Extraklasser

De närmsta veckorna kommer jag köra lite fler klasser än vanligt. Vill du träna med mig då så är det följande datum som gäller( Samtliga klasser på Elixia Sisjön):

Tors 17 feb kl 17.30-18.30

Tors 17 feb kl 18.30-19.30

Ons 23 feb kl 17.30-18.30

Ons 2 mars kl 17.30-18.30

Välkommen!

On track

Igår sparkade vårterminen igång på allvar och det märks att medlemmarna har törstat efter träning i sin vardag. Det var fulla hus och träningsglädje i kvadrat som sig bör. I lördags hölls dessutom vårens kickoff för personalen och nu under Elixia-flagg. Elixias VD var på plats och berättade om historien bakom Elixa och kommande visioner för den svenska markanden. Det kommer bli ett spännande år.

Numera är Sisjön ommålat i lite nya färger och inramat i Elixia-grönt. Gruppträningsschemat är kryddat med några nyheter som Dirty Dancing, TRX och Fit for Skiing. Som medlem på Sisjön måste jag med viss part i målet ändå säga att utbudet för träning är fantastiskt med allt från kettlebell, hotyoga och powerpace till bodybalance i varm studiomiljö. 

Gårdagen innebar också att Anettes och mitt periodiseringsupplägg drog igång. Det är första gången vi kör upplägget utanför Landala och det landade väl- bra cyklat allihopa! Är man fan av spinning så erbjuder Sisjön även 2-timmarspass i samarbete med Triathlon Väst under våren ledda av den här mannen. Vän av variation så är detta ett ypperligt tillfälle för er som vill ha lite distanspass under våren( det går dessutom att köra klassen före om man vill ha hela 180 min!). 

Linda premiärkörde TRX i grupp och en fulltecknad start bäddar för succé i vår. Grattis Linda!

Även Monika och Christine drog igång vårteminen på MyrbergBjörn med fullt ös. Så.. nu är träningståget 2011 i rullning och tuffar på under våren.

Microresumé 2010

2010 är över och nu stundar ett nytt år, 2011. Året som gick innehöll lite av varje och sett med träningsbloggögon hände det en del i mitt eget liv. Mina personliga idrottsliga målsättningar som jag satte i början av året infriades knappt alls vilket borde ses som ett misslyckande. Men med facit i hand så är jag ganska nöjd till trots eftersom resan mot målen istället gav mig erfarenheter som jag tar med mig in i 2011. En av dessa var t.ex. att en 34-årig skadad kropp läker långsammare än en 20-årig, ett faktum som jag inte var helt bekväm att förlika mig med.
En överansträngd vrist efter Göteborgsvarvet resulterade i en fot som krånglade månader efteråt och ledde till ett inställt Stockholm Marathon. 

Triathlon är en fantastisk sport, när man är skadad i en gren får man tillfälle att bli bättre i en annan. Den skadade foten ledde till ett mer frekvent simmande och jag fick efter nästan 15 års uppehåll tillbaka kärleken till klordoft och skvalp i öronen. Några av de bästa minnena är tillsammans med min träningskompis Robert då vi bröt vattenytan i en absolut tyst och sagovacker Delsjö kl 06 några sommardagar i juni/juli. Simningen var meditativ, tyngdlös och snudd på någon slags religiös träningsuppenbarelse.
Triathlonresultaten hade både ups and downs med höjdpunkter som att ta sig i mål på sprinten på under 19 min på 5 km. Lusten att tävla väcktes igen och nu är målen satta för 2011. 

Den stora förändringen på spinningfronten var att efter nästan 8 år på Landala ta beslutet att lämna mångåriga kollegor och medlemmar för att söka sig till en ny arbetsplats. Det tog många månader att fatta beslutet och flera personliga överläggningar med vänner och kollegor. Nu i efterhand är många av Landala-instruktörerna( som denna och denna) spridda i stan men tack vare facebook och bloggar kan man fortsätta följa personer som alla har en del i mina personliga utveckling.

