Trendspaning

Trendspanaren Göran Adlén siar lite om årets trender inom träning och hälsa i sitt senaste trend-tv-avsnitt.


Trendtv 16 from Trendtv on Vimeo.

Ditt problem är mitt problem

Jag har precis sett ett inslag från imorse med hälsocoachen/PT:n Shirin Rågby Djavid. Innan jag går in närmre in på mitt inlägg så råder jag dig att sluta läsa här och se inslaget.

Har du sett det ännu? Vad tyckte du? 

Samtidigt som jag tycker Shirin har vettiga åsikter och verkar vara en sympatisk person slår det mig  att vi i träningsbranschen är stöpta i samma form. Vi är ganska dåliga är på marknadsföra träning, speciellt för oinvigda. Det är lätt att sälja träning för någon som redan är frälst men när det kommer till de som inte har provat att knyta sin träning till ett gym så blir argumenten ganska lama och nästan lite anklagande. Men det är är inte de som inte tränar det är fel på, det är branschen. Gymbranschen är nämligen väldigt dålig på att se till människors behov. Dessutom styr vi dem in i den s.k. januarifällan år efter år. Vad menar jag med det?

Jo, i januari upplever Träningssverige en boom utan dess like, högtrycket är ett faktum. Efter någon månad mattas aktivitetetn ut. Varför då? Inom branschen står man och viftar lite lojt med pekpinnar och anklagar januarifolket på gymmen för att sakna karaktär när återbesöken sinar i mars/april då våren nalkas. Men vems är felet och framförallt, hur åtgärdar man problemet?

Först och främst, kan vi klandra svenska folket för att sukta efter lökväxter i blom, svultna på solljus och varmare temperaturer när istid 2.0 har lättat efter månader av kyla och mörker? Är det svenska folket som det är fel på som inte längre känner att inomhusträning längre lockar?  Eller är det kanske branschen som istället lider en stor brist på flexibilitet och kreativit när svenskarna säkert vill fortsätta men istället utomhus när solen äntligen kommit fram? Var finns vi då?

För det andra, hur ser branschens del ut i januarifällan? Kan det vara så att gymbranschen kanske t.o.m. bidrar till en maxad start genom pumpa ut PR just i januari och bombardera oss med sälj denna månad? Om samma offensiv hade kommit i mars- hade det sett annorlunda ut då? Är det bara det "nya årets fel" att det blir som det blir? Jag vill nog hävda att misslyckandet faktiskt ligger hos branschen, inte hos de medelmmar som tappar gnistan för täta återbesök.
Istället för att gymbranschen frångår ett beteende som lurar in folket i fällan befästs problemet allt hårdare år efter år med allt mer koncentrerad marknadsföring i januari eller augusti. Som tack får de medlemmarna som startade året fint träningsmässigt något fördummande höra att karaktären brister och att de offer för en typisk sterotyp. Fick "avhopparna" rätt hjälp då kan man fråga?

Som en kommentar till filmklippet tycker Shririn säger vissa bra saker. Men det är  trots allt svårt att bortse från många för enkelt vedertagna klyschor som sväljs med hull och hå av branschen i stort. Visst handlar det om att bryta vanor för de som bör börja träna. Men det handlar lika mycket om att få branschen att tänka nytt och fånga upp de som inte håller i längden. Ansvar bitte!

Angående quickfix så kan man nästan säga att personer som att inte tränar alls som börjar träna lite genomgår en enorm skillnad. I dessa fall sker faktiskt lite av ett quickfix men fixet sker på insidan- i kärlen, skelettet och hjärtat. Det syns på kanske inte initialt på magen men kroppens insida höjer sin standard snabbt. Hävdar man att man jobbar i hälsobranschen bör man också lyfta fram hälsovärdet framför ytan. Jag tycker man ska poäntera hälsans roll och inte bara ska fokusera utseendet. Det finns dessutom också ganska snabba utseendevägar som quickfix men i regel kostar de mycket pengar i form av PT-timmar. Men det går.
Jag förstår att vissa människor ryggar tillbaka när de jämnt får höra att det tar det måsta ta tid att komma i form- det är inte den bästa marknadsföringen. Det viktiga är vilken väg man väljer att gå och ingen väg är fel eller rätt.

En sista kommentar till inslaget vill jag ge när det senare i programmet pratas om kost och om "mindre gräddiga såser". Det finns idag massvis med olika typer av dieter och det tycker jag man inte ska blunda för. Dieter är som religion, många har en gud men hans eller hennes ansikte ser olika ut. Det finns dieter som  nästan bygger på feta såser och då ska man inte generalisera över att det är fel. Kostråd revideras hela tiden och trenden är inte ett ökat  kolhydratintag än de 60% som SLV idag rekommenderar. 

Kost är individanpassat och väljer en person att äta mer fett och mindre kolhydrater så tycker jag man ska acceptera det. En s.k. "ren tallrik" kanske är det rätta för Shirin men samtidigt måste man måste nog inse att de generella kostrådens tid är förbi. 

Tillbaka till sak. Träningsbranschen säljer världens bästa produkt. Hade en enda av världens mediciner gett samma effekt som motion hade du fått ta emot ett pris av hans majestät konungen i Stockholm i december. Tänk en bipacksedel som löd: Ta detta piller och du mår fysiskt bättre, ökar ditt välbefinnande,  sover bättre, får ett bättre sexliv, lever längre och håller dig ung ännu senare i livet.
Det är nästan för bra att vara sant och borde vara världen enklaste produkt att sälja.

Det finns bara en liten hållhake. Det kräver jobb- just det- själva ansträngandet. Jobbet måste göras. Du måste liksom träna. Glömmer man berätta det så har man glömt en klart essentiell del.  Haken är nästan som en liten folkhälsoskadad liten ond fe i en saga kom på den där detaljen. Det är hälsobegreppets cliffhanger. Oavsett hur kul du och jag tycker att det är att träna, vilka livsvinster man än gör, så finns det bara en person som kan bedriva din träning. Du. 

Produkten träning starkt kopplad till psykologi. En outhärdligt uttjatad klyscha som nämns i inslaget ovan och som träningsbranschen köpt rakt av är att "människan är lat/slö av sin natur". Vem kom på denna generalisering? Och hur smart marknadsföring är det att kalla dem som behöver träna mer eller rent av börja för latmaskar? 

Nej, för att återgå till psykologin, produkten träning säljer sig själv men först efter nyttjande. Det är så det funkar. Din upplevelse om ett träningspass är kopplat till känslor och dina känslor är just dina. Det är med andra ord bättre att låta träningen själv marknadsföra sin upplevelse för dig. Träna först. Upplev något roligt. Eller plågsamt. Reflektera. Känn efter med alla sinnen. Mår jag bättre? Eller sämre? Vad kom Du fram till?

Ungefär hälften av allt nytt umgänge jag träffar reagerar, speciellt i festsammanhang; "-Aha, du är spinninginstruktör, kul". Men den andra hälften gör anti-spinning-christ-korstecknet mot mitt ansikte och går in i ett försvarstal innan jag har hunnit sätta punkt för meningen. De oinvigda vill liksom direkt locka fram mina säljaargument för spinning så de kan punktera dem och kalla mig för träningsfanatiker.
Jag är liksom redan köpt av träningsdjävulen så det är liksom svårt att påverka mig åt något annat håll. Och min intention är inte att tvinga på någon träning de själva inte vill lägga tid på.
Jag vet hur gott ett pass gör för mig. Hur jag kan bota tristess. Rensa huvudet från negativa tankar. Hur det kan förlösa kreativa tankar. Och allt det där andra jag skrev om tabletten innan.

