tisdag, november 30, 2010

Fit for skiing


När termometern närmar sig nya lägstanivåer och ett VM i längdskidor stundar i Holmenkollen lanserar  norska ELIXIA och sedemera även Gymnasium en ny klass, Fit for skiing. Klassen är tänkt att ge deltagarna en bra grund inför skidsäsongen. Utan att vara alldeles för insatt så handlar det främst om ben- och balansmoment i en mix av styrka och kondition. Det verkar bli en vargavinter även i år så timingen ter sig lyckad. Mer om ELIXIAs expansionsplaner i Sverige finner ni här.

Ultramannen


Jonas Colting slutade på en 2:a plats på årets Ultraman på Big Island, Hawaii. Tävlingen är fantastiskt krävande, går över 3 dagar, med en cykling som är allt annat än platt. Simning: 10 km, Cykel: 145+270 km(2500 höjdmeter) samt löpning 84 km. Jonas har även skaffat sig en ny blog där man kan få  veta om racet i detalj. 

måndag, november 29, 2010

Gore for president!


Idag dök Anette upp på Gymnasium med mjuka paket under armen. Jag har fått en ny test-laddning kläder från Gore och funktionstester kommer inom kort. Jag har i iver redan provat kläderna och plaggen är fantastiskt välsydda med en passform som passar mig perfekt! Bilderna gör inte alls kläderna rättvisa, bättre plåtar kommer! Tack Anette!


söndag, november 28, 2010

Vi gillar olika!


Det här är ett långt inlägg. Jag tänkte lägga fram en egen teori vars slutsats jag tror bygger på en kedja av orsaker. Det ligger inga vetenskapliga studier i botten för den, inte heller några direkt djupgrävande analyser. Det är en teori kort och gott. Jag grundar den mestadels på egna funderingar men även på samtal och utbytta erfarenheter med vänner i branschen, bloginlägg och reflektioner i största allmänhet. Det är någon slags betraktelse som har växt fram under flera år. Dessa tankar har legat i bakhuvudet och säkert speglats i många inlägg redan tidigare. Det är inte helt lätt att göra rättvisa analyser av en bransch när man själv befinner sig i den. Den kanske dock kan förklara vissa saker jag tidigare har hintat om, saker som jag skrivit om mellan raderna Det kan säkert förklara en viss beundran för somliga företeelser och viss skepsis mot andra. Here goes..

Efter årsskiftet går the Nike Blast av stapeln, nordens största gruppträningsinstruktörträff och en inspirationsfest för tränande. Det är idel kända instruktörer från Sverige och proffs influgna från både USA och Europa som besöker Stockholm. Jag tittade i genom alla namnen och slogs av mångfalden av träning. Alla presentarörer är förutom duktiga instruktörer också drivna entreprenörer med egna träningsidéer. De försöker inspirera med nya träningsformer, styra träningsbranschen mot ett håll där deras övertygelse ligger. Jag är ett fan av entreprenörskap så alla unika uttryck som presenteras tilltalar mig även om träningsformerna kanske inte alltid faller mig på läpparna. Jag slogs även av en annan sak när jag läste om presentatörerna, åldern på dem.
Nästan alla är mellan 30-40 år gamla. Några få är äldre och likaså är några yngre men majoriteten är runt 35 år. Är det en slump eller varför är det så? Jag själv är 34 år, ingen duvunge för att presentera rent åldersmässigt med andra ord. Innan 2010 hade jag knappt presenterat på konvent alls så det gångna året blev något slags genombrott på riksplan. Jag hade dessförinnan kört i 8 år innan jag blev tillfrågad. Jag har aldrig aktivt sökt att får presentera någonstans och har kanske snarare haft en återhållsam approach till att göra så än motsatsen. "Genombrottet" berodde på en enda sak, jag hörsammades. Bloggen hade säkert gjort sitt men också att någon hade lagt märke till min träninsgfilosofi. Jag fick en putt i ryggen och någon trodde på mig. Jag fick en mentor. Tack för det!

Hur kommer det sig att man ska vara så pass gammal som 30+ för att presentera på de större eventen? Och varför är det så få nya presentatörsnamn nu när gymbranschen har växt så det fullkomligt har knakat i städer i Sverige de senaste 5 åren? Inom idrott pratar man om återväxt, finns den i gymbranschen? 

Jag tror det finns flera anledningar till varför det ser ut som det gör och tänkte spåna lite om varför. Det tar några år att bli säker i sin roll som instruktör, det är nog en del av svaret på den något höga medelåldern på presentatörerna. Men jag tror också att det bottnar i något annat.  För att göra detta får jag ganska långt från den pudelns kärna. Det är också någon slags periforitänk till mitt trendspaningsinlägg.

Trots mina 8 år i gymbranschen är jag inte ingen tungviktare, snarare tvärtom, jag är ett moget blåbär. Det finns många som har verkat i 25 år och längre än så. De har ett ännu längre historiskt perspektiv än jag har. Jag hann träna i 2 år på gym innan jag blev instruktör. Innan dess bedrevs all träning i simhallen, i löpspåret eller i simhallens styrketräninghall i Ystad. För 10 år var gymbranschen ett ganska ovisst faktum för mig och jag kände mig som idrottare inte direkt hemma där heller.
Trots att jag är relativt ung i branschen så har jag ändå varit med så pass länge att jag har sett och iakttagit vissa förändringar som jag tror kan kopplas till en längre orsakskedja. Den röda tråden handlar i grund och botten om ekonomi och ägande. Jag tror dessa två ord nämligen båda har bidragit till att det har blivit som det har blivit med de kursiverade frågorna ovan. Branschen har genomgått en förvandling de senaste 10-15 åren, ett barn har blivit en tonåring. 
Den stora förändringen har varit gymmen har gått från att vara småföretag till att bli en industri som faktiskt omsätter miljarder. För bara 10 år sedan var gymmen små företag drivna av lokala entreprenörer. Trots att de kedjor som finns idag fanns( med några undantag) då också så drevs klubbarna och centrerna mer som små satellitföretag och eller som franchise. Det fanns en övergripande organisation och ett varumärke i ryggen men strukturena var mer diffusa än idag.
Trenden de senaste åren har gått åt att bolagen, alltså kedjorna, ska äga sina klubbar själva. Franchisetagarna har blivit utköpta i den mån pengar funnits. Det är inte något konstigt med det, gymmen drivs med samma företagsambitioner som andra storföretag. Det har skapat traditionella företagsstukturer med intranät, internutbildningar och man har helt enkelt försökt att legitimera gym som ett vanligt arbete både internt- och utåt sett. Ur ett företagsperspektiv har branschen förmodligen effektivserats. Reformerna har fört en del riktigt bra saker med sig, SATS har t.ex. infört kollektivavtal, oegentligheter som svartjobb och svarta pengar har minskat med den ökade kontrollen. Personer som faktiskt har velat jobba på gymföretag har kunnat göra detta som anställda( inte som egna företagare) med pensionsparande och sjukförsäkringar. Men är all utveckling av godo?