Jag hamnade  som bekant på Gymnasium som ganska snart blev Elixia och kunde inte ha välkomnats på ett bättre sätt. Det är få förunnat att lämna en varm arbetsplats och hamna på en annan med samma anda. Elixia har en fantastisk atmosfär och och en hel rad duktiga instruktörer som inspirerar. Medlemmarna är grädde på moset.

Personligen innebar 2010 också att få presentera på lite olika konvent och hålla utbildningar för blivande instruktörer. 2010 blev lite av ett genombrottsår för mig sett ur presentationsögon. Detta var heller inte en slump utan ett resultat av att få jobba med en fantastisk person som alltid stöttar och coachar till bra beslut med eftertanke i svåra lägen. Vem? Jo, fantastiska Monika. Denna nyblivna 4.0-are omges ofta av superlativ och jag kan inte annat än sålla mig till skaran, främst för hennes lyhörda och ödmjuka reflektioner och stöd när de behövs som bäst. Jag fick fria tyglar att göra en workshop i Incycles namn som blev fullsatt och en trevlig tillställning tillsammans med Mattias.  Mina två teammates Linda och Jessica är också två fina supporters som alltid har kloka idéer och bra förslag.
2010 innebar också att få träffa några bloggare(Sara och Therese) i riktiga livet och även detta trevliga upplevelser. Det är inte alltid en blog ger en helt rättvis bild av en person, ett möte i verkligheten ger en ytterligare dimension och en själ till personen.

En händelse som stack ut under 2010  och som jag jag tycker bör lyftas fram en gång till är det duktiga gänget bakom Rosa Bandet som slog rekord. De drog ihop smått otroliga 201.001 SEK för livsviktig bröstcancerforskning helt idellt. Av dessa drog Sara Träningsglädje in 32.146 SEK- wow säger jag! Hade jag haft möjlighet att lägga en röst för årets händelse/eldsjälar i nomineringssammanhang hade jag lagt min röst där.

Nu  är det 2011! God fortsättning!

Digital magic

Igår och idag har varit förvandlingarnas natt och dag. Två okyssta internetgrodor förvandlades till nät-prinsessor. 

En groda blev...

... denna prinsessan.

Den andra grodan...

... blev den här prinsessan:)

Beam me to MyrbergBjörn

eller till

The Nike Blast Sthlm

theConvention

Jag tänkte bara med några få ord summera theConvention som tog plats på Gymnasium Sisjön igår. Jag hade dessvärre ingen kamera  med mig eftersom min mobil har havererat men det finns gott om dokumentation på diverse bloggar.

Jag vill  börja med att tacka Nils och Malin som var personerna som drog igång detta projekt och så framgångsrikt tog det i hamn. En stor eloge till er för med hela Gyymnasium-crew ett toppenarrangemang! 

theConvention blev inte bara ett fyrverkeri i träningsglädje med massa namnkunniga instruktörer utan också en social och varm tillställning tack vare all tillresta deltagare. Inte minst var stora delar av Sveriges träningsbloggare på plats. Det blev den träningsfest alla längtat efter och vi får verkligen hoppas på en repris:)

Jag och min klass InLoop var först ut i cykelsalen och landade väl. Energin steg i salen ju längre in i klassen vi tog oss och jag vill tacka alla er som var på plats. Bra kört! 

Jag var sedan runt och socialiserade och fick prata med både f.d. kollegor från SATS och InCycle-cyklister. Således blev det bara en klass för egen del och jag avslutade med Andreas Wester som levererade som han alltid gör. 

Kvällen avslutades med en grymt fin middag på restaurang Meet med hela Team InCycle. Jag vill passa på och rikta ett extra tack och en stor kram till er sisters! You are diamonds!

Jag och fantastiska Monika som vanligt fick idel lovord för både HotMOJOyoga och kanske världens tuffaste kettlebell extreme. 

