onsdag, juli 15, 2009

Axwell & en stilstudie i badwill


För någon vecka sedan var jag på sommarklubben Hamngatan som är en filial av Peacock. Hamngatan blommar upp sommartid på torsdagar och lördagar och erbjuder finfin house i lite olika kläder beroende på klubbarrangör och dag. Eftersom jag hade stängt gymmet samma kväll  innan så begav jag mig direkt från jobbet till Hamngatan där jag mötte upp lite annat folk. Axwell och jag har lite gemensamma vänner så jag hade ynnesten att vara uppskriven på gästlistan via just Axel. Väl på plats vid hamngatan möts jag av en lång kö och en energisk publik som vill in. Och.. här kommer det ganska vanliga incitamentet när det gäller att gå ut i Göteborg vilket nästan kan få en att vilja stanna hemma. Vakter. I dörren står två manliga vakter med snäcka i örat, kostym och en allvarlig uppsyn med blicken fäst långt bortom folkmassan som vill in Inga problem tänkte jag, vi står på listan.  Jag försöker få kontakt med vakten genom att säga:

- Hej! Vi står på listan, säger jag på ett helt vanligt trevlig manér. 
- Det gör alla de också säger han och pekar på VIP-kön. Ställ er sist, sen vänder han ryggen till så det går inte att säga något mer. Det är inte ett trevligt tonfall på honom, nej tvärtom, det är en order kryddad med en sur blick. - Ok, tänker jag. Vi är väl inte mer VIP än dem så det får bli kön. Det borde gå snabbt.


Jag förstår att det kan vara ett tufft jobb att vara vakt emellanåt, men, nu pratar vi attityd som om de vore Obamas livvakter. Själv är jag helt nykter och på gott humör. VIP-kön står helt stilla och efter ett tag inser jag att typ alla i VIP-kön bara chansar att de ska stå på listan. What a f*ck. Jag går ur kön och försöker få kontakt med andra vakten som har gästlistan i en mapp i handen. Det är ganska högljutt och jag är själv helt nykter eftersom jag nyss lämnat jobbet. Axwell har redan spelat ett tag så om vi ska få kunna se lite av hans performance så är det lite brådis. 

Jag får kontakt med vakt nummer två och får en om möjligt ännu drygare vaktblick tillbaka. Inte en tillstymmelse till leende. Inte ett uns av känsla för service. Ett litet uns idioti möjligen.

- Står du på listan? frågar han. 
- Ja, det gör jag. Jag plus 3- uppskrivna av Axel, svarar jag.
- Axel? Det finns ingen som heter Axel här, svarar han ohövligt. Du får lugna ner dig lite. Men va fan. Jag är lugn, tänker jag.
Jag är lugn, spiiiknykter OCH  jäkligt trevlig, till skillnad från dig Mr  f*cking BadAttitude. Naturligtvis tänker jag detta utan att säga det. Jag borde sagt det men då hade jag formodligen brottats ner och slängts ner i kanalen bakom. Jag är gäst.  I Sverige innebär det knähund om man inte är tjenis med vakten. Mina rättigheter är att jag ska fjäska och be- annars kan jag dra. Vakt rimmar på makt. Även på vanmakt.  Inom mig är jag en nanosekund att få ett psykbryt a la Gordon Ramsay. Jag håller istället stilen och plockar fram falskhetens leende när det som bäst behövs. Men det bär emot. Som 17.
- DJ´n som spelar, Axwell, heter Axel, förklarar jag. 
- Ok, jag ska kolla, svarar han. Det tar ca. 10 minuter att bläddra i 4 A4:a papper. Inombords kokar jag. Herregud människa, en 1:a klassare på 7 år läser snabbare än dig. Till sist hittar han namnet. Bingo. Ingen ursäkt. Samma tramsiga stålfejja. Att han orkar.
- Ni får gå in. Betala till höger, säger han.
- Vi skulle inte behöva betala enligt Axel, svarar jag. Vakten tittar på mig, om möjlig ännu drygare men äntligen dyker en något streetsmart entrévärd emellan och säger att det är ok. Äntligen någon med liite känsla för service. Dock tyvärr alldeles för sent och helt överskuggat av två gorillor som borde skickas på vett- och etikettkurs till Magdalena Ribbing. 
Vi kom in. Efter dryga 20-30 min TROTS vi stod på listan vilket klargjordes minut nummer ett. Jag var nykter. Jag var trevlig. Det var svårt att göra det annorlunda. Man får bita sig hårt i läppen när man  tittar åt vaktidioten. 

Vi hann tyvärr bara se 15 min av Axwell. Hade inte entrén varit så sjukt seg och otrevlig hade det åtminstone blivit 20 min till. Vakter borde inse sin roll i SERVICE-sektorn och tagga ner några pinnhål. Jag tror tyvärr de ofta med sin nochiga attityd snarare skapar bråk istället för att stävja dem. Ingen nyhet men ibland undrar man om krögarna har någon som helst koll på sin personal.
Så.. vakter.. le lite och var lite sjysst så kan jag lova att ni kommer få ett betydligt trevligare bemötande tillbaka. Tyvärr förtog bemötandet på Hamngatan själva DJ-giget. 



Axwell in action

6 kommentarer:

Anonym sa...

haha! det där känner jag igen. :) de var lika dryga på premiärkvällen av sommarklubben.. att de orkar.

Magnus sa...

Jag står just nu receptionen på SATS Landala. Hade jag bemött våra medlemmar på samma sätt hade jag inte blivit långvarig. Nä, den där attityden kommer straffa sig i längden. Sen är det lite humor att de tar sitt jobb som de vore FBI-agenter.

Man Axwell var bra. Som vanligt!

Anonym sa...

jag förstår vakterna. hamngatan hade sagt till alla att dom skulle vara där senast 20 för att vara säkra på att komma in. om man då som du inte känner någon av vakterna tycker jag du är ganska osmart som kommer så sent. skyll dig själv

Magnus sa...

Oavsett när man dyker upp så bör man bemötas med hyfs tycker jag, det är essenesen av inlägget. Ett leende och en trevlig attityd kostar inget. Vakten är första intrycket av stället och det verkar inte krögarna bry sig om. Det finns många undantag och många bra vakter med.
Är man uppskriven är väl man medräknad i publiken- vad är annars poängen med att skrivas upp? Det borde bara vara att kolla namnet och släppa in.

Anonym sa...

tycker du att krögarna skall stå och vänta tills du behagar komma och så gör 100 pers likadant. då spelar det nog ingen roll hur trevlig vakten är för då har ingenstans att jobba!

Magnus sa...

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Jag kan förstå att inlägget hade upprört om jag själv hade varit dryg och von oben. Så var inte fallet- jag var trevlig och möttes av två killar som var direkt oartiga.
Självklart ska krögarna vara måna om sitt första intryck vilket är dörren= vakten. Sverige lever i en bubbla när det gäller krogköer och vaktmakt- utomlands finns inget liknande.
Det finns som sagt många vakter som gör ett helt ok jobb- men inte den kvällen jag var där. Det enda jag har efterlyst är lite vanlig hyfs men istället möttes av en väldigt dryg attityd. DET stör jag mig på! Jag hade skrivit samma inlägg om jag hade stött på samma problem på konsum eller i en affär.

Jag var på Hamngatan ikväll. Det var andra vakter idag och en helt annan inställning.