Idag ägs gym i storstäderna i större grad av kedjor som som sagt helst vill äga klubbarna för att få full avkastning. Kedjorna i sin tur får ekonomiska medel från aktieägare, riskkapitalbolag, kreditbolag, liesingföretag till inventarier eller banker. Eftersom det är väldigt dyrt att starta ett gym med lokalkostnader, maskinparker och personalkostnader pumpas det in pengar in för att ständigt köpa nya anläggningar. Några kanske går back, några andra går plus men summa sumarum är det som räknas vid boksluten.
I slutändan gäller det för ägarna av kedjorna att få avkastning på sina satsade eller utlånade pengar. Med kraven på avkastning så gäller samma markandsekonomiska lagar som i alla andra branscher, man sparar in på det som kan sparas på. Det gäller att hålla ned kostnader och öka intäkterna. Hur gör man då det? Jo, som i övriga näringslivet, man rationaliserar. Det kan handla om att husera egna utbildningar istället för att köpa dem externt, sätta ihop egna koncept istället för att köpa dem av producenter, dra ner på personal, ta in billigare städfirmor (m.m.) eller som i vissa fall starta obemannade gym. Allt detta är i förlängningen resultat av ägandet, någon vill ha tillbaka de instoppade pengarna. Men hur blir då med kvalitéten på det som det som ska levereras, träningen och kompetensen? 

När gymmen alltmer har formats i företagskläder så har värden från näringslivet anammats mer och mer. Inte minst verkar vissa som redan befunnit sig i gymbranschen klappat händerna när de har fått byta ut träningsoveraller till kostymer. Det har gett dem lite status helt enkelt. Det har skrivits pärmar med affärsidéer, visioner och missioner som ska implementeras ut i alla led. Förut var det korta beslutsvägar på det lokala planet men idag ska beslut oftas ta centralt och organisationerna har blivit tröga.
Förr var det också som instruktör mer tillåtet att köra klasser på olika gym. Det fanns inte så många gym att hålla klasser på och för att få ihop tider var det en lösning att köra på olika ställen. Idag är det antingen förbjudet eller mindre önskvärt, lite som i övriga näringslivet, man jobbar inte hos en konkurrent. Jag kan förstå principen men som i mitt eget fall handlar det om 1 timmes gruppträning i veckan. Nu är jag nöjd med min situation och har ingen längtan efter att jobba på fler ställen, men ändå, är det rimligt egentligen? Konsultuppdrag fungerar i andra branscher men inte i gymbranschen.

Företagskulturen har dock enligt mig inte riktigt förankrats på ett helt naturligt sätt bland personalen. Om det har gått för fort eller om implementeringen missuppfattats får låta vara osagt. Det positiva effekterna har inneburit ambitioner att bygga starka team med en tydlig organisation som är lojala mot arbetsgivaren och sina medarbetare. Det har också varit bra i termer av pepp inom organisationen och skapa en positiv vi-anda inom företaget. Men, det har blivit oproportionellt för stort fokus på försäljning och jag tycker i flera fall att det egentliga fokus, kärnverksamheten: träning och god service, har fått stryka på foten.

Jag har jobbat under olika arbetsgivare och med facit i hand har det varit nyttigt. Det har funnits likheter och skillnader, både bra och dåliga. Jag har egentligen bara valt ny arbetsgivare aktivt en gång och det gjorde jag i våras. Min tidigare arbetsplats/gym gick i genom olika ägarskiften och jag valde att stanna kvar eftersom jag trivdes bra med mina kollegor och medlemmar. Jag hade givetvis kunnat välja en ny arbetsplats då ( så visst, det var kanske ett aktivt val, hursomhelst..) också men stannade kvar för att jag ville se vad som gavs.
Under mina år har jag förutom ett gott socialt klimat värdesatt en sak mer än något annat, att få verka i en kreativ miljö. Det är något jag har värderat oerhört högt och liksaså gjorde mina kollegor det. Det har handlat om att få pröva idéer och få chansen att lyckas eller misslyckas, både inom gruppträningen men även i andra sammanhang. 

Det som är vinsten med att odla kreativitet på en arbetsplats är att personalen blir delaktig i verksamheten och beslut. Lojaliteten för arbetsplatsen ökar, varumärket stärks som en reaktion av lojaliteten och den goda miljön smittar av sig på medlemmarna. Det är win win upphöjt till 2. Eller kanske till 3 rent av. Det får framförallt personalen att tänka, utvärdera produkter och i förlängningen utvecklas. Storstäderna har faktiskt mycket av lära från de små gymmen i mindre städer, dessa är duktiga att läsa av den lokala marknaden och anpassa sina produkter efter den.

När organisationer och företag blir stora gäller det att ha ett enhetligt varumärke utåt sett. Utbudet paketeras i likadan kostym och kvaliteten säkras i koncept. Det finns både för och nackdelar med det. En del av gruppträning lämpar sig bättre för konceptformat, annan inte. Jag har full förståelse för att man säkerställer vissa gruppträningsprodukter i form av koncept för att garantera kvalitet och erbjuda produkter som medlemmarna känner igen. Kvaliteten blir just jämn och likaså också anonym.
Med vunnen enhetlighet förlorar man något annat, genuninitet och orginalitet. När samhället i stort blir mer konformt med samma utbud på vartenda köpcenter så följer gymindustrin samma ström. Trygghetsnakomanin når nya missbruksnivåer, det ska vara samma kakelstorlek i omklädningsrummen annars kommer medlemmarna känna sig bortkomna. Tror vi verkligen på det?

Idag att det är få väldigt få producenter av gruppträningsprodukter i Sverige och stor dominans av några få producenter. Det generar aldrig en helt frisk marknad. Baksidan av konformiteten på gymmen och konceptdominans blir att när koncept efter koncept(kanske omedvetet) serveras som ett standardutbud  ifrågasätts inte kvaliteten. Utbudet sätts "för alla andra har det". Det leder också till att inte värdesätta kreativiteten som borde vara en motorn för instruktörerna.


Känna igen eller upptäcka nytt- vad föredrar du?
Många av de namn som idag som är stora presentatörsnamn inom branschen har en gemensam nämnare- de är duktiga entreprenörer. De har sina rötter i branschen som var yngre när de startade. Kreativiteten hade ett annat värde. Instruktörerna fick tänka till själv och sätta ihop egna klasser, koreografi fick kluras ut utan att någon annan gjorde det.Vissa klasser höll kanske visserligen sämre kvalitet  än dagens koncept men vissa var också bättre.
Idag känns det inte som egna idéer välkomnas ( det finns givetvis undantag). Branschen har blivit dålig på att ta till vara på den  kreativet som finns. I förlängningen av detta har duktiga instruktörer startat upp egna verksamheter och lyckats på egen hand. Branschen har tappat flera tillgångar, antingen till konkurreneter eller  har de blivit egenföretagare. Kompetens har läckt ut och det har givetvis inneburit förlorade inkomster för gymmen- men det tar man inte hänsyn till i de korta perspektivtänkandet.
Förlusten av instruktörerna har ytterligare en baksida som jag nämnde inledningsvis. Det har också inneburit att yngre instruktörer har gått miste om mentorskap och gratis utbildning genom kunna studera presentationsteknik, utbyta erfarenheter e.t.c. på nära håll . Detta är något har haft stor nytta av själv, att få haft ha närheten till flera duktiga och erkända presentatörer. Det är en utbildning som pågått hela mitt instruerande utan att ens vara en utbildning. Jag har instruerat många klasser men jag har gått på många många fler. 

