Resa sig på nio och en halv

Igår var jag nere för räkning, på knock, av tekniken.

Det började bra. Full klass, andra dagen i sträck. Men, sen började det. Strul-uppercut rakt på snoken.

1o.Inga handdukar. Ut och hämta i repan. Varför missad prepp av salen? Igen. Släpp tanken nu. Kör klassen. Fokusera. 9. Vi rullar igång. Knarrljud på en cykel som hörs fram till mig. Skärp dig nu knarrcykeln- lev hela klassen! Ingen backup-hoj över. 7. 10 min in i klassen. Första intervallen av fem ska starta om 0,1 sek. Superladdad klass, redo att slå på full gas från första beatet. Nu kör vi! Pulssystemet dör. Alla mätare nollas. What? Snabb felsökning i huvudet. Tänk tänk. 6. Reboota datorn! 5. Dra ut sladden. 4. Fel sladd dras ut. Hjärnsläpp instruktörsskrälle. Stereon dör. Zlatan också. Mitt yttre jag spelar lugn. Mitt inre jag avverkar fler F-words i sekunden än vad Gordon Ramsay gör på ett år. 3. I med sladden igen. Stereon lyser. Allt ser ut att funka. Men.. inget ljud. Felsök. Tänk tänk tänk. F-words^20. Gör om samma sak igen. Gör om gör rätt. Så sa man i lumpen. En snabb tanke på ett sjukt jobbigt befäl. Inte riktigt läge för det nu. Vad håller jag på med? FOKUSERA. INSTRUERA. Tiden går. En minut känns som en timme. Ska jag behöva ställa in, mitt i klassen? Nej. Fight it. Win. 2. Ut med sladden igen. Stereon lyser igen. 1. Be en en arg teknikbön. Lyssna gud. Kom igen nu stereo. Ljud- snälla! Ljud? Ljud!! Yes! Stereon sjunger igen.

I´m back i klassen igen. Ståendes, lite vinglig, men tillbaka. Klassen rullar på. Tack till dig som lyssnade på bönen. Bra cyklat deltagare- som vanligt.