onsdag, mars 31, 2010

Är "den bästa träningen som blir av" den bästa?


Jag är medlem på funbeat och reggar allt som jag själv klassificerar som träning. Det rör med andra ord allt som räknas som mer än s.k. fysisk aktivitet d.v.s. får hjärtat att slå mer än 65% av maxpuls. Styrketräning och rörlighetsträning (som yoga m.m) är också träning eftersom det syftar att bygga upp kroppen trots att hjärtat kanske inte når till 65%MP under hela aktiviteten i genom. Jag registrerar således inte promenader, om jag springer till bussen o.s.v.

Jag registerar också alla mina klasser jag instruerar som träning men räknar inte klasserna som träning i bemärkelsen att jag kan tillgodoräkna träningen som om jag gick på spinningpass istället för att leda dem. Jag har ganska hög puls, svettas ordentligt men det blir ändå inte riktigt samma sak. Så.. med andra ord skiljer jag också på träning och träning i viss mån. Ni som är instruktörer, hur gör ni?

Både på funbeat och på många bloggar har jag flera gånger noterat frasen "Den bästa träningen är den som blir av". Det är en positiv mening som jag förstår att man gärna använder. Jag gillar den ur den positiva aspekten vinkel. Det låter bra, den har en något humoristisk underton och det borde vara en göteborgare som har formulerat den lite sådär lagom klämkäckt.

Men.. är det sant?

Wham. Det smäller när man spränger myter. Bild av popkonstnären Roy Lichtenstein.


Det är både sant och falskt. Det handlar om en sak: ambitionsnivå. Det beror alltså på vilka ambitioner man har, vilket mål man har med sin träning. För en person som skulle välja att inte alls röra på sig alls så är frasen sann. Det är bättre att röra sig än att inte röra sig. Men, för en person som har ambitioner att förbättra sin fysik, bli starkare, uthålligare, rörligare o.s.v. är det inte lika sant. Har man dessa ambitioner, att bli bättre, så är variation, frekvens och progression av aktivteterna stora viktiga pusselbitar för att lyckas i sin förbättringsresa. Framförallt så handlar det om kunskap om kvalitet på träningen, att träna rätt.
Har man t.ex. 4 timmar att lägga på träning i veckan så är det bättre att variera dessa 4 timmar utifrån sina ambtioner och mål så man får maximal träningsvaluta. Vad och hur man tränar har alltså betydelse och stor sådan. Kvalitétsträning, inte kvanititetträning. Mängden spelar självklart också roll, men jag skulle vilja hävda att kvaliteten är överordnad. Så.. jag skulle vilja lyfta fram frasen "Mycket pang för pengarna" istället. Inte lika catchy kanske- men mera sann. Träna rätt om du vill ha resultat.

Någon som håller med? Eller inte håller med? Ordet är fritt.

söndag, mars 28, 2010

Torped


Coach T


Jag har ett ess i rockärmen för att klara maran och Göteborgsvarvet i år. Det är inte bara ett ess, det är ett trumf. Det vinnande kortet är en alldeles egen löpcoach, signerad T. T som i Therese. Det plingade till i mailboxen ikväll, ett mail med en bifogad pdf-fil trillade in. Filen bestod av 4 sidor peppande och pedagoiskt upplagd text i form av ett träningsprogram med aktiv coachning av Therese. 4 veckor härnäst, sedan lite avstämning.
Förutom ett antal olika pass så är budskapet i programmet tydligt. Känslan, glädjen och njutningen av löpningen ska inte försakas utan ska vara den överordnade upplevelsen. Det känns som en härlig inställning!

Esset. Trumfet. Eller bara Therese. Välj själv

Tack fantastiska Therese för årets trevligaste pdf:-)

LöpMatematik


(+)Dagens löprunda summerat i glädjeämnen.
Bra väder. Hyfsat lätta ben. Små hundar med rolig uppsyn. Småttingar som tog chansen att springa ikapp. Snygg tjej i löptights och och blont hår med keps. Högpolerad jaguar e-type. Offentlig konst lite här och var. Tanter som smaljar. Gubbar som säger heja grabben. Känslan av att vara med i en nike-reklam när man springer genom Eriksbergs tegelvarvsindustrier och sätter foten i en oljig vattenpöl. Splash. Puls. Pulp, Common People, i iPoden. Vindarna på broarna. Nickarna till mötande löparna. Cyklister på crosshojar. Dugg när den behövs. Skeppet Göteborg. Snygg tjej i löptights och brunt hår i tofs. Vissling. Snödroppsknoppar. Bilar som stannar vid övergångsställen. Broutsikt. Långstretch till Miles Davis Kind of Blue.

(-)Sorgeämnen.
Fötterna. Blåsorna. Hörlurar som inte vill stanna i öronen. Riktningssförändringar som känns som nålar i lilltån. Avgaser. Denna attans mängder grus. Hundavföring.

