söndag, februari 28, 2010

Full gas mitt i stan


Västsvenska gymkedjan Sportlife gasar verkligen och öppnar nya anläggningar i ett rasande tempo. I april öppnas bl.a. en anläggning i attraktiva Linné i Göteborg. Det är ett s.k. expressgym( utan gruppträning gissar jag- sportlifeare får rätta mig om jag har fel :-) ) Bor man i centrala Göteborg kan man inte skylla att man långt till gymmet längre, det ligger ett i varje hörn. Watch out 7eleven;)

2010 knyck

Dressmans Grattis-line återanvänds av Sportlife

Intriger



Här har ni vårens hetaste svenska idrottsintriger...

3. Northug vs... ja.. alla andra egentligen.

2. Niklas Axelsson vs. Roberto Vacci( samt resten av cykelsverige).


1. Patrik Sjöberg vs. Stefan Holm.

;)

fredag, februari 26, 2010

Roots


Jag har precis tittat på ytterligare en fin svensk insats på OS. Denna gången nådde inte herrarna i skidskyttestafetten ända fram, det slutade på den där nedrans fjärdeplatsen. Den är retsam trots att man är så nära den absoluta toppen. Men, 4:a på ett OS, det är inte fy skam. Har man sysslat med idrott vet man att resan upp till den nivån som de som deltar på OS är lång. Många vill dit, få lyckas. Idrotten bli mer extrem år efter år och differenserna på toppen blir mindre och mindre.

Man ska först bli bäst som knatte i sin träningsgrupp, sen bli bäst i klubben, bäst på DM, bäst på SM, bäst bäst på NM, bästa junior, bästa senior, bäst på EM och sen bäst i världen, VM. Slutligen, till OS, ska man lyckas toppa både psyke och fysik till rätt 4-årscykel. Missar man får man vänta. I 4 år. 4 år!
Når man dit är man i min bok något utöver det vanliga. Det är målmedvetenhet av rang. Det är slit, smärta, frustration, tvivel, avkall på ett vanligt liv och framförallt passion för sin idrott. Man ska träna när andra sover, man ska sova när andra dricker ett glas vin. Ni fattar, det är ett liv man väljer, ett liv man väljer bort. Jag beundrar verkligen de som lyckas oavsett idrott.

Häromdagen stod tv4 journalisten Max Grinndal och frågade hockeyspelaren Daniel Alfredsson om Sveriges insats i OS-turneringen var ett fiasko. Frågan ställdes 5 minuter efter avblåsningen av matchen. Daniel, som verkar vara en sympatisk kille, kunde inte hålla känslorna tillbaka, det brast och han kallade tv4-journalisten för idiot. Jag kan verkligen förstå D.A. 4 års drömmar raserade på ett sätt som det inte var tänkt, klart att han var besviken. Jag tycker oftast tv4:as sportjournalisters ego verkar större och viktigare än huvudämnet, idrottaren och dennes prestation. Det ska vara fräcka frisyrer och slipsknutar som ska synas i bild under intervjuerna. Är det intressant att se dessa stukade frillor i tid och otid?

Bakom Grinndal står Zlatan. Ett stort ego syns inte bakom ett ännu större.

Går det bra för Sverige är journalisterna på idrottaren sida, går det dåligt blir de kappvändare och sågar för att det säljer bättre. Är det med facit i hand genomtänkt att forumlera sig så när en 4-års dröm just krasat. Nej, jag tycker nog inte det och Max får nog finna sig i att fler än D.A. tycker han då var en idiot.
Jag måste verkligen säga att SVT´s kår av sportjournalister verkar betydligt mer sympatiska och de verkar ha en fin relation med utövarna. De verkar gilla varandra- från båda hållen. André Pops verkar för övrigt vara så trevlig att man vill ha honom i tv-soffan hemma istället och dricka en öl och snacka sport. Kan man få det? :)

