Det var ett tag sedan jag gick på ett spinningpass men idag slog jag till( tack Therese, super, som alltid!). I den mån jag kan, nu när vädret fortfarande tillåter, tränar jag helst utomhus. Cykelsäsongen för min egen del är snart över. Simningen i öppet vatten är redan nedlagd, nu blir det lukta klor fram till juni och kika in kakelplattor istället. Löpningen kommer därför bli den enda utomhusträningen framöver.
 |
| Överdrivet hög puls, procentuellt på 91-94%MP i intervallerna, iaf i början! Känslan i kroppen- en helt annan. |
Under workshopen Periodisera Mera pratade Mattias om olika felkällor vid pulsträning, hur pulsen kan uppträda lite missvisande p.g.a yttre faktorer. Min prestation på cykeln idag hade varit ett lysande exempel på detta. Jag hade inte druckit speciellt bra innan klassen, hade kastat i mig en kaffe minuter innan passet och salen var varm. Ansträningsnivån i kroppen var acceptabel, benen var visserligen ganska sega efter 2 dagars löppass, men ändå stack pulsen som en raket i intervallerna. Hm?
Känslan i kroppen och pulsen stämde med andra ord inte. Jag har p.g.a. den senaste tidens 2-veckors förkylning inte kunnat träna och vet att min tröskel ligger en bit under 90%-strecket. Skulle jag då kunna ligga 6 minuter på 94%MP och tycka att det var helt ok? Nej, såklart inte. Dagens pass blev ett empiriskt experiment över hur pulsen inte alltid matchar borgskalan. En cyklande försökskanin, det är jag:) Nu säger jag godnatt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar