måndag, maj 31, 2010

Bikt


Träningscommunityn funbeat är inte bara en sida att regga sin träning, där finns även ett forum där man kan ställa frågor sorterat i olika grupper som man som användare kan ansluta till. Jag skriver ibland men läser mest.
På senare tid har det kommit upp frågor om man som instruktör ska köra med pulsband så deltagarna kan se pulsen. Min filosofi är att inte göra det eftersom jag ser det som min roll att coacha och inte träna själv när jag instruerar. Pratet under passen stjäl en hel del pulsslag och coachningen kan bli missvisande. Ibland får man då repliker att deltagaran gärna vill se att instruktören också tränar och tar i. Så.. upp till bevis, gör jag det trots att jag inte visar pulsen?
Dagens 90-minutersklass nedan: 4 backar a la fartlek med 1 minut lättnad följt av återhämtning. Sedan 5 st intervaller som en nedåtgående stege med sjunkande vilodel. Sista 8 min är kortintervaller på 30/30 i tempo. Det stämmer ganska hyfsat med andra ord, trots prat och försök till pepp. Hoppas jag är betrodd nu:)

Fader, har jag syndat?

BitterSweet


söndag, maj 30, 2010

Stand in


Imorgon kl 18.30-20.00 kör jag Therese långa klass på 90 min på Kungsgatan. Jag gillar när man har lite mer tid än vanligt, 90-minutersformatet är perfekt! Vi ses väl?
Just nu körs sista etappen i Giro de Italia och svenska tempoexperten Gustav Larsson verkar avsluta med en etappseger. Härligt!

Ont det gör ont det gör ont.. som Lena PH sa.

TioTusenMetersKlubben


Jag tänkte berätta om en flygresa som.. nej.. jag bara skojar såklart.

I brist på löpträning kommer jag öka simdosen istället, det funkar förhållandevis bra med lite lugnare vändningar i 50m bassäng. Min träningskompis Robert kom då med idén att verkligen sätta vattenkänslan a la express under en liten intensivstart fr.o.m. imorgon. Det handlar om att hela veckan ses kl 07.00 på Valhalla och beta av 5 st 2000-2500m pass, summa minst 10 000m, därav av rubriken på inlägget. Hade jag varit i slag som när jag tränade som mest hade detta mål avklarats på 1,5 pass, men, nu är det andra tider:) Det är dags att börja lukta klor varje dag.

På tal om flyg.. ni har väl inte missat HBO`s Flight oh the Conchords som rullar på SVT nu? Härlig Timbaland-flirt nedan;)

lördag, maj 29, 2010

Mental dip


Ibland blir man påmind att man ska vara glad för att man har varit skadefri. Just nu genomgår jag motsatsen, det är lite knäckande. Jag har i princip aldrig skadats av idrott. Som simmare fick man räkna med axelproblem men jag klarade mig helt från det. Jag har haft överbelastningar någon gång men de har läkt ut på några dagar.


Det känns snudd på löjligt att smärta från fjuttiga tålederna ska sätta all träning ur spel men nu börjar jag fatta hur viktiga tårna är för balans och stadga för foten och kroppen. Löpning är helt uteslutet, gå gör ont.

I brist att springa vill jag ju gärna försöka köra någon form av alternativ cardio-träning. Jag har cyklade en sväng på landsvägshojen igår och för att känna hur det kändes. Sittande var det ok- på låg intensitet. I stående position kom dock blestningen på tårna så det blev till att snabbt återgå till sadeln. F*ck.

Ja, där kan ju den hänga ett tag

Idag blev det istället ett pass på Valhalla. Simningen borde ju inte påverkas, eller? Jag befarade att utskjuten efter voltvändningen skulle vara ett kritiskt moment och mycket riktigt var det så. 2x f*ck. Det blev ytterst försiktiga vändningar och jag fick ingen bra rytm eller flyt.

Efter 2000 m tekniksim så gav jag molloket upp. Jag körde lite kort överkroppsstyrka i det helt folktomma gymmet efteråt och avslutade med några minuter på roddmaskin. Sist av allt körde jag lite rörlighetsövningar som Peter ordinerat för bättre vriströrlighet. Det funkade iaf hyfsat med roddmaskinen så det får vara får nog vara ett alternativ framöver. Det tillsammans med en jäkla massa core och och länd. Blir det ingen bättring i foten till på måndag får det bli röntgen. Attans.

Ungkarlsproblematik


Problem:
Midjesnörning förskansar sig ur shortsen i tvättmaskinen.

Tänkbara lösningar:
1. Lägg på mer vikt rund midjan, bär shortsen utan snöre. Image: Tjock och snål.
2. Köp en virknål. Image: Not very cool.
3. Släng shortsen. Image: Not tidsenlig, bad eco.
4. Stäm Nike och bli rik. Image: American. Rich bitch.
5. Bli tillsammans med en tjej som äger en virknål, sikta in på en pensinär mao. Image: Bad. Superbad!
6. Gå till en skräddare och förbered dig på ett hånskratt. Image: NY
7. Hjälp mig. Image: X- you say!



Bad tagliatelli

fredag, maj 28, 2010

Lagom är bäst


Det gäller att ta en förlust med stil..