Jag skrev för ett tag sedan att jag har haft en enorm tur med att träffa rätt människor i gymbranschen. Det gäller både er som deltar på passen, mina fina kollegor samt det nätverk som byggs upp runt livet som instruktör. Den största behållningen av gym för mig är att det är en mötesplats. Det är Facebook fast det är IRL. Det är livechat s.k. hederligt bonnaprat, med vänner, medlemmar och medarbetare. Det är humor, utbyten , input, inspiration, möten, endorfiner, skratt, adrenalin och kunskap. Vilket paket man får när man tittar på den uppradningen. Ofta är den gemensamma nämnaren att personerna jag ofta bondar med har någon slags idrottsbakgrund. Idrotten verka forma dessa individer till trevliga, nyfikna, generösa, humorösa och fina personer.
I blog-awarden som gick runt för ett tag sedan skrev jag just det, att jag uppskattar idrottarsrörelsen framför fitnessbranschen trots att jag själv verkar där. Det handlar om rötter och tillhörighet, samförstånd med andra och ömsesidig kommunikation. Jag är t.o.m. lagd så att jag nästan gillar idrottare lite mer som nästan flyr den mediala uppmärksamheten efter lyckosamma insatser. Jag älskar klippen när Anders Gärderud, Ulrika Knape eller Tomas Gustavsson får frågan de gillar att vara kändisar efter sin framgångar och alla tre lite skamset svarar -Nej. Det är lite charmigt på något sätt, att stå överst på pallen är inte alltid synonymt med att stå i centrum.

Fitnessbranschen är lite tvärtom. Man ska synas mest och låtas högst, ibland kommer man undan med att vara pajas eller exhibtionist trots att kvaliten på instruerandet eller framförandet inte är topp. Det har väl i och för sig en viss charm men får jag välja så gillar jag idrottsmentaliteten bättre.
Båda branscherna har mycket att lära av varandra. Den ena utesluter verkligen inte den andra, tvärtom ser jag det lite som min mission att dessa världar ska integreras och interagera mer. De ska dra nytta av den mötesplats gymmet är, byggd som en inspirationsplattform. Det är faktiskt min drivkraft som instruktör, den bästa av två världar ska födas.
Det är drivkraften tillsammans med att få utlopp för min passion för musik och den energi som ryms i den. När jag var yngre var det stor prestige att ta med bästa blandbandet på fria timmen på fredag eftermiddag och sen vinna tävlingen bästa blandningen. Det är lite så jag tänker fortfarande, 25 år senare och dessutom tar jag det på ännu större allvar än då. För att gå framåt måste man kunna gå bakåt. Till rötterna.

Vad betyder gymmet som företeelse för dig? Var finns dina rötter?


onsdag, februari 24, 2010

Best Bikers


120 minuter på en spinningcykel är ingen lek. Men ni som var där idag fick nästan det att se ut att vara det. 3 sega tuffa serier innehållande ett uthållighetsblock på 19,5 min, 40 min intervaller och 26 min fartlek bara försvann i ett nafs. 2 timmar senare lämnade Ni salen med ett brett leende. Wow! Eloge till er!


Tack för en GRYM klass mina bästa Landalacyklister!


Good Guys


Jag är hemma efter en fantastisk klass som det kommer lite mer om snart. Men.. vilken kväll jag kom hem till. Stafett och vilka grabbar. Det är kul att bevittna när historia skrivs. GRATTIS till guldet!!

The Matrix Winter Edition- The Good Guys

måndag, februari 22, 2010

Nuts


Jag hann inte få mig något innan passet idag och tog en kort avstickare in på 7eleven för snabb energi. Såhär i OS-tider fann jag då en för mig ny produkt, Anja Pärsons nötmixar producerat av Risenta( står dock inte en rad om detta på Risentas hemsida?). Lite roliga namn, jag föll för Skogsbärslycka. Hur var den då? Jodå, helt ok, ganska god mix men lite för mycket smulor av pumpafrön som satte sig i tänderna och gav en lätt ökenkänsla i munnen. Kändes ett tag somjag hade köpt en påse fågelfrön. Rätt trevlig förpackning med helt ok design vägde upp intrycket.

Lycka i nötter och kärnor.

Update av inlägget!

Hej
vad kul att du köpt en av våra nya produkter. Jag såg dock att du saknade information på vår hemsida. Anledningen till det är att SOK nu under OS har tydliga och stränga regler kring marknadsföringen av de aktiva varför vi helt enkelt inte får ha någon information om detta på vår hemsida innan mitten på mars.

Med vänliga hälsningar,
Johanna Dannesund
j
Marknadschef Risenta AB


söndag, februari 21, 2010

Män som gråter


Per Elofsson står primetime i tv och lipar in i kameran. Jag kan inte annat än bara hålla med och skvätta lite jag också. Vilket lopp och vilken insats av svenska landslaget i skidor!

En glad lipsill

Tre gånger har jag sett masstarten. Det blir bara bättre och bättre för varje gång. I en individuell gren där en persons ära står överst på pallen hjälper hela laget varandra med taktik och briljans av sällan skådat slag. Wow!

