måndag, november 23, 2009

What turns you on?


Detta inlägget handlar om motivation och om kreativitet i slutändan. Men först en liten inledning. I förra veckan avslöjade som sagt SATS att de tar bort sina solarier vilket har skapat debatt på bloggar och i tidningar. Man kan se det som att SATS vill uppfattas som moderna och ansvarstagande, politiskt korrekta. Jag tycker det är modigt att försöka sanera en bransch som ibland står för tveksamma ideal. Motsatsen till att vara politiskt korrekt är att vara politiskt inkorrekt. Jag såg några bilder på FB och dessa blev fröet till detta inlägg.

Bilder jag såg visade en eventklass som gick under temat "Förbjuden Cykling". Jag var inte med på klassen och vet egentligen inget närmre om den( någon som kanske läser kanske var det, fyll gärna i luckorna i så fall:) ) men kan väl ana tankegången när man såg bilderna från klassen. Bilderna avslöjade att det bjöds på hämtpizza serverad ur direkt ur kartongen före, på eller efter klassen. Idén är skruvad men ändå lite rolig. Man kan väl ana en viss glimt i ögat får jag hoppas. Det är kanske inte den typ av event jag själv skulle backa upp till 100% träningsmässigt, men som sagt, tanken är så twisted att man inte kan låta bli att charmas av galenskapen. Det är väl lite som att svära i kyrkan.


Think outside the box but eat directly from it..;)

Det är väldigt olika saker som kan locka fram deltagarnas inre motivation. Det är synnerligen subjektivt och själva utmaningen med att instruera. Alla har olika preferenser.

Det som ger dig som deltagare inre motivation kan vara instruktörens sätt att leda & coacha klassen, musiken kanske prickar helt rätt eller atmosfären i salen får gruppen att lyfta varandra. Ofta när klasser går under event så handlar det om olika musikaliska teman, någon form av cykelinfluens eller att instruktören spexar till med att klä ut sig. Just spinninginstruktörer är generösa med att bjuda på sig själva.
Vissa deltagare motiveras av att instruktören har bra teknik på cykeln, är vältränad eller utstrålar god fysisk rent allmänt. Andra kanske går igång att instruktören besitter mycket träningskunskap, är rolig eller kan sätta ord på träningskänslor träffsäkrare än andra. Har instruktören cykelbakgrund så attraherar det en klick av spinnare kan t.o.m inge en viss respekt bara med att bära rätt par Sidi-skor. Detta föranleder följande fråga..

Vad ger dig inre motivation att prestera bättre på cykeln?

5 kommentarer:

Träningsglädje sa...

förstod inte alls grejen med pizzan så det där skulle jag inte alls haka på. tycker det är tråkigt att se träning som ett ont måste för att göra sådant som är kul, typ äta. var finns träningsglädjen då? kanske man ska träna något annat om man bara vill träna spinning för att få sin pizza. (eller behövs träningsglädjen överhuvudtaget? det kanske bara är jag som känner att jag måste bjuda mig själv på lyxträning, dvs rolig träning, hela tiden?). många frågor - förmodligen lika många svar.

vad jag själv förvånas över är hur min prestation förändras avsevärt beroende på musiken. så musik är en grej, även om jag egentligen har noll intresse för musik (det där känns som att svära i kyrkan). har du kört från pia någongång (minns inte efternamn men gift med sats-adde). hon får igång mig och jag har än idag inte förstått hur.

Sofia sa...

På spinningcykeln inspireras jag mycket av musiken och när man hittar ett skönt flow och släpper alla "vardagstankar".

Och även de gånger då det känns det motigt så går jag igång på att köra lag. Då ena laget hejjar andra kör. Det är magiskt!

Magnus sa...

Sara
Ja, musik är en viktig motivator. Sen att man gillar olika saker är ju det kluriga. Personligen kan jag ändå gå igång trots att musiken inte är 100% i min egen smak- bara instruktören tillämpar energin i musiken på ett bra sätt. De som sysslar med dans är ofta väldigt duktiga på det. Pia har jag missat men det låter ju bra:)

Sofia
Jag håller med, fint nät man försätts lite i trans. Bra input med lag-grejen:)

Sandra - en liten del av Mig. sa...

Jag tycker att det är alltid är något hos instruktören som får mig att bli motiverad. Det måste finnas något äkta bakom ord, jobb, känsla, allt. Två instruktörer kan ha samma musik, men själva passet kan vara så olika motiverande.
Jag älskar musiken, den driver mig. Men jag gillar instruktörer som är starka (uthålliga), envisa, glada, spralliga...nästan alla olika egenskaper :)
*skrattar* man är nog bara en motiverande instruktör :)
Vilket babbel från mig!!!

Magnus sa...

Bra babbel iaf:) Instruktören sätter verkligen prägel, det märks ju ännu mer på t.ex. på förkoreograferade klasser. Den ena egenskapen behöver ju inte heller utesluta någon annan.