Trots ointresse kan jag dock hålla med;)

torsdag, maj 27, 2010

Knäckt och upplåst


Idag har jag besökt Monikas man, osteopat Peter Niemelä, som tittade närmre på min onda fot. Det var första gången jag har konsulterat en osteopat men inte sista:) och i synnerhet inte Peter.
Peter fick först en kort bakgrund till var och när smärtan hade uppstått och sedan var det en noggrann besiktning från tå till topp. Jag fick lägga mig på en brits och sedan började Peter dra i vristerna. Det krävdes en hel del dragande och kraft för att släppa låsningen. Det gjordes med ett ganska bra *knak*.

Jag fick reda på att det finns en hel del att jobba med rörligheten i båda fötterna. Peter kollade även på ryggen och knäckte den( säkert helt fel term men det lät iaf så:)

Det är en ganska bisarr känsla att få ryggen "knäckt", skönt på ett sätt och med en viss fruktan att det ska leda till sista vilan på samma gång. Dock så stämde Peter av så allt var ok under tiden och jag kände verkligen att jag var i trygga händer. Nu på kvällen känns det bra, lite varmt för mer cirkulation men ingen smärta.

Avslutningsvis fick jag några övningar för att öka rörligheten fortsättningsvis. Det känns skönt och tryggt att fått lite konsultation. Mera vila får det bli men jag har hopp att snart vara ute på löpbanorna i Skatås igen.

Så om du läser det här Peter- tack för fin behandling och tipsen. Vi ses i plurret;)

onsdag, maj 26, 2010

Mer information om "Periodisera mera!"

Nu ligger min och Mattias workshop ute på InCycles hemsida( gå in på kalender och klicka vidare därifrån). Det går bra att anmäla sig via hemsidan eller via min mail; spinspirit@hotmail.com. Workshopen beskrivs såhär!

Millenium Exclusive

Periodisera mera!

Huvudtema för denna inspirationsdag är att belysa fördelarna med att periodisera sina spinningpass, sett både ur instruktörsperspektiv och ur deltagarperspektiv.

Periodiseringens vinster är många:
- Cykeldeltagarna får mer variation i sin träning,
- De får en tydligare målbild med träningen och ökad träningsmotivation,
- Det är också grunden till en bättre och resultatriktad funktionell konditionsträning.

Periodiseringens bonuseffekter för dig som instruktör:
- leder till fler stamkunder på dina pass,
- ger en tydligare övergripande träningsstruktur över terminen.
- ger en förbättrad dialog och en starkare relation med deltagarna genom att du får möjlighet att återkoppla till träningsresultaten.

Dessutom ökar periodiseringen din egen motivation som instruktör!

Inspirationsdagen omfattar allt från mer djupgående träningslära anknutet till pulsträning/periodisering, till hur du kan marknadsföra dina klasser genom sociala medier.

Dagen leds av InCycles mycket populära utbildare Magnus Gårdmark tillsammans med den flitigt anlitade cykelcoachen och föreläsaren Mattias Reck(www.reck.se). Mattias driver till vardags pulstestföretaget Balansera och gör träningsprogram från allt från motionärer till proffs i Giro de Italia. Mattias är också huvudtränare för Sveriges bästa cyklellag Team Cykelcity samt träningscoach på Vätternrundans forum www.cykla.se.

Pris: 995:- ink.moms. Lunch ingår.

Välkomna!
:-)

Millenium 2010- Periodisera mera!


Detta är ett inlägg som jag har längtat efter att skriva länge! I flera år har jag lagt upp mina pass med ett influenser hur man bedriver konditionsträning inom idrott, s.k. perdiodiserad träning. För 2 år sedan kom jag i kontakt med Mattias Reck som är en mycket erkänt duktig cykelcoach. Mattias och jag har sedan dess haft tankar och idéer om att göra något tillsammans men yttre omständigheter har gjort att det har skjutits på framtiden. Tills nu!


Lördagen den 11 september kommer Mattias och jag hålla en 1-dags inspirationsworkshop under namnet Periodisera Mera! Vi kommer gå in på flera av de fördelar som följer med att periodisera, både för dig som instruktör och för dina deltagare. Vi kommer gå in på djupet inom träningslära och även ta upp hur man kan marknadsföra sig på bästa sätt. Detta är en utbildning jag själv gärna hade gått men ingen utbildare ger något liknande.


Mer info om workshopen hittar du på InCycles hemsida. Det går också bra att kontakta mig per email: spinspirit@hotmail.com. Där finner ni också information om Therese Hagersjös workshop i löpning tillsammans med Monika. Missa inte dessa fina inspirationsdagar i höst- anmäl dig redan nu! Sprid ordet!

tisdag, maj 25, 2010

Kejsarens nya kläder


Ni har förmodligen inte missat att SATS numera inte har solarier. Jag solade själv tidigare 1 gång/månad för att undvika bli ett spöke. Detta har jag dock inte gjort det det senaste halvåret. Det har lett till att jag är blek, Nicole Kidman skulle se ut som en mulatt i jämförelse. Göteborgsvarvet bjöd på strålande sol och i all uppladdning med enervit, ipren, tigerbalsam och eeze-spray glömdes solskyddsfaktorn hemma. Detta resulterade i en s.k. bonnabränna. Jag ser ut som en dansk supporter, två rödrosa axlar och vit bringa. Snyggt.. hm.. nej. När ska man få möjlighet att sudda ut denna aningen ofagra bränna?