Jag tror att ovan nämnda problematik kommer nå en återvändsgränd till slut. Frågan är bara när det inträffar. Hårda värden som lokaler, hantlar och maskiner kommer devalveras allt mer på när nästan alla gym börjar nå upp till en ganska likvärdig standard. Det som kommer avgöra tillflödet av medlemmar är mjukvaran, människorna som jobbar där och kompetensen. Med det digitala transparenta samhälle som idag finns kommer det inte längre fungera att säga "vi är bäst" utan att bli granskad. Det finns idag ingen direkt medial granskning men det finns en annan granskande maktfaktor, träningsbloggarna! Sökningar på google kommer styra kräsnare träningsälskare dit där de hittar sina favoriter.
Många av de som idag presenterar på konvent är större varumärken med sina egna namn än arbetsplatserna de verkar på. Det är inte ovanligt att medlemmar följer sina instruktörer om de byter arbetsplats. Sociala medier har fått en större betydelse när instruktörer marknadsför sig levande.  Träningsbloggarna sprider ringar  som ett eko på internetvattnet. Gymmens statiska hemsidor som har inte alls samma livlighet. Gymmen borde istället anamma sina ambassadörer och inse vinsterna. De skulle samtidigt bli mer aktiva bland sina befintliga medlemmar, men det är en annan diskussion.

Jag är helt bergsäker på att kreativiteten och entreprenörsskapet är högst levande bland de som är 20-30 år ute i landet. Det finns återväxt men idag saknas det satsning och vägledning på de som är unga. Gymmen borde inse mervärdet av personal som syns utanför hemanläggningen och belöna de som lägger ned tid på specialklasser och nya idéer. Det är precis som med idrott, de som har talang och nya idéer måste lyftas fram. Problemet är alltså inte bristen på idéer och engagemang utan att den kultur som råder inte uppmuntrar till nytänkande. Jag tror också det förlorade mentorskapet är en stor förlust för just återväxten. Det behövs erfarna peppande personer som puttar idéer och personer framåt, in i rampljuset, istället för åt sidan i skuggan.

Slutsatsen på denna långa utläggning är att jag tror att återväxten på Sveriges kommande presentationsinstruktörer olyckligt har hamnat lite vilse i sviterna av en inte helt lyckad företagsimplementering av gymbranschen. Den unga kreativiteten finns och lever men andas genom  ett sugrör under företagsytan och konceptvågorna. Det finns också fantastiska anläggningar och personer som bevisar motsatsen av ovanstående ska tilläggas.  

lördag, november 27, 2010

Superwoman


Inför vm på ironman-distansen på Hawaii handlade det bara om ett namn som slutsegrare bland kvinnorna, Chrissie Wellington. Hon är sportens superstar och har en svit av medaljer från diverse mästerskap i bagaget. Inför presskonferensen på vm innan loppet verkade allt bra men dagen därpå kom hon inte till start. En halsinfektion hade satt stopp för hennes medverkan och det kan inte varit kul att avstå när hennes form enligt presskonferensen inte kunde varit bättre. Nu har hon fått sin revansch. Vid Ironman Arizona satte hon nytt världsrekord på den smått fantastiska tiden 8h36min13s ( avslutade med ett marathon 2,52,55!) Hon var endast 29 min efter manlige segraren, även det ett rekord. Vilken superwoman! 

Järnkvinna nr 1

torsdag, november 25, 2010

Tick tick tick* BOOM*

Det kan väl knappast undgått någon att bokningen till The Nike Blast öppnade idag. Och vad ska man säga.. namnet prickar ganska mitt i prick.. it´s a BLAST! Bokningen har varit online sedan lunch och nu på kvällen är mer än 400 bokade! Vill du vara säker om en plats så skynda att boka!

Rusningstrafik!

Digital magic


Igår och idag har varit förvandlingarnas natt och dag. Två okyssta internetgrodor förvandlades till nät-prinsessor. 

En groda blev...
... denna prinsessan.
Den andra grodan...
... blev den här prinsessan:)

eller till

tisdag, november 23, 2010

Swedish eller småländsk massage?


Jag skrev i mitt trendspaningsinlägg att jag hoppades på en bättre och smartare närvaro för gymaktörerna inom sociala medier inför 2011. Det finns exempel på företag som tillämpar sociala medier på ett bra och  fyndigt sätt. På facebook syns både Nike Woman, Nike Running och Göteborgsvarvet på ett sätt som verkar gillas av deras gruppmedlemmar. SATS har en central facebook-sida som har goda ambitioner. Aktiviteten i gruppen administreras ganska sporadiskt. Just nu pågår en tävling där man får beskriva varför man är värd massage. Bästa bidragen belönas med 25 minuters massage. Hm.. 25 minuter..

Apropå ingenting- VW Lupo, en snål prisvinnande bil;)

måndag, november 22, 2010

Fusion


Jag är lite av en sucker för covers, eller snarare remakes, d.v.s. när en artist tolkar en annans musik och sätter sin egen prägel på låten. Just nu cirkulerar ett klipp på facebook på en riktigt cool version av Lady Gaga´s Just Dance. Musikgenren, fusion, är väldigt teknisk svår och lite musikhögkole-nerdig ( i ordens bästa bemärkelse:) jazz-rock-mix som oftast inte når ut till en bredare publik. Kanske har denna trio, Dirty Loops, kommit på hur man ska marknadsföra fusion? Coola killar och musikaliska så det förslår. 

tisdag, november 16, 2010

Cliffhanger


Apple är experter på att lansera nyheter med stil och spänning. Just nu hänger världens cliffhanger i luften. Det ryktas om att the Beatles ska släppa sin katalog på iTunes eller att iTunes ska börja med strömmad musik. Personligen tror jag mer på den första nyheten annars kan svenska spotify ligga pyrt till. Det är inte en dag för tidigt Beatles! Snart vet vi i alla fall svaret.

Konspirationsvetarna tror klockorna symboliserar the Beatles HELP-omslag. 

En ytterligare nyhet är att man kan kvala på Göteborgsvarvet redan den 31 december i år på Sylvesterloppet. Det är ett 10 km lopp i centrala Göteborg som går flackt, bra läge att leverera en fin tid med andra ord.

måndag, november 15, 2010

Träningstrender 2011


Året 2010 börjar lida mot sitt slut. Årets nyheter och trender började i någon slags back-to-basic-trend och slutade i ett nyhetsregn med amerikanska inköpta koncept. Sammantaget en spännande start men en kanske lite idéfattig avslutning. Oavsett vad jag tycker verkar nyheterna fallit i god jord i träningssverige, det ryktas om fulla hus på de nya passen.
Bloggarna om löpning slog i genom ordentligt och fivefingerskon nådde utanför de riktigt inbitna löparna. TRX var också en förkortning som fick en innebörd i form av spännbandsträning från taket. Cross-fit-träning blev en allt mer vedertagen träningsform. Träningsresorna kom på bred front och verkar växa ytterligare även inför 2011. Förr fanns nästan bara golf- och surfresor till sommarresmål men nu finns det löpresor, triathlonresor, yogaresor och gruppträningsresor som når till en bredare publik.

