Missflyt

Idag gick jag upp kl 06.00, ca en timme tidigare än vanligt, för att ta mig till Valhallabadet och simma några längder. Det var länge sedan jag var på Valhalla, jag tränade några träningar med Triathlon Väst för 5-6 år sedan, sedan dess har jag bara varit där en gång. Men idag var dagen för en ny sim-era, trodde jag..

Det är numera riktigt fint i omklädningsrummen, varma golv, svala färger på kakel och klinker och romerskt bad och bastu innan man kommer ut till simhallen. Först möter man 25m bassängen med hopptorn som jag har t.o.m. tävlat i, Ullbersgtrofén,  och då på banan bredvid Jani Sievenen som senare blev både världsmästare och världsrekordhållare. Han slog mig med en längd på 100 rygg och jag var 12-13 år gammal ska tilläggas. Jag skyller på att han ändå trots allt var lite äldre.  50m bassängen ligger lite längre in i hallen och är uppdelad i banor med linor för motionssim, det finns både lite snabbare banor samt några långsammare. 

Morgontrött och ganska stel i på den arla morgonen så valde jag en bana som jag delade med en tjej som höll samma standard som jag. Åtminstone i 400 m..  Första längderna gick ganska bra men efter 400 m satte sig mjölksyran som kvicksilver i ådrorna. My God. Uthålligheten var helt försvunnen.. sjunken till botten, som en sten.  

Nacken blev stel, armarna tunga, benen slutade fungera, andningen blev kort och stackig. Det var inte såhär jag mindes min gamla trotjänande idrott som jag jag lagt ned åtskilliga timmar på. 

Men jag kämpade på och avverkade 1000 m uppdelat på 50:ior och 100:ingar. Jag badade av lite i 200 m och begav mig snudd på utpumpad till duscharna. Men väl där kände jag mig riktigt nöjd. Jag hade i alla fall försökt. Det kändes bra.

Sen var det bara att byta om och ta en frukostkaffe, en drickyoghurt och en fralla med till biblioteket och försöka fokusera på verkligheten.

I mina fornstora dagar som simmare låg passen på 5500-6900/ 2timmarspass och 7-8 sådana pass i veckan.. så jag har en bit kvar till formtoppen. Minst sagt. Huj. Men nu ska jag banne mig köra slut på mitt 10 klippkort( 440 kr) och siktar på att lösa årskort sen. Det e bar å åk, som Stenmark sa. 

Senare på kvällen kämpade jag tillsammans med 14 andra på ZonSpinningpasset som är riktigt tungt, speciellt om man redan är lite trög i benen. Styrkedelen känns precis som den är menad. Tur man har energiladdade deltagare som kan bära fram en lite trött instruktör ibland. Tack för det- bra kämpat! 

På lördag tränar Sports Club Triathlon sitt första simpass under coachning av mig. Då gäller det att leverera. Och försöka flyta. Keep your fingers crossed..