Via Dolorosa

Dags att prata lite träningsreligion igen. Löpningen, ett viktigt hörn i den gyldene triathlontriangeln( de andra cykling resp. simning), står på dagens agenda. Det är kanske också det mest populära träningshörnet bland bloggvärlden och det ämne som det jag själv läser mest om. Det är kul att läsa som löpningen beskrivs, i vackra och precisa ord, smittsam läsning som frestar till träning. Jag blir nästan lite avundsjuk när jag läser Therese eller Monikas meditativa löpupplevelser. Jag har visserligen fått den känslan i simningen men i löpningen är det många pass kvar. Jag vet att det går men resan dit är dessvärre inte så skön och inbjudande i ärlighetens namn. Nej, nu känns det mest tungt och slitigt för att uttrycka sig korrekt och högst sanningsenligt.

Triangel av något frusna fingrar

Idag upplevdes faktiskt en Via Dolorosa light, den så kallade smärtans väg, då Jesus får släpa sitt kors på väg till sin egen korsfästning.

Jag hade inget kors med mig men däremot två fotinlägg som de 2 första kilometerna gillade mina fötter. Det började bra. Men sen kom ganska värken smygande och smärtan i hålfoten tog över löpningen. Det är väl inte så konstigt att fötterna blir förvirrade när jag har sprungit plattfotad i dryga 33 år. Det var dock inte skönt och samarbetet mellan inläggen och fötterna fungerade inte som jag ville.

Smärtan var dessutom mobil och flyttades från hålfoten till ytterdelen av foten, sedan mot hälen och till sist gjorde det ont praktiskt taget i hela foten. Väl hemma har jag en ganska ordentlig blåsa i hålfoten på båda fötterna men tröttheten i fotbladet försvann så fort skorna åkte av.

Jag visste att det skulle bli såhär och det lär fortsätta ett tag till, det är bara att bita ihop med andra ord. Den enda lättnaden kom i nedförslöporna då jag kände en viss avlastning. Pulsen låg på tok för högt genom passet men jag plågade mig i genom 12 km på ren tjurskallighet för att tvinga fötterna att vänja sig. I huvudet hade jag den där Jalas-reklam där "fötterna demostrerar, fötterna har fått nog"... Jag såg tio tår på barrikaderna framför mig.

- Jaja, demostrera ni, jag kör över er, utan hänsyn, tänkte jag

I övrigt var vädret helt underbart, soligt, kallt och friskt som i en vicks-reklam. Många promenerande var ute längs isiga gångbanor som lyste gult i lågt solljus i Slottskogen. Det var lite roligt att se alla pappor som visade(Läs: kanske roligare att åka själv.) deras barn hur en pulka ska köras.

Jag är verkligen nöjd med min löpjacka från Salomon( typ liknande modell som ovan) som ventilerar bra och håller värmen. iPoden var laddad och mot slutet hjälpte fantastiska Ane Brun mig hemåt med denna smått beroendeframkallande remixen( som kommer höras på passet på tisdag:) ) Ha en trevlig helg!