Summa(=) 22 km bra genomfört pass

Sunday, Bloody Sunday


Bloggen har börjat handla mer och mer om mina fötter. Fotfetischism? Hm. Nej, men stackars läsare. Jag tänkte bara med två bilder förklara varför jag har lite svårt för långpass. Men det blir faktiskt bättre, mentalt går det bra. Det känns t.o.m. ganska skönt i kroppen, utom just under själva foten, efter en stretch med lite söndagsjazz i stereon. Innan kvällen kommer ordversionen.

Thrillern Röd Sko- snart på en blog nära dig

Foten, myten, legenden

lördag, mars 27, 2010

PodCandy


Superpop. Wow! (WayOutWest i sommar..)



Rasmus Faber Live i Tokyo med Nils vars syster som sjöng i samma soulband som jag spelade i. På den tiden var Nils 2 äpplen hög. Numera besitter han en av Sveriges bästa soulröster och har släppt skivor i sitt eget namn, Melo samt är medlem i Hoffmaestro & Chraa. Wow- på ett annat sätt.

TrainCake


30 dagars retroaktiv träning. För stor blå bit, för liten grön bit. Snart kanske lvg-tårtbiten får göra entré- när all grus( som man blir TOKIG på) är borta från gatorna. Nu blir det färjan över älven för att titta på Da Vinci m.fl. på Eriksbergshallen. Trevlig helg!

fredag, mars 26, 2010

Status


8 dagar har gått. 1 kilo down, detta trots gårdagens 2 öl och créme brulee på Björns Bar. Nu blir det ett löppass på fredageftermiddagen. 1 kilo lättare än förra veckan pass- undra om det känns?

Samma våg men mindre CilitBang. 76.7 kg.

tisdag, mars 23, 2010

På djupet

I egenskap av simmare och spinnare samt fan av filmen Crash så måste man liksom lyfta fram denna grymma låt.. :)



Thought you had
all the answers
to rest your heart upon.
But something happens,
don't see it coming, now
you can't stop yourself.
Now you're out there swimming...
In the deep.
In the deep.

Life keeps tumbling your heart in circles
till you... Let go.
Till you shed your pride, and you climb to heaven,
and you throw yourself off.
Now you're out there spinning...
In the deep.
In the deep.
In the deep.
In the deep.

And now you're out there spinning...
And now you're out there spinning...
In the deep.
In the deep.
In the deep.

In the silence,
all your secrets, will
raise their worried heads.
Well, you can pin yourself back together,
to who you thought you were.
Now you're out there livin'...
In the deep.
In the deep.
In the deep.

In the deep...

Now you're out there spinning...
Now you're out there swimming...
Now you're out there spinning...
In the deep.
In the deep.
In the deep.
In the deep

Smarta kompisar


Uppsnappat från en statusrad på Fejjan



Kittlande finesser



Det finns 1000-tals träningsbloggar. 975 av dessa är samma sak. Det är svårt att sticka ut och vissa har säkert inte heller ambitionen att göra så. Men.. så finns det de små små finesserna, som knappt syns men som kittlar och flirtar lite med läsaren. Jag gillar flirtar. Här är mina favoriter. Finess och charmiga detaljer av några duktiga tjej-bloggerskor.



måndag, mars 22, 2010

Hot Treatment


Jag sitter hemma i soffan, nyäten och med ett skönt inre lugn i kroppen. Kroppen ja, den är ganska bearbetad idag. Jag har kört en 2-timmars treatment under ledning av fina Monika. Det inleddes med 30 min spinningpass. Musiken kittlade som vanligt musiknerven och Thom Yorkes stämma krönte välbehaget.

Efter klassen blev det raska steg in i nästa studio för 30 min kettlebell. Det var mitt andra kettlebellpass någonsin, även det första kördes för Monika. Kettlebell är höft. Höft, höft och åter höft. Stabilitet. Explosivitet. Puls. Styrka. Musklerna ska spela i lag, samarbeta. Det är befriande skönt när man hittar svingen, när kulan går i en jämn bana och ryck och hack elimieras till flow. Övning ger färdighet. Det ska övas mer. Jag gillar kettlebell men behöver kontunitet för att bli bättre.

Sist ut; HotYogan, i denna Mo-triad. Ni ska veta att jag innan passet ringde och berättade för Monika att jag på riktigt var lite nervös. -Lugn, Magnus.. lugn, det kommer gå jättebra, svarade hon. Ok. Då. Jättebra ska det gå. Vi kör på det. Surethang.
Jag har inte så himlans många erfarenheter av yoga, man kan räkna antalet pass på mina händer. Varför har det blivit så. 1. Jag har inte prioriterat yoga. 2. Jag har har känt mig dålig på det, stel och taskig balans. 3. Jag har förknippat det med ett visst allvar, lite deep, vilket jag egentligen anammar i andra sammanhang. 4. Jag är en fegis.

Det var mitt första yogapass med Monika. Nu i efterhand kan jag känna mig lite dum att jag inte gått tidigare. Jag jobbar tillsammans med en fantastik och erkänd yogainstruktör men tar inte chansen andra skulle hugga av sin högra hand för. Magnus. Din idiotas.