2011- hur kommer det bli?

Baserat på bloggar, en svajig magkänsla och några få andra spaningar har jag försökt koka ihop detta till en egen svensk spaning. Göran Adlén ( i klippet här) ville sammanfatta 2011 trender till äkta och back-to-basic. Mina ord blir sammanfattningsvis kvalitét och athltetisk. Här är min trendspaning för 2011.

Branschen

*Value for money. Sveriges gymmedlemmar börjar ställa krav på allvar. Den svenska gymkonkurrensen ökar och närmar sig bristningsgränsen vilket leder till att medlemmen väljer gym med större noggranhet än aldrig förr. Inom gymbranschen pratas det ofta om ordet retention d.v.s. att försöka behålla medlemmarna efter att kontraktet har löpt ut. Idag är medlemmar inte speciellt varumärkestrogna. Det är ett stort problem för gymaktörena då de hela tiden måste sälja nya medlemskontrakt när gamla medlemmar inte väljer att förnya sina avtal utan istället provar nästa år hos konkurrenterna. Min spaning handlar således ganska mycket om detta problem och hur gymmen ska få sitt varumärke att andas långsiktighet och stärkas i konsumenterna ögon. Därför har jag valt att dela upp själva förädlingen av gymmens varumärken i 3 delar.
Priset kommer fortfarande i viss mån styra valet av gym men kvaliteten värderas allt högre. Medlemmar som betalar 200 kr/månad förväntas få en upplevelse som motsvarar priset. De som däremot 500 kr/månad ställer andra och högre krav. De kommer söka information mer aktivt innan avtalen skrivs på. Vad avgör? Kompetens och service d.v.s. duktiga instruktörer, framkant när det gäller nyheter samt lokaler som motsvarar priset. Personalens roll kommer bli avgörande och det personliga kommer lyftas fram som ett pr-vapen i att visa egensinnighet. Potentiella medlemmar kommer börja jämföra gym mot varandra och träningsbloggarnas roll blir det nya Råd&Rön.
Dammiga styrkemaskiner, överfulla papperskorgar, kalla duschstrålar och hårbollar i duschsilarna kommer stå inte tolereras för dyrare gym 2011, då kommer medlemmarna leta efter exit-skylten direkt. Man vill ha valuta för sitt medlemskap.
Utopi: Gympriser jämförs på prisjakt- betyg, kommentarer och omdömen får en avgörande roll för valen. 100% nöjdgaranti införs.

Varumärkesförädling

* Ökad interaktion. Det är för mig nästan förvånansvärt att gymbranschen inte verkar ha förstått sociala medier bättre, om än alls, nu mot slutet av 2010. Det finns exempel på företag i andra branscher som släcker ner sina hemsidor för att bara finnas på Facebook. Gym har allra högsta grad en målgrupp som använder sociala medier men detta fångas inte upp. Dessutom bokas klasser redan via nätet/smartphones vilket innebär att användaren befinner sig i datormiljö. Hur snappas detta upp idag- knappt alls.
Gym har idag gjort halvhjärtade försök att starta ett facebook-konto och skriva kampanjpriser i status raden- hur socialt är det? Nä, i det digitala vardagsrummet vill vi vara fria från priser och produkter, vi vill ha tips( youtube, musik m.m), diskussioner, interaktion med personlig prägel och helt enkelt socialisera som vi gör inne i gymmet. Ett gym med en inaktiv blogg eller en uppenbar marknadsföringapparat som andas spam/sälj i statusraden är förmodligen en sämre närvaro på internet än att finnas där över huvudtaget.
Utopi: Kundtjänst-tjänster erbjuds på facebook för snabb och transparent hantering. Like-knappen kommer finnas i gruppträningsschemat på webben och gymmen kommer ha både bloggande instruktörer och medlemmar direkt på hemsidorna.

* Grön träning.Träningsbranschen börjar inse att ekologi och miljö är bra för varumärket. Ett gym slukar massor av ström och 2011 känns det onödigt att löpband drivs med el. Ecomillbanden slår i genom, varför ödsla massa volt och ampere och rörelseenergi ut i ingenstans. Gymmen sparar dessutom dyra el-räkningar samtidigt som dina löpsteg bidrar till en grönare värld.
Utopi: Vi kommer se gröna avdelningar på gymmen, precis som i mataffärerna. I en grön avdelning sliter man inte på moder jord utan tränar helt utan el, även kondition. Motståndet på spinningcyklarna byts ut mot motståndsdynamos som alstrar ström och driver ljus och ljud på gymmen. Spinningens döps om till ReCycle. Rörelseenergins värme från gruppträningens tränande återanvänds via luftreningsfilter i aktiva gym-hus och blir värme i lokalerna.

* Goodwill. Det har redan börjat synas så smått, SATS tog bort solarierna och samarbetar med dopingjouren. Sportlife stöttade Rosa Bandet / bröstcancerfonden och Gymnasium höll eget konvent i slutet av året där man vände sig till medlemmar utanför sin egen medlemsbas. 2011 gäller det att synas även utanför gymmets egna väggar. Det kan handla om att visa att man bryr sig om omvärlden. Kanske kommer fler konvent att uppstå under året och faktiskt visa upp verksamheten för potentiella medlemmar. Det blir viktigare att profilera sitt varumärke i rätt sammanhang och framhäva träningens effekt framför yta och utseende. I tider då svenska samhället brottas med undertoner av rasism och diskriminering är det av största värde att framhäva öppenhet och fördomsfrihet.
Utopi: Första feelgood-doku-såpan Gymmet visas på kanal5.

Träningstrender för motionärerna

* Athletisk träning. Vår träning börjar mer och mer likna vid riktiga proffs och vi vill göra samma övningar som våra idrottsstjärnor gör i sin fysträning. Vi vill löpskola oss på samma sätt som de som tar olympiska medaljer, vi vill ha genomtänkta klassupplägg på spinningen som riktiga cyklister, göra samma core-övningar som friidrottarna och allmänt sett träna mer målfokuserat.
Vi kommer intressera oss mer för hur våra personliga förebilder tränar och försöka ta efter. Periodiseringen börjar sprida sig mer, inte bara inom kondtionsträningen utan även inom styrketräningen. Modemässigt tar vi in mer inspiration från stjärnorna och ser proffsigare ut inne i gymmet. Kompressionsplaggen blir inte längre ett plagg för cyklister, löpare, triathleter utan når ut till den vanlige motionären.