Först massa nakna fötter.. nu detta.. var ska detta sluta;)

Röd är det nya svarta? Nej, så blir det nog aldrig..

måndag, maj 24, 2010

Silly me, silly walk


Det har gått en dag sedan Göteborgsvarvet. Det är inte så värst mycket tid för reflektion men i alla fall ett litet steg bakåt. Med facit i hand, vilket jag egentligen hade i huvudet redan innan loppet men något dumt valde att ignorera, borde jag ha avstått att springa i lördags. Mitt huvudmål var ju egentligen Stockholm marathon.
Min onda känsla i vänsterfoten visade sig mycket riktigt vara en överbelastning i tålederna. Idag är jag svullen och har svårt att få på skorna. Min gångstil idag kvalar in i som en av avarterna i Monty Pytons Silly walks.
Efter konsultation med en sjukgymnast idag har jag fått vila ordinerad och rådet att absolut inte springa Stockholm marathon. Det känns bittert och tråkigt men jag kommer följa rådet för att inte förstöra hela sommaren triathlonsäsong. Det skulle kännas som ett ännu sämre alternativ. Jag kommer därför att flytta fram marathon-planerna till senare i höst, det kanske blir Göteborg marathon istället.

Jag var som sagt inte så nöjd med tiden och genomförandet av varvet i mitt föregående inlägg. Nu i efterhand känns det dock ändå helt ok och detta mycket tack vare min peppande, coachande och förståndiga bror. Tack Calle!

Lillebror, coach samt duktig varvslöpare på 1,22-något.

Jag sprang med en trasig fot, med 4 dagars konstant ätande av smärtstillande samt 10 dagars uppehåll av kvalitativ löpträning. Det faktum att vårens varmaste dag dessutom drev upp pulsen i taket gjorde inte direkt resan bättre. Jag var nära att bryta men tog mig i mål på 4 sek över personbästa. Min tid visade också prestationsmässigt att det var ett tungt lopp då jag klättrade från plats 1400-något till 900-något i resultatlistan.
Så, ibland får man försöka coacha sig själv och intala sig att det var ganska bra gjort ändå. Jag hade nog en annan tid i kroppen men förutsättningarna för dagen satte stopp för detta.

söndag, maj 23, 2010

Bigfoot


Säljes på blocket: Bättre beggad vänsterfot. Bra inkörd om något svullen.

VärmeSlaget


Jag gillar sol och värme. Jag gillar löpning. Jag gillar dock inte kombinationen av dessa, det blev jag varse om igår.

Gårdagens Göteborgsvarv var mitt tyngsta lopp någonsin. Det har varit varmt tidigare år men inte som igår. Jag hade förhoppningar på morgonkvisten att det skulle bli ett ganska härligt lopp, det var lite dis, varmt men inte stekande. Det sprack dock upp och sen sken solen på ordentligt.

Jag hade visserligen inget bra formbesked med nästan 10 dagars uppehåll p.g.a. ont i foten. Den kändes dock bättre så det gav en liten mental boost. Loppet i sig var ju också peppande, fint väder gör solsvultna svenska på gott humör.

Väl nere på plats i slottskogen lämnade jag in min väska i SATS tält och morsade på lite kollegor. Stämningen var god! Jag hade gott om tid att värma och sprang lugnt i en kvart och kände på några korta tempoökningar. Det kändes bra, foten kändes av men dubbla ipren och eeze-spray dövade smärtan. Steget kändes ändå bra och det gjorde mig glad inombords.

Jag hoppade in startfållan någon minut innan start. Det doftade linement, svett och förväntan. När elitgänget startade applåderades det i leden och alla stod med ryckiga ben som vill pinna iväg på studs.

13.33 gick startskottetför min grupp, 1b. Det var tätt packat med folk och det gällde att hålla tungan rätt i mun. Fötter överallt. Armbågar. Skratt. Irritation. En kokande kittel av lemmar hitan och ditan. Någon som skriker HÖGER 20 m efter start. Idiot. Men det togs med ett leende. Det gällde att hålla huvudet kallt.

Första kilometrarna gick inte så fort men när fältet sprack upp nedåt majorna kunde jag hitta ett skönt flow. Foten kändes ok. Värmen kändes men mer som en längtan efter sommaren. - Drick mycket idag, det sa jag till mig själv.

De första 5 km gick på 21,45, en ganska väntad öppning. Kroppen kändes på g. Första bron gick bra och lätt. Nedåt låg jag under 4,00 min/km tempo. Mot 10 km fortsatte flytet, jag kollade av mina kilometertider och 10 km landade på 42,23. Fram hit gick loppet som planerat, kroppen var med, på min sida. Jag drack vatten på varje vattenkontroll. Så fort sista klunken åkt ned längtade jag efter en till. Värmen började kännas på allvar.

Vid 11 km märket tog jag min enervit-gel. Precis då högg det till i vänsterfoten och det kändes som något nästan brast ovanpå fotvalvet. Jag sprang några tiotalsmeter på kullersten precis då och det känns vingligt och osäkert. Här avslutades det trevlig Göteborgsvarvet för att övergå till 10 km helvete.

Jag fick en mental dip som jag med all tvångstänkande idrottspsykologi försökte blockera och parera bort. Det kändes samtidigt som om värmen ökade längs husfasaderna på Eriksberg. När jag tittade på pulsklockan började hastigheten sjunka.
Jag kände att pulsen låg högt och jag låg över tröskeln. Syran började bita sig fast i låren, hänsynslöst och brutalt - Ingen fara, försökte jag tänka, jag låg ju lite före planen. Jag sänkte tempot medvetet, ned på 4,20 för att piggna till. Inget hände. Värmen brassade på än mer och foten ville inte att det skulle gå snabbt längre. Smärtan tilltog, steget kändes hackigt och stolpigt. Jag letade efter skugga och vek av från strömmen för att få skyla mig från träd längs loppkanten. Det gav fattigt resultat.