Varför har jag haft så svårt för yoga? Jo, jag har tidigare känt att det är många tabun på yoga, tabun jag inte känt mig bekväm med. Det har handlat om tystnad. Om andning. Om blickar emot mig som ny, som jag var på någon annans territorium. Om att vara pretantiös. Att helst se ut som man har varit i Indien minst 3 gånger. Att inte få svettas ut, som på cykeln. Det gör man inte på yoga. Eller? Eller?

Första steget in i den snyggt utformade yogastudion slås jag av väggen av fukt och värme. 38°. In your face. Jag rullar ut min matta och ställer mig i sista ledet en bit in i salen, tillsammans med några andra killar och tjejer utgör jag the rookierow. Raden framför är de som kört lite mer och längst fram står proffsen. När jag tittar ner på mina tår på mattan ser jag en droppe träffa mattan. Det är en droppe svett. Det har gått en halv minut, kroppen är redan uppvärmd med en timmes träning och jag svettas innan passet har startat. Jag svettas inte lite heller. Jag glänser på armar och ben, som Stallone i Rocky. Snart ska min kropp bli en mänsklig dusch, kondensera och droppen på mattan kommer flyta ut till en liten sjö. Denna sjö får jag sedan torka upp 3 gånger, sen är frotténs förmåga bara att putta på pölen eftersom handduken är mättad av vätska.

Monika startar passet. Då försvinner allt annat. Sinnet är skarpt. Blicken är vaken. Det är fokus. Fullt fokus. På min kropp. På rörelser. På lemmar och sträckta fingrar. På krigare. På trianglar. På stolpar. Balans. Jämvikt. På tår som ser ut som pianospelande fingrar emot mattan då de kämpar för att hålla balansen på ett ben. På armar som försöker se graciösa och sträcka sig mot taket i vackra bågar. På närvaro. På nuet. På att njuta. Yoga.
Jag är ganska trög när det gäller att komma ihåg poser och flöden så jag får kika på grannarna ibland. Men senare försöker jag fokusera, fokusera på rösten, på anvisningarna. Lyssna på dem. Bara dem. Ta in dem. Tjuvkika mindre. Egofokus. Och det funkar. Det är säkert inte vackert för andra som ser mig men det gör inget. Alla fokuserar på sitt, jag känner mig inte uttittad. Fantastiskt.

Jag skulle berätta närmre om konceptet HotMoJo men jag är ännu för mycket novis för att kunna bedömma svårighetsgrader osv. Min upplevelse då? Hur var det? Det var; Fantastiskt. Instruktivt. Utmanande. Roligt. Krävande. Svettigt. Toksvettigt. Fysiskt. Mer svett än cyklingen. Mer. Revidering av inställningen. Revidering.

En stor bidragande anledning till den positiva uppleveslen var självklart Monika. Varför? Jo, hon smular sönder de där tabuna jag nämnde ovan. Hon coachar bestämt men med humor, med behaglig röst och med målande beskrivningar som är lätta att ta in. Hon får det svåra bli enkelt, får det enkla att att vara utmanande.
Atmosfären i studion tillåter och en harkling, ett skratt och ett stön utan att få en blixtblick skickad mot sig. Det är fullt fokus för alla i studion men med en positiv botten som grund. Good energy. Harmoni.

Så.. till alla fegisar, och alla andra för den delen, testa hotyoga! Det är det verkligen värt. Sagt av fegis-gurun. Himself.

Tack Monika för en fin träningsdag:)

ps. Mo är även the blister-master. Tävlingen är avgjord. Jag kom tvåa.. Grattis;)

Löpning springer om buddismen


Löpning är nya budda. Kändisarna har slutat att bota livskriser med buddism. Den nya frälsningen är marathon.

Snabba Cash- Löpning är nya drogen


Joel Kinnaman från snabba Cash är Nike´s nya namn att locka till löpning Enligt AftBl springer han dock endast till bussen- men man kan väl ana att hans kontrakt med Nike innebär just en del snabba cash . På fötterna syns Nike´s nya giv- Nike Lunar Elite. Riktigt heta. Bättre att deala med snygga skor än kokain.
Har man läst boken Snabba Cash borde kanske Jorge fått Nike-kontraktet. Han sprang från finkan rakt in i friheten. Utan skor.

söndag, mars 21, 2010

Funktionell Funk


En av anledningarna till att jag halkade in som cykel/spinninginstruktör är mitt intresse för musik. Jag spelade trombon i olika funk- jazz- och soulband när jag var yngre och saknar verkligen detta inslaget i mitt liv idag. Men.. jag har min lur kvar och kommer aldrig att sälja den. Någon dag ska detta intresse tas upp. Flera av mina gamla musikkompisar fortsatte på musikbanan och har lyckats bra som heltidsmusiker idag. Johan som spelat congas på klasserna är en av dem.