Någon i svenska laget ska stå komma in först, frågan är inte vem utan det är allas gemensamma inställning och stöttning som blir nyckeln till att lyckas hela vägen fram. Ett guld med Hellner och ett brons med Ohlsson, fantastiskt! Södergren borde också få lite av medaljerna för sitt taktiska jobb och slit. Svenska landslaget i längd- vilka förebilder både som idrottsmän men även i kamratskap och laganda. Mera mera säger jag! Och grattis!

Delad glädje är dubbel glädje:)

lördag, februari 20, 2010

Något slags rekord..


.. i snö.

En vit vägg på balkongen..

Puder

Ice Ice Baby


I woke up and felt like this..

Senare guvernör i Kaliforninen.. allt är möjligt;)

The mössa


Det pratas mycket om OS. Och det pratas om mössan. Mössan? Ja, OS-mössan. Den har diskuterats på SVT Sport på facebook och delat Sverige i två läger. De som lovordar den. De som kallar den mormors grytlapp. Antingen älskad. Eller hatad.

Mysse on or Mysse off?

HaHaHaag


För mig är det inte så intressant att att rangordna eller gradera de svenska framgångarna i OS. Anjas bragd igår var en känslosam och gripande prestation i sig. Ferry var underdog och skällde högt. Kalla stod emot förväntningarna och levererade. Alla nämnda prestationer är otroliga, unika och fantastiska! Ikväll kom en ny medalj, glädjesprutan Anna Haag(DN, SVD) som gav OS roligaste och lyckligaste bild av ett silver. 24 karat ren och silverädel glädje.


Idrott är fantastiskt. Varje idrottare i sig är en saga med flera och långa kapitel av slit, mjölksyra, avkall på ett vanligt svenneliv och total skärpa att nå hela vägen fram. Vilka förebilder. Wow!

fredag, februari 19, 2010

Sigill- en ledsen öl


Ok. Jag erkänner. Jag har druckit en öl. En starköl t.o.m. Varför erkänner jag det? Jag är inte absolutist. Jag går inte på någon nonakloholic diet heller. Får man som cykelinstruktör inte dricka en ledsen Åbro Sigill framför OS-hockeyn egentligen kanske ni undrar. Jo, självklart får man det. Man jag tänkte bara förklara detta innan jag går längre in i inlägget så ni inte tror att jag är berusad. Jag är mig själv. Bara så ni vet.

Ölen låg under ett säte i bilen efter en kräftskiva i september förra året. Den rullade fram när bilen nått slutdestination och bromsades in, knackade mig lite på hälen och tittade lite ledset på mig. -Varför drack ni inte upp mig. Ni drack upp alla min kompisar men missade mig. Varför?
Inte vet jag. Ingen aning faktiskt. Hade vi sett lille Sigill samma kväll hade han åkt samma resa som sina bröder Becks och Staropramen, ner i strupen. Men av någon anledning låg Sigill kvar under sätet, bortglömd. Ledsen, naken och exposed på en gummimatta i en Yaris.

Väl framme i Göteborg tittade han dock fram, från ingenstans till någonstans och såg på mig som den fula ankungen skulle gjort med ledsen rådjursblick. Jag tog armt Sigill mig till min famn. Han åkte ner bland den övriga packningen, lämnade sitt hem i bilen och hamnade till sist bakom en stor Heintz ketchupflaska i kylskåpet.
Detta var i september 2009. Sen glömdes Sigill bort. Hösten gick. Julen gick. Vintern kom. Men Sigill fick stå skymd inklämd mellan ketchup och Mannerströms senap. Tills idag. Tills nyss. Ketchupen åkte fram på bordet, homemade burger på menyn, OS-värdigt hockeykrubb. Sigill uppenbarade sig. Hej. Nu var tiden mogen. Vi möttes igen. Har du saknat mig? Ja. Sigill, det har jag. Sen gick det fort.


*Ppptjjjyyst*.

Öppnad. Drucken. Ett snabbt slut på ett meningslöst inlägg. Och så vann vi hockeyn.
Godnatt.

torsdag, februari 18, 2010

SATS satte snöbollen i rullning



Det har gått några månader sedan SATS gick ut med beskedet att ta bort alla solarium på anläggningarna. Det blev en stor medial karusell av det men av det goda slaget. Få buade och de flesta berömde beslutet. Nu har vissa kommuner valt att följa samma väg och tar bort solarieverksamheten från sina faciliteter.


