Jag skulle egentligen skriva om mina egna intryck från min egen klass Conversion men får kapitulera för en hotellsäng som just nu inbjuder mer än ett tangentbord. Det kommer en resumé och jag känner mig i efterhand nöjd med klassen. Jag vet inte om jag levererade som men jag kan bara konstatera att min deltagare gjorde det. Svetten ångande, adrenalinet låg i dimma och mjölksyran genomsyrade hela lokalen. TACK till er som var med! Men som sagt- det kommer mer sadelintryck så småningom. Jag bjuder istället på några bilder från dagen.
BLASTOPEDIA
Stora scenen. Stubinen brinner.
Monika- presentatören.
Monika- entreprenören- missa inte hennes föreläsning imorgon!
Anette Rusten Hertzman- Sveriges bästa norska instruktör. En personlig favorit och tillika Elixia-kollega!
Långt därframme sitter fantastiska Jessica Clarén i Cloud 9
Jag sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm. Jag befinner mig ganska exakt i Katrineholm i ca 90 km/h. Imorgon brakar årets Nike Blast loss och förväntan märks på bloggar, facebook och i sms-form. Jag har precis satt den där sista mixpricken över i:et och nu är det bara att vänta och sedan förhoppningsvis leverera. Imorgon är det Conversion-dags:)
Svältfödd på sol, färg och värme gick jag förbi Bukowskis skyltförnster på avenyn häromdagen. Just nu pågår inlämning för vårauktionerna och i fönstret stod denna fantastiska olja som lös upp hela avenyn. Målaren heter Inge Schiöler ingick i kollektivet Göteborgkolristerna som finns väl representerade på Göteborgs Konstmuseeum. Så lider ni av vinterdepression kan jag rekommendera er ett besök för uppiggning:)
När jag tänker på passet på MyrbergBjörn nedan så är det en sådan otrolig kontrast till bilden av träning när jag bokade in mig på ett cykelpass på SATS. Jag klickade mig vidare till "Antag utmaningen" och möts av en helt annan vy av träning. Flera olika filmer visar en del av det rika utbudet på SATS. Glada färger. Koordinerade rörelser. Snyggt. Inte en detalj som är fel. Regissierat minutisöst. En hel drös fantastiska instruktörer som jag som så många andra ser upp till. Så inget ont om dem. Men det är en stilstudie i att göra rätt. Kliniskt rätt. Ingen gör en tillstymmelse till fel. Inte en svettdroppe i sikte. Inte en rosig kind. Kosmetiskt fulländat. Träning i en fotostudio i ett perfekt ljussatt rum med andra ord. Jag ska tillägga att även Elixia kör på via colour temat men filmen jag länkade till i ett tidigare inlägg är dessvärre borta på youtube.
Instruktionsmanual eller ett lockrop till träningsglädje för de som ska börja träna?Hur ser din reklamfilm om träning ut?
Jag fortsätter lite på föregående inlägg om något kortare. Direkt efter jag satte punkten på sista stycket jag drog jag nämligen till MyrbergBjörn. Rakt in i rädslan skulle man kunna säga. Jag träffar Monika ofta så egentligen vet jag att det inte finns något att att vara rädd för. Monika är nämligen en mästare på att liksom avdramatisera det där jobbiga och istället få alla tankar att fokuseras på en enda sak. Träningen. Men ändå. Hej yogafear.
Tryck på knappen om du vill uppleva adrenalin, kärlek, skratt och 100% kvalitativ träning.
Jag provade Kettlebell Yin och en råare och mer avskalad variant av explosiv träning är svår att finna. Instruktioner in. 10 tår som etsar sig fast i yogamattan. Swing. Adrenalin. Stön. Värme. Skratt. Mjölksyresmärta. Paus. På det igen. Ny övning. Fokus. Hit me. Magövningarna var de värsta. Herre min skapare. Jag ville i ärlighetens namn sluta ungefär halvvägs in i dem men Monika och gruppen ville annat. Tack för det. Saved by the kettlebell.
Passet följdes av en s.k.restorative yoga. Långt hållna positioner. Mot väggen. på Mattan. Block. Bälten. Muskelfibrer som suckade. Svett som droppade i ultrarapid mot parketten. Andning som kom i balans. Fantastiskt skönt. Avslappningsövningen inramades som i en film när ljuset dämpades ner och gult citylight sipprade in genom fönstrena.