Jag är verkligen en sucker för musik med rötter i jazz och funk som blandas upp med andra influenser som soul, electro, house, hiphop, pop och lite softare ambienta genres. När jag flyttade från skåne mellanlandade jag ett år i London och blev såld på alla bra klubbar med musik. London är kanske världens hetaste klubbstad, speciellt undergroundmässigt.
Jag saknade jag musiken så mycket när jag flyttade till Göteborg att jag började dj:a. Jag spelade allt från nothern soul från 60-talet till techhouse utgivna i ett 100-tal ex på s.k. whitelabels. Det blev även ett samlarintresse och jag har några hyllmeter vinyl och cd-skivor på vinden.
Jag köpte, och köper, fortarande ganska anseliga mängder musik, det finns så mycket bra så man blir tokig när man tänker tanken.
Det började som 10-åring med mina första vinylare, Thriller med Michael Jackson och en samlingsskiva där Depeche Mode´s I Just Can´t Get Enough satte sig i märgen direkt. När jag var tonåring snöade jag in på stilen acid-jazz( som numera kallas nu-jazz) och köpte varenda cd jag kom över. Jag köpte import-skivor som man tålmodigt fick vänta på innan de kom och hängde timmar i olika skivaffärer. Jag saknar den företeelsen, numera är det spotify, webshopppar och iTunes men det är inte riktigt samma sak. Bra ändå, såklart, men inte samma grej.
Det är kul att backa tillbaka och lyssna på sin gamla album, det andas nostalgi och minnen dimmas fram. Här är ett band som jag formligen toklyssnade på när jag var 18-20 år, ett belgiskt band som heter Wizards of Ooze som verkligen inte är känt för den stora massan. Jag tycker fortfarande det svänger något kopiöst och fan av gamla legendariska rhodespianon, hammondorglar, moogsyntar och funkiga clavinet med wawapedaler som jag var/är, så fick man allt i ett paket. Lyssna på Fuzzball. Trevlig söndag!



lördag, mars 20, 2010

Tri Tusan Vad Bra!


Ok. Såhär. Om man ska ta det i ordning. Om man ska ge ett liitet försök sortera dagens intryck så..

TRIATHLETER- NI VAR GRYMMA!!
YEAH!! :-)
Eloge till er!!


Dagens klass, eller klasser, hur man nu valde att köra, blev en hit! Solen och våren utanför gjorde nog sitt till några sena avbokningar men vad gjorde väl det när energi och fokus och på de som var där var vassare än en rakbladsegg.

Min del; att coacha 45 min cykling för 3 olika(3x45 min) gäng, flöt på som bara den. Snabba byten mellan klasserna. Cyklisterna körde hårt. Torkade svetten. Frustade. Stönade. Log. Bet ihop. Intervaller- they killed them. Hårt jobbandes. Mera svett. Vila. Omladdning. Så gick det till. Om och om och om igen.
Efter cyklingen- Tack och hej! Mot nästa station. Vidare till fantastiska Therese på löpbandet. Efter det; Upp till ödmjuka och supertaggade Michael för att få ett ordentligt styrkepass. 3x45 min triathlon. Tufft. Krävande. Imponerande! You did it!

För min egen del så stod jag på ganska bra på cykeln, det blev alltså 135 min ganska krävande minuter, ibland dras man med, av deltagarna och sig själv. Väl hemma ligger jag nu på soffan och lyssnar på fågelkvitter med en öppen balkongdörr Utanför sjunker vårsolen som sakta ned bakom husen. En skön känsla- tränad, trött och lite hög på en bra klass tillsammans med fina deltagare och goda medarbetare.

Förutom det där fina kvittrandet av fåglarna så lyssnar jag på min mage som efter klassen var svältfödd på mat och energi. Gårdagens rester i form av ryggbiff, buffelmozzarella, sockerärtor, avocado, tomater samt en sjukt lyckad jordärtskockscremé smaksatt med tryffelolja togs emot med applåder av den tomma kistan. Magen låter i skrivande stund nästan som en papegoja- den härmar ljud men brummar fram det. Vad som sägs har jag ingen aning om.

Ser rätt trist ut på bild men borde upplevas- speciellt cremén!

Efterrätten slank ned snabbare än ett foto kunde tas- mera tryffel en annan typ


Tack Kungsgatans triatheter för en fint genomförd klass!


torsdag, mars 18, 2010

Pixelbalans


Kände att jag genast behövde balansera upp pixelharmonin med tanke på förgående äckelpäckelkollage. Titta här. En fin strand.

Varsågod internet

Nasty business


Den här tävlingen är lika osmaklig som enkel, än dock mycket viktig för de inblandade. Rösta på din favorit. Värst eller bäst- du bestämmer. Nummer 1-6. De två tävlande, person a mot person b tar detta på stort allvar. Leve bildcensuren. Egentligen.

