Tusen och en matt man

I kontrast till gårdagens inlägg om mitt havererade löppass i Slottskogen dök det på kvällen upp en inbjudan till ett intervallpass i Skatås per sms. Avsändaren var från en fantastiskt trevlig Landala-medlem, Katarina, en riktig solstråle som är snudd på träningstoka. Katarina är nybliven triathlet och i grunden friidrottare med en massa fina meriter på att springa långlopp med topptioplaceringar på Lidingöloppet. Jag ringde direkt till min vapendragare i löpspåret Robert som inte var sen med att tacka ja. Jag svarade i sms:et att vi blev 2 från mitt håll och stämde av fart och intervalltyp. Det kom ett snabbt svar tillbaka; Tusingar på 3,30-4,00 fart. Oj, bra fart med andra ord.

Tusingar. Love them or hate them..

Robert plockade upp mig vid tiosnåret på Kapellplatsen på torsdagsmorgonen och vi körde ut till Skatås. Vi var på plats en kvart innan och värmde upp lite lätt. Det var ganska bra väder, tämligen svalt och en hel del bilar på parkeringen. Det märks att Göteborgsvarvet hägrar snart. Jag hade dessvärre kvar min värk i tå-lederna på vänster fot och skrivande stund har värken tilltagit. Jag tror att det handlar om en överbelastning och idag är det helt träningsfritt.

När klockan slog halv elva dök Katarina upp tillsammans med två tjejer till, Eva och Petra. Robert visade sig känna Eva och då kom det fram att Eva vann vår-ruset i måndags, för tredje gången i rad. Hon har dessutom svenska rekordet på Ironman i Kalmar! Kika gärna in på hennes hemsida, meritlistan är lång och imponerande! Petra hade även hon bakgrund i friidrott och var före detta 800m löperska. Det syntes i hennes en fantastiskt fina och starka löpteknik. Plötsligt kände jag en viss längtan hem och undrade lite vad jag gett mig in på.. jaja.. jag är här för att lära, tänkte jag.

Vi körde en lätt återuppvärmning och efter en kort överläggning och avstämning på fart blev det 6stycken 1000:ingar med 1 minuts vila på sista man. Vi körde 8:an spår fast motsatt håll.

Kruxet med att springa en intervall är att inte förivra sig. Det gäller att hålla hela intervallen och inte dra på sig för mycket mjölksyra första halvan. Jag är nybörjare på att springa intervaller och kan inte min fart helt 100%. Jag gick rakt i fällan kan man säga, jag tog rygg på Robert och Eva första 300 m men sen stelnade det till. De båda trippade lätt upp för första backen och landade på 3,26´. Jag klockade första 1000:ingen till 3,40´ men var rejält sur i benen då. Värken i foten skuggades av syrasmaken i kroppen.

Pulsen åker Balder på Liseberg.

Andra tusingen började vid backen vid backhoppningsbacken men följdes av en flack nedförslöpa. Eva och Robert stack igen, jag höll jämt tempo med Katarina och med Petra tätt på i hälarna. Tiden landade på 3,45´men syran hade växt sig djupare in i låren. Flåset och hjärtat kändes starkt men benen var inte vana utan stumnade.

Vi körde sedan 4 tusingar till, totalt 6 stycken och avståndet växte på slutet fram till Katarina som höll jämn fart. Jag låg aldrig över 4,00´vilket jag ändå är nöjd med men borde köra mer intervaller för att bli ett med min fartkänsla.

Vid nedjoggen fick jag lite teknikcoachning av Petra och det blev lite peptalk inför Göteborgsvarvet av alla i gruppen. Det är verkligen prestationshöjande att springa i grupp när man kan heja fram varandra.

Så.. Tack till Katarina, Eva, Petra och Robert för ett fantastiskt lärorikt och inspirerande pass! Och lycka till på varvet!