Mina InCycle-syrror, Jessica som rev av en grym klass, Vodoo Ride och Linda som körde på TRX och SpinningKrank för supernöjda deltagare.  Bilder lånade av Linda.

Feelbadträning- Love it, hate it, breath it

Jag läste frågan Varför tränar jag? på en blog igårkväll. Svaret löd: "Jag tränar för att det är roligt". Roligt? Jovisst kan det vara roligt att träna. Självklart, jag förstår svaret och håller med om jag ska hålla mig kort. Men för mig är det mer komplext än att bara säga att det är glädje. Träningen ska helst ses som injicerande och positiv, inte påtvingad eller kopplad till andra tankar än att ge ökat välbefinnande. Vilken drivkraft man än har för att träna man än har så väcktes frågan lite djupare i mig. Är min egen träning rolig( inte när jag instruerar utan tränar själv)? Jag älskar ju att träna. Eller?
Svaret..hm.. nej. All träning är faktiskt inte rolig och jag tror många andra har samma uppfattning som jag. Dåliga träningspass gör inte mig gladare, snarare tvärtom. Det är en sak att träna för välbefinnadet och för tillfredställelsen som infinner sig efter träningen.  Men om resultaten uteblir så kan träningen dra ner självkänslan istället för motsatsen. Vissa pass ser man inte fram emot, så är det bara. Att gå på ett gruppträningspass eller springa med ett gäng kompisar en sommarkväll,  det är rolig och social träning. Feelgoodträning. Men det är bara en del av svaret på frågan, i alla fall för mig.
Det är en annan typ av känslor när man kämpar efter ett utstakat mål och försöka överträffa sig själv. Att bli bättre än förra året. Bli starkare. Snabbare. Uthålligare. Orka mer. Bevisa för sig själv. Och att också lyckas med sin jakt på förbättring. Att låta träningskläderna under passen bli ett med huden, fastlimmade i svett. Att få ett ljust linne skifta färg och mörkna som en skugga av svetten. Att gå från att vara brännhet och törstig till att frysa i en en vilodel i en intervall för att sedan åter vara varm och febrig sekunderna senare. Att förgifta kroppen med mjölksyra, in i varenda liten muskel. Att låta blodkropparna portionera ut syremolekyler till muskelfibrer som ber om nåder och vill att man ska sluta. Att helt enkelt träna så att det gör ont. Att jämnt och ständigt slåss mot klockan, ibland med gott resultat och ibland med veckor och månader med knäckande förlorande nederlag.Tiden som hänsynslöst aldrig kompromissar eller förhandlar med känslorna.

Vad händer då? Ler jag och njuter av träningen? Nej, jag snarare svär inombords, tänker svart och negg. Jag skriker inom mig under vattnet i bassängen. Jag orkar knappt kicka upp mot ytan efter vändningen när fötterna desperat och trött trycker ifrån från kaklet. Jag vet att mitt tappade tempo kommer ge mig 7 sekunders vila på starttiden och sekundklockan på väggen stressar vidare igen och igen.  Några sekunder minus gör att olustkänslora växer i kvadrat. Limbo. Frustration. Glädje? Inte direkt.

Likaså när jag ser avståndet öka till träningskompisens rygg  i löpslingan och konstaterar jag måste släppa ryggen för att min kropp inte förmår hänga med. När pulsklockans pulsslag ökar och hastigheten på  GPS:en minskar. Nej, inte är det så värst skönt när man springer i slingan och får förälskade par att vända sig om 15 meter innan man passerar för att se vad det är för flåsande idiot  med tunga steg som verkar vara påväg genom just  deras speciella kväll. Är det rolig träning då? Hm. Inte speciellt.
Inte heller smilas det så mycket när man försöker bryta sig genom en iskall motvind på cykeln när naturen inte visar en tillstymmelse till barmhärtighet utan snarare skrattar mig i ansiktet.  Nej, då är träningen faktiskt inte rolig. Onda endorfiner  och adrenalin som sticker som nålar i kroppen.