* Det funktionella hemmagymmet slår igenom fullt ut och märks lika självklart som en Billy bokhylla eller soffa från mio i de svenska hemmen. Lings gymnastik förädlats till en funktionellare variant med de rätta redskapen. Vi fortsätter träna på gym men tränar som komplement också i hemmet alltmer.
Utopi: IKEA tar fram en snygg förvaringsmöbel, Knip, med snygg och prydlig förvaring för TRX, kettlebell, bosuboll, medicinboll, balansplatta, yoga-matta och stretchcordz. Hotell erbjuder en extraruta i bokningen gymkit för träning på rummet.

* PreWorkOut. Vem vill gå på AfterWork(Out) och bryta ner träningen och välbefinnadet med utspädd fatöl och torrt vitt bröd 2011- inte träningsmänniskan v.2011 i alla fall. AfterWorkOut är 2011 års svordom i träningskyrkan. Nej, vi vill istället äta umgås före jobbet med en bra sammansatt frukost efter vår morgonträning. Morgonträningen växer 2011- upp i ottan och kanske köra ett pass på kvällen med? Varför inte. Vi vill komma till jobbet pigga och alerta med minst 45 minuters träning och en lätt klädsam eftersvett i pannan. Vi umgås med våra träningskamrater redan före jobbet och vår frukost är kryddad med efterendorfiner i gommen.
Utopi: Restauranger/cafén öppnar upp för tidseffektiva frukostar och erbjuder både lchf- och isodietsfrullar istället för rena kolhydratbomber och latte-köer som idag. Gym fortsätter syssla med träning, caféer med mat men samarbete dem emellan leder till mervärde! På restaurangtoalettern står tankrämstubar bredvid tvålen så du kan komma med ditt bästa colgate-smile på morgonmötet på jobbet. Nike tar fram en väska som förvarar både laptop, vattenflaska och svettiga kläder i ett gummiisolerat fack i en enda snygg förpackning istället för 3 olika väskor.

* Nya passproducenter. Förra året inleddes med en gruppträningsnyhet på SATS, ett koncept framtaget av Nike: Nike Dynamic Training. Nyligen introducerades Jukari Fit to Flex av Reebok på Worldclass. Runtomkringindustrin av själva gymbranschen har insett värdet av att positionera sig även inne i gymmet under själva träningen för att i förlängningen sälja sina egna produkter. Detta är något jag tror vi kommer se mer av under 2011. Klädindustrin har stor makt att styra trenderna och kan dra nytta av detta i försäljningen.

*Träningsbloggarna blir digitala makthavare fullt ut. Träningstidningarnas värde devalveras allt mer när bloggfloran växer så det knakar. Det finns förmodligen fler blogläsare än tidningsläsare. Det är en svår balansgång för tidningarna och vilsenheten märks.Visst vill man ha en hederlig papperstidning men samtidigt flyttas fokus till alltmer till nätet. Tidningarna står inför ett problem när tidningsbloggarna har ett intressantare innehåll än själva tidningen. Bloggläsarna kan dessutom följa sin personliga favorits åsikter som är mer frispråkiga( folkliga) och personligare än tidningarnas.
Utopi: Den första snyggt utformade digitala träningstidningen föds med övningar på youtube, playlists från spotify och interaktiva chat-pass. iPad och läsplattorna blir nya plattformar 

* Allround. Vi vill vara allround i vår träning, ha bredd och bli bättre på allt. Det handlar om kondition. Styrka. Rörlighet. Balans. Spänst. Motorik. Inre skärpa. Allt i en enda kropp. Influenserna kommer starkare från öst än från väst, att apa efter USA innebär bara att vara tvåa på bollen. 2011 blir den svenska ninjans år. Vi kommer se fler varianter på cirkelträning och fler funktionella gruppträningsklasser. Utomhusträningen växer och kanske får vi äntligen se rena löpklasser i vår?

Vad tror du blir 2011 års nymodigheter?

söndag, november 14, 2010

InLoop for listening


Äntligen har det kommit ett bra verktyg för att kunna dela med sig av musik och detta på helt laglig väg, tack! Jessica som visade mig detta! Grymt! Sidan Let´s Mix är ett dj-forum med 1000-tals bra mixar och med mängder av playlists. Så.. ni som missade theConvention kan nu i efterhand få lyssna på musiken från min klass InLoop. Har ni ytterligare frågor om klassen är det bara att skicka ett mail till spinspirit@hotmail.com. God lyssning!


Om ni gillar delning av musik eller mixen i sig- klicka gärna på share/like-knappen:) Tack!

lördag, november 13, 2010

Träningstrender a la svenska Gymkedjorna



Och sist.. såhär spår de stora svenska gymkedjorna 2011.

Träningstrender a la USA



Såhär spår Medical News Today de amerikanska träningstrenderna inför 2011.

The top ten fitness trends predicted for 2011 are:

1. Educated and experienced fitness professionals. Due to increases in the number of organizations offering health and fitness certifications, it's important that consumers choose professionals certified through programs that are accredited by the National Commission for Certifying Agencies, such as those offered by ACSM.

2. Fitness programs for older adults. As the baby boom generation ages into retirement, some of these people have more discretionary money than their younger counterparts. Therefore, many health and fitness professionals are taking the time to create age-appropriate fitness programs to keep older adults healthy and active.

3. Strength training. Strength training remains a central emphasis for many health clubs. Incorporating strength training is an essential part of a complete physical activity program for all physical activity levels and genders.

4. Children and obesity. With childhood obesity growing at an alarming rate, health and fitness professionals see the epidemic as an opportunity to create programs tailored to overweight and obese children. Solving the problem of childhood obesity will have an impact on the health care industry today and for years to come.

5. Personal training. More and more students are majoring in kinesiology, which indicates that students are preparing themselves for careers in allied health fields such as personal training. Education, training and proper credentialing for personal trainers have become increasingly important to the health and fitness facilities that employ them.

6. Core training. Distinct from strength training, core training specifically emphasizes conditioning of the middle-body muscles, including the pelvis, lower back, hips and abdomen - all of which provide needed support for the spine.

7. Exercise and weight loss. In addition to nutrition, exercise is a key component of a proper weight loss program. Health and fitness professionals who provide weight loss programs are increasingly incorporating regular exercise and caloric restriction for better weight control in their clients.

8. Boot camp. Boot camp is a high-intensity structured activity program modeled after military style training and led by an instructor. Boot camp incorporates cardiovascular, strength, endurance and flexibility drills in both indoor and outdoor settings.

9. Functional fitness. This is a trend toward using strength training to improve balance and ease of daily living. Functional fitness and special fitness programs for older adults are closely related.

10. Physician referrals. Physician referrals, a key component of the Exercise is Medicine initiative, partner medical professionals with heath and fitness professionals to seamlessly integrate exercise into their patients' lives.

The full list of top 20 trends is available online in the article "Worldwide Survey of Fitness Trends for 2011."