Jag säger alltid samma sak till antifolket. Följ med på ett pass och bilda dig din egen uppfattning. Alla gillar inte spinning, det har jag full förståelse för, man alla gillar att bemästra ett hinder, om det så är en tenta, en arbetsintervju eller ett träningspass.  

Det fina med träningens psykologiska dubbelnatur ligger att ju högre obekvämströskel du måste över  desto bättre känns det efteråt. Ingen springer ett marathon för att uppleva en nu-känsla av välbehag under loppet. Ingen gör en ironman för att kroppen mår tiptip efter 15 mil på cykeln när man har 3 mil kvar och en mara framför sig. Man gör det för en sak. Känslan efteråt. Där ligger belöningen. Det måste inte vara en ironman som ska göras, det kan räcka med 20 min styrketräning. Eller en promenad. Kroppen är både komplex och primitiv. Komplicerat uppbyggd men enkelt driven. En kropp i rörelse frigör kemikalier som gör att vi mår bra. En kropp är skapt för rörelse.

Jag tror således inte att människan är lat av naturen men däremot väldigt rädd för att göra bort sig, speciellt vi blyga svenskar. Där vilar ett tungt ansvar för oss som verkar i branschen, att skapa en trygg grund att stå på. En person som inte känner sig hemma eller trygg i träningsmiljö har ingen lust att bli publik clown i en värld där deras fördomar besannas ibland och är felaktiga ibland. Det har jag den största vördnaden och respekten för. Men det är inte för personen är lat som han/hon drar sig för att träna. Det är rädsla.

Jag ska ta ett exempel.  Mig själv. Jag är lite rädd för yoga. Eller jag är egentligen inte rädd för just själva yogan utan snarare för min egen uppenbarelse i yogasalen. I vanliga fall när jag besöker ett gym  är jag en ganska självsäker spinninginstruktör med några års av erfarenhet i ryggen. Jag kan köra en klass med en minuts varsel och komma undan med det utan att gå en nervositetsdöd till mötes. Men när det kommer till yoga är jag rädd. Jag känner mig inte hemma där. Inte ännu. Jag känner mig uttittad, i synnerhet i min roll som instruktör när det ligger en förväntan i att jag borde kunna bättre. Jag känner mig framförallt dålig på det jag gör. Min inre bild av en majestätisk solhälsning får salsspeglen att krakelera när jag möts av en spegelbild av vandrande pinne med reumatiska besvär men  inramat med med mitt ansikte . It aint pretty.

Samtidigt känns det aldrig så bra, så förlösande och så fantastiskt som när ett yogapass är slut för min egen del. En av delarna är fysisk lycka i form av endorfiner men för mig är största delen lycka att övervinna en rädsla. 

Lyckligtvis måste man inte alltid övervinna rädslor för att få träningens goda bieffekter men det kryddar faktiskt upplevelsen ännu mer. Det är med andra ord bättre att marknadsföra träning för det som det är- en resa mot ett mål. Men också en målgång du upplever efter nästan varenda träningspass du genomför. Träning får vara tråkig och göra lite ont både i knoppen och kroppen. Belöningen får du oftast ändå. Du mår bra. Efteråt.

Men som sagt, träning ska upplevas, inte recenseras av någon annan. Ju ondare du har haft under ett pass desto bättre mår du mentalt efteråt. Ju jävligare träning desto mer smakar livet.  

Switcher?

När PC-användare blir Mac-användare brukar dessa kallas för switchers. Min fråga till dig är:

Är du en gymkedjeswitcher? 

Om så är fallet- varifrån bytte du, till vart och varför?

Lämna gärna en kommentar!

Polerat

SATS har ett gäng olika youtube-filmer ute för att locka till träning. Även Elixia finns att beskåda på webben. Vad sägs, väcks träningssuget?

Januari is on!

Kalendern har bläddrat fram till januari som är den intensivaste månaden på gymmen i Sverige. Januari är den starkaste försäljningsmånaden och det säljs träningskort i parti och minut. Precis som i julhandeln brukar man prata rekord och i februari får vi se hur 2011 startade. I takt med den ökade konkurrensen så gäller det för gymmen att locka med utbud och priser. Som konsument gäller det att ha tungan rätt i mun och mitt råd är att alltid provträna på ett ställe innan man bestämmer sig. Gillar du gruppträning så prova att gå på många pass- maskinparkerna på gymmen är numera ganska likvärdiga. 

SATS väljer att gå in i 2011 med en lite moderniserad logga och nya färgskalor. De visar upp sig i färgranna videos på deras youtubekanal där man skymtar idel kända instruktörer. Det känns helt rätt och det enda jag har svårt att förstå är att de väljer att behålla den orangesvarta loggan. Det nya typsnittet förklaras såhär på facebook:

Appropå lutade loggor..

Här är min teori..  Jet var före;)

Snyggare med annan färg! Och en klass med rötter i löpning!  Härligt!

Sportlife kör på med gasen i botten och öppnar 4(!) nya anläggningar i Malmö. Friskis lanserar nyheter som Fuego, HIT och IntervallFlex. Elixia har uttalat fler anläggningar i främst Göteborg och Stockholm medan SATS och Worldclass verkar ligga lågt med nyetableringar. Januari har startat som sig bör. All in!

Smart Friskis Svedala!

Smarta PR-kampanjer måste inte alltid vara dyra. Det räcker ofta långt med ett kreativt sinne och det  har  Friskis&Svettis i Svedala bevisat. En flashmob  som blinkar till mitt i julhandeln; enkelt, smart och roligt tänkt! Well done säger jag:)

Golddigger

För ett tag sedan sändes ett reportage om gymbranschen i tv4´s ekonominyheter ( Inslaget går tyvärr inte att bädda in på bloggen) värt att se.

Value for money? Gymbranschen ökar intäkterna ordentligt 2010.  

Coaching

Det blåser vindar av läckor och avslöjanden i parti och minut. Nästan varenda tidningslöp och nyhetssändning citerar just nu wikileaks. I fredags läckte en något mindre viktigt nyhet ut men den landar ganska bra som en kommentar till mitt eget inlägg om gymbranschen.  Någon medarbetare på företaget Tre har nämligen läckt en film som ska vara någon slags sälj-pepp utskickat från ett förmodat huvudkontor eller försäljningsavdelning till direktsäljarna. Jag såg filmen via Alex Schulman show vars panel (25.25 in i programmet)kommenterar klippet ganska sunt.

I  program 14 av TrendTV pratar trendspanaren Göran Adlén om att en bra produkt ska egentligen kunna sälja sig själv utan reklam, givetvis lite utopiskt menat. Årsskiftet närmar sig och den stora försäljningsboomen för gymmen närmar sig. Hur gör du när du väljer gym- vad väger tyngst för dina stundande eller redan gjorda val? 

Kom igen nu! Peppad eller deppad? Eye of the Tiger!

Fit for skiing

När termometern närmar sig nya lägstanivåer och ett VM i längdskidor stundar i Holmenkollen lanserar  norska ELIXIA och sedemera även Gymnasium en ny klass, Fit for skiing. Klassen är tänkt att ge deltagarna en bra grund inför skidsäsongen. Utan att vara alldeles för insatt så handlar det främst om ben- och balansmoment i en mix av styrka och kondition. Det verkar bli en vargavinter även i år så timingen ter sig lyckad. Mer om ELIXIAs expansionsplaner i Sverige finner ni här.