Vid tv-huset började en del löpare gå. Hm. Det brukar man annars inte se så mycket av så långt fram i loppet. - Vad händer? 5 m framför mig segnade en stackare kille ihop, mitt i löpströmmen. Det såg ut som hans kropp blev en överkokt spagetti, benen vek sig och hans skelett försvann. Det såg otäckt. Det ropades och skreks efter sjukvårdare och publiken verkade först tro att det var ett skämt. Händelsen satt kvar på näthinnan.

Vid andra brofästet så sprang jag förvånande på Robert. -Hur är läget, hasplade jag ur mig. -- - Jag är helt under isen. Det är inte min dag idag, svarade han. - Samma här, fy fan, sa jag. Vi sprang lite ihop emot bron. Jag tog täten uppför bron och Robert försvann lite bakom. Nere vid 15 km markeringen var han dock ikapp igen och försvann sedan framrör mig upp på avenyn. Jag tappade kontakt, jag var helt slut. Vid 15 km klockade jag 1,04,26. Tempot hade dalat markant. Psyket likaså.

Avenyn var ett elddop. Törsten var enorm, vattnet som fanns längs vägen räckte inte till. Benen var som två telegrafstolpar. En mental härdsmälta uppenbarade sig och jag hade tankar på att gå av. Det var tungt. Jag ville kräkas. - Men, näe, jag måste fullfölja om jag än ska krypa på 6,00 km/min in i mål, tänkte jag.

På vilja och tjurskallighet släpade jag mig genom vasastan och upp på husargatan. Jag insåg att jag låg väldigt nära mitt PB men jag var så mentalt drenerad att jag inte gjorde något försök att öka farten. Jag var helt slut och foten värkte ännu mer. Värmeslaget låg runt hörnet, men målet hann före. Jag haltade lite lätt den sista kilometern och tiden landade på 1,32,57. Fy 17.

Det var 4 sekunder över personbästa från förra året men en då helt annan resa. Hade jag haft en pigg fot hade jag nog krupit ner en del i tid, kanske inte under 1,30 men iaf i närheten. Värmens effekt var synnerligen också hämmande, framförallt för pulsen, så trots en bättre form i flåset och i benen gick det lite långsammare i år.
Med facit i hand är jag både nöjd och missnöjd. Tiden är ok men med tanke på resan så är jag väl trots allt nöjd. Detta var två lopp, 10 km njutlöpning och 11 km dödslängtan. En nyttig erfarenhet.


Min pulskurva som visar ett snitt på 181 bpm som avarage vilket motsvarar ett snitt på 92,3 % MP. Värmen är starkt bidragande till den höga pulsen. Jag har aldrig tidigare sett så många kollapser och folk som har brutit och gått av banan. Det var ett tufft lopp igår.
Idag är foten för övrigt så öm att den inte går att gå på. Det har blivit tungt smärtstillande artelleri i form av Citadon. Just nu känns Stockholm marathon som en svår utmaning, jag har svårt att se att jag kan träna inom det närmsta. Uppdateringar lär komma.



lördag, maj 22, 2010

MorgonStatus



Kropp: Bra känsla, peppad och sugen.

Fot: Inte helt 100%, lite lätt värk. Har inte testat springa idag. Det ska gå!

Väder: Varmt och fuktigt, bra förutsättningar.

Let´s do it!
Lycka till alla andra!

torsdag, maj 20, 2010

Tack för fantastiska år!


Kära Landala-medlemmar/ blogläsare!

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg så jag startar med essensen av det: Jag kommer att lämna SATS Landala och sluta på SATS i sommar. Jag kommer fortsätta köra min onsdagsklass juli ut, som planerat, därefter är mina 7 års instruerande till ända på Landala.


Det har varit ett svårt känslomässigt beslut att bestämma sig för att lämna Landala. Beslutet har mognat fram under en längre tid och jag har valt att följa magkänslan. Landala har varit, och är, en mycket speciell anläggning som jag själv började träna på som medlem för ca 10 år sedan. Det blev efter 3 år min arbetsplats som instruktör.

Jag har haft glädjen att träffa många fina personer som har inspirerat och berikat min vardag, både som instruktör men även som person. Det har varit en arbetsplats som har bjudit på dagliga skratt och gett minnen för livet.

Det svåra i beslutet är att lämna Er, ni fantastiska medlemmar, och mina underbara kollegor som har stöttat och peppat mig år ut och år in. Ibland måste man dock skaka om sin värld, byta miljö och anta nya utmaningar för att fortsätta försöka utvecklas.

Det är däremot inte uteslutet att vi kommer ses då jag förmodligen kommer dyka upp bredvid er i cykelsalen eller i gymmet, men då som medlem. Då kan ni äntligen få se om min puls håller måttet;)

Jag kommer att instruera på Gymnasium Sisjön fr.o.m. hösten 2010. Har ni frågor så finns jag tillgänglig att svara på dessa i samband med klasserna, här på bloggen eller på min mail; spinspirit@hotmail.com.

Sköt om er och njut av våren! Keep up the good workout!

/Magnus

3 kit- hit eller shit?


All goda ting är 3. Kan detta vara vinnarkitten för personbästa månne? Vi får se..

Energi a la 3-stegs-raket.

Långa byxor? Korta byxor? Linne? T-shirt? Vi får se vad vädergudarna säger.

