Vila i ofrid

Jag har haft en underbar helg ur ett socialt perspektiv, fantastiska vänner, mycket skratt och otroliga middagar. Vad sägs om nässelsoppa och egenhändigt svenskodlade insjökräftor eller fjällröding med ljum skaldjurssallad för att nämna några. Dessvärre har det inte varit en bra träningshelg. Inte alls.

I onsdags gjorde jag ett löppass som jag bröt. Jag hade då lite ont i vänster fot, precis i lederna runt tårna och på ovansidan i vristen. Jag har annars alltid problem i högerfoten men nu har det flyttat till den jäkla vänstern istället. Det kändes bättre på torsdagen och då sprang jag ett riktigt tufft pass. Efter passet kändes det bättre.

Vila. Det ser ju skönt ut på bild iaf

Fredags var tänkt vara träningsfritt och då vaknade jag med samma onda känsla igen, fast värre. Jag haltade lite lätt och det gjorde ont när jag gick. Eftersom jag bara skulle åka tåg och vila var jag inte så orolig. På lördagen var det tänkt att löpa ett morgonpass men eftersom jag kände mig lite rosslig i halsen så avstod jag. Tanken var då att köra passet på eftermiddagen men smärtan i foten tilltog, känslan var nästan som en vrickning av vristen. Jag vilade en dag till.

Igår, söndags, var tanken att löpa gårdagens pass men samma smärta som gårdagen satt kvar i foten även då. Attans. Det blev till att vila. Igen. Jag fick packa upp träningspåsen utan att ha använt den.

Idag, just nu, är foten bättre, men inte bra. Jag sitter rådvill och vet inte hur jag ska göra. Jag kan nog springa idag men är rädd att värken ska tillta igen. Samtidigt är det annars 4 dagars vila istället för 2 som det var tänkt. Det känns lite surt med tanke på upplägget i vår men vad ska man göra. Jag funderar nu antingen på ett spinna ikväll eller ta ett cykelpass, bara för att få hjärta och lungor att arbeta lite. Attans också.