Stackars internet

BloggaLång


Bloggen Cykelmygg är en favorit sedan ett litet tag tillbaka. Där kan man läsa kloka ord blandade med allmänna reflektioner. Allt ur ett tankvärt och intressant perspektiv om träning med cykling i fokus. Nu även storartad humor. Läs och gissa:)

Vikten av vikten


Det är den 18 mars. Det pre-vår. Trevligt på ett sätt. Lite småjobbigt på ett annat. Jag ska förklara. Sol, mera ljus, blommor och grönska, sånt gillar man. Yes, mera sådant såklart! That´s the good way of 18 mars. The minibad way? Ja, den finns också. Tänker man på att det är den 18 mars ur ett Sthlm Marathon perspektiv så känns det som magen befinner sig på toppen av en bergochdalbanan Balder, på väg ned i första dalen. Lite nervigt, lite panikartat men ändå med en positiv känsla i magen. Minibad- men det går att göra något åt. Det är dock dags för action och fokus. Nu handlar det om löpning. På allvar.

Mina fötter och fotinläggen är ännu inte överens. Jag får fortsätta plåga dem. Det ska gå. Det har blivit bättre men blåsorna består och har inflammerats i hålfoten. Det har också framkallat en tävling med Monika. Trashigaste kropppsdel vinner, bästa blåstraumabild, som man sa i lumpen, tar segern. Monika vs. Magnus. Wish me luck. Eller kanske inte;)

En sak som påverkar och kan underlätta löpningen är vikten, siffrorna på IKEA-vågen i badrummet. En lättare kropp får en bättre resa på ett marathon, mindre effekt i form av energi, enkel gymnasiefysik. Rörelsenergi. BioMekanik. Logik.

Ok, erkänner en viss CilitBangPolish innan bilden togs.. ;) 77,6 kg- inte 776 kg

Idag står vågen på 77-79 kg och det har den gjort från och till i några år, ibland något mer men sällan under. Jag har egentligen inte gjort så mycket åt vikten, den har varit ganska stabil. Jag har såklart tänkt tankarna som alla andra, se lite hetare ut till sommaren, men inte genomfört något riktigt helhjärtat seriöst försök. Men. Nu måste jag om jag ska genomföra maran med äran i behåll. Således är det striktare kosthållning som gäller och distanspass som inte får hoppas över längre.

Jag är inget fan av dieter. Jag gillar att laga mat och köper mat som anses som "bra mat". Bra råvaror, helst ekologiska eftersom de smakar bättre, och gärna så lite e-nummer som möjligt. Det blir sällan halvfabrikat med några undantag för Gooh ibland, 9 av 10 mål lagar jag och tycker dessutom att det är avkopplande och kul att göra så. Inte när man är hungrig dock- då är det en pina.
Jag har under senare tid blivit mer restrektiv med kolhydraterna, speciellt de snabba. Jag har tidigare älskat och ätit mycket bröd och sötsaker men efter lite exprimenterande har jag märkt att magen mår bättre av mindre vitt mjöl, stärkelse och rent socker. Jag tycker fortfarande om sött men i mindre dos och mycket mer sällan än för något år sedan. Jag får påminna mig om baksidorna innan jag handlar något av det nämnda, hjärnan klappar fortfarande händerna när jag ser ett bageri. Tygling och uppläxning är motmedlet.
Jag köper numera också alltid fetare produkter, ingen light- eller lättvariant utan riktig röd mjölk, fet grädde i såser och ost som är lagrad och ganska fet. Sötsuget har gått ned, tror jag har ett lugnare blodsocker numera och upplever ingen akut hunger. Vikten har inte påverkats.
Jag har skrivit lite om LCHFkosten, som jag har varit ganska kritisk emot, med tanke på deras extremt låga kolhydratnivåer. Nivåerna är också svåra att efterleva om man lever ett liv som ska fungera i sammanhang där man inte vill vara andra människor till last med att behöva mecka med specialmat på tallriken. De har pratat om vad de kallar för fettskrämdhet- vilket dock är lite intressant och i viss mån tankvärt. LCHF har vissa poänger men sållar sanningar till sin egen favör på ett okritiskt och ganska dumt sätt. Dessutom lider rörelsen av skräck själva, motionsskräck, då allt fokus läggs på kosten. Det blir ett stort trovärdighetsproblem i mina ögon. Ett helhetskonceptet som är halvt, ni hör, det låter inte som en bra grej. Jag tycker kolhydratkonceptet train low, race high som både Colting och Saltin pratar om funkar bra på mig med. Använd kolhydraterna när de behövs, vid intensiv träning o.s.v. Jaja, nog om mina matvanor, lchf och kostfilosofi nu.

Jag ska i alla fall ge mig på en viktminskningsperiod nu- 6 veckor, 6 kilo. Det kommer göra att den där maran kommer kännas något bättre, kanske t.o.m. få en och annan magruta att kika fram. 2 in 1:) Magen måste också tränas mer både för löpningen och utomhuscyklingens skull, en viktig stabilisator i båda fallen.
Jag har vägt mig några gånger på en s.k. tanitavåg där vissa modeller även mäter fettprocenten i med impedans genom kroppen. Jag ligger på ca. 13-14% i fettprocent( säkert mer med kaliper..) och har ett BMR ligger runt 1900kcal. Man får ta sifforna med en liten nypa salt men de ger i grova drag en viss sanning.
Ska jag sänka vikten så måste mitt BMR hamna under den nivån. Jag kan således äta mer om jag tränar, bara jag hamnar runt 17-1800 kcal dag. Det borde gå- med lite planering, färdiga matscheman och målmedvetenhet. Så.. nu är den ute, viktresan, på nätet, mer er som läser, som vittnen. Vi får se om det blir fiasko eller segergest in i mål. Katjiing.