Det tråkigaste kittet. Foten är mycket bättre men inte helt bra. Vårens långa upplägg har fått en lite snöplig upptakt.. vi får hoppas det blir en toppning av formen med 9 dagars vila. Det var tänkt med 4 dagar.. Hoppas hoppas!

SpringTime!


Det närmar sig.. våren har accelererat och det är nästan sommar i luften. Idag har jag hämtat ut min nummerlapp på Göteborgsvarvets mässa. Mässan har växt år för år och innefattar numera det mesta som hör löpning till, från kläder och skor till energipåfyllning och pulsutrustning. Jag gillar mässan, bra utbud från de de flesta stora varumärkena inom löpning. Nike´s monter var däremot lite av en besvikelse, liten och ett mycket skralt utbud. Visserligen är adidas den stora sponsorn av loppet men detta till trots borde alla varumärken kunna sälja skor och kläder till bra priser. Nu börjar man känna sig riktigt peppad för att springa.. trots en fot som fortfarande tyvärr värker.. jaja.. skitsamma. Don´t think, run!

Blomsterexplosion!


Robert på väg mot nummerlappsuthämtning. Bra organisation av glada funktionärer! Heja Gbg!

Adidas monter- stor som en affär!

Robert testspringer nya skor på Löp och skokliniken/Asics monter.

tisdag, maj 18, 2010

Numbers


Göteborgsvarvet..

Längd: 21097,5m 2010 18/5. 4 dagar kvar. Dagens temperatur: 13°C. Vind: 3m/s NV. Vikt: 73,7 kg. Ålder: 34. Längd: 175 cm. Fett%: 11,0%. Löpta km i kroppen sedan 90 dagar: 337,6 km. Ca. 4 pass/vecka. Maxpuls: 196 bpm. Vilopuls: 42 bpm. Personbästa: 1,32,53. Startnummer: 2200. Startgrupp: 1b. Målsättning: 1,29,59,99

Göteborgsvarvet- I´m ready. Are you?

Gillar man siffror bör man väga sig på en Tanita-våg:)

måndag, maj 17, 2010

Vila i ofrid


Jag har haft en underbar helg ur ett socialt perspektiv, fantastiska vänner, mycket skratt och otroliga middagar. Vad sägs om nässelsoppa och egenhändigt svenskodlade insjökräftor eller fjällröding med ljum skaldjurssallad för att nämna några. Dessvärre har det inte varit en bra träningshelg. Inte alls.

I onsdags gjorde jag ett löppass som jag bröt. Jag hade då lite ont i vänster fot, precis i lederna runt tårna och på ovansidan i vristen. Jag har annars alltid problem i högerfoten men nu har det flyttat till den jäkla vänstern istället. Det kändes bättre på torsdagen och då sprang jag ett riktigt tufft pass. Efter passet kändes det bättre.

Vila. Det ser ju skönt ut på bild iaf

Fredags var tänkt vara träningsfritt och då vaknade jag med samma onda känsla igen, fast värre. Jag haltade lite lätt och det gjorde ont när jag gick. Eftersom jag bara skulle åka tåg och vila var jag inte så orolig. På lördagen var det tänkt att löpa ett morgonpass men eftersom jag kände mig lite rosslig i halsen så avstod jag. Tanken var då att köra passet på eftermiddagen men smärtan i foten tilltog, känslan var nästan som en vrickning av vristen. Jag vilade en dag till.

Igår, söndags, var tanken att löpa gårdagens pass men samma smärta som gårdagen satt kvar i foten även då. Attans. Det blev till att vila. Igen. Jag fick packa upp träningspåsen utan att ha använt den.

Idag, just nu, är foten bättre, men inte bra. Jag sitter rådvill och vet inte hur jag ska göra. Jag kan nog springa idag men är rädd att värken ska tillta igen. Samtidigt är det annars 4 dagars vila istället för 2 som det var tänkt. Det känns lite surt med tanke på upplägget i vår men vad ska man göra. Jag funderar nu antingen på ett spinna ikväll eller ta ett cykelpass, bara för att få hjärta och lungor att arbeta lite. Attans också.

fredag, maj 14, 2010

Halv åtta hos mig


Jag sitter på tåget på väg till östkusten och sommarstugan i Blekinge. Vid halv tre ska jag möta upp några nära och kära vänner i lilla orten Bräkne-Hoby. Högst upp på agendan en står en weekend för dörren att bara vara och ha det bra. Helgen ska tillbringas med några barndomskamrater som alla delar ett gemensamt intresse för mat och dryck. Vädret ska tydligen svaja så vi får anpassa oss därefter. Det blir eventuellt lite fiske och långpromenader. Vi var nästan samma gäng i september förra året och hade då en underbar helg.

Då var temat Nyttja Skärgården. Eftersom säsongen inte välkomnar samma tema med den sena våren så är det ett annat tema nu. Helgens tema är: Halv åtta hos mig.


Alla inbjudna har precis som jag själv ett ganska stort intresse för att laga mat och gärna kombinera det med ett passande vin.

Denne mannen är dessvärre inte på plats.

