onsdag, september 09, 2009

Dum, dummare, trum, trummare


Jag är en person som gärna vill ha nytta av min träning. Jag vill gå på spinningpass som jag har nytta av i min utomhuscykling. Jag vill styrketräna så att jag har nytta av styrkan i mitt vardagsliv eller i min träning i simning, löpning och cykling. Jag uppskattar verkligen träning som är basic. Det behöver inte krånglas till i onödan.
Löpning, simning, cykling, dans, box, funtionell stryrketräning och yoga är basic. Det finns tillräckligt med variation i det varje kategori för att man inte ska tröttna på det samt att det är träning som är avskalad från andra moment. Fintnessbranschen är ofta i behov av nya idéer och nya produkter. Den vanligaste produktutvecklingen är att slå ihop två träningsformer. Blir det bättre då?

Jag tittade precis på Fitness Magazines hysteriska hemsida och fann denna "nya" träningsform. Här pratar vi produktutveckling där kreativiteten har bitit sig i svansen rejält. Trumma på en boll. Känn på den träningsformen:)

Efter trumpasset bör man stretcha öronen.

Och är det överhuvudtaget träning som lämpar sig för människor som inte är i dagisålder? Det är läge att lägga in skeppsbrott och matkrig på träningsschemat efter denna klassen. En överlevande träningsform- vad tror ni?

4 kommentarer:

JL sa...

hahaha hänger inte SATS på denna formen? ;)
Skeppsbrott KAN dock vara ett av de mest underskattade sätt att träna allsidigt som finns - SJUKT bra ur typ alla funktionella sätt som finns.. ;)
/J

Magnus sa...

Jag hoppas de/vi inser att man sparkar på bollar och att man trummar på trummor.

Det är väldigt funktionellt att inte nudda marken när man är på stan. Det är på tok för lite lianer och rommerska ringar i stadsmiljön. ;)

Mikaela Mars sa...

Jag är ändå göad över att klasserna utvecklas och att man försöker vara innovativa. Många slutar träna för att de itne riktigt hittar sin grej, de hinner tröttna. Ju fler träningsformer som finns, destu fler mitt-i-prick-träffar finns det chans till, tänker jag. :)

(skeppsbrott låter rätt kul. ;) )

Magnus sa...

Jo, visst finns det en poäng med det du säger Mikaela. Utveckling är nödvänlig- helt klart. Men.. frågan är åt vilket håll man ska styra utvecklingen och där är jag ganska övertygad i min egen filosofi( min högst personliga uppfattning)- hellre mot idrott än mot "hittepåaktiviteter". Jag skulle nästan tom vilja ifrågasätta träningsnyttan med exemplet som jag länkat till- möjligen som rehabträning eller för äldre personer kanske. Visst är det bättre att för en person som inte alls rör sig slå på en boll. Men, är det där man ska lägga ribban?

Jag tror folk tröttnar för att många instruktörer inte utvecklas- de kör samma övningar och samma pass år ut och år in.Instruktören måste vara motivatorn! Det är också faran med att köra för mycket konceptklasser( som jag var lite inne på i förr inlägget). DÄR tror jag problemet ligger- enformighet och förutsägbarhet utarmar motivationen.