Tidigare inlägg på bloggen om solariena: Inlägg 1, Inlägg 2, Inlägg 3

tisdag, februari 16, 2010

LandalaCred comin up!


Ni som var på passet idag- grymt kört! Vissa dagar har lite bättre energi än andra. Idag var det något speciellt, tack vare er!

Cred til tha´ LandalaBikers! :)

Tramsession med Japonica


Jag bor ju som bekant i Göteborg. I Göteborg finns, om någon nu har missat det, spårvagnar. Spårvagnarna för göteborgarna är detsamma som heliga kor är i Indien. Jag har vid flera tillfällen haft min kompis Johan med på passen som har kryddat några specialklasser med liverytmer. Johan gillar att trumma, på allt. Här kan du se honom kompa hans flickvän Lina, spelandes på ett svart instrumentcase på 3:ans spårvagn mot Marklandsgatan! Lina har nyligen släppt sitt debutalbum under hennes artistnamn Japonica. Jag har spelat utvalda spår på passen och musiken finns att köpa på iTunes. Slå till!

Jag tycker det är ett roligt sätt att promota sin musik och det börjar bli lite av en grej för Göteborgsmusiker att göra så. Fler tramsessions finner ni här.

Ferrytale..


.. with a very happy ending!! Grattis Björn Ferry! Mitt i prick!

Hej nerd!



Jag gillar OS. Eller. Jag älskar OS. Jag är nog lite fanatisk t.o.m.. Det finns det fler som är- River är en och resten finns i denna grymma grupp på Facebook, SVT Sport. Gå med och släpp loss din inre nerd. Heja Sverige!

We are supportive nerds:) Join us!

måndag, februari 15, 2010

Vila


Jag har inte tränat alls sedan förra torsdagen till följd av förkylning och halsont. Det är tur man har OS just då. Den mycket sympatiska lilla solstrålen Charlotte Kalla gör det här med att vila bort ohälsa som en mycket trevligare resa mot träning och friskhet.

IsKalla nerver. Varma känslor

Just nu kör Marcus Hellner som en ångmaskin på 15 km fritt. Det blåser fin vind i den blågula fanan nu. Hoppas vindarna består.

Go Go Sverige!


torsdag, februari 11, 2010

2 timmars CykelPuls!


Bästa LandalaCyklister!

Nu ligger 2-timmars klassen upp för bokning på nätet. Det är alltså onsdagen den 24:e feb kl 18.30-20.30 jag talar om! Testa din uthållighet och styrka under 120 min!


För er som inte vill lämna cykeln dessa 120 min så rekommenderar jag er att ta med dubblba vattenflaskor. Det kommer finnas lite energi i form av snabba kolhydrater på plats. Detta blir ert genrep inför VasaloppsCyklingen den 7 mars- då 3 timmar!

Vi ses väl? Jorå, det gör vi:)

tisdag, februari 09, 2010

Kollage


Mästarnas mästare får tankarna att falla lite i samma banor som när de lyfter fram en av deltagarna i programmet och lyser med beamlighten på dennes karriär. Jag blir alltid själv mer förtjust i de idrottarna som är ödmjuka och tacksamma över att de har lyckats.

Om jag ser tillbaka på när jag själv satte mig på instruktörscykeln för första gången så kan jag bara konstatera att jag är ett kollage av massa andra fina personers råd, peptalk och vilja att supporta mig framåt. Jag har verkligen haft tur att omge mig med fina personer som har stöttat och format mig. Hade det inte varit för Magnus Ö, Lotta L, Monika B, Riki, Matthew och Åsa E hade jag aldrig stöpts till den jag nu har blivit. You all mean a lot. Thanx.

Mästarnas MästarDrama


Jag har nyss avverkat programmet Mästarnas Mästare och fått min dos av Holm-Sjöbergkampen. Holm och Sjöbergs psykningar under ett tävlingsmoment som gick ut på att slå ned en spik slog alla rekord. Se det igen på SVTPlay. Senare stod duon för matlagning av en middag och skämtade att om de skulle ge ut kokboken Höjdarmat.. hehe. Jag avslutar med ett Sjöbergcitat:

"Holms mat är som 2,40 min är mer som 2,42"

Underbart!! :)

Dagens pass för lyssning


Tack alla grymma deltagare för väl genomförd klass idag! Passet kan ni lyssna på här! Maila mig på spinspirit@hotmail.com om ni vill ha namn på låtar eller artister. Håll er friska så ses vi imorgon!

måndag, februari 08, 2010

Yellow Submarines


Mavic är mest känt för att göra lätta fälgar för racers, mountainbikes och triathloncyklar. Men de gör även skor. Kolla in dessa gula 240 grammare. Torpeder skulle man kunna säga.