tisdag, mars 16, 2010

Andra vågen


Den första vågen sker efter nyår. Vågen? Ja, vågen av medlemmar som ska träna. Efter nyår blir det som ni vet knökfullt i salar och det är kö på maskiner och löpband. Den vågen brukar hålla i sig en månad. Sen kommer oftast en liten dipp, det blir lite lugnare. Nu har de första vårstrålarna från solen nått Göteborg några dagar i sträck och då kommer den andra vågen. Återigen ska det tränas inför lopp och strandsäsongen. Full house- igen:-)

En turkos gym-metafor

Alp d´Thereze


Tack till duktiga Therese för en fin och rolig klätterklass till storbild och Alp´d Huez. Det var en perfekt synkad upplevelse med musik och bild som gjorde 2 timmar till en ganska snabb resa upp på toppen. De sista 21 serpentinerna upp bjöd på en snittlutning på 8% och så brant som 11% emellanåt( vilket är brutalt om man har testat!). Men.. det flöt på fint ändå;) Skönt att åtminstone vara ett visuellt proffs och slippa att skrika bil! när Renautbilarna man mötte försvann utan en uns av avgasdoft :-)

ZikZakZikZakZikZakZikZak.. x 21

Alice-The Girl Next Door?


3D, THX, HD.. ja, gillar man dessa bokstavsförkortningar så gillar man Alice In Wonderland av stilistiske och färgstarke regissören Tim Burton. Jag satt och häpnade över filmtekniken samt fint skådespeleri av Johnny Depp och Helena Bonham Carter. Sevärd, speciellt för Burton-fans.

Tim Burton- mannen som tog färg-tv´n på allvar

måndag, mars 15, 2010

Not hot


Löpning ger tillfälle att betrakta. Det var mycket folk ute i lördags och hela Slottskogen var belamrat med promenerande par, barn, löpare, barnvagnar, hundar, cyklister, pensionärer och stavgångare. Ett popurri av alla möjliga med andra ord. Det är vår och då kommer massa söta tjejer fram, som vårblommor. Jag slogs dock av en tanke när jag såg en tjej stressgå i hög fart med en glödande cigg i handen.. Stressig powerwalk och cigg samtidigt. Not hot.

Inlägg om inlägg


Jag har äntligen fått in några med kvalitativa löppass på senare tid. Det är en lång bit kvar till bra fart och lättare känsla i kroppen. Jag behöver också kapa en del på vågen, gärna 6-7 kg för att det ska vara trevligare att springa längre pass. Mina fötter har dock inte helt vant sig och blivit kompis med inläggen. Det funkar bra ur tröttsamhetsperspektiv, jag klarar längre pass utan att bli trött i fotvalvet.
Men.. eftersom jag belastar foten annorlunda så skaver det på huden på nya ställen. Det har resulterat i ett gäng ganska ömmande skavsår och blåsor under fötterna. Jag måste bli bättre på att tejpa och plåstra fötterna innan jag sticker ut i fortsättningen. Värsta blåsan sitter på höger lilltå. Eller man kan säga att det sitter en lilltå på blåsan eftersom tån är dubbelt så stor som vanligt.

Fötterna demostreras.. fötterna har fått nog

ps. ber om ursäkt för denna något överflödiga information ;)

söndag, mars 14, 2010

Spons


Jag fick första laddningen Nike-spons igår. Det är alltid trevligt med lite påfyllnad i träningsgarderoben men hade gärna sett lite mer kläder brukbara i cykelsalen. Men men, nu är man iaf klädd på transporten ur och in i salen:)

Kubba


Vackert väder. Det får bli löpning. Nu. Långpass comin up.

lördag, mars 13, 2010

Vårtecken


Några vårtecken ur ett par cykelglasögon..

Tulpaner och BIBELN- Cykelcitys katalog 2010

Fixie´s börjar knoppa upp på Blocket. En växel håller i sig även i år.

Rött...

... eller orange, det är frågan.

fredag, mars 12, 2010

Bra pass


Ibland glömmer man bort att man sitter på ett fantastiskt nätverk av kollegor som man har haft nöjet att få instruera med men som har spidits med vinden på olika anläggningar då de har flyttat på sig inom stan. Idag ringde jag och gratulerade jag Anette på hennes födelsedag och frågade om jag kunde få vara med på hennes fredagsklass på Gymnasium Sisjön. Det fick jag:) Det är egentligen ganska ointressant att ranka hur bra instruktörer är men Anette är en av mina absoluta favoriter och vilket ös det var i salen.

Jag kan verkligen rekommendera att gå ett pass för Anette! Grymt fin blandning av musik och bra energi. Jag körde själv riktigt hårt och drog på mig riktigt skön syra i de sista 8 intervallerna. Jag fick också växla några ord med trevliga Lars.