Source:
American College of Sports Medicine

Träningstrender a la Adlén


Jag håller på att skriva på ett inlägg om min spaning om träningstrenderna inför nästkommande år. Nu kommer också trendrapporterna en efter den. Trendspanaren Göran Adlén håller föredrag på Allt För Hälsan-mässan och siar i klippet nedan om vad som ligger i framtidens sköte. Vad säger ni, har han rätt? Här är min spaning för året 2010 som snart är slut. Kanske är Aldén 1 år efter;)

torsdag, november 11, 2010

Göteborgsvarvets löparresa 2011


Jag har tidigare skrivit att InCycle är producent av Göteborgsvarvets löparresa 2011. Nu är det klart vilka som åker med och jag har fått äran och nöjet att medverka som löp-funktionär. 

Du ska väl med?

Det ska bli fantastiskt kul och det är verkligen ett inspirerande gäng som håller i löpningen. Senaste tillskottet bland löpledarna är den mycket meriterade löparen Oskar Käck. Kan det inte bli mars snart?

tisdag, november 09, 2010

SuperHappySocks


Förra året tog svenska företaget Happy Socks modevärlden med storm, inte minst jag själv föll som en fura för rutiga, prickiga och randiga strumpor i allehanda färger. Nu verkar denna trend också smyga sig in i träningsbranschen, Zensah´s sleeves sprids som en löp(!)eld bland träningsbloggarna. Jag har några olika uppsättningar med färger och bär dem både på och efter passen. Jag gillar verkligen dem massor och vaderna mår prima. För mer info- kontakta SportWell.

Ett urval från diverse träningsbloggar. Zensah på allas läppar- eller vader. Bilder beskurna och lånade från Sara, Myggan och Therese.
Återhämtningskit: Happy Socks + Zensah Sleeves = StrumpoMania. Ett par prickiga Björn Borg på det och testbilden på SVT framstår som meditation:)

måndag, november 08, 2010

Bounce your Stereo

Vill man som instruktör slipa på sin presentationsteknik kan det vara nyttigt att vidga sina vyer och hämta inspiration från andra discipliner än just spinning. Dansare är ofta mycket duktiga på att använda nyanser i musik och framförallt modiga och medvetna i sina musikval. Just nu kan man se dansgruppens Bounce sista föreställning på SVTPlay. Klicka här för att komma dit! Precis som jag själv är de stora fans av Daft Punk, Pharrell och massa funkiga oldschoolbeats. Föreställningen är ihopsatt och mixat av en Alvaro Aguleras, en av Bounce duktiga dansare och tillika dj. Om inte bara för musiken så är de fantastiskt inspirerande att se showen. 

En av akterna ur föreställningen

söndag, november 07, 2010

theConvention


Jag tänkte bara med några få ord summera theConvention som tog plats på Gymnasium Sisjön igår. Jag hade dessvärre ingen kamera  med mig eftersom min mobil har havererat men det finns gott om dokumentation på diverse bloggar.
Jag vill  börja med att tacka Nils och Malin som var personerna som drog igång detta projekt och så framgångsrikt tog det i hamn. En stor eloge till er för med hela Gyymnasium-crew ett toppenarrangemang! 
theConvention blev inte bara ett fyrverkeri i träningsglädje med massa namnkunniga instruktörer utan också en social och varm tillställning tack vare all tillresta deltagare. Inte minst var stora delar av Sveriges träningsbloggare på plats. Det blev den träningsfest alla längtat efter och vi får verkligen hoppas på en repris:)

Jag och min klass InLoop var först ut i cykelsalen och landade väl. Energin steg i salen ju längre in i klassen vi tog oss och jag vill tacka alla er som var på plats. Bra kört! 
Jag var sedan runt och socialiserade och fick prata med både f.d. kollegor från SATS och InCycle-cyklister. Således blev det bara en klass för egen del och jag avslutade med Andreas Wester som levererade som han alltid gör. 

Kvällen avslutades med en grymt fin middag på restaurang Meet med hela Team InCycle. Jag vill passa på och rikta ett extra tack och en stor kram till er sisters! You are diamonds!

Jag och fantastiska Monika som vanligt fick idel lovord för både HotMOJOyoga och kanske världens tuffaste kettlebell extreme. 

Mina InCycle-syrror, Jessica som rev av en grym klass, Vodoo Ride och Linda som körde på TRX och SpinningKrank för supernöjda deltagare.  Bilder lånade av Linda.

torsdag, november 04, 2010

Var finns visionerna?


Sverige är ett fantastiskt entreprenörsland. Trots vår lilla storlek i världen så märks vi. Stora delar av vår välfärd är uppbyggd på smarta uppfinningar som har blivit företag och senare industrier. Vi är inte bara kreativa och synliga inom teknik, läkemedel, IT och verkstadsindustri utan på andra områden som musik och idrott. Vi har en mängd artister som har slagit genom i världen och den kreativa ådran verkar aldrig sina. Var kommer den lusta för att skapa och bidraga med kan man fråga sig? Kanske är det klimatet eller miljön som uppmuntrar till nytänkande? Eller är de nämnda branscherna i sig som sätter prestige i att S-märka produkter och tjänster? 

Tittar jag på gymbranschen så kan jag verkligen tycka att det saknas entreprenörskap och kreativitet. Eller rättare sagt, entreprenörsskapet finns men det bejakas inte. De nyheter som lanserats under året som fått störst medial genomslagskraft är kanske Zumba och nu senast Piloxing. Min första kontakt med Zumba var via tv-shop och som med mycket av den typen av reklam så har jag lite svårt för halleluja-vibbarna med housewives som dansar hela dagen lång.
Zumba finns snart numera på alla möjliga gym och kedjor. Gymmen blir alltmer som att gå till ett köpcenter, utbud blir konformare oavsett kedja. Både Piloxing och Zumba härstammar från USA och branschen tycks hela tiden på något sätt svälja betet att trenderna kommer från det stora landet i väster. Det märks ofta på att koncept är amerikanska då det i princip alltid ligger en ton i att det bränner flest kalorier eller "tones your body sexy", yada yada. Är det det man/du/jag vill se 2010? I vanlig ordning fastnar man i tänket att män gillar glänsande hantlar och kvinnor gillar dans. Visst kan det vara så men ser man på de träningsprodukter som lever längst så är det ofta de som är mer "könsneutrala" som yoga, spinning, skivstångsträning i grupp( BodyPump) och olika typer av cirkelträning. Jag personligen tror mycket på att träna ihop, män och kvinnor i samma rum. 

När får vi se en svensk gymentreprenör grillas av drakarna i Draknästet?

De alternativa koncept som ändå görs på kedjorna i Sverige har tyvärr sällan ambitionerna att lämna kedjan. Det som är gjort inhouse ska stanna inhouse. Naturligtvis handlar det om pengar och marknadsföring men drivkratfen att nå utanför väggarna verka saknas, än mindre att försöka nå utanför rikets gränser och slå internationellt. Det finns en starkt rotad motionsådra i Sverige och gymmens medlemmar är inte rädda för att prova nya koncept, varför tar man inte tillvara på detta? Är det nödvänligt att koncept ska ha pilotköras något år i USA först?  