Vi gillar olika!

Det här är ett långt inlägg. Jag tänkte lägga fram en egen teori vars slutsats jag tror bygger på en kedja av orsaker. Det ligger inga vetenskapliga studier i botten för den, inte heller några direkt djupgrävande analyser. Det är en teori kort och gott. Jag grundar den mestadels på egna funderingar men även på samtal och utbytta erfarenheter med vänner i branschen, bloginlägg och reflektioner i största allmänhet. Det är någon slags betraktelse som har växt fram under flera år. Dessa tankar har legat i bakhuvudet och säkert speglats i många inlägg redan tidigare. Det är inte helt lätt att göra rättvisa analyser av en bransch när man själv befinner sig i den. Den kanske dock kan förklara vissa saker jag tidigare har hintat om, saker som jag skrivit om mellan raderna Det kan säkert förklara en viss beundran för somliga företeelser och viss skepsis mot andra. Here goes..

Efter årsskiftet går the Nike Blast av stapeln, nordens största gruppträningsinstruktörträff och en inspirationsfest för tränande. Det är idel kända instruktörer från Sverige och proffs influgna från både USA och Europa som besöker Stockholm. Jag tittade i genom alla namnen och slogs av mångfalden av träning. Alla presentarörer är förutom duktiga instruktörer också drivna entreprenörer med egna träningsidéer. De försöker inspirera med nya träningsformer, styra träningsbranschen mot ett håll där deras övertygelse ligger. Jag är ett fan av entreprenörskap så alla unika uttryck som presenteras tilltalar mig även om träningsformerna kanske inte alltid faller mig på läpparna. Jag slogs även av en annan sak när jag läste om presentatörerna, åldern på dem.

Nästan alla är mellan 30-40 år gamla. Några få är äldre och likaså är några yngre men majoriteten är runt 35 år. Är det en slump eller varför är det så? Jag själv är 34 år, ingen duvunge för att presentera rent åldersmässigt med andra ord. Innan 2010 hade jag knappt presenterat på konvent alls så det gångna året blev något slags genombrott på riksplan. Jag hade dessförinnan kört i 8 år innan jag blev tillfrågad. Jag har aldrig aktivt sökt att får presentera någonstans och har kanske snarare haft en återhållsam approach till att göra så än motsatsen. "Genombrottet" berodde på en enda sak, jag hörsammades. Bloggen hade säkert gjort sitt men också att någon hade lagt märke till min träninsgfilosofi. Jag fick en putt i ryggen och någon trodde på mig. Jag fick en mentor. Tack för det!

Hur kommer det sig att man ska vara så pass gammal som 30+ för att presentera på de större eventen? Och varför är det så få nya presentatörsnamn nu när gymbranschen har växt så det fullkomligt har knakat i städer i Sverige de senaste 5 åren? Inom idrott pratar man om återväxt, finns den i gymbranschen? 

Jag tror det finns flera anledningar till varför det ser ut som det gör och tänkte spåna lite om varför. Det tar några år att bli säker i sin roll som instruktör, det är nog en del av svaret på den något höga medelåldern på presentatörerna. Men jag tror också att det bottnar i något annat.  För att göra detta får jag ganska långt från den pudelns kärna. Det är också någon slags periforitänk till mitt trendspaningsinlägg.

Trots mina 8 år i gymbranschen är jag inte ingen tungviktare, snarare tvärtom, jag är ett moget blåbär. Det finns många som har verkat i 25 år och längre än så. De har ett ännu längre historiskt perspektiv än jag har. Jag hann träna i 2 år på gym innan jag blev instruktör. Innan dess bedrevs all träning i simhallen, i löpspåret eller i simhallens styrketräninghall i Ystad. För 10 år var gymbranschen ett ganska ovisst faktum för mig och jag kände mig som idrottare inte direkt hemma där heller.

Trots att jag är relativt ung i branschen så har jag ändå varit med så pass länge att jag har sett och iakttagit vissa förändringar som jag tror kan kopplas till en längre orsakskedja. Den röda tråden handlar i grund och botten om ekonomi och ägande. Jag tror dessa två ord nämligen båda har bidragit till att det har blivit som det har blivit med de kursiverade frågorna ovan. Branschen har genomgått en förvandling de senaste 10-15 åren, ett barn har blivit en tonåring. 

Den stora förändringen har varit gymmen har gått från att vara småföretag till att bli en industri som faktiskt omsätter miljarder. För bara 10 år sedan var gymmen små företag drivna av lokala entreprenörer. Trots att de kedjor som finns idag fanns( med några undantag) då också så drevs klubbarna och centrerna mer som små satellitföretag och eller som franchise. Det fanns en övergripande organisation och ett varumärke i ryggen men strukturena var mer diffusa än idag.

Trenden de senaste åren har gått åt att bolagen, alltså kedjorna, ska äga sina klubbar själva. Franchisetagarna har blivit utköpta i den mån pengar funnits. Det är inte något konstigt med det, gymmen drivs med samma företagsambitioner som andra storföretag. Det har skapat traditionella företagsstukturer med intranät, internutbildningar och man har helt enkelt försökt att legitimera gym som ett vanligt arbete både internt- och utåt sett. Ur ett företagsperspektiv har branschen förmodligen effektivserats. Reformerna har fört en del riktigt bra saker med sig, SATS har t.ex. infört kollektivavtal, oegentligheter som svartjobb och svarta pengar har minskat med den ökade kontrollen. Personer som faktiskt har velat jobba på gymföretag har kunnat göra detta som anställda( inte som egna företagare) med pensionsparande och sjukförsäkringar. Men är all utveckling av godo?

Idag ägs gym i storstäderna i större grad av kedjor som som sagt helst vill äga klubbarna för att få full avkastning. Kedjorna i sin tur får ekonomiska medel från aktieägare, riskkapitalbolag, kreditbolag, liesingföretag till inventarier eller banker. Eftersom det är väldigt dyrt att starta ett gym med lokalkostnader, maskinparker och personalkostnader pumpas det in pengar in för att ständigt köpa nya anläggningar. Några kanske går back, några andra går plus men summa sumarum är det som räknas vid boksluten.

I slutändan gäller det för ägarna av kedjorna att få avkastning på sina satsade eller utlånade pengar. Med kraven på avkastning så gäller samma markandsekonomiska lagar som i alla andra branscher, man sparar in på det som kan sparas på. Det gäller att hålla ned kostnader och öka intäkterna. Hur gör man då det? Jo, som i övriga näringslivet, man rationaliserar. Det kan handla om att husera egna utbildningar istället för att köpa dem externt, sätta ihop egna koncept istället för att köpa dem av producenter, dra ner på personal, ta in billigare städfirmor (m.m.) eller som i vissa fall starta obemannade gym. Allt detta är i förlängningen resultat av ägandet, någon vill ha tillbaka de instoppade pengarna. Men hur blir då med kvalitéten på det som det som ska levereras, träningen och kompetensen? 