Jag går all in för MyrbergBjörn och kan bara säga att det är lyx att få träna i en mindre grupp och få de där tekniktipsen man går miste om i större format! Ta er dit och prova på studs! Igår var även Emil där men vi hann bara växla några korta ord och skratt för det var som sagt maximal fokus på träningen. Jag tog dessutom beslutet att sätta upp mig på en snabb introkurs i yoga med början nästa vecka.
Känslan efteråt var som ni förstår fantastisk. Träningsrädsla- You can beat the feeling.
Ps. Tack Monika och Christine för modigt entreprenörskap och finfina instruktioner! Kram
Jag har precis sett ett inslag från imorse med hälsocoachen/PT:n Shirin Rågby Djavid. Innan jag går in närmre in på mitt inlägg så råder jag dig att sluta läsa här och se inslaget.
Har du sett det ännu? Vad tyckte du?
Samtidigt som jag tycker Shirin har vettiga åsikter och verkar vara en sympatisk person slår det mig att vi i träningsbranschen är stöpta i samma form. Vi är ganska dåliga är på marknadsföra träning, speciellt för oinvigda. Det är lätt att sälja träning för någon som redan är frälst men när det kommer till de som inte har provat att knyta sin träning till ett gym så blir argumenten ganska lama och nästan lite anklagande. Men det är är inte de som inte tränar det är fel på, det är branschen. Gymbranschen är nämligen väldigt dålig på att se till människors behov. Dessutom styr vi dem in i den s.k. januarifällan år efter år. Vad menar jag med det?
Jo, i januari upplever Träningssverige en boom utan dess like, högtrycket är ett faktum. Efter någon månad mattas aktivitetetn ut. Varför då? Inom branschen står man och viftar lite lojt med pekpinnar och anklagar januarifolket på gymmen för att sakna karaktär när återbesöken sinar i mars/april då våren nalkas. Men vems är felet och framförallt, hur åtgärdar man problemet?
Först och främst, kan vi klandra svenska folket för att sukta efter lökväxter i blom, svultna på solljus och varmare temperaturer när istid 2.0 har lättat efter månader av kyla och mörker? Är det svenska folket som det är fel på som inte längre känner att inomhusträning längre lockar? Eller är det kanske branschen som istället lider en stor brist på flexibilitet och kreativit när svenskarna säkert vill fortsätta men istället utomhus när solen äntligen kommit fram? Var finns vi då?
För det andra, hur ser branschens del ut i januarifällan? Kan det vara så att gymbranschen kanske t.o.m. bidrar till en maxad start genom pumpa ut PR just i januari och bombardera oss med sälj denna månad? Om samma offensiv hade kommit i mars- hade det sett annorlunda ut då? Är det bara det "nya årets fel" att det blir som det blir? Jag vill nog hävda att misslyckandet faktiskt ligger hos branschen, inte hos de medelmmar som tappar gnistan för täta återbesök.
Istället för att gymbranschen frångår ett beteende som lurar in folket i fällan befästs problemet allt hårdare år efter år med allt mer koncentrerad marknadsföring i januari eller augusti. Som tack får de medlemmarna som startade året fint träningsmässigt något fördummande höra att karaktären brister och att de offer för en typisk sterotyp. Fick "avhopparna" rätt hjälp då kan man fråga?
Som en kommentar till filmklippet tycker Shririn säger vissa bra saker. Men det är trots allt svårt att bortse från många för enkelt vedertagna klyschor som sväljs med hull och hå av branschen i stort. Visst handlar det om att bryta vanor för de som bör börja träna. Men det handlar lika mycket om att få branschen att tänka nytt och fånga upp de som inte håller i längden. Ansvar bitte!
Angående quickfix så kan man nästan säga att personer som att inte tränar alls som börjar träna lite genomgår en enorm skillnad. I dessa fall sker faktiskt lite av ett quickfix men fixet sker på insidan- i kärlen, skelettet och hjärtat. Det syns på kanske inte initialt på magen men kroppens insida höjer sin standard snabbt. Hävdar man att man jobbar i hälsobranschen bör man också lyfta fram hälsovärdet framför ytan. Jag tycker man ska poäntera hälsans roll och inte bara ska fokusera utseendet. Det finns dessutom också ganska snabba utseendevägar som quickfix men i regel kostar de mycket pengar i form av PT-timmar. Men det går.
Jag förstår att vissa människor ryggar tillbaka när de jämnt får höra att det tar det måsta ta tid att komma i form- det är inte den bästa marknadsföringen. Det viktiga är vilken väg man väljer att gå och ingen väg är fel eller rätt.