Snusk


Saxat från senaste Runners:
Hur kan jag trotsa hälsporren?
Jag fick läsa den meningen två gånger innan jag läste rätt..

Träkeps och järnpiller


Jag hade tänkt skriva ett inlägg om SATS inspirationsdag som tog plats i Globen i helgen. Men. Jag ligger toktrött med en smått värkande kropp på soffan och känner varje pulsslag slå som en gånggång i tinningen. Antingen kommer jag kunna vila ut en stundande förkylning eller så startar den idag. Hoppas på en etta i den tipsraden..

Gåva från Nike på inspirationsdagen

Analoga media s.k. magazine;).. Man(från Sats goodiebag), Aktiv Träning, Runners, Kadens och Martin Ingvars nya bok "Hjärnkoll på vikten".

Vila och analog läsning får det bli, skärmen på datorn känns som att titta in i solen. Inlägget om helgen får dröja lite. Jag vill också passa på att tacka för alla fina kommentarer som trillat in efter Nike-konventet, ord som verkar som medicin just på dagar när kroppen känns som ett korthus i en storm. Tack, speciellt för dessa kurerande rader:


Alltså jag skulle kunna flytta till Gbg bara för att få gå på dina spinning klasser. Upplägget på Recharge var väldigt bra, har nog aldrig svettats så mycket på ett spinning-pass tidigare. Och jag fullkomligt älskar din musik.

Galet bra klass! Tydligt och enkelt att följa banprofilen. Ditt driv smittade av sig på oss deltagare och sen var musiken grym! Skönt att höra att det är fler som använder sig av annat än det som går på radions reklamkanaler. Som sagt, det finns inget lättare sätt att provocera än att välja lite mer alternativ musik på sina klasser. TACK!

Vi hörs/ SnörvelSpirit

torsdag, februari 04, 2010

SimKutym


Jag har tidigare beskrivit hur man ska basta. Jag känner att jag måste berätta hur man ska bete sig om man simmar på en fartbana. Grön färg: Rätt svar. Röd färg: Fel svar.


1. Ordet fart/crawl-bana betyder att man:
a: crawlar b: simmar fortare än på andra motionsbanor.
a: simmar bröstsim b: simmar långsammare än på andra motionsbanor.
2. Scenario: Bakomvarande kommer ikapp.
Sänk farten släpp förbi. Högertrafik råder, intag halmstråposition så omkörningen kan göras i mitten av banan.
a: Du ökar farten. b: Du börjar simma bröstsimbentag
3. Du behöver simma förbi en långsammare simmare:
Simma om i mitten av banan. Skvätt inte mer än nödvänligt med benen.
Ligg och tafsa på framförvandes fötter utan att simma om.
4. Scenario: Du behöver vila.
Vila längst ut i sidorna vid linorna vid bassängkanten. Lämna mitten fri så andra kan vända. Häng på linan om så behövs.
Barrikardera hela bankanten så ingen kommer förbi.
5. Du simmar på starttid och använder sekundklockan på väggen:
Snabbaste simmaren kör först. Bästa starttiden har företräde.
Långsammare simmare sticker 5 sek innan den snabbare.

Get it?

onsdag, februari 03, 2010

Lite fusk


För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om träningstrender 2010. Det är väl bara att erkänna.. jag hade lite inside-information.. Det jag syftar på är:

* Vi åker på träningsresor. Det är slut på degandet på stränderna på semestrarna och paraplyet i drinkarna byts ut mot ingefära och mynta. Vi vill göra något på semestern, springa barfota längs stränderna på morgonen, köra yoga på klipporna, simma långt i havet och komma hem till Sverige stärkta i själ och kropp. Vi vill dessutom ha med oss en PT, en massör och några gruppträningsinstruktörer på resan. Vi äter bra mat och sover bättre. Det kommer bli en invasion av profilbilder med solhälsningar i motljus på Facebook.

Nu har Monika äntligen släppt nyheten på sin blog och ni som gillar exklusivitet och träning kommer få båda delarna. Inget mediokert hotel här inte, träning i världsklass. Jag själv blir sjukt sugen på att åka med- vem blir inte det? Vad är det jag pratar om? Spana in länken nedan!