Då längtar jag bara bort. Eller fram. En eller två timmar in i framtiden, bort från stumma cykelben,  blytunga simaxlar, löpkrämpor, negativa tankar och en flåsig munhåla fylld av järnsmak och segt saliv. Då längtar jag till efter att den pågående jäkla träningen ska upphöra. Dessa pass är allt annat än glada.  Feelbadträning i sin äldlaste form. Den har på något sätt en plågsam charm men bara i tempus imperfekt. I presens och futurum är dessa pass en ren dos ångest. 

Feelbadträningen består av trösklar som man måste bemästra. Dessa trösklar ska man kravla sig över,  osnyggt och osexigt, mentalt kluven och schizofren, med och mot sin egen vilja, på samma gång. Man kämpar mot sitt intellekt som säger nej och samtidigt mot sitt fysiska jag som inombords lipar som ett litet barn. Lev i nuet- nej tack- inte just då- överlev helvetet och lev sen. Varför gör jag det här? Ingen tvingar mig. Bara jag själv. Envetet och självplågande så ska jag ta mig igenom pass av denna karaktär. Då finns inte med ett uns av leende på läpparna. Hjärnan är blank på insidan. Då är träningen ett nödvänligt ont, i ordens dubbla bemärkelser.

Så.. tränar jag för att det är roligt? Ja, ibland, såklart, men ofta är det också en pina. Vad är då svaret? Varför tränar jag? Jo, jag jag tränar främst för att bli bättre. Och ska man bli bättre så får man förlika sig med att inte ha kul jämt.

Gårdagens Workshop

Igår var den stora dagen, Periodisera Mera, gick av stapeln på Gymnasium Torslanda. Det gick bra, för att börja med slutet! Stort tack till Mattias Reck för fint samarbete! Väl hemma efter denna späckade dag var jag ordentligt trött när jag landade tungt men ganska nöjt på soffan. Det blev en tidig morgon och jag hade varit ute på plats dagen innan och ordnat med lite praktiska saker.

Mattias in action utomhus. Bild lånad av Christer Hedberg.

Vid åttasnåret på morgonen började deltagana strömma in, vissa från Göteborg och några så långt som från Småland och Linköping. Med facit i hand skulle vi kanske valt ett större rum, det var lite tight med plats för 40 personer och syret i luften sinade ganska snabbt. Men deltagarna höll god min och kämpade på:)

Efter att ha hälsat alla välkomna och presenterat oss så inledde jag med uppkomsten till workshopen. I min värld är det egentligen märkligt att gymbranschen och idrottsrörelsen har så litet utbyte av varandra, båda parterna har mycket att lära av varandra, det har jag skrivit om tidigare. Dessutom rör sig våra medlemmar och kunder mellan dessa världar ofta och mycket, det borde branscherna snappa upp bättre än idag.

Mattias tog sedan över och gick in på lite fysiologiska begrepp och byggde en grund på att stå på inför själva periodiseringsblocket på eftermiddagen.

Vi körde under dagen 2 olika klasser som anknöt till teorin och som jag hoppas detgav lite aha-upplevelser. Det var för övrigt riktigt bra stämning i spinningsalen och bra fighting spirit. Tack för det cyklister!

Bild lånad av Jennie

Eftermiddagen handlade enbart om periodisering, både allmänt sett och mer cykelspecifikt. Avslutningsvis gjordes en workshop i form av gruppövning där deltagarna fick sätta ihop en periodiserad termin. Avslutningsvis, efter redovisningen, pratade vi lite om möjligheterna att marknadsföra sina pass på anläggningen och via sociala medier.

Bild lånad av Jennie

Summa sumarum- Mattias och jag vill tacka alla deltagare för en fantastiskt rolig dag! Lycka till med era upplägg framöver!

ps. Ni som undrade om musiken- maila mig på spinspirit@hotmail.com för låtlistor! Fler bilder kommer också inom kort!