När gymmen alltmer har formats i företagskläder så har värden från näringslivet anammats mer och mer. Inte minst verkar vissa som redan befunnit sig i gymbranschen klappat händerna när de har fått byta ut träningsoveraller till kostymer. Det har gett dem lite status helt enkelt. Det har skrivits pärmar med affärsidéer, visioner och missioner som ska implementeras ut i alla led. Förut var det korta beslutsvägar på det lokala planet men idag ska beslut oftas ta centralt och organisationerna har blivit tröga.

Förr var det också som instruktör mer tillåtet att köra klasser på olika gym. Det fanns inte så många gym att hålla klasser på och för att få ihop tider var det en lösning att köra på olika ställen. Idag är det antingen förbjudet eller mindre önskvärt, lite som i övriga näringslivet, man jobbar inte hos en konkurrent. Jag kan förstå principen men som i mitt eget fall handlar det om 1 timmes gruppträning i veckan. Nu är jag nöjd med min situation och har ingen längtan efter att jobba på fler ställen, men ändå, är det rimligt egentligen? Konsultuppdrag fungerar i andra branscher men inte i gymbranschen.

Företagskulturen har dock enligt mig inte riktigt förankrats på ett helt naturligt sätt bland personalen. Om det har gått för fort eller om implementeringen missuppfattats får låta vara osagt. Det positiva effekterna har inneburit ambitioner att bygga starka team med en tydlig organisation som är lojala mot arbetsgivaren och sina medarbetare. Det har också varit bra i termer av pepp inom organisationen och skapa en positiv vi-anda inom företaget. Men, det har blivit oproportionellt för stort fokus på försäljning och jag tycker i flera fall att det egentliga fokus, kärnverksamheten: träning och god service, har fått stryka på foten.

Jag har jobbat under olika arbetsgivare och med facit i hand har det varit nyttigt. Det har funnits likheter och skillnader, både bra och dåliga. Jag har egentligen bara valt ny arbetsgivare aktivt en gång och det gjorde jag i våras. Min tidigare arbetsplats/gym gick i genom olika ägarskiften och jag valde att stanna kvar eftersom jag trivdes bra med mina kollegor och medlemmar. Jag hade givetvis kunnat välja en ny arbetsplats då ( så visst, det var kanske ett aktivt val, hursomhelst..) också men stannade kvar för att jag ville se vad som gavs.

Under mina år har jag förutom ett gott socialt klimat värdesatt en sak mer än något annat, att få verka i en kreativ miljö. Det är något jag har värderat oerhört högt och liksaså gjorde mina kollegor det. Det har handlat om att få pröva idéer och få chansen att lyckas eller misslyckas, både inom gruppträningen men även i andra sammanhang. 

Det som är vinsten med att odla kreativitet på en arbetsplats är att personalen blir delaktig i verksamheten och beslut. Lojaliteten för arbetsplatsen ökar, varumärket stärks som en reaktion av lojaliteten och den goda miljön smittar av sig på medlemmarna. Det är win win upphöjt till 2. Eller kanske till 3 rent av. Det får framförallt personalen att tänka, utvärdera produkter och i förlängningen utvecklas. Storstäderna har faktiskt mycket av lära från de små gymmen i mindre städer, dessa är duktiga att läsa av den lokala marknaden och anpassa sina produkter efter den.

När organisationer och företag blir stora gäller det att ha ett enhetligt varumärke utåt sett. Utbudet paketeras i likadan kostym och kvaliteten säkras i koncept. Det finns både för och nackdelar med det. En del av gruppträning lämpar sig bättre för konceptformat, annan inte. Jag har full förståelse för att man säkerställer vissa gruppträningsprodukter i form av koncept för att garantera kvalitet och erbjuda produkter som medlemmarna känner igen. Kvaliteten blir just jämn och likaså också anonym.
Med vunnen enhetlighet förlorar man något annat, genuninitet och orginalitet. När samhället i stort blir mer konformt med samma utbud på vartenda köpcenter så följer gymindustrin samma ström. Trygghetsnakomanin når nya missbruksnivåer, det ska vara samma kakelstorlek i omklädningsrummen annars kommer medlemmarna känna sig bortkomna. Tror vi verkligen på det?

Idag att det är få väldigt få producenter av gruppträningsprodukter i Sverige och stor dominans av några få producenter. Det generar aldrig en helt frisk marknad. Baksidan av konformiteten på gymmen och konceptdominans blir att när koncept efter koncept(kanske omedvetet) serveras som ett standardutbud  ifrågasätts inte kvaliteten. Utbudet sätts "för alla andra har det". Det leder också till att inte värdesätta kreativiteten som borde vara en motorn för instruktörerna.

Känna igen eller upptäcka nytt- vad föredrar du?

Många av de namn som idag som är stora presentatörsnamn inom branschen har en gemensam nämnare- de är duktiga entreprenörer. De har sina rötter i branschen som var yngre när de startade. Kreativiteten hade ett annat värde. Instruktörerna fick tänka till själv och sätta ihop egna klasser, koreografi fick kluras ut utan att någon annan gjorde det.Vissa klasser höll kanske visserligen sämre kvalitet  än dagens koncept men vissa var också bättre.
Idag känns det inte som egna idéer välkomnas ( det finns givetvis undantag). Branschen har blivit dålig på att ta till vara på den  kreativet som finns. I förlängningen av detta har duktiga instruktörer startat upp egna verksamheter och lyckats på egen hand. Branschen har tappat flera tillgångar, antingen till konkurreneter eller  har de blivit egenföretagare. Kompetens har läckt ut och det har givetvis inneburit förlorade inkomster för gymmen- men det tar man inte hänsyn till i de korta perspektivtänkandet.
Förlusten av instruktörerna har ytterligare en baksida som jag nämnde inledningsvis. Det har också inneburit att yngre instruktörer har gått miste om mentorskap och gratis utbildning genom kunna studera presentationsteknik, utbyta erfarenheter e.t.c. på nära håll . Detta är något har haft stor nytta av själv, att få haft ha närheten till flera duktiga och erkända presentatörer. Det är en utbildning som pågått hela mitt instruerande utan att ens vara en utbildning. Jag har instruerat många klasser men jag har gått på många många fler. 

Jag tror att ovan nämnda problematik kommer nå en återvändsgränd till slut. Frågan är bara när det inträffar. Hårda värden som lokaler, hantlar och maskiner kommer devalveras allt mer på när nästan alla gym börjar nå upp till en ganska likvärdig standard. Det som kommer avgöra tillflödet av medlemmar är mjukvaran, människorna som jobbar där och kompetensen. Med det digitala transparenta samhälle som idag finns kommer det inte längre fungera att säga "vi är bäst" utan att bli granskad. Det finns idag ingen direkt medial granskning men det finns en annan granskande maktfaktor, träningsbloggarna! Sökningar på google kommer styra kräsnare träningsälskare dit där de hittar sina favoriter.

Många av de som idag presenterar på konvent är större varumärken med sina egna namn än arbetsplatserna de verkar på. Det är inte ovanligt att medlemmar följer sina instruktörer om de byter arbetsplats. Sociala medier har fått en större betydelse när instruktörer marknadsför sig levande.  Träningsbloggarna sprider ringar  som ett eko på internetvattnet. Gymmens statiska hemsidor som har inte alls samma livlighet. Gymmen borde istället anamma sina ambassadörer och inse vinsterna. De skulle samtidigt bli mer aktiva bland sina befintliga medlemmar, men det är en annan diskussion.

Jag är helt bergsäker på att kreativiteten och entreprenörsskapet är högst levande bland de som är 20-30 år ute i landet. Det finns återväxt men idag saknas det satsning och vägledning på de som är unga. Gymmen borde inse mervärdet av personal som syns utanför hemanläggningen och belöna de som lägger ned tid på specialklasser och nya idéer. Det är precis som med idrott, de som har talang och nya idéer måste lyftas fram. Problemet är alltså inte bristen på idéer och engagemang utan att den kultur som råder inte uppmuntrar till nytänkande. Jag tror också det förlorade mentorskapet är en stor förlust för just återväxten. Det behövs erfarna peppande personer som puttar idéer och personer framåt, in i rampljuset, istället för åt sidan i skuggan.

Slutsatsen på denna långa utläggning är att jag tror att återväxten på Sveriges kommande presentationsinstruktörer olyckligt har hamnat lite vilse i sviterna av en inte helt lyckad företagsimplementering av gymbranschen. Den unga kreativiteten finns och lever men andas genom  ett sugrör under företagsytan och konceptvågorna. Det finns också fantastiska anläggningar och personer som bevisar motsatsen av ovanstående ska tilläggas.  

Träningstrender 2011 a la SVT

Träningstrender 2011

Året 2010 börjar lida mot sitt slut. Årets nyheter och trender började i någon slags back-to-basic-trend och slutade i ett nyhetsregn med amerikanska inköpta koncept. Sammantaget en spännande start men en kanske lite idéfattig avslutning. Oavsett vad jag tycker verkar nyheterna fallit i god jord i träningssverige, det ryktas om fulla hus på de nya passen.

Bloggarna om löpning slog i genom ordentligt och fivefingerskon nådde utanför de riktigt inbitna löparna. TRX var också en förkortning som fick en innebörd i form av spännbandsträning från taket. Cross-fit-träning blev en allt mer vedertagen träningsform. Träningsresorna kom på bred front och verkar växa ytterligare även inför 2011. Förr fanns nästan bara golf- och surfresor till sommarresmål men nu finns det löpresor, triathlonresor, yogaresor och gruppträningsresor som når till en bredare publik.

2011- hur kommer det bli?

Baserat på bloggar, en svajig magkänsla och några få andra spaningar har jag försökt koka ihop detta till en egen svensk spaning. Göran Adlén ( i klippet här) ville sammanfatta 2011 trender till äkta och back-to-basic. Mina ord blir sammanfattningsvis kvalitét och athltetisk. Här är min trendspaning för 2011.

Branschen

*Value for money. Sveriges gymmedlemmar börjar ställa krav på allvar. Den svenska gymkonkurrensen ökar och närmar sig bristningsgränsen vilket leder till att medlemmen väljer gym med större noggranhet än aldrig förr. Inom gymbranschen pratas det ofta om ordet retention d.v.s. att försöka behålla medlemmarna efter att kontraktet har löpt ut. Idag är medlemmar inte speciellt varumärkestrogna. Det är ett stort problem för gymaktörena då de hela tiden måste sälja nya medlemskontrakt när gamla medlemmar inte väljer att förnya sina avtal utan istället provar nästa år hos konkurrenterna. Min spaning handlar således ganska mycket om detta problem och hur gymmen ska få sitt varumärke att andas långsiktighet och stärkas i konsumenterna ögon. Därför har jag valt att dela upp själva förädlingen av gymmens varumärken i 3 delar.

Priset kommer fortfarande i viss mån styra valet av gym men kvaliteten värderas allt högre. Medlemmar som betalar 200 kr/månad förväntas få en upplevelse som motsvarar priset. De som däremot 500 kr/månad ställer andra och högre krav. De kommer söka information mer aktivt innan avtalen skrivs på. Vad avgör? Kompetens och service d.v.s. duktiga instruktörer, framkant när det gäller nyheter samt lokaler som motsvarar priset. Personalens roll kommer bli avgörande och det personliga kommer lyftas fram som ett pr-vapen i att visa egensinnighet. Potentiella medlemmar kommer börja jämföra gym mot varandra och träningsbloggarnas roll blir det nya Råd&Rön.

Dammiga styrkemaskiner, överfulla papperskorgar, kalla duschstrålar och hårbollar i duschsilarna kommer stå inte tolereras för dyrare gym 2011, då kommer medlemmarna leta efter exit-skylten direkt. Man vill ha valuta för sitt medlemskap.

Utopi: Gympriser jämförs på prisjakt- betyg, kommentarer och omdömen får en avgörande roll för valen. 100% nöjdgaranti införs.

Varumärkesförädling

* Ökad interaktion. Det är för mig nästan förvånansvärt att gymbranschen inte verkar ha förstått sociala medier bättre, om än alls, nu mot slutet av 2010. Det finns exempel på företag i andra branscher som släcker ner sina hemsidor för att bara finnas på Facebook. Gym har allra högsta grad en målgrupp som använder sociala medier men detta fångas inte upp. Dessutom bokas klasser redan via nätet/smartphones vilket innebär att användaren befinner sig i datormiljö. Hur snappas detta upp idag- knappt alls.

Gym har idag gjort halvhjärtade försök att starta ett facebook-konto och skriva kampanjpriser i status raden- hur socialt är det? Nä, i det digitala vardagsrummet vill vi vara fria från priser och produkter, vi vill ha tips( youtube, musik m.m), diskussioner, interaktion med personlig prägel och helt enkelt socialisera som vi gör inne i gymmet. Ett gym med en inaktiv blogg eller en uppenbar marknadsföringapparat som andas spam/sälj i statusraden är förmodligen en sämre närvaro på internet än att finnas där över huvudtaget.

Utopi: Kundtjänst-tjänster erbjuds på facebook för snabb och transparent hantering. Like-knappen kommer finnas i gruppträningsschemat på webben och gymmen kommer ha både bloggande instruktörer och medlemmar direkt på hemsidorna.

* Grön träning.Träningsbranschen börjar inse att ekologi och miljö är bra för varumärket. Ett gym slukar massor av ström och 2011 känns det onödigt att löpband drivs med el. Ecomillbanden slår i genom, varför ödsla massa volt och ampere och rörelseenergi ut i ingenstans. Gymmen sparar dessutom dyra el-räkningar samtidigt som dina löpsteg bidrar till en grönare värld.

Utopi: Vi kommer se gröna avdelningar på gymmen, precis som i mataffärerna. I en grön avdelning sliter man inte på moder jord utan tränar helt utan el, även kondition. Motståndet på spinningcyklarna byts ut mot motståndsdynamos som alstrar ström och driver ljus och ljud på gymmen. Spinningens döps om till ReCycle. Rörelseenergins värme från gruppträningens tränande återanvänds via luftreningsfilter i aktiva gym-hus och blir värme i lokalerna.

* Goodwill. Det har redan börjat synas så smått, SATS tog bort solarierna och samarbetar med dopingjouren. Sportlife stöttade Rosa Bandet / bröstcancerfonden och Gymnasium höll eget konvent i slutet av året där man vände sig till medlemmar utanför sin egen medlemsbas. 2011 gäller det att synas även utanför gymmets egna väggar. Det kan handla om att visa att man bryr sig om omvärlden. Kanske kommer fler konvent att uppstå under året och faktiskt visa upp verksamheten för potentiella medlemmar. Det blir viktigare att profilera sitt varumärke i rätt sammanhang och framhäva träningens effekt framför yta och utseende. I tider då svenska samhället brottas med undertoner av rasism och diskriminering är det av största värde att framhäva öppenhet och fördomsfrihet.