En sista kommentar till inslaget vill jag ge när det senare i programmet pratas om kost och om "mindre gräddiga såser". Det finns idag massvis med olika typer av dieter och det tycker jag man inte ska blunda för. Dieter är som religion, många har en gud men hans eller hennes ansikte ser olika ut. Det finns dieter som nästan bygger på feta såser och då ska man inte generalisera över att det är fel. Kostråd revideras hela tiden och trenden är inte ett ökat kolhydratintag än de 60% som SLV idag rekommenderar.
Kost är individanpassat och väljer en person att äta mer fett och mindre kolhydrater så tycker jag man ska acceptera det. En s.k. "ren tallrik" kanske är det rätta för Shirin men samtidigt måste man måste nog inse att de generella kostrådens tid är förbi.
Tillbaka till sak. Träningsbranschen säljer världens bästa produkt. Hade en enda av världens mediciner gett samma effekt som motion hade du fått ta emot ett pris av hans majestät konungen i Stockholm i december. Tänk en bipacksedel som löd: Ta detta piller och du mår fysiskt bättre, ökar ditt välbefinnande, sover bättre, får ett bättre sexliv, lever längre och håller dig ung ännu senare i livet.
Det är nästan för bra att vara sant och borde vara världen enklaste produkt att sälja.
Det finns bara en liten hållhake. Det kräver jobb- just det- själva ansträngandet. Jobbet måste göras. Du måste liksom träna. Glömmer man berätta det så har man glömt en klart essentiell del. Haken är nästan som en liten folkhälsoskadad liten ond fe i en saga kom på den där detaljen. Det är hälsobegreppets cliffhanger. Oavsett hur kul du och jag tycker att det är att träna, vilka livsvinster man än gör, så finns det bara en person som kan bedriva din träning. Du.
Produkten träning starkt kopplad till psykologi. En outhärdligt uttjatad klyscha som nämns i inslaget ovan och som träningsbranschen köpt rakt av är att "människan är lat/slö av sin natur". Vem kom på denna generalisering? Och hur smart marknadsföring är det att kalla dem som behöver träna mer eller rent av börja för latmaskar?
Nej, för att återgå till psykologin, produkten träning säljer sig själv men först efter nyttjande. Det är så det funkar. Din upplevelse om ett träningspass är kopplat till känslor och dina känslor är just dina. Det är med andra ord bättre att låta träningen själv marknadsföra sin upplevelse för dig. Träna först. Upplev något roligt. Eller plågsamt. Reflektera. Känn efter med alla sinnen. Mår jag bättre? Eller sämre? Vad kom Du fram till?
Ungefär hälften av allt nytt umgänge jag träffar reagerar, speciellt i festsammanhang; "-Aha, du är spinninginstruktör, kul". Men den andra hälften gör anti-spinning-christ-korstecknet mot mitt ansikte och går in i ett försvarstal innan jag har hunnit sätta punkt för meningen. De oinvigda vill liksom direkt locka fram mina säljaargument för spinning så de kan punktera dem och kalla mig för träningsfanatiker.
Jag är liksom redan köpt av träningsdjävulen så det är liksom svårt att påverka mig åt något annat håll. Och min intention är inte att tvinga på någon träning de själva inte vill lägga tid på.
Jag vet hur gott ett pass gör för mig. Hur jag kan bota tristess. Rensa huvudet från negativa tankar. Hur det kan förlösa kreativa tankar. Och allt det där andra jag skrev om tabletten innan.
Jag säger alltid samma sak till antifolket. Följ med på ett pass och bilda dig din egen uppfattning. Alla gillar inte spinning, det har jag full förståelse för, man alla gillar att bemästra ett hinder, om det så är en tenta, en arbetsintervju eller ett träningspass.
Det fina med träningens psykologiska dubbelnatur ligger att ju högre obekvämströskel du måste över desto bättre känns det efteråt. Ingen springer ett marathon för att uppleva en nu-känsla av välbehag under loppet. Ingen gör en ironman för att kroppen mår tiptip efter 15 mil på cykeln när man har 3 mil kvar och en mara framför sig. Man gör det för en sak. Känslan efteråt. Där ligger belöningen. Det måste inte vara en ironman som ska göras, det kan räcka med 20 min styrketräning. Eller en promenad. Kroppen är både komplex och primitiv. Komplicerat uppbyggd men enkelt driven. En kropp i rörelse frigör kemikalier som gör att vi mår bra. En kropp är skapt för rörelse.