För Träning i Tiden

Jag sitter på ett x2000 och färdas mot Stockholm. Jag har lämnat Göteborg efter att varit på dop och dessutom gudfar åt min träningskompis Roberts lilla son Sixsten. Sixsten skötte sig exemplariskt! Robert är gammal träningskompis med duktiga triathleten Ted Ås så jag fick även utbyta lite träningstips med Ted. Vad ska jag göra i Stockholm? Jo, jag jag ska vara gudfar åt lilla Adele, min äldsta vän Williams lilla dotter. Jag tror hon kommer klara detta med bravur, även hon. Två gudfarsuppdrag på 2 dagar- känn på den;)

Jag har färdigställt presentation inför vår workshop Periodisera Mera! på tågresan och det är med en viss dos spänning och lite smånervositet jag inväntar lördag nästa vecka. Nu är allt klart ia alla fall- skönt!

Jag satt nyss och surfade på lite träningssammanhang och känner att workshopen ligger så sjukt bra i tiden! Vaddå? Jo, vårat tema är periodisering och marknadsföring av pass, bl.a. med s.k. sociala medier. På senaste fitness magazine omslag står det just om periodisering och senaste numret av Runners tar upp sociala media i löpsammanhang. Vilka sammanträffanden:)

Slump eller inte? Hursom, kul att ämnet tas upp, något jag har försökt lyfta fram under snart 3 år.

Periodisera mera fullsatt!

Jag fick precis besked av Monika att Periodisera Mera är fullsatt! Tjoho!

Radiodebut i riksradion

Så var det klart, såhär lät det i radion i P2 strax efter kl 09 imorse:)

Önska i p2!

Jag är åter tillbaka i Göteborg efter en mycket trevlig svensexa i Skåne igår. Jag får väl erkänna att jag känner mig ganska trött, sliten, men klart nöjd med helgen. Östkusten är numera utbytt mot västkusten, sol mot lite regn.

I mitt förra inlägg skrev jag om programmet Önska i SR. Jag skickade ett mail med spinningförslag och ca. 10 minuter efter programmets slut ringde det på min mobiltelefon. Det var producenten för Önska som ville göra en kort direktsänd intervju i radion imorgon mellan kl 09-10. Så.. om ni rattar in p2 imorgon mellan kl 09-10 så får ni höra en kanske något knackig och nervös stämma i riksetern;)

Från Önskas hemsida.

12 new InCycle Disciples!

Tekniken är tillbaka, även jag:) Helgen som gick har bestått av en punkt på agendan, grundutbildning i cykel för InCycle på Gymnasium Sisjön. 12 fantastiska och entusiastiska deltagare tillsammans med Jessica fick timmarna att bli minuter och dess minuter rullade på i ett rasande tempo. Det är något speciellt med grundutbildningarna, de börjar ofta lite trevande och blygt och avslutas med självförtroende och insikt. Det är en härlig resa att betrakta och få ta del av. Jag hoppas få tillfälle att få gå på era pass ute i landet! Mångfalden var total- precis som det ska vara!

Jessica avlastade med en klass på söndagmorgonen och det gjorde hon på ett fantastiskt sätt, grym musik och exakt närvaro hela klassen i genom.

Ett härligt gäng samlat på Gymnasium Sisjöns trapp i solskenet. Bra jobbat allihopa!

Johnny, Helena, Therese och Elin designar pass.

Hanna, Ulrika, Sandra och Fredrik in action.

Anna, Helene Marie-Louise och Christer finjusterar inför redovisning.

Min tanke var gentligen hade jag tänkt springa midnattsloppet i Göteborg på lördag kväll men efter en hel dags utbildning med två klasser på schemat och en lite sliten och obekväm hals valde jag att stå över loppet. Istället gick jag och Jessica till restaurang Familjen och åt en fantastisk middag.

Vi såg neongula tröjor passera på gatan medan vi lite ångerfullt speglade oss i gott glas rött;) Vi hade en trevlig och kreativ middag och spånade lite om framtiden. Vi har lite idéer som förhoppningsvis kommer realiseras under hösten.. Under söndagen dök Monika upp på utbildningen och hälsade på gruppen, kul!

Helgen avslutades med en liten InCycle-fika på centralstationen. Jag är verkligen glad och tacksam att ingå i detta fantastiska team med kreativa, ambitiösa och genuint varmhjärtade tjejer. Monika, Linda och Jessica- you are diamonds!

Psst

Kära läsare..

Jag är inte död. Men. Min dator är det. Jag får därför ta en timeout från bloggen till tekniken kan göra att jag kan blogga igen.

Jag har den senaste tiden...

* Klarat mitt löpmål på sprint i triathlon, under19 min på 5 km. tid 18.57

* Sänkt mig på min fartrunda i Slottskogen i samband med brickpass, 3,6 km med snitt på 3,35 /km

* Placerat mig på 5:e plats på Åhus triathlon i seniorklassen

* Kört några fantastiska klasser på Gymnasium Sisjön

* Fått lära känna både underbara medlemmar och personal på Gymnasium

* Erhållit en plats på midnattsloppet i Göteborg för Team Gymnasium

* Läst några bra böcker

* Lyssnat på radio

Nu väntar en hel helg med massa musik på

Way Out West! Yeah!

RaceReport Kalmar Sprint Triathlon

Jag tänkte ge en kort rapport från Kalmar igår. Jag är i efterhand nöjd med loppet och jag slutade på en 13:e plats i senior-klassen. Samtalsämnet på plats vattentemperaturen som var mätt 17 ° på varmaste och 14° på kallaste stället. Detta påverkade bansträckningen som fick läggas närmre land. Jag är inte den som brukar bry mig så mycket om temperaturen men igår var det kallt, dessutom ganska skvalpigt p.g.a en ganska ordentlig vind på ca 10 m/s.

Jag fick en ok start på simningen men hittade inte riktigt farten igår, jag kom in som 13:e man på 10.10. Växlingen gick ok, lite strul med ena skon.

Cyklingen gick också ganska bra med undantag för 2 stora blunders då jag missförstod en funktionär som pekade med flaggan mycket märkligt. Jag fick tvärnita, göra en u-sväng och tappade all fart. Senare hamnade jag bakom en buss och fick till sist köra om på fel sida om en refug för att inte stå helt stilla. Tiden slutade precis under 30 min på 29.57, 17:e bästa tid.

Växlingen till löpningen fungerade sedan helt ok. Jag kom snabbt i löpskorna och ut på banan i ett något överilat tempo, 3,40 på första kilometern. Efter ett tag möttes jag av motvinden som drev ned tempot mot 3,55. Jag slutade på 19.11, något över mitt mål på under 19 min. Jag plockade någon placering på löpningen och hade 12:e bästa tid. Totaltid: 1,02,14 Placering :13

Alla resultat finner ni här!

Jag är nöjd:)

Hejdå Landala

Så var det gjort. Igår körde jag mitt sista pass på Landala. Min anställning löper augusti ut så det kan kanske bli något vik-pass men inget mer schemalagt. Några av min trognaste deltagare var där och trots semesterar, sol och ledighet dök de upp. Tack för det, ni har gjort dessa år till så mycket mer än bara att gå in i salen och riva av ett pass!

När jag kom in i salen snurrade discolampan och på styret låg ett grönt paket med ett kort. Jag blev både glad och lite rörd. Avsändaren var Jessica, SATS Landalas platschef som har varit med längst av alla i den trogna gamla personalen. Paketet innehöll en bok, Löpning, av Thor Gotaas. Det får bli sommarens läsning när ledigheten hägrar. Stort tack till dig Jessica- du är en klippa!

