Träningsreligion

Resuméerna över träningsåret 2009 smattrar av som smällare på 12-slaget på nyårsnatten, både i blogvärlden och på de digitala träningsdagboksforumen som t.ex. funbeat. Det listas träningsupplevelser, mjuka fakta mixas med råa sifferdata. Känslan när klassikern är genomförd ställs mot träningsminuter och andra antal pressade kilo i bänk. Det är imponerande och inspirerande läsning. Det tränas utav tusan i landet. Det ger även ett visst mått av ifårgasättande av sitt eget tränande. Tränar jag rätt? Äter jag rätt? Tränar jag tillräckligt mycket? Optimera?

Träningstipsen och rönen fullkomligt öser in från alla håll och kanter. Studier från vetenskapliga tidskrifter, tidningar, tv, siter på nätet, blogupplevelser och gamla idrottstips blandas i huvudet till ett virrvarr. Hur ska man finna sitt rättesnöre i denna djungel av information. Vad ska man tro på? Inte konsigt att man inte vet vilket ben man ska stå på. Detta har uppgett till min egen träningsreligion i hopp att finna rätt träningstro tro baserat på tre trianglar. Halleluja.

Kristendomen bygger på den heliga treeningheten; gud, sonen och den heliga anden. Precis likadant är det för träningen, det heliga talet är tre, allt kan skalas ned i ytterligare trianglar. Glöm korset för en stund, det är alltså trianglar som gäller. Det gäller också att skapa balans i varje triangel, men det måste inte betyda att ett hörn väger exakt lika mot ett annat. Jämvikten av de tre hörnen ska bli en helhet, det är regeln. Balans är detsamma som att bli frälst:)

Har träningen inte gått så som du har önskat får du flytta jämvikten i triangeln. Börja tänk triss. Plötsligt hände det.

Träningsreligionens 3 gyldene trianglar

Hel(ig)heten

Den första triangeln handlar om balansen i stort. Jag har själv två hörnstenar jag måste jobba hårdare på, kosten och vilan.

Träning: Jag tränar vanligtvis ganska många pass och det bär mycket sällan emot att träna. När jag tränat lite handlar det om 2-3 pass i veckan. Det blir mestadels konditionsbaserade pass men på senare tid har jag försökt få in mer styrka. Frågan är om de är är kvalitét på alla passen- eller svaret är enkelt- nej, det är det inte. Det är för lite variation. Så träningshörnstenen får ge plats åt mer kvalitét och fokus. Nyckeln heter planering och dokumentation.

Kost: Kosthörnet är det som fluktuerar mest, från att vara veckovis fundamentalist till att fullständigt balla ur och sitta i knät på gottegrisdjävulen. Jag vet att sambandet med vilohörnet spelar roll, är jag trött så sjunker blodsockret och det nallas i kakburken som kompensation för detta. Jag tror jag börjat hitta en bättre balans i kosten och framförallt har medvetenheten ökat.

Vila: Vilohörnet är förmodligen den mest försakade hörnstenen. Jag tränar hellre lugnt och lågintensivt än inte alls, frågan om det är bra. Hinner kroppen absosbera träningen? Efter att ha simmat 10 pass vecka som tonåring är det svårt att låta dagar passera utan att det ska tränas alls. Nu ska jag däremot försöka vila effektivare under passen och om man ska ge kroppen en ärlig chans att hålla livet i genom så får jag nog öva lite mer på att försöka hålla 2 träningsfria dagar i veckan. Alternativt köra rörlighetsträning såsom yoga eller massage som substitut.

Tränigheten

Hur ska jag då träna för att bli bättre, främst som triathlet, d.v.s. bli snabbare, starkare och må bättre under genomförandet?

Kondition: Jag gillar träna konditionsrelaterat. Det är liksom det som känns mest drivande och den del då hjärnan kopplas bort för att bara åka med. Just nu är det löpning i fokus. Jag jobbar ju ganska hårt och medvetet med att periodisera spinningpass men lever jag som jag lär? Nja, det blir ganska mycket snabbdistans och ofta samma distanser. Det går att förbättra, variera mer. Planera, dokumentera, samma issue som träningen ovan.

Styrka: Jag har betat av ganska många pumppass genom åren. Numera blir det inte så mycket pump utan mer vanlig styrketräning i gymmet. Jag är inte så road av det, inte just när det pågår. Jag kör all styrka på andra gym än på Landala, mest för att inte stanna upp och snacka med medlemmar stup i kvarten. Jag tränar tyvärr mest det jag gillar köra, axlar, arm och ben. Mage och rygg får dessvärre för lite pass, jag måste bli bättre på det.

Rörlighet: Jag tränar ingen rörlighet. Inget alls. Med andra ord är det väldigt enkelt att förbättra problemet. Detta är något jag måste börja med och som jag längtar efter att komma igång med. Nu är det nytt år, det får bli mitt mål, yoga, bodybalance eller flow.

Matigheten

Kostcirkeln har blivit triginomitri istället. Vissa dieter som t.ex. isodieten förespråkar ganska lika delar av alla. Det är just sammansättningen som är vägledande och kolhydraterna ses numera som den stora fetmaboven.

Protein: En nödvänlig byggsten för muskler, behövs för att öka i muskelmassa samt efter hård träning då man bryter ned muskler. Förra nyårslöftet var att äta mer fisk vilket jag också gjort. Ännu mera fisk, gärna fet och inte rödlistad.

Kolhydrater: För min del blir det färre och färre kolhydrater. Jag äter numera sällan bröd och gör jag det köps det från det lokala bageriet på torget. E-nummer debatten har säkert påverkat en del men framförallt så blir magen mycket lugnare. Likaså blir det väldigt sällan pasta, ris och potatis. Grönsaker har fått bli substitut.

Fett: Jag har aldrig varit rädd för fett. Jag har dock köpt fettsnålare produkter som grädde, smör och mjölk innan. Det gör jag inte längre, jag försöker köpa så naturligt som möjligt. Fett mättar och är nödvänligt för kroppen. Det kräver dock att man drar ner på kolhydraterna för annars lägger jag på vikt. Jag tittar ganska mycket på de LCHF-bloggar som finns men kan inte säga att jag anammar denna stil som tyvärr åsidosätter motion för att bara sikta in sig på att minska i vikt.

Amen.

Hur ser din träningsreligion ut?