Jag tror således inte att människan är lat av naturen men däremot väldigt rädd för att göra bort sig, speciellt vi blyga svenskar. Där vilar ett tungt ansvar för oss som verkar i branschen, att skapa en trygg grund att stå på. En person som inte känner sig hemma eller trygg i träningsmiljö har ingen lust att bli publik clown i en värld där deras fördomar besannas ibland och är felaktiga ibland. Det har jag den största vördnaden och respekten för. Men det är inte för personen är lat som han/hon drar sig för att träna. Det är rädsla.
Jag ska ta ett exempel. Mig själv. Jag är lite rädd för yoga. Eller jag är egentligen inte rädd för just själva yogan utan snarare för min egen uppenbarelse i yogasalen. I vanliga fall när jag besöker ett gym är jag en ganska självsäker spinninginstruktör med några års av erfarenhet i ryggen. Jag kan köra en klass med en minuts varsel och komma undan med det utan att gå en nervositetsdöd till mötes. Men när det kommer till yoga är jag rädd. Jag känner mig inte hemma där. Inte ännu. Jag känner mig uttittad, i synnerhet i min roll som instruktör när det ligger en förväntan i att jag borde kunna bättre. Jag känner mig framförallt dålig på det jag gör. Min inre bild av en majestätisk solhälsning får salsspeglen att krakelera när jag möts av en spegelbild av vandrande pinne med reumatiska besvär men inramat med med mitt ansikte . It aint pretty.
Samtidigt känns det aldrig så bra, så förlösande och så fantastiskt som när ett yogapass är slut för min egen del. En av delarna är fysisk lycka i form av endorfiner men för mig är största delen lycka att övervinna en rädsla.
Lyckligtvis måste man inte alltid övervinna rädslor för att få träningens goda bieffekter men det kryddar faktiskt upplevelsen ännu mer. Det är med andra ord bättre att marknadsföra träning för det som det är- en resa mot ett mål. Men också en målgång du upplever efter nästan varenda träningspass du genomför. Träning får vara tråkig och göra lite ont både i knoppen och kroppen. Belöningen får du oftast ändå. Du mår bra. Efteråt.
Men som sagt, träning ska upplevas, inte recenseras av någon annan. Ju ondare du har haft under ett pass desto bättre mår du mentalt efteråt. Ju jävligare träning desto mer smakar livet.
Nu på söndag kommer jag genrepa en av mina klasser som jag håller på the NIKE BLAST Sthlm: the Shack! Jag får då förstärkning av ädlaste spinningvalör då min duktiga kollega Jessica Clarén besöker Elixia Sisjön. Klassen ligger uppe för bokning nu så skynda att skaffa dig en plats, det är nämligen spinningmania på Sisjön dessa tider:) Vi kör kl. 16.30-17.30.
Ganska nyligen släppte Numark tillsammans med Mixmeister en liten app för iPhone, iDj, som gör det möjligt att mixa musik som ligger i din iPod. Det fungerar ungefär på samma sätt som i datorversionen av Mixmeister. Appen kostar 15 kr och skulle kunna funka som en nödbackup om du av någon anledning inte fått med dig musiken till ditt pass.
Efter ganska snabbt användande kan jag dock konstatera att den kräver ett visst mått av tålamod eftersom telefonens processor inte går att jämföra med en dators, det tar tid för appen att bearbeta musiken. Summa av kardemumman blir att appen snarare fungerar som lite lek på tråkiga bussresor än som ett riktigt användbart verktyg. Men till trots.. mixa musik i mobilen.. jovisst är det lite coolt!
Igår kom SATS trevliga medlemstidning, SATS magasin. Jag har tidigare skrivit att jag gillar tidningen, det är en bra mix av träningstips, företaget SATS och dess medlemmar står i centrum. Den nya loggan klär tidningen och förklaras närmre i numret.
Nytt år brukar betyda nya prylar och i vår kommer den riktiga efterrätten i Nike+ plusmeny. I april lanserar nämligen Nike i ett samarbete med navigationsföretaget Tomtom en GPS-utrustad klocka. Äntligen kan Nike´s löpare hålla koll på hastigheten på sina löprundor!
Snygg!
Samtidigt kontrar Runkeeper med att lansera en sändare och pulsbälte kopplad till din iPhone. Frågan blir alltså vilket kit som passar dig- funktionerna är i princip demsamma.