Utopi: Första feelgood-doku-såpan Gymmet visas på kanal5.

Träningstrender för motionärerna

* Athletisk träning. Vår träning börjar mer och mer likna vid riktiga proffs och vi vill göra samma övningar som våra idrottsstjärnor gör i sin fysträning. Vi vill löpskola oss på samma sätt som de som tar olympiska medaljer, vi vill ha genomtänkta klassupplägg på spinningen som riktiga cyklister, göra samma core-övningar som friidrottarna och allmänt sett träna mer målfokuserat.

Vi kommer intressera oss mer för hur våra personliga förebilder tränar och försöka ta efter. Periodiseringen börjar sprida sig mer, inte bara inom kondtionsträningen utan även inom styrketräningen. Modemässigt tar vi in mer inspiration från stjärnorna och ser proffsigare ut inne i gymmet. Kompressionsplaggen blir inte längre ett plagg för cyklister, löpare, triathleter utan når ut till den vanlige motionären.

* Det funktionella hemmagymmet slår igenom fullt ut och märks lika självklart som en Billy bokhylla eller soffa från mio i de svenska hemmen. Lings gymnastik förädlats till en funktionellare variant med de rätta redskapen. Vi fortsätter träna på gym men tränar som komplement också i hemmet alltmer.

Utopi: IKEA tar fram en snygg förvaringsmöbel, Knip, med snygg och prydlig förvaring för TRX, kettlebell, bosuboll, medicinboll, balansplatta, yoga-matta och stretchcordz. Hotell erbjuder en extraruta i bokningen gymkit för träning på rummet.

* PreWorkOut. Vem vill gå på AfterWork(Out) och bryta ner träningen och välbefinnadet med utspädd fatöl och torrt vitt bröd 2011- inte träningsmänniskan v.2011 i alla fall. AfterWorkOut är 2011 års svordom i träningskyrkan. Nej, vi vill istället äta umgås före jobbet med en bra sammansatt frukost efter vår morgonträning. Morgonträningen växer 2011- upp i ottan och kanske köra ett pass på kvällen med? Varför inte. Vi vill komma till jobbet pigga och alerta med minst 45 minuters träning och en lätt klädsam eftersvett i pannan. Vi umgås med våra träningskamrater redan före jobbet och vår frukost är kryddad med efterendorfiner i gommen.

Utopi: Restauranger/cafén öppnar upp för tidseffektiva frukostar och erbjuder både lchf- och isodietsfrullar istället för rena kolhydratbomber och latte-köer som idag. Gym fortsätter syssla med träning, caféer med mat men samarbete dem emellan leder till mervärde! På restaurangtoalettern står tankrämstubar bredvid tvålen så du kan komma med ditt bästa colgate-smile på morgonmötet på jobbet. Nike tar fram en väska som förvarar både laptop, vattenflaska och svettiga kläder i ett gummiisolerat fack i en enda snygg förpackning istället för 3 olika väskor.

* Nya passproducenter. Förra året inleddes med en gruppträningsnyhet på SATS, ett koncept framtaget av Nike: Nike Dynamic Training. Nyligen introducerades Jukari Fit to Flex av Reebok på Worldclass. Runtomkringindustrin av själva gymbranschen har insett värdet av att positionera sig även inne i gymmet under själva träningen för att i förlängningen sälja sina egna produkter. Detta är något jag tror vi kommer se mer av under 2011. Klädindustrin har stor makt att styra trenderna och kan dra nytta av detta i försäljningen.

*Träningsbloggarna blir digitala makthavare fullt ut. Träningstidningarnas värde devalveras allt mer när bloggfloran växer så det knakar. Det finns förmodligen fler blogläsare än tidningsläsare. Det är en svår balansgång för tidningarna och vilsenheten märks.Visst vill man ha en hederlig papperstidning men samtidigt flyttas fokus till alltmer till nätet. Tidningarna står inför ett problem när tidningsbloggarna har ett intressantare innehåll än själva tidningen. Bloggläsarna kan dessutom följa sin personliga favorits åsikter som är mer frispråkiga( folkliga) och personligare än tidningarnas.

Utopi: Den första snyggt utformade digitala träningstidningen föds med övningar på youtube, playlists från spotify och interaktiva chat-pass. iPad och läsplattorna blir nya plattformar 

* Allround. Vi vill vara allround i vår träning, ha bredd och bli bättre på allt. Det handlar om kondition. Styrka. Rörlighet. Balans. Spänst. Motorik. Inre skärpa. Allt i en enda kropp. Influenserna kommer starkare från öst än från väst, att apa efter USA innebär bara att vara tvåa på bollen. 2011 blir den svenska ninjans år. Vi kommer se fler varianter på cirkelträning och fler funktionella gruppträningsklasser. Utomhusträningen växer och kanske får vi äntligen se rena löpklasser i vår?

Vad tror du blir 2011 års nymodigheter?

Var finns visionerna?

Sverige är ett fantastiskt entreprenörsland. Trots vår lilla storlek i världen så märks vi. Stora delar av vår välfärd är uppbyggd på smarta uppfinningar som har blivit företag och senare industrier. Vi är inte bara kreativa och synliga inom teknik, läkemedel, IT och verkstadsindustri utan på andra områden som musik och idrott. Vi har en mängd artister som har slagit genom i världen och den kreativa ådran verkar aldrig sina. Var kommer den lusta för att skapa och bidraga med kan man fråga sig? Kanske är det klimatet eller miljön som uppmuntrar till nytänkande? Eller är de nämnda branscherna i sig som sätter prestige i att S-märka produkter och tjänster? 

Tittar jag på gymbranschen så kan jag verkligen tycka att det saknas entreprenörskap och kreativitet. Eller rättare sagt, entreprenörsskapet finns men det bejakas inte. De nyheter som lanserats under året som fått störst medial genomslagskraft är kanske Zumba och nu senast Piloxing. Min första kontakt med Zumba var via tv-shop och som med mycket av den typen av reklam så har jag lite svårt för halleluja-vibbarna med housewives som dansar hela dagen lång.

Zumba finns snart numera på alla möjliga gym och kedjor. Gymmen blir alltmer som att gå till ett köpcenter, utbud blir konformare oavsett kedja. Både Piloxing och Zumba härstammar från USA och branschen tycks hela tiden på något sätt svälja betet att trenderna kommer från det stora landet i väster. Det märks ofta på att koncept är amerikanska då det i princip alltid ligger en ton i att det bränner flest kalorier eller "tones your body sexy", yada yada. Är det det man/du/jag vill se 2010? I vanlig ordning fastnar man i tänket att män gillar glänsande hantlar och kvinnor gillar dans. Visst kan det vara så men ser man på de träningsprodukter som lever längst så är det ofta de som är mer "könsneutrala" som yoga, spinning, skivstångsträning i grupp( BodyPump) och olika typer av cirkelträning. Jag personligen tror mycket på att träna ihop, män och kvinnor i samma rum. 

När får vi se en svensk gymentreprenör grillas av drakarna i Draknästet?

De alternativa koncept som ändå görs på kedjorna i Sverige har tyvärr sällan ambitionerna att lämna kedjan. Det som är gjort inhouse ska stanna inhouse. Naturligtvis handlar det om pengar och marknadsföring men drivkratfen att nå utanför väggarna verka saknas, än mindre att försöka nå utanför rikets gränser och slå internationellt. Det finns en starkt rotad motionsådra i Sverige och gymmens medlemmar är inte rädda för att prova nya koncept, varför tar man inte tillvara på detta? Är det nödvänligt att koncept ska ha pilotköras något år i USA först?  

Det finns dock entreprenörsskap på gym i Sverige och ofta det återfinns det på små oberoende gym eller på studentanläggningarna där pengarna för att köpa koncept inte finns. De som kanske inte har pengar får investera i kreativitet vilket mynnar ut i klasser som kan vara nytänkande trots att det inte är en internationell producent bakom. Friskis och Svettis förvaltar den svenska motionstraditionen på ett levande sätt men har kanske inte det starka varumärke( eller ambitionerna) för att ge olika träningsformer ett större "outhouse" genombrott.

Inom spinningen har vi som instruerar fått ett väldigt användbart redskap som ökat våra möjligheter att instruera tydligare och ge mer större förståelse för konditionsträning, Activio, ett pulsbaserad träningsverktyg. Detta är enligt mig en fantastisk produkt som skulle kunnat ha satt den svenska träningsbranschen på kartan( vilket de i viss mån har gjort). De har lyckats koppla samman kunskap och teknik som funnits inom  idrotten och nå ut i den världen där den vanliga svenske motionären rör sig, i gymvärlden. 

Men, har vi i andra ledet, instruktörerna och kanske främst gymägarna, förvaltat produkten på bästa sätt? Nej, inte enligt mig. Hade det funnits samma ambitioner som på Nya Zeeland och på Les Mills så hade Sverige mycket väl kunnat erövra världen med smarta pulsklasser och med bra känsla för musik med en grym produkt i ryggen. 

Min förhoppning är att nästa stora succé inom träningsbranschen inte kommer vara ytterligare hopfällbar magmaskin som kan stoppas in under sängen eller ytterligare ett nytt hollywood-koncept som ska sexa till Sverige. Jag hoppas istället inspirationen kommer från Sveriges friidrottsklubbar, gymnastikföreningar, boxningsklubbar, löpklubbar, simföreningar eller cykelklubbar. Man kan ju alltid hoppas.

Framtidsscenario: Samma musik på alla gym

Jag läste en intressant tråd på träningsforumet funbeat igår kväll. En något förtvivlad instruktör beskrev att de på hans gym från och med nästa månad inte längre fick hålla pass med egen musik. Istället ska all musik som spelas på passen byggas på musik hämtad från företaget Musicpartner. Hur det kommer sig att ett gym väljer att  använda musik på detta sett är för mig ett mysterium. Urvalet till spinningpassen blev således begränsat, enligt tråden, till 4000 låtar. Jag förmodar att musiken skulle streamas men detta framgick inte av tråden. 

Skulle jag själv hamna i samma sits, att behöva välja musik ur en korg med mainstreamhits, skulle jag välja att sluta instruera, på stubinen. Självklart ska man använda musik som är lagligt anskaffad, men det borde också vara den enda restriktionen. Musiken är en otroligt viktig del av instruktörens uttryck och tar man bort friheten att välja musik dör själen i träningen. 

Musikrasist?

Överhuvudtaget blir gymbranschen mer och mer likriktad och stereotyp. De små gymmen försvinner, de stora kedjorna tar över. Det är i princip samma leverantörer av träningsprodukter överallt. Det pratas ibland om att kvalitetssäkra produktutbudet genom att förkoreografera  och styra klasser mer och mer. Frågan är om det blir bättre kvalitet och om mångfalden gynnas av detta? Är det rätt väg att gå? Vad tror du?

Skapa ditt pass på 10 minuter? Det passet verkar genomtänkt..

Norska ELIXIA tar över Gymnasium i Göteborg

Rykande färska nyheter- Gymnasium är sålt till norska kedjan Elixia som ska börja etablera sig i Sverige. Detta blir för min egen del fjärde gången jag är med i en avyttring eller uppköp. Vad det innebär i praktiken får jag återkomma med. Läs norska pressreleasen nedan.

ELIXIA åpner i Göteborg PRESSEMELDING:                                                                                                                                    Oslo, 29.09.10 Treningskjeden ELIXIA inngikk fredag den 19. september en avtale med eierne av Gymnasium i Göteborg om overtagelse av to treningssenter i Göteborg. Et lokalisert i Sisjön og et i Torslanda. ELIXIA har oppnådd en dominerende posisjon i Norge og Finland, og går nå inn i Sverige.

Treningssenteret i Sisjön har drevet sin virksomhet der siden 2005 mens senteret på Torslanda åpnet i 2007. Det er 6000 medlemmer som trener her regelmessig. Owe og Åsa Grüneberger som selger sine senter til ELIXIA sier ”Vi gleder meg til å bli del av ELIXIA. Vi har funnet en god løsning med Nordens beste treningssenterkjede. For våre medlemmer vil ikke overgangen oppleves som stor. Det blir nytt navn og sikkert noen nye produkter etter hvert, men det er de samme ansatte som gir Göteborgs beste velkomst, hver dag” ELIXIA anser det som sin viktigste oppgave å motivere medlemmene til å trene regelmessig og å hjelpe medlemmene til å nå sine personlige mål. Tiden fremover vil ELIXIA bruke til å lære det svenske markedet å kjenne Administrerende Direktør i ELIXIA Nordic AS, Ståle Angel, sier: ” Gymnasium i Göteborg er flotte senter som passer godt inn i vår portefølje på 43 kvalitetssenter i Norden. Vi i ELIXIA ser frem mot å få Göteborg inn på ELIXIA kartet, og gleder oss til å ta fatt på nye mål sammen våre nye medarbeidere i Sverige. Jeg håper vi fremover kan farge byen grønn slik at alle i Göteborg vet hvor de skal gå og trene.” ELIXIA styrker også sin posisjon i Åbo, Finland, der selskapet har inngått 2 avtaler for oppføring av nye treningssentre. Disse ventes å åpne i 2011. ELIXIA har dermed 3 senter i Åbo, som vil gi oss en ledende posisjon i dette markedet. ELIXIA har nå etter kjøpet i Sverige 33 heleide treningssentre i Norge, 10 treningssentre i Finland og 2 i Sverige med tilsammen 160. 000 medlemmer. Selskapet har dermed treningstilbud i alle større byer i Norge og Finland samt i Göteborg. For ytterligere informasjon, vennligst ta kontakt med: Ståle Angel, Administrerende direktør, ELIXIA Nordic AS, mobil: 0047 976 81 350 eller Daglig leder Gymnasium, Owe Grüneberger, mobil 0046 733125970

GymNytt Gbg

Den sensate tiden har det hänt lite på gymfronten i Göteborg:

* Worldclass Masthugget har numera lämnat kedjan och kvar finns bara Worldclass City i Göteborg. Nya namnet på masthugget är numera Masthugget Fitness Center. Kommer Worldclass helt att överge Göteborg är frågan?

* SATS stänger sista juli SATS Backaplan. Inga nya center har annonserats.

* Sportlife gasar på och öppnar nytt på flera ställen, bl.a. på Vasagatan mitt i Göteborg. Eftersom jag bor i närheten så är det intressant att veta vilket nummer men detta avslöjas inte på hemsidan. Någon läsande sportlifeare som kanske vet?

