå Göteborgshimmel

Jag hade visserligen aldrig kört 10 mil innan och visste att det skulle hamna om ca. 3 timmars arbete så lugnet fick ändå ta överhanden några mil till. Ju längre loppet rullade på desto fler klungor bildades. När jag kände att tempot kändes för lågt tryckte jag till lite och drog på till framförvarande klunga. Jag bytte nog klunga 4-5 ggr tills jag nådde ett gäng som höll en bra fart. Jag märkte ganska snabbt att många inte riktigt stod pall i backarna där jag själv kände mig rättså stark.

De sista milen var vi ca. 20 man som kämpade på tillsammans. Jag cyklade bl.a. med en flitig spinningmedlem, Fredrik, som för några år sedan var ensam man att genomför spinningvasan på 4 timmar. Vi bytte några ord i nedförsbackarna och höll jämn fart mot mål. Jag fick även lite taktiska tips av en trevlig kille, David, som peppade och delade med sig av lite rutin. Om du läser detta David är du välkommen med dina cyklistvänner till SATS Landala för ett pass som jag utlovade;)

Sista milen från Landvetter blev jag dock riktigt stum i benen. Vinden vände, tempot skruvades upp och klungan drogs ut. Jag hade inte riktigt kraft i benen att dra på men lyckades hålla mig kvar i gruppen och slapp slåss med vinden själv. Jag har nog inte heller riktigt fått till den perfekta sittställningen och ryggen var rejält trött på slutet. Även idag känns svanken av ordentligt. Jag klockade mig själv och landade på 3.00.08 när jag kom in målmen så att tiden blev 3.04 på nätet. Jag antar tiden stoppades när nummerlappen lästes av istället för när man passerade målsnöret? 

Hursomhelst- premiären är nu i alla fall genomförd och jag är nöjd.

Snittfarten blev strax under 30 km/h med ett depåstopp för en snabbjustering av kläder och energipåfyllning. Maxnoteringen blev 73 km/h och som rookie på cykeln så gick det undan rejält där. Snittpulsen hamnade till sist på 160 bpm, 80%MP.

 

Medaljens framsida :)

Läs mer om loppet på  ur lite mer elitperspektiv på Glenn Dahls´s blog