Dear old monkeys


Ett av vårens mest efterlängtade skivsläpp närmar sig. Gorillaz har en ny platta på lut med massa spännande samarbeten på gång. Jag är barnsligt förtjust i den animerade gruppen. Första singeln görs t.ex. med Bobby Womack och Mos Def och heter Stylo. Det är ännu roligare att en av mina personliga favoriter Little Dragon är med på ett spår. Göteborskan Yukimi Nagano´s finstämda och personliga röst får äntligen nå ut till den stora publiken vilket hon förtjänar. Jag har följt hennes skivor som började på en annan Göteborgares lilla 12", Swell Session, som jag har på vinyl. Jag har spelat Yukimi ganska flitigt under åren i cykelsalen, både med Koop och Little Dragon. Wow- vilka band!



Spännande samarbeten, det blir buy-knappen på iTunes!

Nike Convention 2010- Mera Video


Detta blir det sista inlägget om Nike! Här är ytterligare några videor, bl.a. uppträdandet av en av akterna på konventet, söta September som visade grymma dansmoves iklädd highheels. Het tjej!

Kettlebell



210 personer in swinging action- världsrekord?

Spinning/Cykling




Dans



Show med September


ps. Jag ber verkligen om ursäkt för tudutudutudutudu.. hehe;)

Halleluja!


Jag hade inga negativa upplevelser på Nike utom en. Mina skor försvann. I mina skor låg dessutom mina scannade innersulor som jag precis köpt och som inte passar någon annan än mig, 1800 kr bara för dem. Jag letade som en tok, kontaktade hotellet och lämnade lappar på lost and found avdelningen på Frescati men de var bara borta.
Jag fick lyckligtvis låna Andreas Westers skor när jag presenterade min klass. Det fick även Nils Torring göra vilket genererade många skratt hos alla utom hos Andreas;) Tur att man har bra support med sig.

Igår ringde en tjej från Frescati och berättade att skorna hade dykt upp. Någon hade tagit fel. Det finns fortfarande ärliga människor och samtalet gjorde mig väldigt glad. Halleluja!

tisdag, februari 02, 2010

Bingo!


Vägen upp till Nike spenderades på X2000. Vi startade 16.42 i Göteborg. Eller vi startade kl 17.00 eftersom tåget var sent in. Vi anlände 00.29 i Stockholm. Ni fattar, något gick snett. Det gick sakta. Vi krööp fram och stannade i dryga 3 timmar 10 minuter utanför Katrineholm. Resan tog nästan 9 timmar! Detta gjorde att vi missade första middagen på hotellet. Lite trist. Men det gäller att göra något bra av något dåligt.

Jag och min tåg-granne spelade SJ-Bingo. Det går ut på att man efter 10 olika utrop på 10 olika fel får utbrista i BINGO! Såhär lät det:

1. DingDong. Vi har just nu lite svårt att ta oss ur Göteborg. Vi får hålla låg fart.
2. DingDong. Vi har inväntar klartecken för en signal och står därför stilla.
3. DingDong. Vi har stannat för att invänta ett mötande tåg.
4. DingDong. Vårt tåg står just nu i kö.
5. DingDong. Vi har problem med en dörr p.g.a. is.
6. DingDong. Vi har problem med att hålla farten p.g.a. vädret
7. DingDong. Vi har problem med en frusen växel.
8. Vi inväntar ny personal p.g.a. förseningen.
9. Vi inväntar felavhjälpare(?) för att kunna öppna växeln.
10. Våra felavhjälpare är på väg men har lite svårt att hitta oss p.g.a. små vägar

Bingo!!


Tack SJ för er mångfald!

Bubblare:

1.DingDong. Det står en ko på spåret
2. DingDong. Vår lokförare har stannat för att köpa en smal i bröd i kiorren bredvid spåret.

Nike Convention 2010- The Rookie vs Rocky


Någongång i höstas ringde en stockholmstjej på min mobil. Hon presenterade sig som Lina från Nike och frågade om hennes samtal störde. Det gjorde det inte. Näst efter den frågan så kom frågan om jag ville presentera en cykelklass på Nike-konventet i Stockholm i januari 2010. Jag blev givetvis smickrad och sa ja utan att egentligen tänka på svarets betydelse. Det är så jag brukar göra, jag gillar ordet ja mer än ordet nej. Men vad jag sade ja till egentligen?

