Homerun Göteborgsvarvet

Inlägget skrevs delvis direkt efter loppet

Hemma. Trött. Stum. Sliten. Men.. glad nöjd och lite överraskad över min egen förmåga. Det gick bättre än väntat måste jag direkt medge. En högst realistisk målsättning innan loppet kändes som 1.35 h. Jag har sprungit ett pass varannan vecka sedan slutet av mars så jag fick givetvis sätta ett lågt mål. Tanken var att gå jämnt- som förra året- runt 4,30 min och så gjorde jag. 

Pastaboost 2 timmar innan start

Jag och brorsan tog buss 16 till Marklandsgatan och anlände ca 45 min innan start. Innan vi stack hemifrån åt vi en portion bologneseoch softade 30 min efter maten.

Vi delade på oss i Slottskogen- jag lämnade in väskan och bror Calle som startade i elit 3 min tidigare än mig började värma direkt. Det kändes bra och efter väskan var inlämnad så sprang jag några varv och boostades av några kollegor från gymmet( SATS) som hjälpte till och värmde upp deltagarna. Jag slukade en banan, fyllde på lite vatten, var uppe och kissade i skogen och insåg att det skulle bli ett varmt lopp. Värmen var kanske lite i högsta laget, annars var förutsättningarna  tipptopp. 

Mycket folk!

När jag hade fått upp pulsen på 75% i några minuter tog jag plats i min grupp och inväntade starten. När väl loppet startade så gick det som vanligt ganska långsamt. Is i magen- något annat vinner man inget på. Stämningen var god- jag småpratade lite med ett par och vi önskade varandra lycka till. Nedräkningen ned sista sek

underna innan start applåderades och sen var jag tillsammans med resten i 1b iväg.

Första 5 km gick av bara farten. Slottskogen var full av åskådare och jag höll mig lugn och höll en rak linje- inget zickzackande för att öka farten. Av hela skaran på 40 000 löpare så såg jag min kollega Matti framför mig. Vi småpratade lite-  Matti bannlyste sina dåliga hälsenor och jag skyllde på mitt dåliga träningsupplägg;) Nu kunde vi fortsätta med äran i behåll- bortförklaringarna stärkte oss. Jag såg Matti i några kilometer till men sedan tappade jag bort honom. 

Även fram till 10 km så kändes benen pigga och kroppen bra. Jag drack vatten på varje station men skippade enerviten. Jag höll en jämn pace, några hundra meter efter 10 km tog  jag min egen enervit som slank ned snabbt och lätt. Formatet på drycken är smart, det är bara att trycka i sig drycken och vips så fick man lite snabb energi.

Mellan 10 km och 15 km kände jag mig fortfarande pigg. Jag sprang ekonomiskt över andra bron- sparade på krafterna så jag inte skulle dra på mig en massa syra i backen. Det funkade. Jag tittade på pulsen som pendlade mellan 87-91% MP- på bron något högre. Jag övervägde på nedförslöpan efter bron att höja farten men samtidigt kände jag mig lite osäker att jag skulle ta slut och bli stum. Taktiken blev att hålla samma fart och sedan gå lite snabbare på efter svängen på Götaplatsen.

Avenyn kantades av folk och glädjeskrik och pepp gav lite extra energi. Efter Götaplatsen gjorde jag som jag tänkt tidigare- ökade lite lätt farten i nedförsbacken ned mot Vasagatan. Det funkade och kändes bra. Jag passerade handels och uppför Övre Husargatan kom plötsligt en tung syrakänsla. Farten hämmades och jag jag kände lite ånger att jag kanske hade gått på för hårt. Pulsen drog uppåt- 94% MP. Fasiken. Men. Sen bara släppte det igen. Jag tog mig i jämn fart över 20 km passeringen- tog det lugnt över gångbron över Dag Hammaskjöldsleden. Upp på gångbron drog pulsen upp ännu mer 98% MP- tungt! Jag tittade på klockan och insåg att jag låg på nästan samma notering som förra året- det fanns bara en tanke då- öka Magnus- öka!

Och faktiskt- det fanns mer kraft kvar och jag ökade farten- sista svängarna upp mot vallen och sen in på Löparbanan. Det blev nästan spurt sista 200 m. Och så äntligen- i mål! Yes! 

Jag och min bror Calle innan loppet

Såhär blev loppet i siffror:

Göteborgsvarvet 2009

5 km: 22.28
10km: 44.20
15 km: 1,06,08
20km: 1,28,07

21 km: 1,32,53

Snittfart min/km blev 4.25

Genomsnittspuls: 177 bpm/ 89%MP

Göteborgsvarvet 2008

5 km- 22,28
10 km- 44,12
15 km- 1,05,56
20 km- 1,28,20
21 km- 1,33,16
Snittfart min/km blev 4,26
Snittpulsen hamnade på 178- 89,4 %

Min bror Calle kom in på 1.22.39 vilket med tanke på en tidigare infektion i kroppen i veckan måste ses som en grym tid. Han var nöjd och hoppas på en putsning av sitt personbästa( 1.16.15) nästa år istället. Bra jobbat brollan :)