Det finns dock entreprenörsskap på gym i Sverige och ofta det återfinns det på små oberoende gym eller på studentanläggningarna där pengarna för att köpa koncept inte finns. De som kanske inte har pengar får investera i kreativitet vilket mynnar ut i klasser som kan vara nytänkande trots att det inte är en internationell producent bakom. Friskis och Svettis förvaltar den svenska motionstraditionen på ett levande sätt men har kanske inte det starka varumärke( eller ambitionerna) för att ge olika träningsformer ett större "outhouse" genombrott.

Inom spinningen har vi som instruerar fått ett väldigt användbart redskap som ökat våra möjligheter att instruera tydligare och ge mer större förståelse för konditionsträning, Activio, ett pulsbaserad träningsverktyg. Detta är enligt mig en fantastisk produkt som skulle kunnat ha satt den svenska träningsbranschen på kartan( vilket de i viss mån har gjort). De har lyckats koppla samman kunskap och teknik som funnits inom  idrotten och nå ut i den världen där den vanliga svenske motionären rör sig, i gymvärlden. 
Men, har vi i andra ledet, instruktörerna och kanske främst gymägarna, förvaltat produkten på bästa sätt? Nej, inte enligt mig. Hade det funnits samma ambitioner som på Nya Zeeland och på Les Mills så hade Sverige mycket väl kunnat erövra världen med smarta pulsklasser och med bra känsla för musik med en grym produkt i ryggen. 

Min förhoppning är att nästa stora succé inom träningsbranschen inte kommer vara ytterligare hopfällbar magmaskin som kan stoppas in under sängen eller ytterligare ett nytt hollywood-koncept som ska sexa till Sverige. Jag hoppas istället inspirationen kommer från Sveriges friidrottsklubbar, gymnastikföreningar, boxningsklubbar, löpklubbar, simföreningar eller cykelklubbar. Man kan ju alltid hoppas.

onsdag, november 03, 2010

Med hjärtat i halsgropen


Det är med viss tvekan jag har valt att posta detta inlägget. Jag vill egentligen hålla mig till bloggens tema som är träning. I viss mån vill jag också distansiera mig från att bli för personlig i mina inlägg. Nu har jag dock ändå valt att trycka på publiceraknappen eftersom jag hoppas det kanske kan göra någon nytta.

I måndags kväll skulle jag lämna Sisjön efter min klass. När jag kom ut låg det dimma och mörker som en tjock vägg utanför gymmet. Vädret hade liksom förvandlats från en vacker och klar höstdag till någon slag midnattstimma, ett ordentligt omslag under min tid inne i spinningsalen. Jag småsprang mot bussen som skulle gå kl 21.01 men mest för att det var kyligt, inte för jag var sen.

När jag har 200 meter kvar till hållplatsen ser jag en fyrkantig profil närma sig mot busskuren.  Fyrkanten är bussen som bromsar in vid hållplatsen för att sedan försvinna bort i dimman igen. Trots mitt stressade tempo och frekventa tittande på klockan som då visar 20.58 kan jag bara konstatera bussen jag tänkt åka med försvinner in i horisonten in i den dåliga sikten. När bussen är bortom synhåll är klockan 20.59.
Det känns lite ironiskt. När jag lämnade centrala Göteborg för att åka ut till gymmet var bussen 8 min sen.  Nu åkte den istället 2-3 minuter för tidigt enligt tabell. Hur ska man bära sig åt egentligen? tänker jag. Några svordomar passerar i huvudet när jag inser att jag har 30 minuters väntan framför mig.

Längre ner på vägen ligger nästa hållplats. Den ligger i rätt riktning men längre bort från gymmet. Där går ytterligare en busslinje så jag börjar traska ditåt för att få fler resalternativ hem . Kanske kan jag ta mig hem snabbare än de dryga 30 min det skulle ta innan nästa buss skulle dyka upp, tänker jag. 
Väl framme på plats ser jag att den alternativa rutten går först om 20 minuter. I min väntan ringer jag någon kompis för att få minuterna att gå snabbare.
En scooter med 2 passagerare passerar, kör förbi några tiotals meter, bromsar in, vänder och kör upp mot busskuren. Det ser först ut som de tittar på tidtabellen men sen kör de mot mig, precis i samma riktning som jag står, en bit utanför kuren. Jag står någon meter bortom tabellskylten utanför kuren. Jag kanske liknar någon kompis till dem, tänker jag.  Jag upplever på något sätt ändå att de synar mig när jag står där mitt i  mopedens strålkastarkägla. Men, de inser jag är någon annan än de trott och kör iväg. Det är tankarna som sammanfattar läget för mig just då.
Några minuter passerar och en man, något äldre än jag själv i sällskap med en kvinna, dyker upp. Hon säger hejdå till honom, kramar om honom och försvinner iväg. Han ställer sig en bit ifrån mig och står och väntar i tystnad, precis som jag gör. Förutom min och min bussgrannes närvaro är det alldeles folktomt i området.  Det är mörkt och några 100 meter till civilisation. Några fönsterljus från hyreshusen längre bort bryter mörkret men dimman mättar av ljuset till sudd och blurrig sikt.
På avstånd hörs scooterns ljud försvagas, på väg bort, men sen ökar ljudet i styrka igen. Det kommer närmare och efter ett litet tag syns strålkastarljuset som en liten prick på håll. Jag ser sedan att det är flera prickar, flera ljus. 1 scooter har blivit 5 eller 6 stycken. Det är svårt att bedöma på håll och de kör   lekfullt och ostrukturerat som ett fiskstim nedför vägen. 
När de närmar ser jag att någon har ljuset avstängt trots att det är tät dimma. Det verkar farligt och dumt med tanke på sikten, tänker jag. En mötande bil skulle kunna bli en olycka.
Det sitter 2 man på varje moped, de är ca. 10-12 man sammanlagt. Kursen styrs mot busskurens håll,   där jag och mannen befinner mig. Några mopederna byter  körfält, kör vänstertrafik. Vissa ligger i bredd och ett par gasar på och lägger sig på topp. Mannen i kuren har närmat sig mig utan att jag märkt det, 7-8 meter har krympt till 2-3 meter. 

- Jag vet vilka de där är. De kommer försöka att råna oss, säger han med en lätt brytning. Jag tittar på honom och undrar frågande om jag har hört rätt. 
Är du säker? säger jag samtidigt som adrenalinet börjar pumpa igång. En hissnande känsla sprider sig genom kroppen, sådär som när man tittar ut från ett högt hustak. Det finns verkligen ingen annan person i närheten.
- De var två killar på scooter här innan du kom men de åkte igen, säger jag. 
- De rekade läget och såg att du var ensamDe gör så, säger han. Sen säger han inte mer. Han ser sammanbiten och  allvarlig ut. Han har ett ganska hårt utseende och sinnestämningen gör det inte mindre hårt. Han verkar vara koncentrerad och hans blick släpper inte mopederna ur sikte  trots att vi samtalar. Det är ingen tvekan om att han menar vad han säger. Jag försöker spola tillbaka hans ord i min hjärna  samtidigt som jag hoppas att han sa något annat. Men det går inte. Han sa vad han sa.
Vi ställer oss tätare, nästan som vi kände varandra och har till sist bara 1 meter mellan oss. Jag håller hårt i remmen på väskan. Jag blev väskryckt i Neapel under en tågluff för flera år sedan, just från en scooter, men lyckades behålla väskan med ett hårt grepp. Jag upplever nästan att jag står på det där övergångsstället i Neapel igen och tänker att jag att jag kan svinga väskan som en slunga om de kommer nära.  
De måste kollat när bussen skulle gå och sett att  jag hade minst 15 väntan i ensamhet? tänker jag. Måtte de inte ha kniv på sig, jag avskyr knivar, speciellt på film. För några sekunder sedan tänkte jag ge dem rådet om de skulle stanna att i all välmening slå på ljuset på mopederna så de inte blev påkörda av bilar. Nu är min väska ett tänkt vapen.  
Mopederna har nu bara ett trettiotal meter kvar fram till oss. De har visuell kontakt med mig i dimman och kanske ser de då att jag inte längre är ensam. Visiren är nedfällda vilket borde göra deras sikt sämre än min. De säger inget till varandra, det är bara en mur av 2-taktsljud som närmar sig. Jag kan inte bedöma deras ålder men något säger mig ändå att de är ganska unga. I ett normaltillstånd skulle jag inte ens vända mig om av detta ljud, det är brus som hör stadsmiljön till. Nu är öronen spetsade och det känns som jag är med i en rekonstruktion i ett inslag av Efterlyst. 

Mopeden som ligger först kör mot oss i en hastighet som inte stämmer med normalt trafikvett. När de förmodligen  verkligen verkar registrera vi faktiskt är 2 personer istället märks en tvekan i körstilen och de ändrar de kurs. De svänger förbi bara några få meter framför oss och gasar på. Svängen blir som ett långt S. De andra följer efter och passerar förbi. De kör några 100 meter nedför gatan. De stannar upp, mitt i vägen och i ett ganska skymt vägparti där bilar normalt bränner på ganska bra. Det är ingen bra vald plats för en konversation. Skulle det komma en bil i fart så är kommer det ligga 10 stackare i diket eller på motorhuven. De ser ut att prata men konversationen är snabb och över med några få för oss ovetande ord och nickar.
- De går i samma skola som min dotter, säger mannen. De rånar och misshandlar folk. De bär vapen och tar droger trots de bara är tonåringar. De har lov nu och har inget att göra. Om de kommer tillbaka så spring åt samma håll som jag, säger han. Han tittar över axeln mot en liten stig in bredvid kuren, in i ett buskage. Jag har aldrig varit i denna busskuren tidigare, kan inte området och vet inte vart stigen leder. Jag ser bara en stig in i ett mörker in i ingenstans. Situationen är bisarr och påtagligt obehaglig. Tankarna rusar i kapp. Hur hamnade jag här? Min väska är en slunga, inte en väska. Jävla västtrafik som inte kan hålla tiderna. Var är bussen- den är ju sen nu när den skulle vara välkommen som tidig. 

Mopederna rullar sakta över på cykelbanan mitt emot och stannar. De verkar överlägga om situationen.  De kör sen runt ett parkeringshus på andra sidan vägen och till sist in i det. De stannar på markplan och det planet är helt öppet för insyn. Parkeringshuset ligger precis mitt emot busskuren, vägen skär av deras sida från vår som en vallgrav. Parkeringshuset ser ut som ett fort i svart betong i dimman på andra sidan. Någon i gänget tar av sig hjälmen och de tittar mot vårt håll. De verkar skratta, gruffas och hälsar på varandra. De plockar upp något från marken. Sten? Eller tappade det något? Ovissheten är total och tankarna skenar. En av killarna närmar sig. Han har hjälmen är på, visiret nere. Han lämnar pakeringshuset och spanar över vägen men vänder tillbaka, 30-40 meter från oss. Situationen växer i obehag i takt med att tiden går.  De verkar ha skoj, vi har det inte.
Ska jag och mannen gå mot nästa busshållplats? tänker jag. Bussen ska ju egentligen vara här vilken sekund närsomhelst, ett dumt alternativ med andra ord. Vi har ju i och för sig ett försprång på 50 meter om de väljer att ta upp jakten till fots. Faktumet att röra på sig visar å andra sidan på något slags underläge, flykt, det är kanske det de väntar på? Vilka sjukt primitiva tankar jag tänker, reflekterar jag tyst för mig själv. Det känns som jag står öga mot öga med en ung vargflock utan någon riktig ledare. Utgången kan bli hur som helst och alla alternativ känns mindre bra.
En bil dyker upp och passerar mellan vår väg men den försvinner snabbt bort. Det lugnar dock nerverna, folk i närheten är vår fördel. Det kan komma fler snart igen.

Efter några minuter tar alla på sina hjälmar igen. Jag har svårt att återge om det går 2 eller 10 minuter. Vad händer nu? tänker jag. Ska de slå till eller ska de dra? De startar mopedrna och kör ur pakeringshuset. De styr ut mot andra hållet, från oss. Sen försvinner de. Bort. Äntligen. Jag vågar knappt andas ut. Vi står kvar, på helspänn, med hjärtat i halsgropen.

Mannen bredvid mig säger att vi hade tur att vi var 2 personer på plats. Det är vår räddning menar han och låter bergsäker på rösten. Kanske har hans kantiga och manliga utseende också hjälp oss ur situationen. Han är ingen jag skulle ge mig på om jag hade haft läggningen att råna eller slåss. Han ser ganska farlig ut i den dunkla busskuren. Han verkar dock inte ha avfärdat situationen helt, jag får ingen riktig ögonkontakt med honom.
Bussen är sen, den borde ha varit här och jag borde sitta på den. Jag kan inte uppfatta hur sen den är.  Hjärnan kan inte registrera som den ska, blicken är bara bort mot horisonten där mopederna försvann. Jag försöker tänka om jag kunde se hur någon av dem så ut men minnet är blankt.  Jag kan heller inte släppa tanken på att vara arg och känna mig besviken på mig själv. Adrenalinet sinar, tankarna klarnar.  Jag är 34 år och borde väl inte skrämmas upp av småkillar på mopeder? Tänk logiskt. Jag måste överreagerat. Väl? 
Jag småpratar lite med mannen och han varnar mig för att röra mig sent på egen hand här. Situationen  börjar sakta avdramatiseras när vi pratar och det känns som de stuckit utan med avsikt att komma tillbaka. Jag tackar mannen för han var där och till sist kommer bussen. Han ska vänta på den andra busslinjen och jag frågar om han då ändå inte för säkerhetsskull ska ta samma och byta vid Frölunda Torg. Han avböjer dock och jag går på bussen. Hans buss bör komma bara en minut efter min. Vi skiljs åt. Jag sätter mig på bussen och försöker sortera tankarna. Sen ringer jag min bror.

Hurvida det var skarpt läge eller inte vet jag inte. Mannen i busskuren var helt säker på sin sak. Hans ord blev lag och jag vill inte veta hur det hade gått om han inte hade dykt upp. Det var en klart olustig situation som jag hoppas ni slipper uppleva. Gå inte ensam i onödan dessa mörka kväller.