Det är den 18 mars. Det pre-vår. Trevligt på ett sätt. Lite småjobbigt på ett annat. Jag ska förklara. Sol, mera ljus, blommor och grönska, sånt gillar man. Yes, mera sådant såklart! That´s the good way of 18 mars. The minibad way? Ja, den finns också. Tänker man på att det är den 18 mars ur ett Sthlm Marathon perspektiv så känns det som magen befinner sig på toppen av en bergochdalbanan Balder, på väg ned i första dalen. Lite nervigt, lite panikartat men ändå med en positiv känsla i magen. Minibad- men det går att göra något åt. Det är dock dags för action och fokus. Nu handlar det om löpning. På allvar.
Mina fötter och fotinläggen är ännu inte överens. Jag får fortsätta plåga dem. Det ska gå. Det har blivit bättre men blåsorna består och har inflammerats i hålfoten. Det har också framkallat en tävling med Monika. Trashigaste kropppsdel vinner, bästa blåstraumabild, som man sa i lumpen, tar segern. Monika vs. Magnus. Wish me luck. Eller kanske inte;)
En sak som påverkar och kan underlätta löpningen är vikten, siffrorna på IKEA-vågen i badrummet. En lättare kropp får en bättre resa på ett marathon, mindre effekt i form av energi, enkel gymnasiefysik. Rörelsenergi. BioMekanik. Logik.
Ok, erkänner en viss CilitBangPolish innan bilden togs.. ;) 77,6 kg- inte 776 kg
Idag står vågen på 77-79 kg och det har den gjort från och till i några år, ibland något mer men sällan under. Jag har egentligen inte gjort så mycket åt vikten, den har varit ganska stabil. Jag har såklart tänkt tankarna som alla andra, se lite hetare ut till sommaren, men inte genomfört något riktigt helhjärtat seriöst försök. Men. Nu måste jag om jag ska genomföra maran med äran i behåll. Således är det striktare kosthållning som gäller och distanspass som inte får hoppas över längre.
Jag är inget fan av dieter. Jag gillar att laga mat och köper mat som anses som "bra mat". Bra råvaror, helst ekologiska eftersom de smakar bättre, och gärna så lite e-nummer som möjligt. Det blir sällan halvfabrikat med några undantag för Gooh ibland, 9 av 10 mål lagar jag och tycker dessutom att det är avkopplande och kul att göra så. Inte när man är hungrig dock- då är det en pina.
Jag har under senare tid blivit mer restrektiv med kolhydraterna, speciellt de snabba. Jag har tidigare älskat och ätit mycket bröd och sötsaker men efter lite exprimenterande har jag märkt att magen mår bättre av mindre vitt mjöl, stärkelse och rent socker. Jag tycker fortfarande om sött men i mindre dos och mycket mer sällan än för något år sedan. Jag får påminna mig om baksidorna innan jag handlar något av det nämnda, hjärnan klappar fortfarande händerna när jag ser ett bageri. Tygling och uppläxning är motmedlet.
Jag köper numera också alltid fetare produkter, ingen light- eller lättvariant utan riktig röd mjölk, fet grädde i såser och ost som är lagrad och ganska fet. Sötsuget har gått ned, tror jag har ett lugnare blodsocker numera och upplever ingen akut hunger. Vikten har inte påverkats.
Jag har skrivit lite om LCHFkosten, som jag har varit ganska kritisk emot, med tanke på deras extremt låga kolhydratnivåer. Nivåerna är också svåra att efterleva om man lever ett liv som ska fungera i sammanhang där man inte vill vara andra människor till last med att behöva mecka med specialmat på tallriken. De har pratat om vad de kallar för fettskrämdhet- vilket dock är lite intressant och i viss mån tankvärt. LCHF har vissa poänger men sållar sanningar till sin egen favör på ett okritiskt och ganska dumt sätt. Dessutom lider rörelsen av skräck själva, motionsskräck, då allt fokus läggs på kosten. Det blir ett stort trovärdighetsproblem i mina ögon. Ett helhetskonceptet som är halvt, ni hör, det låter inte som en bra grej. Jag tycker kolhydratkonceptet train low, race high som både Colting och Saltin pratar om funkar bra på mig med. Använd kolhydraterna när de behövs, vid intensiv träning o.s.v. Jaja, nog om mina matvanor, lchf och kostfilosofi nu.
Jag ska i alla fall ge mig på en viktminskningsperiod nu- 6 veckor, 6 kilo. Det kommer göra att den där maran kommer kännas något bättre, kanske t.o.m. få en och annan magruta att kika fram. 2 in 1:) Magen måste också tränas mer både för löpningen och utomhuscyklingens skull, en viktig stabilisator i båda fallen.
Jag har vägt mig några gånger på en s.k. tanitavåg där vissa modeller även mäter fettprocenten i med impedans genom kroppen. Jag ligger på ca. 13-14% i fettprocent( säkert mer med kaliper..) och har ett BMR ligger runt 1900kcal. Man får ta sifforna med en liten nypa salt men de ger i grova drag en viss sanning.
Ska jag sänka vikten så måste mitt BMR hamna under den nivån. Jag kan således äta mer om jag tränar, bara jag hamnar runt 17-1800 kcal dag. Det borde gå- med lite planering, färdiga matscheman och målmedvetenhet. Så.. nu är den ute, viktresan, på nätet, mer er som läser, som vittnen. Vi får se om det blir fiasko eller segergest in i mål. Katjiing.
Inlägg
4 kommentarer:
spännande!! jag kör på 10 veckor och 10 kilo... ;) dock utan mara. jag kör en fullständig beach 2010-variant.
Intressant ämne.
Detta handlar för mig att ta hand om sig själv och om mål.
Tycker att ditt mål; att gå ner i vikt för prestera bättre vid löpning samt cykling, är mer humanare än för att se snygg(are) ut till våren/sommaren.
Jag vill vara snygg året. Tror mycket det inre avspeglas på det yttre och vice versa. Jag känner väl igen att ha en mage likt en berg- och dalbana. Mitt heliga vatten mot detta är aloe vera. Jag skulle uppta alldeles för mycket tid om jag skulle prata om denna dunder-växt så jag föreslår att du själv förkovrar dig inom detta. Om du vill ha tips och råd så ställer jag gärna upp:)
För oss som tränar betyder maten mycket och den bör man nog helst laga själv för annars kan man knappt kalla det mat. I lightprodukter finns skumma tillsatser så jag håller med dig om att det ska vara av de fetare sorterna som även mättare snabbare.
Vem har inte svårt för att motstå frestelsen då man travar förbi ett bageri?! Men som brödälskare tycker jag det är onödigt att välja bort detta. Ett nytt tips då är att själv baka. Man vet vad det innehåller och så får man en släng terapi under baket. Krävs dock några limpor innan man når det perfekt fluffiga....med det är det värt:)
Denna våg du nämner har jag stått på två gånger. Andra gången bättre resultat än första, som tanken var. Men kan man verkligen lita på denna? Känns konstigt att den kan läsa av hur mycket vatten, protein, muskler osv vi består av...?!
Hm....du sa någon gång att jag själv skulle börja blogga och förtår vad du menar för jag inser att jag nu tagit mycket plats. Nåja....jag har ju delat med mig med ett par tips så hoppas detta inte läses som tomma ord!? :)
/Anna :0)
Ja, lycka till du med Sara! Vi ses på stranden då;)
Anna!
Tack för alla inlägg det senaste!
Ja, syftet med vikten är mest att kunna löpa några sekunder snabbare/km. Men.. man ska inte underskatta den mentala boosten att ha en kropp som man även är fysiskt nöjd med. Som idrottare har man i princip aldrig nytta av överflödiga kilon- i synnerhet i distansidrott. Det mentala och fysiologiska hör ihop så känner man sig i form så brukar resultaten bli bättre.
Jag vet lite om aloe vera men inte allt. Den är iaf intressant ur många aspekter.
Jag äter bröd- kanske var lite oklart uttryckt- men inte varje dag. Förr kunde jag äta ett halv bröd om dagen. Min mamma har bakat sedan hela min barndom så jag är bortskämd med bra bröd dessutom. Men nu hinner jag inte- eller prioriterar kanske det heter.
Jag tycker nog det finns material för en blog. Kör igång Anna;)
M
Skicka en kommentar