Ganska tätt inpå och med hyfsat kort varsel kom en deadline för att namnge klassen och ge den en kort beskrivning. Jag läste samtidigt Jonas Gustrins Pulsträna och just då om återhämtningens och superkompensations betydande roll. Återhämtningen är viktig för att träningen ska kunna absorberas men den glöms ofta bort eller reduceras så pass mycket att den knappt kan räknas som just återhämtning, framförallt i cykelsalarna runt om i Sverige.
Med detta i färskt minne bestämde jag mig för att betona återhämtningens roll och namnet på klassen blev ReCharge. Jag lät beskrivningstexten ge mig möjlighet att antingen köra en fartleksklass eller intervaller men tills sist föll de på det senare. Det blev det extensiva/aeroba intervaller som slutgiligt val från 65%MP till tröskeln till 80-90%MP.

Jag var inte speciellt nervös den första tiden men runt jul började verkligheten komma kapp och då kunde jag ibland få lite svindlande känsla om vad jag sagt ja till. Jag började mixa och välja musik men ändrade så fort jag gick tillbaka till datorn. Musiken lät grym ena stunden och nött, sliten och själlös vid nästa lyssning. Detta stressade mig och glöden slocknade ibland. Jag struntade i musiken och klassen ett tag, jag vet att kreativitet inte kan tvingas fram. Den kommer när man minst anar och mitt fall oftast i elfte timmen.


Runt trettonhelgen började jag känna mig ganska pressad över eftersom jag fortfarande inte hade något att presentera. Då kom det förlösande tankeflödet, jag började kolla bakåt på bloggen. Jag har gjort många många pass som jag har gillat och här fanns svaren. Saved by the blog! Jag plockade ihop något som kan kallas greatest hits och det blev en bra grund. Jag hade råmaterialet klart och detta har sedan följts upp med många dagars petande i mixmeister med takter hit och dit. Något ytterligare låtbyte gjordes men sen lovade jag mig själv att vara nöjd.

Tanken med passet var att det skulle vara enkelt att ta till sig, lättförstått, både uppläggsmässigt och musikmässigt. 5 lika långa intervaller följt av 5 upprepade 2,5 min vilor. Återhämtningen skulle vara lugn och soft, hjälpa kroppen till styrka och ladda om. Arbetsdelarna skulle vara musik med starka kraftfulla intron och drivande beat, adrenalinförlösande och pumpig känsla. Jag valde att mixa ihop 2 stycken danslåtar per arbetsdel och få med bryggan/"the builder", dvs den delen av en danslåt där musiken först går ner för att sedan explodera i intensitet och smyga in i nästa låt. Det gifte sig bra.

Väl på plats på konventet hade jag en skiva jag var nöjd och konfident med. Jag hade testkört den två gånger, både på Landala och på Gymnasium. Den verkade funka på båda ställena. Jag hade också haft den i iPoden och lyssnat på den fler än någon annan klass. ReCharge var inne i mig, på kromosomnivå.

Natten mellan den 30:e och den 31:a kom jag hem efter en fantastisk middag på Smak med mina Nike-kollegor. Då, liggandes på golvet på mitt rum på hotell Birger Jarl i Stockholm kom jag på en metafor för hur man ska köra en intervall på bästa kvalitativa sätt. Tanken är ju att man vill ha så lång tid som möjligt i både vilodelen och arbetsdelen, det gäller att nå sin tröskel snabbt och sedan ta sig ner till vila snabbt. Metaforen som dök upp blev boxning.
Min tanke var att när intervallens första taktslag startade slog gånggången för en rond i ringen. Jag ville dock inte visa 1 minuts boxfotarbete i ringen. Nej, jag ville att deltagarna i cykelsalen skulle ta initiativet direkt, inte dansa runt utan smocka på från första sekund. En uppercut direkt- Arman Kranjc-attityd från första ögonblicket! RESPEKTLÖSHET! MOD! ZLATAN-SJÄLVFÖRTROENDE!

På cykeln innebar det att nästa maxa första 60-90 sek för att snabbt ta upp pulsen och sedan hålla samma nivå i 3,5 minut. Resan upp och ned i puls innebar dynamsikt trimning av belastningen- pulsen var guiden och rättesnöret.
När ronden var över skulle de bege sig snabbt till ringhörnan och med andning och låg belastning snabbt sänka pulsen. Jag vet inte om det gick fram men det såg fantastiskt bra ut från instruktörscykeln.
Det finns massor av fantastiska hjälpmedel för att analysera sin träning, pulsklockor med möjlighet att se sitt pass retroaktivt och grafiskt. En sak man inte kan läsa är hur det känns, hur din känsla är i en viss fas i träningen. Jag ville att cyklisterna skulle vara i ögonblicket. Läsa av pulsen och synka med upplevelsen i kroppen. Känna efter- ta in- vara närvarande- analysera- och lära sig något.


