Höst i kvadrat & facebookpsykologi

Hösten har greppat tag om Göteborg ordentligt. Idag befinner sig stan i ett komatillstånd mellan ljus och mörker. Det är varken eller. Det ligger en låg mättad och fuktig dimma över staden. Samtidigt strilar regn från ovan och ljudet av droppar som träffar marken har blivit synonym med tystnad. Fukten cirkulerar runt i en bister nordanvind som kryper innanför kragen längs ryggen som någon hällde ett glas isvatten innanför skjortan. De få sparsmakade färger som syns är tjejers gummistövlar( tack och lov för detta mode) eller färgglada paraplyer som kämpar för att inte blåsa upp och förvandlas till rosa eller gröna kantareller  i vindbyarna. Dagar som idag får tankarna att snurra bakåt eller framåt i tiden. För egen del finns endast ett botemedel för gråluften: träning. Träning kan ibland vara den där 1-2 timmars verklighetsflykten som behövs och som vänder svärta och fönsterrutor i gråt till att faktiskt uppskatta dagar som denna. Men träningen måste betas av för i skrivande stund är uppskattningen av väder och vind s.k. låg. Jag är snart på väg för jag behöver få fart på endorfiner och adrenalin ett tag. Men först en facebookreflektion i satirens tecken en grå dag som denna. 

En bild på Ruhr-området kanske piggar upp?

En stor del av mina kontakter på facebook är personer som har någon anknytning till träning. Ena halvan av denna skara är knutna till idrott av olika ursprung.  Den andra halvan är knutna till gymvärlden. Trots att båda grupperna gillar att röra på sig och säkert har mycket gemensamt märks skillnaden ganska tydligt  i  den s.k. statusraden. Det handlar främst om synen på träning men går även igen i andra sammanhang.

Idrottarna lägger gärna upp rader som vittnar om pass som de har genomlidigt eller tävlingar som stundar. Raderna är ofta reflekterande och känslomässigt skrivna, dock ganska försiktigt och med  nättare nyanser. Vanliga ord är: slit, syra eller flyt. Det är inte helt ovanligt att linda in statusen i någon slags cliffhanger så de nästkommande personkommentarerna får ställa frågor om upplevelsen eller tävlingen. Kutym är att hellre skriva ner sin prestation än tvärtom. 

Den andra gruppen, gymkontakterna,  är genomgående positiva. Till allt. Även en dag som idag de är glada för det lilla. Ord som älska och kärlek  tillsammans med små svarta symbol-hjärtan  i statusraderna avlöser varandra pass efter pass. Superlativen räcker knappt till. Bäst blir bästaste och klasser beskrivs  i termer av uppebarelser. Tre utropstecken i en följd är minimum och smaljande parenteser ler så att munnen nästan brister. Inga dåliga upplevelser existerar, det är fullt ös, high energy och megaglädje upphöjt till tusen.

Allvarligt talat, kanske formar idrottskulturen eller gymkulturen personer att tänka på olika sätt? Eller är det en viss typ av kynne som sysslar med respektive sak?  

Nu blir det till att packa träningsbagen. Återstår om jag kommer hem och doftar klor eller cykelsal. Eller kanske båda. Det får ni bli varse. I statusraden!!!!!  :) :) :)

;)