Helga vilodagen heter det enligt Lutheranerna och detta görs på söndagen. Igår hade jag en liten halskänning så lördagen blev min vilodag. Värmen som jag annars älskar kändes inte helt bekväm och jag hade svårt att urskilja om jag hade feber eller om värmen från solen gjorde mig småfrossig. Jag höll mig inne nästan hela dagen och städade och kollade på uppsnack av fotbollen. Senare på eftermiddagen tog jag en tur på cykeln för att uträtta ett ärende. Tramptagen var tunga och jag fick syra trots jag inte hade någon puls. Robert ringde och frågade om jag var sugen på ett tidigt simpass i Delsjön på söndagen. Jag fick ge ett brasklappsvar för formsvackan.
Väl hemma igen landande jag i soffan och låg lite halvsvettig i ett par badshorts bäljadandes i mig vatten, säkert 2-3 liter. Jag somnade tidigt, efter en jobbig kamp från soffan till sängen. Ibland kan en sträcka på 4 meter kännas längre än en halvmara. Vid 23-snåret sov jag som en stock.
Jag vaknade kl 07, strax innan alarmet satte igång testade att svälja för att känna halskänslan. Ingen smärta. Underbart. Det blev ett pass med andra ord. 07.45 stod jag på torget inbäddad i ett absolut stadslugn inväntandes chaufför Robert.
Det är något visst med morgonpass, nästan något andaktligt, både för kropp och själ. Naturen är alldeles lugn och tyst, sover, liksom resten av Göteborg. Delsjöns parkering var tom som sånär på ett par skator som festade på papperskorgarna från gårdagens förmodade lördagsgrillorgie när vi kom fram några minuter senare.
Simningen flöt fantastiskt fint, helt syrafri och vattentempen var perfekt. Jag hade väs. Vi gjorde 2 stopp, första efter 1500 m och andra efter ytterligare 900 m. Vid första stoppet duggade det, vid andra hade det upphört igen och några solstrimmor bröt genom molntäcket. - Gud finns, tänkte jag innan jag dök under vattenytan igen. Han är dessutom morgonpigg.
Jag simmade med min garminklocka men mest för skoj skull. Klockan skickar signal var 5 sek och eftersom armen ibland är längst fram i crawltaget ibland längst bak så stämmer inte sträckningen i vatten. Dessutom har GPS:en lite svårt att få kontakt under vattnet. Men, man får i alla fall en linje där man har simmat, om något hackig och zickzackig.
3000 m i Delsjön. Kilometermarkeingarna stämmer dock inte.
Frukost värdig en söndagstriathlet. Fransk omelett, gurk-, - avocado, och äpplepytt smaksatt med dill, citron, och senapsvinegrett. Ugnsgrillat sidfläsk och jordgubbar i mjölk samt färskpressad juice och mörkrostat kaffe. Släng dig i en gammal sjö, Ernst Kirchstieger;)
Dagens söndag blir istället för vilodag träningsdag. I eftermiddag väntar brickpass, ett cykelpass följt av löpning för att få med den s.k. övergången som är så viktig i triathlon.
Helga din träningsdag. Amen.
Inlägg