Anette och jag ( bakom kameran)på Säröleden i somras

Jag passade också på att titta på den nya hotyoga salen och kan sammanfatta det såhär. MY GOD! Snyggt, sobert och lyxigt. Wow! Ta er dit och kolla själva!

Tack för passet Anette och grattis på din dag!

torsdag, mars 11, 2010

Ja till doping


.. om det handlar om musik.

Tidning Aktiv Träning lyfter fram små roliga notiser. Framförallt så letar de fram forskningsrön som berör träning eller kroppen. I senaste numret kom en rolig fråga- är musik prestationshöjande för träningsprestationen? Svaret kan ni läsa nedan- det finns studier som stödjer det även om det inte är entydigt. Jag tycker personligen det har en enorm påverkan- om inte fysiskt så i alla fall mentalt. Jag har tidiagare skrivit om ämnet angående simmaren Michael Phelps. Läs här.

Aktiv Träning- en favorit.

tisdag, mars 09, 2010

Triathlonutmaning på SATS Kungsgatan!


Lördagen den 20:e mars kommer SATS Kungsgatan hålla en s.k. träningsdag. Då kommer det bjudas på lite annorlunda klasser och hade jag varit medlem på SATS i Göteborg hade jag kastat mig på bokningen på studs! Jag har fått glädjen att medverka i en rolig och utmanade klass tillsammans med Therese Hagersjö och Michael Hansson.
Vi kommer köra en triathlonklass på 3x45 min. Det är endast 27(3x9) exklusiva platser så tag chansen. Det handlar alltså om 45 min löpning på löpband coachad av den mycket meriterade löperskan Therese, 45 min funktionell träning med populära och drivna PT:n Michael Hansson samt 45 min cykling med underteckand. Du väljer hur du vill köra och vilken ordning själv. Första klassen startar 11.30.


Eftersom det kommer finnas ytterligare cyklar lediga kan du välja att köra en långklass på 1x45 , 2x45 eller 3x45 min cykel. Jag kommer köra 45 min fartlek(styrka), 45 min intervall samt 45 fartlek(tempo).
Det kommer även ges an massa andra roliga klasser som AcroYoga m.m.

Therese, snabb som en gasell, med en mycket läsvärd blog

Michael Hansson- funktionell träning med attityd:)

Ja, just det, jag med:)

Missa inte- vi ses!

Solstråle


måndag, mars 08, 2010

Tack för Vasan!

Bästaste Landalaiter..

TACK
för er imponerande insats på årets långklass i söndags!
Ni var grymma!
/Magnus, Lina & Ampi

Tvivel och trivialiteter


Blogtystnad. Den uppstår ibland. Anledningarna till varför är olika. Tristess. Det kan vara tristess. För mycket att göra. Det händer också. Inget att säga. Såklart. Man är trots allt en vanlig svensk där ämnena och berättelserna om sitt liv är lika intressant som navelluddsskådning emellanåt. Livet utanför skärmen kan ta mer plats. Eller så kan det vara tvivel. Vad håller jag på med. Egentligen. EGENTLIGEN.

Jag försöker vara optimist. Jag kan ibland nästan irritera mig på ordet eftersom det finns en underton att man är lite dum och blåögd för att se verkligheten ur det "riktiga" och sanna perspektivet. Neutralt är ett bra perspektiv, speciellt i Sverige. Pessimist är ett skällsord, bronsplats. Optimist är lite bättre, silver. Tycka lagom, vara balanserad och gärna tänka tyst, lagomast, är guld. Jag tror ni förstår min innebörd av ordet opimist . Jag försöker ta nederlag på ett "rätt"sätt, utan att se ut som en åsna i ansiktet när det går åt pipan. Men. MEN. Ibland slocknar optimistens låga och kvar är ett mörker av tvivel. Tvivel på sitt rätta och självövertygande ideal. Tvivel på sin egen övertygelse och tro på att vilja förändra saker till det bättre, enligt mitt stora något pretantiösa egna egos synvinkel. Tvivel på om jag är på rätt plats och i rätt sammanhang. Tvivel på om andra uppfattar mig på samma sätt som jag gör. Självinsikt- ett viktigt ord med stor innebörd för mig. Tvivel på sig själv, rätt och slätt. tystnar bloggen.
I dessa fall lämnar självförtoendet penthousefloor med en vid ljus vy på framtiden i en skenande hiss. Magkänslan, som var så rätt alldeles nyss, sätter sig med gravitationens rättvisa och obarmhärtliga lag som en klump i halsen när hissen drar nedåt bland självförtroendenas olika våningar. Resan accelererar hela vägen fram till slutdestinationen och slutar i källaren med en krock mot golvet. Magkänslan som senast suttit i halsklumpen far som en projektil ned i tårna som blir blåa och förvånat chockade. Resan är så snabb att jag sällan knappt hinner reflektera över läget. Men. Jag reser mig alltid trots att jag har tryckts ihop till en pantburk och känner sig platt som ett dragspel i en mangel. Luften kommer tillbaka, efter ett tag. Upp med hakan. Den kan inte sitta kvar i ankelhöjd.
Jag tar mig aldrig från den där ihopknöcklade fasen av egen kraft. Det behövs en katalysator. Någon. Eller något. En hjälpmotor. Control, alt, delete för att reboota. Katalysatorns skepnad är oftast en person. Men som sagt, inte alltid. Det kan vara en upplevelse. Ett träningspass som får fram kroppens eget prozac, endorfinerna. Det kan vara en låt, feelgood eller feelbad, båda botar fast på olika sätt. Glädje eller svårmod, det beror på. Driv ut med dur eller bryt ihop med moll.
Det kan vara något djupt som lyfter mig så jag får perspektiv. Men det kan också också vara något banalt och trivialt. En rolig tant i affären. En glimt i ögat av en spårvagnschaufför. Eller ett kolon, ett bindestreck och en stängande parentes i rätt sammanhang. En sånhär :-) Faller denna lilla detalj rätt så blir resultatet som någon tryckte på den där hissknappen med en pil uppåt och så är jag på väg tillbaka upp igen. Resan upp går inte lika snabbt uppåt som nedåt, inte för mig.