Oj.

Statusrad: Boosta ditt eget varumärke

Jag är en av många som finns på och använder facebook. Facebook har nog nästan blivit den största pusselbiten i det som kallas för sociala medier och detta har många företag börjat inse genomslagskraften av. Ditt personliga varumärke kan stärkas med hjälp av olika attribut, som andra varumärken eller beteenden. Man kan som användare nyttja facebook på olika sätt, oftast och vanligast är användandet som underhållsarbete av sitt kontaktnätverk. Men det går också att använda det markandsföringsmässigt( det ena utesluter inte det andra), inte minst, markandsföra sig sig själv.

Många, kanske rent av alla, bygger upp någon slags signum på facebook. På facebook finns nämligen alla verktyg för att visa sin egen förträfflighet;) Denna företeelse är laddad med en viss hatkärlek, vissa personer följer man med glädje medan andra lockar med motsatsen. Oavsett vad som ger upphov till följetongen så gillar jag företeelsen, att prenumerera på personer, som ibland slår en god bok. Jag är givetvis inte bättre själv eller mindre narcisist än någon annan. I´m people as anyone else.

Hur bygger man upp sitt varumärke då? Jo, det kan handla om att ha de "rätt friends", adda bilder på bästa espressobaren i stan, visa upp upplevelser från en helg i Paris och att skriva rätt saker i statusraden. Just statusraden är som att sätta en rubrik på ditt varumärke , för stunden. Statusraden är alltså en viktig och central bricka i facebookspelet.

Det som skrivs i statusraden hamnar sedan på the wall, som kan ses som någon slags historik av vad som sägs och görs. Statusraden är en så pass viktig komponent att den har gett upphov till micro-bloggen, som t.ex. twitter. Många företag har nu insett värdet i att synas i den viktiga statusraden, nu senast träningsföretagen.

Företagsnamn i statusraden= Big Business!

Den senaste tiden har jag flera vänner som har börjat visa hur de tränar på facebook. Hur då? Jo, de har appar i sina mobiltelefoner, är med på träningsforum eller har någon form av träningsutrustning som har "share on facebook"-funktioner. Man kan alltså överföra sin träning till facebook. När man sedan delat ut sin träning, oftast med ett enkelt knapptryck, dyker träningspasset upp i statusraden på facebook.

Här pratar vi verkligen ett ypperligt tillfälle att boosta sitt varumärke och visa att man lever en aktiv livsstil och tar hand om sin kropp.

Inte nog med detta.. I Sverige, Världens Modernaste Land som Fredrik Lindström så klockrent kallade det i sin programserie, finns det en svennetwist på fenomenet.. Skulle du själv skriva " Idag har jag sprungit 10 km på 4,20 fart. Känns fint. " i statusraden skulle det uppfattas som lite förmer, det uppskattas inte i landet lagom. Nu slipper du det, det är bara att trycka på "share on facebook/twitter-knappen och vips så har tredje person, d.v.s. Nike eller Runkeeper istället berättat om ditt träningspass. Dessutom får företaget synas i din statusrad. WinWin.

Frågan är när gymmen hakar på denna trend? SATS har börjat smyganvända sociala medier och man kan undra när man får se "Magnus checkade in 17.23 på Landala och körde ett 55 min CyclePulse idag". Vad tror ni? Kommer det eller är detta nyhetens behag?

Runkeeper på FB

Funbeat på FB

Nike+ på FB

Förresten.. Glad midsommar på er!

Andra vågen

Den första vågen sker efter nyår. Vågen? Ja, vågen av medlemmar som ska träna. Efter nyår blir det som ni vet knökfullt i salar och det är kö på maskiner och löpband. Den vågen brukar hålla i sig en månad. Sen kommer oftast en liten dipp, det blir lite lugnare. Nu har de första vårstrålarna från solen nått Göteborg några dagar i sträck och då kommer den andra vågen. Återigen ska det tränas inför lopp och strandsäsongen. Full house- igen:-)

En turkos gym-metafor

Vårens gymnyheter

Detta inlägget tenderar att låta som en lektion i algebra inledningsvis, ni vet såndär bokstavsmatematik man slet med i högstadiet. Hm. Vadå? Jo, det är någon slags trend att lansera pass med X och Z i namnet, SATS-X och Z-Express. När kommer klassen Y-front kan man fråga sig;)? Både min egen arbetsgivare SATS lanserar nyheter inom gruppträningen men även WorldClass, Life, Sportlife och Gymnasium. Jag har ingen koll på Stockholm så inlägget blir det som hänt och händer i Göteborg våren 2010.

Bild från SATS medlemstidning SATS Magasin

Sats är dem som lanserar flest nyheter med en rad eventklasser på schemat under våren 2010. Sedan jan/feb har Nike Dynamamic Training rullat på flera SATS-center i Sverige och kan inte mer än beskrivas som en succé. Ett smart grepp att ha ett starkt och populärt varumärke i ryggen. Klassen har allt- styrka, kondition, balans, andas lite retro och deltagarna jobbar i lag. Senare i vår kommer det köras SATS-X som beskrivs som "back-to-basic"-träning. Det kommer även lanseras AcroYoga( akrobatisk paryoga) samt EurovisionsCykling. Ni som vet hur jag känner för schlagergenren kanske kan gissa er till att jag inte kommer köra denna klass;)

WorldClass lanserar en klass kallad Z-Express. Klassen beskrivs såhär:

Träningsform eller fest? Vi kallar det Z-Express™

Både kondition och muskler på bara 30 min. Z-Express går inte bara snabbt och är högeffektivt. Det är också lätt. Med enkla steg till latinska rytmer kan vem som helst komma i form.

Detta är ytterligare en s.k. expressklass då WC som fångar både kondition och styrka på 30 min. Mycket för pang för pengarna så att säga:)

Exklusivt och nytt. Som en premiär ska vara.

Göteborgsanläggningen Gymnasium Sisjön gör enligt mig den mest vågade och häftigaste satsning då de utökar anläggningen med 400 kvm bl.a. innehållande en stor 38°C uppvärmd YogaStudio. Sisjön kommer förmodligen bli Göteborgs nya yogamecka. Dessutom lanserar Monika Björn och Johanna Andersson sina nya yoga-koncept, MoJo och Hot MoJo på anläggningen. Snyggare förpackning och grafisk profil får man leta efter och det surras redan om succé. Gymnasium lanserar även en resa till Djerba i Tunisien med ovanstående yoga-stjärnor. På Gymnasium står även en av Sveriges få Krank-bikes, armcykling. Gymnasium går inte emot strömmen, de är källan som startar den!

Jag tror kanal 5 var först. Eller tv3;)

Life lanserar Zumba. Jag har bara sett det på tv-shop är lite förvånad att någon faktiskt köper grejer där. Ni som tränar där får gärna berätta om det går bra med Zumban, känslan utan att veta är det är ett bantningsprogram man dansar till? Amerikanskt så det förslår i reklamen i alla fall.

Sportlifes nyhet i vår är IndoorWalking och har tagit emot som en succé. Jag skulle gärna prova och har blivit lovad ett pass av denne herrn. Inga nya koncept verkar ha lanserats men har jag fel så fyll gärna i mina luckor.

Update!

Jim tillade följande:

Det beror på om du räknar ArmyTraining och Kettlebell som nya koncept eller hur du klassificerar, de är iaf nya för Sportlife denna vår. :)