Det innebär att alla inbjudna ansvarar för en middag eller lunch och insatsen vid spisen bedöms med poäng. Mat, underhållning, värdskap, känsla och hjärta vägs in. I sällskapet har vi förmånen att ha en ubildad sommelier som kryddar menyerna med vin. För egen del blir det en viss begränsning till ett glas per rätt för att inte bryta ner formen i kroppen för mycket. Jag är först ut med min meny som jag kan avslöja här:

Eat this som man säger till sina medtävlande;)

Tusen och en matt man


I kontrast till gårdagens inlägg om mitt havererade löppass i Slottskogen dök det på kvällen upp en inbjudan till ett intervallpass i Skatås per sms. Avsändaren var från en fantastiskt trevlig Landala-medlem, Katarina, en riktig solstråle som är snudd på träningstoka. Katarina är nybliven triathlet och i grunden friidrottare med en massa fina meriter på att springa långlopp med topptioplaceringar på Lidingöloppet. Jag ringde direkt till min vapendragare i löpspåret Robert som inte var sen med att tacka ja. Jag svarade i sms:et att vi blev 2 från mitt håll och stämde av fart och intervalltyp. Det kom ett snabbt svar tillbaka; Tusingar på 3,30-4,00 fart. Oj, bra fart med andra ord.

Tusingar. Love them or hate them..

Robert plockade upp mig vid tiosnåret på Kapellplatsen på torsdagsmorgonen och vi körde ut till Skatås. Vi var på plats en kvart innan och värmde upp lite lätt. Det var ganska bra väder, tämligen svalt och en hel del bilar på parkeringen. Det märks att Göteborgsvarvet hägrar snart. Jag hade dessvärre kvar min värk i tå-lederna på vänster fot och skrivande stund har värken tilltagit. Jag tror att det handlar om en överbelastning och idag är det helt träningsfritt.

När klockan slog halv elva dök Katarina upp tillsammans med två tjejer till, Eva och Petra. Robert visade sig känna Eva och då kom det fram att Eva vann vår-ruset i måndags, för tredje gången i rad. Hon har dessutom svenska rekordet på Ironman i Kalmar! Kika gärna in på hennes hemsida, meritlistan är lång och imponerande! Petra hade även hon bakgrund i friidrott och var före detta 800m löperska. Det syntes i hennes en fantastiskt fina och starka löpteknik. Plötsligt kände jag en viss längtan hem och undrade lite vad jag gett mig in på.. jaja.. jag är här för att lära, tänkte jag.

Vi körde en lätt återuppvärmning och efter en kort överläggning och avstämning på fart blev det 6stycken 1000:ingar med 1 minuts vila på sista man. Vi körde 8:an spår fast motsatt håll.

Kruxet med att springa en intervall är att inte förivra sig. Det gäller att hålla hela intervallen och inte dra på sig för mycket mjölksyra första halvan. Jag är nybörjare på att springa intervaller och kan inte min fart helt 100%. Jag gick rakt i fällan kan man säga, jag tog rygg på Robert och Eva första 300 m men sen stelnade det till. De båda trippade lätt upp för första backen och landade på 3,26´. Jag klockade första 1000:ingen till 3,40´ men var rejält sur i benen då. Värken i foten skuggades av syrasmaken i kroppen.

Pulsen åker Balder på Liseberg.

Andra tusingen började vid backen vid backhoppningsbacken men följdes av en flack nedförslöpa. Eva och Robert stack igen, jag höll jämt tempo med Katarina och med Petra tätt på i hälarna. Tiden landade på 3,45´men syran hade växt sig djupare in i låren. Flåset och hjärtat kändes starkt men benen var inte vana utan stumnade.


Vi körde sedan 4 tusingar till, totalt 6 stycken och avståndet växte på slutet fram till Katarina som höll jämn fart. Jag låg aldrig över 4,00´vilket jag ändå är nöjd med men borde köra mer intervaller för att bli ett med min fartkänsla.

Vid nedjoggen fick jag lite teknikcoachning av Petra och det blev lite peptalk inför Göteborgsvarvet av alla i gruppen. Det är verkligen prestationshöjande att springa i grupp när man kan heja fram varandra.

Så.. Tack till Katarina, Eva, Petra och Robert för ett fantastiskt lärorikt och inspirerande pass! Och lycka till på varvet!

torsdag, maj 13, 2010

Don´t mess with God


Igår skulle jag ta mig i genom ett intervallpass i löpning, 5x5 min med 1,5 minuts vila. Det var lite av ett måstepass men också ett bordeintepass. När jag lämnade hemmet för att byta om på gymmet så var himlen mörk, gråblålila, snudd på svart. Det var kallt ute och jag rös lite längs ryggen när jag mötte temperaturen på gården utanför ytterdörren. Precis innan jag kom in i trapphuset på SATS Landala släppte Göteborgs största och kallaste droppe från takåsen. Droppen landade som en målsökande kall missil i den centimeterstora glipan mellan nacken och jackan, en anti-mys-attack av rang.


Om det hade handlat om ett dartkast hade det varit ett kast Gud den allsmäktige själv bara gör en gång i sitt eviga liv eller en hole-in-one i golf på längsta 526metershålet på Augusta-banan. Droppen gick i 1000 bitar som jämnt fördelades i min nacke. Kylan spred sig likt en aggresiv pandemi ända ned i tårna. Rysningarna övergick på bråkdels sekund istället till en heltäckande frysning av hela kroppen. Jag blev iskall. Jag gick med tunga steg upp för trapporna till entrén på Landala och gick in och bytte om.

Efter ombytet såg jag att fönsterrutorna blivit lite lätt prickiga och slingriga av grått dugg som hade börjat falla mot marken. Vattenpärlorna hann dock knappt nå marken innan vinden tog tag i dem och ändrade deras riktning åt sidan istället, in i husfasaden och emot fönstrena. Jag frös ännu mer när bara jag tittade på glaset.

-Hrm, tänkte jag för mig själv. Jag stod i full löpmundering inne i gymmet och hade hejat på personal och medlemmar på min väg in mot ombytet. Att då vända på klacken inne i gymmet, ombytt för utomhusträning, byta om till vanliga kläder och sedan gå hem fanns liksom inte på prestigekartan. Men det fanns i sinnet.

Jag valde att värma upp på löpbandet istället för utomhus men kände egentligen ganska snabbt att detta inte skulle bli en dag med flyt i benen. De stela stockarna försökte signalera till hjärncentralen att de hellre ville duscha i 10 min och sedan basta en halvtimma. Jag gav mig dock inte, jag värmde upp och tog mig till sist ut. Jag kan lova att jag säkrade min utgång ur trapphuset som en swat-styrke-snut när jag klämde ihop nacken så inte en nanopartikel till droppe skulle kunna ta sig ned på den förra nedslagsplatsen. Det lyckades.

- Där fick du, Gud och ditt väder, tänkte jag. 1-0 till Gårdmark. Sådana tankar straffas snabbt och mitt hybris fick en snabb replik. 2 minuter senare startade en lätt dusch och vred på vind-fönen så pass mycket att kepsen på huvudet fick svårt att sitta kvar. En bit in i uppjoggen såg jag att jag hade pulsklockan inställd på cykel istället för löpning. Attans. Jag stannade och programmerade om den samtidigt som jag hörde hur Gud satt och skrockade nöjt. - Jahaja, jag har visst startat bråk med fel kille, tänkte jag. Då mojnade vinden lite men regnet var fortfarande ganska påtagligt.

Jag matade på med steg på steg och styrde näsan mot Slottskogen. Med en varm kropp och med en blixt i ena ögonvrån riktad emot himlen startade jag min förprogrammerade intervallserie. 1:a 5 minutaren gick bättre än väntat, 4,01 tempo fram till första vilan, pulsen var kontrollerad och under tröskeln. -Haha, Gud, jag knappar in, tänker jag. Det blev en blixtsnabb replik igen. En kall vindpust rakt i bröstet att samt min klocka inte buzzade/alarmerade när nästa intervall skulle starta. Jag blev således sen in i nästa intervall.

Trots att kroppen var varm inombords så småfrös jag på utsidan. Jag kände mig stel och stum. Ena foten kändes lite öm i tårna. Jag var mentalt lack för jag inte satt mig in i klockans funktioner och det fick jag sota för i regnet. Jag sprang nästa 5-minutare med sen start men väl framme vid vila så hörde jag Honom säga: - Gå hem, det är nog nu. Med tanke på mitt tidigare trots och de direkta replikerna på mitt hydbris valde jag att jag att lyda orden.
Jag avbryter normalt sett aldrig pass men eftersom allt hade gått fel så joggade jag hemåt. Jag var frusen, lite metalt knäckt och infångad ett väder ovärdigt en inspelningsdag i Hem Till Gården. Det var en dag i maj men som kändes som en i november. F*ck!

Väl framme vid gymmet pustade jag ut på torget och kände mig trots nederlaget ganska nöjd med att jag orkade fram joggandes med en bräcklig och klen kropp. Jackan andades och ångade svett. Jag rök. Jag tappade för en sekund närvaron i tanken och gick nollställd mot trapphuset.

Om det finns tvillingbröder bland regndroppar så landar brorsan till förra droppen som nästa målsökande obehagsraket för andra gången i nacken. Han var om möjligt ännu fetare i omfång och någon tiondels grad kallare. Det blev samma procedur igen, akut frysning. Jag tog mig åter med tunga steg upp för trapporna och bytte om till torra kläder. Det blir ett kort styrkepass för överkropp och mage, mot alla odds.

Det finns inte ord som kan beskriva känslan av när the good guys, de varma duschdropparna, lämnade duschmunstycket och träffade min frusna kropp i duschen efter styrkepasset. En välförtjänt och efterlängtad bastu vände denna resa genom Hades sal till en ganska angenäm målgång. Ibland ska man stanna hemma och lyssna på sin inre röst.

tisdag, maj 11, 2010

VårPixlar

Vår-rusiga tjejer i Slottsskogen.

En av Sveriges vackraste cykelvägar- Särö-leden

Happy socks? No no.. Euforious socks;)

Väder för balkongkaffe om det inte vore för en något dåligt timad fasadrenovering. Dörren går iaf att öppna..

Karin Boyes "Visst gör det ont"-knoppar al la Clematis



söndag, maj 09, 2010

Nedräkning firas med tårta


Just nu är ni inte bortskämda med inlägg, det blir väl så när det tiden inte räcker till. Träning och böcker, det är mest det handlar om nu. Jag har haft en löpvår utan dess like. Jäklar vad jag har kutat om man ser historiskt sett tillbaka. Det har blivit 4 pass i veckan, intervaller, distans och inte minst min egna löpcoach Therese egna term, njutlöpning. I inläggen i början av året hade jag en viss ångest för att vara anmäld till Sthlm marathon. Nu, med en lite lättare farkost och en träningsmängd i form av kilometer och fler minuter känner jag bara en viss tävlingsnervositet. Vikten har minskat utan ansträngning med jobbiga måltider. Färre skivor bröd( dock ingen uteslutning), ingen pasta och sparsammare med kolhydrater i allmänhet. Ångesten för maran är borta och kvar är bara nyfikenhet. Visst fasen kommer det bli jobbigt, mitt längsta pass hittills är starx under 30 km och jag kunde börjat träning tidigare, men struntsamma, nu ska det i alla fall gå. Långpassen har jag för övrigt avverkat med denna mycket trevlige och meriterade triathleten.