Med tanke på detta så angav jag när 30, 60 och 90 sek hade passerat både i arbetsdelen och återhämtningen, i accerelationen och retardationen av pulsen så man kunde avgöra när pulsen stack iväg eller föll tillbaka.
Det blev cykling med ett tänk av boxningstankar. Jag som egentligen var Rookie på presentatörscykel blev istället Rocky med 5 ronder intervaller som moståndare. Rookie vs. Rocky. Mina medcyklister var mitt adrenalin, mina coacher och min träningsglädje iklädda två stenhårda fiktiva boxhandskar.

Maila mig på spinspirit@hotmail.com om du är intresserad av klassen!

Jag var faktiskt aldrig nervös vare sig innan eller under klassen. Jag var bättre förberedd än någonsin. Det var bara att köra. Det enda som jag hade en liten oro för var att skivan skulle hoppa. Jag hade därför med mig en vanligt bränd cd, en lågvarvsbränd cd samt passet i iPoden- det skulle väl räcka!?
Andreas Wester hade problem på sin klass men det berodde inte på hans skiva utan att något i systemet felade. Jag förstår att han kände sig lite frustrerad efter klassen men jag kan inte komma på någon som helt lugn och med total skärpa reder ut situationen med ett leende. Fantastiskt Andreas- du är grym!


Tjejer och teknik.. Haha.. Tack för ditt lite egna sätt att filma Linda;)

Blev det som jag hade tänkt mig? Ja, jag tycker nog det. Jag vet inte om alla mina tankar om upplägget nådde fram men sett från min vy så såg det fantastiskt ut. En lyckad klass är en resultatet av en teaminsats. Ni som cyklade gjorde detta till något alldeles speciellt! TACK för er insats som gjorde min resa dessa 60 minuter till något att minnas för livet!

Jag vill avsluta med att säga tack några till. Framförallt till alla andra instruktörer/cykelinstruktörer på Nike som peppade, kramade, ryggdunkade och supportade på ett fantastiskt sätt. Tack till de fina ord som har stått på bloggar(Sara, Jim, Emil, Cissi, Jessica, Monika, Jennie) och för den support från Nike-staffen( Michel samt en söt tjej vars namn mitt minne nu tyvärr sviker- f´låt!) runt cykelsalen. Tack till bröderna Tom och Daniel Magnergård från Activio och Cissi för att ni var där!

Sist vill jag naturligtvis ge en stor kram till InCycle´s Linda Jonsson och Monika Björn som har stöttat och gett så många härliga skratt under denna helg. You are diamonds!


Nu är det 2010. Let´s Rock Victoriuosly!

måndag, februari 01, 2010

Nike Convention 2010- Videos


Spinning/Cykling


value="http://www.youtube.com/v/d6lyHL9tnN8&hl=sv_SE&fs=1&">






KettleBell/Dans


Nike Convention 2010- Pick of Pics


Intrycken från Nike i Stockholm är många många. Jag tänkte ge lite olika vinklar av konventet men just nu räcker inte tiden riktigt till. Jag börjar med några bilder och så småningom kommer några korta videosnuttar samt egna tankar som pågick i mitt huvud innan, under och efter min klass ReCharge. En sak är säker, det är människorna som gör konventet! Det är personalen, instruktörerna, deltagarna- hela samlingen- som bara smälter samman och gifter sig på ett fantastiskt sätt. Tack till alla er!

Åsa Eriksson och Dorotka Baburin trollar dansmagi i senaste BodyJam releasen.


Monika Björn assisterad av Linda Jonsson sätter förmodligen världsrekord med ca 210 kettlebells i rörelse samtidigt under Kettlebell Frontier!

Linda Jonsson tillsammans med världens äldsta busunge Nils Torring

Jag själv, ganska omedveten om att det finns en värld utanför min ReCharge-bubbla

Kittet jag fick med mig hem
Monika Björn, jag, Linda Jonsson, Lina Eriksson, Jessika Larsson & Andreas Wester

Linda är på väg till Indien i Around the World

Det kommer mera...

Home


Jag är åter hemma efter en intensiv och fantastisk helg på Nike konventet. Jag ska givetvis lägga ut lite mer tankar och reflektioner med ett kommande inlägg men det kommer senare i veckan. Ett litet tack för till alla människor som guldkantade denna helg!

Nike-konventets instruktörer på stora scenen, blid lånad av Jessica.