Jag hade satt ihop en klass med musik som jag har kört genom åren och som ligger mig varmt om hjärtat. Det blev en mix av allt från Groove Armada, Nina Simone, Michael Jacksson, Daft Punk, Jamiroquai, FatboySlim mm. Lyssna här!

Klassen avslutades med lite tårtkalas i repa-loungen och det blev lite nostalgiska minnen som kom upp. Det är alltid kul att få lite mer av medlemmarna än bara själva träningen, höra vad som händer utanför gymmets väggar.

Tårta x 2. Rätt fina va? ;)

Jessicas present- perfekt läsning på bryggan i augusti!

F.r. o.m. i september kommer jag vistas på Landala som en vanlig medlem. Måtte jag ha lärt mig att damernas och herrarna omklädningsrum har bytt plats nu;)

Tack för en fantastisk tid på Landala!

Fantastic Four

Jag har glömt att säga grattis. Till bloggen. Den är 4 år, lite drygt t.o.m. Time flies!

Congrats!

Målbild

Den inofficiella segergesten för en 15:e plats

Bing: Last stop; SATS Landala

På onsdag den 28 juli kör jag mitt sista pass på SATS Landala. Det gör jag givetvis med lite blandade känslor, något nytt spännande väntar och jag lämnar något som jag har trivts väldigt bra med. Det är glädje blandat med vemod, bittersweet.

Hursomhelst.. jag sitter nu och sätter ihop lite av ett greatest hits under mina 7 år på Landala. För egen del frambringar det en hel del nostalgi och minnen. Jag har gjort uppåt 100 pass, säkert ännu fler, och det är inte helt lätt att koka ner alla dessa till en enda mix-soppa. Det kommer bli en hel del gammal house och även lite nytt från i sommar.

Passet på onsdag är 90 min. Eller, nej, det är 75 min CykelPuls men sedan får ni som kommer gärna stanna kvar 15 min för lite mingel och kafferep efteråt:) Kl. 18.30 börjar vi.

Välkomna!

Bruten men inte knäckt

Det är dags att avge en liten rapport från loppet i söndags. Det blev inte som jag hade tänkt mig, jag kom nämligen inte hela vägen fram i mål. Känslan efteråt är naturligtvis inte tillfredställande. Jag har aldrig brutit ett lopp någonsin. Ibland måste man dock försöka agera förnuftigt vilket jag då nu i efterhand måste intala att jag gjorde. Men förnuftighet är ingen vinnande eller rusig känsla, då är det bättre att ha ont och vara nöjd med insatsen.

Det var löpningen som ställde till problem och den värk jag kände efter Göteborgsvarvet och har kämpat emot hela försommaren kom som ett getingsting i foten efter bara en kilometer. Hade vädret varit lite svalare än de 33°C som gassade hade jag kanske släpat mig runt de sista 15 km men också spolierat resten av sommarens tävlingar. Jag valde istället att gå av banan och bryta loppet.

Allt började bra. Jag sov gott, åt en stabil frukost och stämningen mellan mig, min bror och två kompisar som bodde hos var verkligen peppande och god. Efter energidrinksblandning på morgonkvisten tog vi bilen mot Sövde. Vi hämtade ut nummerlappar och fick beskedet att vattentemperaturen var 24°C. Det innebar att simningen fick ske utan våtdräkt, till vissas förtret då man som sämre tekniskt simmare har nytta av flytkraften i dräkten. Jag och min bror tyckte dock snarare att det var bra eftersom det gynnade oss som har simmat i vår ungdom.

The Vitargo Lab

Alex, Calle och Johan

Start och växlingsområdet en halvtimma innan start

Jag höll mig ganska långt fram vid starten. När starten gick sprang sig drygt 180 personer rakt ned i den dyiga botten genom vattnet tills det nådde midjan. Sedan kastade man sig ned i vattnet och vattenytan kokade av lila badmössor, vitt skummigt vatten och lemmar kors och tvärs. Sikten var i princip obefintlig. Kursen var satt, motorn var på, kör! 1930 m skulle betas av. Jag fick en ganska bra start och tog rygg på ett gäng som låg före. Tempot var optimistiskt högt första 400m och allteftersom började jag plocka placeringar då de förivrade började krokna.