Löpningsbiten växte. Simningen krympte. Men det är fortfarande en tårta iaf:)

Det är samma med varvet som jag har tidigare mest känt är lite av en jobbig års-ritual som ska genomföras. Jag har putsat mina tider år för år men hur det egentligen har gått till är lite märkligt, min träning har varit för infrekvent och strukturlös tidigare. I år ska jag springa med huvudet; tänka, närvara och njuta och med ben som vill löpa. Det ska bli spännande och se vad det leder till tidsmässigt. Dock är maran det stora målet, inte varvet.

Nästan nöjd. Kanske 1 eller 2 kg till nedåt. 7,5 kg back sedan jul.

Kanske en kommande tatuering. Eller inte;)

Att springa är att komma hem, trots tunga skyar och uppförsbackar.

torsdag, maj 06, 2010

Leve Familjen!


Ni som var på passet igår vet att jag var påväg för att se skånska Familjen på Sticky Fingers. Det blev först en snabb öl på restaurang Familjen, bara för att komma i rätt familymood. Konserten började lite trevande och nervöst med It Began In Hässleholm-holm-holm- en flirt med Chemical Brothers It Began in Afrika, som jag har spelat i cykelsalen några gånger. Någon låt senare kom vokalissan Ninsun Poli in på scen och då lyftes konserten till en ny nivå som höll sig kvar till sista spår. Familjens blend av skånska, elaka och funkiga syntar, gamla hederliga 303 ljud och lätt naiva texter satte sig som en amourpil i hjärtat. Det blev en grym konsert som jag gärna hade sett på en klubb då man fick lite dans-ryck i benen. Grymt!

KärnFamiljen, Ninsun och..eh.. ja. Familjen.

video
Inget rättvist ljud för en bas som stundtals kunde borrat upp Hallandsåstunneln.. Fantastiska retro-syntar in-ear-action.

onsdag, maj 05, 2010

Gårdagens pass..


.. för mp3-lyssning hittar ni här. Bl.a. med Faithless rykande färska Not Going Home i remix av Sister Bliss & Rollo. Även gamla klassikern Fools Gold fick vara med, av legendariska Stone Roses. Listen up!

Kärleksförklaring: Garmin Forerunner 310xt


Jag har om det inte framgått tidigare fyllt år ganska nyligen. Jag blev 500 år gammal. Eller, inte riktigt, jag blev 34. Mentalt är jag yngre och jag är piggare rent fysiskt i kroppen än för 10 år sedan, jag är snart nere på mönstringsvikt som när jag var 18 år:). Men men.. nu är det inte vikt eller åldersnojja det ska handla om utan en fantastiskt fin födelsedagspresent som jag fick av min bror och familjen. Den stavas Garmin Forerunner 310 xt, en något nischad pulsklocka åt triathlonhållet med GPS och fler funktioner än jag kan rada upp. Jag har haft några olika klockor, endast polar dock, men till sist tröttnade på att finnarna vägrar göra mjukvara för mac. Således har jag bytt till Garmin och är efter 2 dagars använadande helnöjd med deras mer webbasserade mjukvara.

Det är några saker som har imponerat redan, exaktheten i GPS:en och att pulsbandet och klockan connectar på ett fåtal sekunder. Verkligen snabbt och lätt! Det finns massor med träningsprogram och klockan har vissa unika triathlonfunktioner som att den är vattentät till 50m, kan mäta tid med eller utan transissions( bytena) vid aktiviteterna. Det finns även funktioner med en s.k. "virituell kompis" som man kan springa emot, klockan vibrerar och låter när ni tävlar mot varandra beroende om du ligger före eller efter i tid. En digital Molgam och du är Alfons själv:)

Det tar lite tid att synka med satelliterna vid uppstart men när det väl är klart är det bara att springa på. Man får ställa in hel del grunddata som längd, vikt, vilopuls, maxpuls m.m. och om man vill att räkneverket ska gå när man pausar vid intervaller e.t.c. Själva menysystemt är lite som dos- inte helt nytt och lagom genomtänkt. Men efter några vändor lär man sig.

Efter genomförd träning är det bara gå hem och är datorn på när du entrar hallen samt din överförings-usb-enhet( ANT+) sitter i datorn synkar klockan automatiskt med datorn/nätet. Dina data överförs med du står nöjt och och belåtet stretchar i duschen;) Man kan sedan välja en rad olika portaler att lagra sina pass, bl.a. på Garmin Connect, RunSaturday, SportTracks( endast PC) eller via Funbeat. Eller så kan du vara med på alla dessa forum och lagra infon på flera håll.

Summa sumarum och med ganska ytliga kunskaper om min 310 xt kan jag bara konstatera att jag äälskar den:). Batteritid, användarvänlighet och andra viktigheter är inte helt rättvist med i förälskelsen hittils. Jag hoppas dock på ännu starkare kärleksband som får pulsen att slå. Träningen blir i alla fall roligare och förhoppningsvis effektivare. Rekommenderas!

Big is beautiful. Bra skärm med tydliga siffror. Enkla navigationer på knapparna. Bara man inte misstolkas för att springa runt med fotboja nu..

Enkel registrering av rundan som sedan plottas på google earth. Exakthet på metern vid start/målgång!

Analysdiagram från Garmin Connect. Höjdkurva och puls.


Hasighetskurva, även den från Garmin Connect-siten.


Diagram på samma pass men från funbeat, puls/tempo.