Jag fick ett kolon, ett bindestreck och en stängande parentes idag. Den räddade min dag. Så trivialt. Tre tecken. Det var tre tecken- ett tecken? Så viktiga. Tvivel med distans till. Det utvecklar. Tack för gubben. Eller det kanske är en gumma. Öppna sinnet. Ja, det var en glad gumma. Punkt. Slut.

Moll

Dur

måndag, mars 01, 2010

Vårens gymnyheter


Detta inlägget tenderar att låta som en lektion i algebra inledningsvis, ni vet såndär bokstavsmatematik man slet med i högstadiet. Hm. Vadå? Jo, det är någon slags trend att lansera pass med X och Z i namnet, SATS-X och Z-Express. När kommer klassen Y-front kan man fråga sig;)? Både min egen arbetsgivare SATS lanserar nyheter inom gruppträningen men även WorldClass, Life, Sportlife och Gymnasium. Jag har ingen koll på Stockholm så inlägget blir det som hänt och händer i Göteborg våren 2010.

Bild från SATS medlemstidning SATS Magasin

Sats är dem som lanserar flest nyheter med en rad eventklasser på schemat under våren 2010. Sedan jan/feb har Nike Dynamamic Training rullat på flera SATS-center i Sverige och kan inte mer än beskrivas som en succé. Ett smart grepp att ha ett starkt och populärt varumärke i ryggen. Klassen har allt- styrka, kondition, balans, andas lite retro och deltagarna jobbar i lag. Senare i vår kommer det köras SATS-X som beskrivs som "back-to-basic"-träning. Det kommer även lanseras AcroYoga( akrobatisk paryoga) samt EurovisionsCykling. Ni som vet hur jag känner för schlagergenren kanske kan gissa er till att jag inte kommer köra denna klass;)

WorldClass lanserar en klass kallad Z-Express. Klassen beskrivs såhär:

Träningsform eller fest? Vi kallar det Z-Express™
Både kondition och muskler på bara 30 min. Z-Express går inte bara snabbt och är högeffektivt. Det är också lätt. Med enkla steg till latinska rytmer kan vem som helst komma i form.

Detta är ytterligare en s.k. expressklass då WC som fångar både kondition och styrka på 30 min. Mycket för pang för pengarna så att säga:)

Exklusivt och nytt. Som en premiär ska vara.

Göteborgsanläggningen Gymnasium Sisjön gör enligt mig den mest vågade och häftigaste satsning då de utökar anläggningen med 400 kvm bl.a. innehållande en stor 38°C uppvärmd YogaStudio. Sisjön kommer förmodligen bli Göteborgs nya yogamecka. Dessutom lanserar Monika Björn och Johanna Andersson sina nya yoga-koncept, MoJo och Hot MoJo på anläggningen. Snyggare förpackning och grafisk profil får man leta efter och det surras redan om succé. Gymnasium lanserar även en resa till Djerba i Tunisien med ovanstående yoga-stjärnor. På Gymnasium står även en av Sveriges få Krank-bikes, armcykling. Gymnasium går inte emot strömmen, de är källan som startar den!

Jag tror kanal 5 var först. Eller tv3;)

Life lanserar Zumba. Jag har bara sett det på tv-shop är lite förvånad att någon faktiskt köper grejer där. Ni som tränar där får gärna berätta om det går bra med Zumban, känslan utan att veta är det är ett bantningsprogram man dansar till? Amerikanskt så det förslår i reklamen i alla fall.

Sportlifes nyhet i vår är IndoorWalking och har tagit emot som en succé. Jag skulle gärna prova och har blivit lovad ett pass av denne herrn. Inga nya koncept verkar ha lanserats men har jag fel så fyll gärna i mina luckor.

Update!
Jim tillade följande:
Det beror på om du räknar ArmyTraining och Kettlebell som nya koncept eller hur du klassificerar, de är iaf nya för Sportlife denna vår. :)