Simningen kändes bra från start, härligt flyt, pigga armar och axlar. 3 bojar skulle rundas, sen skulle man upp på stranden igen, springa 15-20 m för att senare springa ned igen och göra om varvet igen. Andra varvet kändes riktigt bra, ingen syra eller trötthet. Min tanke var att hålla 1,30/100m-tempo men farten blev högre. Jag kom in som 3:e man på 26.12, ett snitt på 1,23+. Min bror växlade som första man på 22.42 men tog sista bojen på fel sida och fick tidstillägg på 30 sek.

Uppe och vänder på stranden. Precis här inser jag att jag har tryckt på fel knapp på multisport-programmet och klockan blinkar 0.00.00. Jippie.

Växlingen mellan simning och cykel gjordes i lugn och ro. Jag satte på pulsband och skor systematiskt utan stress. Det var trots allt nästan bara jag och någon till i växlingsområdet.

Cyklingen på 90 km gjordes på en 30 km bana. Vägen ut till vändpunkten var riktigt kuperad och nu började värmen kännas på allvar. Vägen tillbaka gick snabbare och det fläktade välbehövligt. Jag drack ofta och bytte flaska vid varje varvning. Första varvet gick snabbt. Andra varvet var lite segare, motvinden hade tilltagit något och benen började stumna något. Jag fick lite krampkänning i höften och fortsatte dricka ordentligt.

Det sista varvet ut var det tyngsta. Det blåste ännu mer och backarna kändes brantare. Nu började duktiga cyklister med dischjul susa om mig, i uppförsbackarna. Jag försökte hålla mig lugn och spara mig till löpningen.

Ut från växlingsområdet och rakt in i solen.

När jag kom in i växlingsområdet var jag lite orolig för foten. Jag hade haft en liten smärta sedan 2 dagar innan men hoppades det skulle gå ändå. Jag ställde cykeln och bytte skor. Första stegen i löparskorna kände jag direkt att detta skulle bli tufft. Dock fanns inte en tanke på att bryta, inte efter tre och en halv timmes jobb. Jag struntade i vätskebältet som jag slängde av efter 100 m, det belastade vikten och foten.

Det var olidigt varmt. Det funkade bättre i skogspartierna men ute på asfalten var det en pina. Smärtan i foten började bulta mer för varje steg jag tog och efter 4 kilometern fick jag sänka tempot. Inget hjälpte. Tankarna började bråka. -Fortsätt. Det är bara tre varv kvar. Sluta. Du förstör foten. Frustration. Vad ska jag göra?

Den 5:e kilometern var haltande, bokstavligt talat. När jag kom in i växlingsområdet tog jag beslutet. Jag gick av. Fan.

Kanske satte de 9 milen cykling så pass hårt tryck på foten att den inte var på topp från start. Nu blir det i alla fall ett röntgenbesök senare i sommar. Jag vill vara frisk och längtar efter långa sköna löppass igen.

Jag glömde visst ta av cykelhandskarna.

I efterhand känns det självklart lite surt och bittert att ha brutit loppet. Med facit i hand var det ändå det bästa beslutet. Nu blir det kompensationslopp istället, en sprint i Halmstad till helgen. Då får fasiken foten hålla oavsett vett och smarta beslut.

theConvention

Nu ligger programmet för Göteborgs nya konvent, theConvention, ute. Det är en ganska lång och spännande lista med instruktörer och föreläsare som kommer lysa upp som inspiration i höstmörkret. Min egen klass har jag valt att kalla InLoop och ligger som första cykelklass för dagen. Konventet tar plats på Gymnasium Sisjön, Göteborg.. Skynda dig att boka!