Hot Treatment

Jag sitter hemma i soffan, nyäten och med ett skönt inre lugn i kroppen. Kroppen ja, den är ganska bearbetad idag. Jag har kört en 2-timmars treatment under ledning av fina Monika. Det inleddes med 30 min spinningpass. Musiken kittlade som vanligt musiknerven och Thom Yorkes stämma krönte välbehaget.

Efter klassen blev det raska steg in i nästa studio för 30 min kettlebell. Det var mitt andra kettlebellpass någonsin, även det första kördes för Monika. Kettlebell är höft. Höft, höft och åter höft. Stabilitet. Explosivitet. Puls. Styrka. Musklerna ska spela i lag, samarbeta. Det är befriande skönt när man hittar svingen, när kulan går i en jämn bana och ryck och hack elimieras till flow. Övning ger färdighet. Det ska övas mer. Jag gillar kettlebell men behöver kontunitet för att bli bättre.

Sist ut; HotYogan, i denna Mo-triad. Ni ska veta att jag innan passet ringde och berättade för Monika att jag på riktigt var lite nervös. -Lugn, Magnus.. lugn, det kommer gå jättebra, svarade hon. Ok. Då. Jättebra ska det gå. Vi kör på det. Surethang.

Jag har inte så himlans många erfarenheter av yoga, man kan räkna antalet pass på mina händer. Varför har det blivit så. 1. Jag har inte prioriterat yoga. 2. Jag har har känt mig dålig på det, stel och taskig balans. 3. Jag har förknippat det med ett visst allvar, lite deep, vilket jag egentligen anammar i andra sammanhang. 4. Jag är en fegis.

Det var mitt första yogapass med Monika. Nu i efterhand kan jag känna mig lite dum att jag inte gått tidigare. Jag jobbar tillsammans med en fantastik och erkänd yogainstruktör men tar inte chansen andra skulle hugga av sin högra hand för. Magnus. Din idiotas.

Varför har jag haft så svårt för yoga? Jo, jag har tidigare känt att det är många tabun på yoga, tabun jag inte känt mig bekväm med. Det har handlat om tystnad. Om andning. Om blickar emot mig som ny, som jag var på någon annans territorium. Om att vara pretantiös. Att helst se ut som man har varit i Indien minst 3 gånger. Att inte få svettas ut, som på cykeln. Det gör man inte på yoga. Eller? Eller?

Första steget in i den snyggt utformade yogastudion slås jag av väggen av fukt och värme. 38°. In your face. Jag rullar ut min matta och ställer mig i sista ledet en bit in i salen, tillsammans med några andra killar och tjejer utgör jag the rookierow. Raden framför är de som kört lite mer och längst fram står proffsen. När jag tittar ner på mina tår på mattan ser jag en droppe träffa mattan. Det är en droppe svett. Det har gått en halv minut, kroppen är redan uppvärmd med en timmes träning och jag svettas innan passet har startat. Jag svettas inte lite heller. Jag glänser på armar och ben, som Stallone i Rocky. Snart ska min kropp bli en mänsklig dusch, kondensera och droppen på mattan kommer flyta ut till en liten sjö. Denna sjö får jag sedan torka upp 3 gånger, sen är frotténs förmåga bara att putta på pölen eftersom handduken är mättad av vätska.

Monika startar passet. Då försvinner allt annat. Sinnet är skarpt. Blicken är vaken. Det är fokus. Fullt fokus. På min kropp. På rörelser. På lemmar och sträckta fingrar. På krigare. På trianglar. På stolpar. Balans. Jämvikt. På tår som ser ut som pianospelande fingrar emot mattan då de kämpar för att hålla balansen på ett ben. På armar som försöker se graciösa och sträcka sig mot taket i vackra bågar. På närvaro. På nuet. På att njuta. Yoga.

Jag är ganska trög när det gäller att komma ihåg poser och flöden så jag får kika på grannarna ibland. Men senare försöker jag fokusera, fokusera på rösten, på anvisningarna. Lyssna på dem. Bara dem. Ta in dem. Tjuvkika mindre. Egofokus. Och det funkar. Det är säkert inte vackert för andra som ser mig men det gör inget. Alla fokuserar på sitt, jag känner mig inte uttittad. Fantastiskt.

Jag skulle berätta närmre om konceptet HotMoJo men jag är ännu för mycket novis för att kunna bedömma svårighetsgrader osv. Min upplevelse då? Hur var det? Det var; Fantastiskt. Instruktivt. Utmanande. Roligt. Krävande. Svettigt. Toksvettigt. Fysiskt. Mer svett än cyklingen. Mer. Revidering av inställningen. Revidering.

En stor bidragande anledning till den positiva uppleveslen var självklart Monika. Varför? Jo, hon smular sönder de där tabuna jag nämnde ovan. Hon coachar bestämt men med humor, med behaglig röst och med målande beskrivningar som är lätta att ta in. Hon får det svåra bli enkelt, får det enkla att att vara utmanande.

Atmosfären i studion tillåter och en harkling, ett skratt och ett stön utan att få en blixtblick skickad mot sig. Det är fullt fokus för alla i studion men med en positiv botten som grund. Good energy. Harmoni.

Så.. till alla fegisar, och alla andra för den delen, testa hotyoga! Det är det verkligen värt. Sagt av fegis-gurun. Himself.

Tack Monika för en fin träningsdag:)

ps. Mo är även the blister-master. Tävlingen är avgjord. Jag kom tvåa.. Grattis;)