I brist på en frisk fot så fick jag ställa in Stockholm marathon. Det kändes surt dagarna innan men ibland kan nederlag vägas upp av att man agerar smart och gör det rätta. Det är åtminstone det man får hjärntvätta sig själv med. Foten är mycket bättre men behöver ca. 1 veckas vila från löpning. Det har funkat bra att cykla och simma.
När jag såg väderprognosen i torsdags väcktes tanken på att köra Nationaldagsloppet, 100 km, som ett lugnt långpass. Jag slog en signal till min vän Anette tyckte det lät som en bra idé. Så, så blev det.
Det var ett fantastiskt väder som lyfte cykelturen jämfört med förra året. Det är också riktigt kul att ha en bra cykel som gör 10 mil, en ganska långs sträcka egentligen, till en längre men behaglig utflykt.
Anette, här som Gore-modell.
Vi körde loppet lugnt och mina ben kändes riktigt pigga och alerta hela vägen. Pulsen höll sig lugn de första 8 milen med undantag för den brutala 11%-lutande backen efter 1,30 h. Sista 2 milen kände jag dock att hjärtat borde få jobba lite tuffare så jag matade på för egen maskin. Det kändes också lite fint att trycka förbi lite 45-åriga herrar på 50 000kr-hojar på slutet;)
Nationaldagsloppet är ett fint motionslopp som jag rekommenderar att köra om man har ambitioner att köra Vätternrundan.
En vacker runda som kan rekommenderas!
Inlägg
2 kommentarer:
Så du var åxå där, såg dej inte. Du låg nog ganska långt före mej :) Visst var det en härlig tur!
Jasså! Jag körde det som ett lugnt träningspass i det UNDERBARA vädret. Vilken härlig dag- eller hur? :)
Skicka en kommentar