Själv håller jag mig till min Garmin 310XT som är en fanastiskt klocka som är skräddarsydd just för triathlon.
Igår sparkade vårterminen igång på allvar och det märks att medlemmarna har törstat efter träning i sin vardag. Det var fulla hus och träningsglädje i kvadrat som sig bör. I lördags hölls dessutom vårens kickoff för personalen och nu under Elixia-flagg. Elixias VD var på plats och berättade om historien bakom Elixa och kommande visioner för den svenska markanden. Det kommer bli ett spännande år.
Numera är Sisjön ommålat i lite nya färger och inramat i Elixia-grönt. Gruppträningsschemat är kryddat med några nyheter som Dirty Dancing, TRX och Fit for Skiing. Som medlem på Sisjön måste jag med viss part i målet ändå säga att utbudet för träning är fantastiskt med allt från kettlebell, hotyoga och powerpace till bodybalance i varm studiomiljö.
Gårdagen innebar också att Anettes och mitt periodiseringsupplägg drog igång. Det är första gången vi kör upplägget utanför Landala och det landade väl- bra cyklat allihopa! Är man fan av spinning så erbjuder Sisjön även 2-timmarspass i samarbete med Triathlon Väst under våren ledda av den här mannen. Vän av variation så är detta ett ypperligt tillfälle för er som vill ha lite distanspass under våren( det går dessutom att köra klassen före om man vill ha hela 180 min!).
Kalendern har bläddrat fram till januari som är den intensivaste månaden på gymmen i Sverige. Januari är den starkaste försäljningsmånaden och det säljs träningskort i parti och minut. Precis som i julhandeln brukar man prata rekord och i februari får vi se hur 2011 startade. I takt med den ökade konkurrensen så gäller det för gymmen att locka med utbud och priser. Som konsument gäller det att ha tungan rätt i mun och mitt råd är att alltid provträna på ett ställe innan man bestämmer sig. Gillar du gruppträning så prova att gå på många pass- maskinparkerna på gymmen är numera ganska likvärdiga.
SATS väljer att gå in i 2011 med en lite moderniserad logga och nya färgskalor. De visar upp sig i färgranna videos på deras youtubekanal där man skymtar idel kända instruktörer. Det känns helt rätt och det enda jag har svårt att förstå är att de väljer att behålla den orangesvarta loggan. Det nya typsnittet förklaras såhär på facebook:
Appropå lutade loggor..
Här är min teori.. Jet var före;)
Snyggare med annan färg! Och en klass med rötter i löpning! Härligt!
Sportlife kör på med gasen i botten och öppnar 4(!) nya anläggningar i Malmö. Friskis lanserar nyheter som Fuego, HIT och IntervallFlex. Elixia har uttalat fler anläggningar i främst Göteborg och Stockholm medan SATS och Worldclass verkar ligga lågt med nyetableringar. Januari har startat som sig bör. All in!
2010 är över och nu stundar ett nytt år, 2011. Året som gick innehöll lite av varje och sett med träningsbloggögon hände det en del i mitt eget liv. Mina personliga idrottsliga målsättningar som jag satte i början av året infriades knappt alls vilket borde ses som ett misslyckande. Men med facit i hand så är jag ganska nöjd till trots eftersom resan mot målen istället gav mig erfarenheter som jag tar med mig in i 2011. En av dessa var t.ex. att en 34-årig skadad kropp läker långsammare än en 20-årig, ett faktum som jag inte var helt bekväm att förlika mig med.
En överansträngd vrist efter Göteborgsvarvet resulterade i en fot som krånglade månader efteråt och ledde till ett inställt Stockholm Marathon.
Triathlon är en fantastisk sport, när man är skadad i en gren får man tillfälle att bli bättre i en annan. Den skadade foten ledde till ett mer frekvent simmande och jag fick efter nästan 15 års uppehåll tillbaka kärleken till klordoft och skvalp i öronen. Några av de bästa minnena är tillsammans med min träningskompis Robert då vi bröt vattenytan i en absolut tyst och sagovacker Delsjö kl 06 några sommardagar i juni/juli. Simningen var meditativ, tyngdlös och snudd på någon slags religiös träningsuppenbarelse.
Triathlonresultaten hade både ups and downs med höjdpunkter som att ta sig i mål på sprinten på under 19 min på 5 km. Lusten att tävla väcktes igen och nu är målen satta för 2011.
Den stora förändringen på spinningfronten var att efter nästan 8 år på Landala ta beslutet att lämna mångåriga kollegor och medlemmar för att söka sig till en ny arbetsplats. Det tog många månader att fatta beslutet och flera personliga överläggningar med vänner och kollegor. Nu i efterhand är många av Landala-instruktörerna( som denna och denna) spridda i stan men tack vare facebook och bloggar kan man fortsätta följa personer som alla har en del i mina personliga utveckling.
Jag hamnade som bekant på Gymnasium som ganska snart blev Elixia och kunde inte ha välkomnats på ett bättre sätt. Det är få förunnat att lämna en varm arbetsplats och hamna på en annan med samma anda. Elixia har en fantastisk atmosfär och och en hel rad duktiga instruktörer som inspirerar. Medlemmarna är grädde på moset.
Personligen innebar 2010 också att få presentera på lite olika konvent och hålla utbildningar för blivande instruktörer. 2010 blev lite av ett genombrottsår för mig sett ur presentationsögon. Detta var heller inte en slump utan ett resultat av att få jobba med en fantastisk person som alltid stöttar och coachar till bra beslut med eftertanke i svåra lägen. Vem? Jo, fantastiska Monika. Denna nyblivna 4.0-are omges ofta av superlativ och jag kan inte annat än sålla mig till skaran, främst för hennes lyhörda och ödmjuka reflektioner och stöd när de behövs som bäst. Jag fick fria tyglar att göra en workshop i Incycles namn som blev fullsatt och en trevlig tillställning tillsammans med Mattias. Mina två teammates Linda och Jessica är också två fina supporters som alltid har kloka idéer och bra förslag.
2010 innebar också att få träffa några bloggare(Sara och Therese) i riktiga livet och även detta trevliga upplevelser. Det är inte alltid en blog ger en helt rättvis bild av en person, ett möte i verkligheten ger en ytterligare dimension och en själ till personen.
En händelse som stack ut under 2010 och som jag jag tycker bör lyftas fram en gång till är det duktiga gänget bakom Rosa Bandet som slog rekord. De drog ihop smått otroliga 201.001 SEK för livsviktig bröstcancerforskning helt idellt. Av dessa drog Sara Träningsglädje in 32.146 SEK- wow säger jag! Hade jag haft möjlighet att lägga en röst för årets händelse/eldsjälar i nomineringssammanhang hade jag lagt min röst där.
Fr.o.m. hösten 2009 ingår jag tillsammans med Linda Jonsson och Jessica Clarén i Monika Björns instruktörsteam. Är du intresserad av en inomhuscykel utbildning så skicka ett mail till mig på spinspirit@hotmail.com alt. klicka på bilden! Väl mött!
Kontakt
För bokning av pass, musikfrågor, utbildningar eller gästklasser: spinspirit@hotmail.com
Funktionell spinning
Jag vill att du som tränar på mina pass har nytta av din konditionsträning även utanför spinningsalen. Två viktiga ingredienser för att förbättra sin kondition är variation i träningen och att ha en tydlig målbild när man ska vara på topp.
Jag tillämpar s.k.periodiserad träningnär jag leder mina spinningpass. Det innebär kortfattat att hela terminen är planerad i förväg.
Periodiserad träning handlar om att passen är uppbyggda som traditionell konditionsidrott är( influerad av utomhuscykelträning).Det betyder att man som deltagare jobbar för ett mål när formen ska vara på topp. Målet sätts till slutet av varje termin. Olika typpass varvas för bästa resultat i en mix av styrka, tempo och intensitet på terminsbasis. Upplägget innebär att intensiteten är något lägre inledningsvis så att vi bygger en bra konditionsgrund att stå på. När vi närmar oss målet i slutet av terminen kommer det ges möjlighet att köra med högre intensitet, s.k. progression.
Spinning är utmärkt träning för att jobba med konditionens centrala delar, hjärta och lungor. Har Du ambitioner att springa motionslopp framåt våren går det ypperligt att träna upp hjärtat på cykeln vinter/vår/höst och när vädret sedan tillåter kombinera man det med exempelvis löpträning( lokal träning, grenspecifik, kan vara simning, cykel osv)
Känner Du att du saknar ett mål i spinningsalen och din kondition fastnat på en viss nivå? Då hoppas jag kunna hjälpa dig komma ur den onda spiralen. Träning ger färdighet- träna rätt för bättre resultat!
Inlägg
